Sång – en terapiform

Har varit tvungen att hålla lite paus med körsjungandet i höst, främst pga att det inte funnits tid för det och för att jag varit tvungen att prioritera andra hobbyn istället.

I oktober hade jag via en körkompis möjlighet att delta i ett intressant projekt: Att vara bakgrundskör på en Elvis-keikka! Det var lite av en utmaning för oss körtjejer som är vana med färdiga noter och instruktioner om hur vi ska göra. Plötsligt skulle vi sjunga i mikrofon, improvisera stämmor, planera koreografi osv. Men en intressant och rolig utmaning. Ursprungligen var det meningen att vi skulle stå någonstans i bakgrunden, men plötsligt stod vi framme på scenen i Apollo typ brevid Kungen. Och vitsi så kul det var, är riktigt stolt över oss!

IMG_2632.JPG

Foto: Wilma Hurskainen

Behöver du förresten ett Elvis-band till din firmafest/dyl? Sätt isf mail åt mig så kan jag ge mer info.

Igår hade jag äntligen möjlighet att delta i körövningen och trots att jag var trött och degig i hjärnan, kände jag mig så pigg och glad efteråt! Och i morse var jag inte alls så störd över att måsta stiga upp efter 6,5h sömn. Kanske det finns någon sanning i det att människor som sjunger i kör lever lite längre..?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s