När bitarna faller på plats

I Islas dagisgrupp finns en pojke som ser så bekant ut och det har stört mig hela hösten varför han ser så bekant ut och jag har inte lyckats koppla ihop det. Jag förstår ju att jag inte träffat den lille toddlern tidigare och att det antagligen är föräldern han liknar. Har träffat mamman, som jag inte kände från förut så jag lite glömde bort det.

Tills gårdagens tomteverkstad på dagis, då det visade sig att jag för ca. 12 år sedan jobbat med pojkens farmor på samma avdelning. Pojkens pappa jobbade också där, men som sommarvikarie och på en annan avdelning, så såg bara skymten av honom när han hälsade på sin mor ibland. Men jag mindes honom ändå, fast jag aldrig ens bytt ett ord med honom.

Och plötsligt fick jag ro i själen när jag insåg att jag inte varit helt ute och cyklat med mina aningar. Men ja, sånt här kan jag ibland fylla min lilla hjärnkapacitet med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s