Efter två sköna dagar på stugan, blev det dags för mig att stiga på bussen mot Helsingfors. Det hela var lite håsigt, så hann bara snabbt pussa Joonas och Isla och medan jag steg på bussen, verkade Isla förstå att mamma nu på riktigt var på väg igen. När man sedan lämnar en sådan här syn för att vara ifrån varann i sex dagar, är det inte svårt att gissa att även mamma satt och grät i bussen:
Dessa känslor överraskade mig totalt. Jag menar jag har ju varit med om att Isla börjar gråta när jag går ett antal gånger, men nu kändes det extra tung. Säkert en blandning av dåligt samvete, oro och saknad. Känner ju redan dåligt samvete över att jag hinner vara så lite med Isla när jag kommer såpass sent från jobbet och samtidigt känner jag en oro över hur hon upplever det att mamma är borta så mycket. Nu redan märker man att det är pappa som gäller lite mer, eftersom de spenderar lite mera tid tillsammans även om vardagarna. Och då jobbar jag ju oftast helt normala kontorstider. Jag menar inte att jag skulle vara avundsjuk, inte alls! Men kanske ni förstår vad jag menar?
Inser nu hur jag inte hade en aning om vilka alla känslor moderskap innebär, innan jag själv fick barn.
Men som sagt, fick tanka kärlek i form av en massa kramar och pussar i två dagar, hoppas på att orka med energin av detta.
Hade tur med att få ha en sandstrand helt för oss själva.
Plåtbröd i Pub Niska.
Catten 
Äsch. Men det blir bättre. Jag har varit borta mycket den senaste tiden och barnen har det superbra med sin pappa/farföräldrar. De första gångerna var det nog det där gnagande samvetet som fick mig att må lite skit och att vakna upp på natten med stor saknad. Nu har vi blivit vana så det är riktigt skönt att få arbeta i lugn och ro i vetskapen att barnen ju har det mycket bättre där de är. Pandan ser nog till att lillan har det bra, försök du istället att göra sånt som du kanske annars skulle ha dåligt samvete för att du gör när ni alla är hemma. Typ vinklubben och biokvällar. Kram!
GillaGilla
Vinklubben finns definitivt i min kalender denna vecka, ser så fram emot det! Och ja, njuter ju nog av det tomma hemmet och möjligheten att gå o springa när jag vill. Vi ses!
GillaGilla