Sömnproblem

Ja, ni minns kanske hur sömnproblemen började i vårt hushåll direkt då Isla bytte från spjälsäng till vanlig säng? Det var ju ett rent helvete i några månader och så började det rulla på så småningom. Ni kan läsa hela grejen under kategorin Sömnskola.

På sommaren började hon igen på lande kräva att någon var brevid henne tills hon somnade och vaknade i panik när ingen var där, så Joonas gjorde ofta så att han förflyttade sig till madrassen som fanns brevid hennes säng och sov där. Jag tänkte direkt att vi hamnar igen i en ond cirkel och är liksom back to square one efter den asiga vintern. Men å andra sidan var jag inte där, så jag ville inte blanda i mig och kunde ju på ett sätt förstå reaktionen. Mamma var frånvarande och hon sov o ett ganska stort, främmande och mörkt rum.

På något underligt sätt började sovandet ändå gå bättre när hon kommit hem igen, minns inte ens riktigt hur det gick till. Men hon sa ”nati nati” i sängen, skakade hand och sade ”tack för idag, vi ses imorgon” (eller någo ditåt, dagisgrej anyways) och så blev hon där själv. Kom visserligen ut, men sådär finurligt och bara några ggr. Många nätter vaknade hon mitt på natten, men då räckte det att man förde henne till sin säng och så somnade hon nästan direkt.

Men så plötsligt förra veckan började hon vägra bli ensam i rummet. Vill nog att man släcker lampan men vrålskriker om man ens gör ett försök att lämna rummet. På natten vaknar hon med ett vrål och då kräver hon också att man sitter där i typ nån timme. Och man är så sönder när man tänker på följande arbetsdag och sällan får jag sömn efter det. Senaste nätterna har vi testat att ta henne mellan oss men det är ju ingen succé heller, eftersom hon sparkar och slår mig i sömnen och jag är annars också så handikappad när det kommer till sömn.

Jag vet liksom inte alls vad som är det rätta sättet att agera just nu. Man borde va systematisk och bestämd men samtidigt börjar barn i 2-års åldern ha vild fantasi och mardrömmar och borde inte lämnas ensamma med sin rädsla.

Vi har ju kört med belöningssystem i form av klistermärken i ett häfte och det fungerade en tid, men nu har det ingen effekt. Gjorde nu en tabell på kylskåpsdörren så hon kunde se tydligare veckodagarna o så, men vi ska se om det hade någon inverkan.

Skulle även gärna veta om detta är en kortvarig fas eller något vi kommer att helt enkelt få leva med? För det är mig ett mysterium hur det är meningen att man ska orka prestera på jobbet 5dgr i veckan om det fortsätter så här en längre tid? Självklart turas vi om med Joonas beroende på våra arbetsturer, men fast det varit hans tur denhär veckan, så är jag helt sönder och märker att koncentrationen inte är det bästa på jobbet.

Kan inte ni berätta om ni haft liknade erfarenheter och hur ni gjort/vad som funkat för er?


   

 

Annonser

2 reaktioner på ”Sömnproblem

  1. Alla sympatier, sömnbrist är tortyr. Med vår son som hade ett liknande beteende gjorde vi så att min man sov på madrass i pojkens rum. Det funkade dock inte så bra, nu har vi en låda på hjul under vår säng dit pojken får komma om han vill mitt i natten. Madrass på golvet i föräldrarnas sovrum lär också funka. Ofta kommer den unge mannen utan att väcka oss och vi båda föräldrar sover med öronproppar. Kämpa på!

    Gilla

    • Jo, jag hörde faktiskt nyligen också om detdär med madrass brevid föräldrarnas säng. Måste kanske testa det, fast det känns att golvet är så iskallt och vår säng är ganska hög. Men det är ju värt ett försök. FAST de två senaste nätterna har hon sovit hela natten igenom, woop woop!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s