Ho aj aj aj aj buff…

Jag märker att min skrivariver är starkt kopplad till hur Isla (och vi) sover. Just nu sover vi uselt så orken finns liksom inte att aktivera sig här. För att inte nämna om utmaningen att försöka orka vara skarp på jobbet.

Ja, vi går igen igenom någon fas då Isla är rädd att bli ensam om kvällarna och vaknar i panik när hon märker att ingen är brevid. Så nu borde man få henne igen att somna själv men även att själv förstå gränsen när det är ok att lämna en 2,5-åring för sig själv och när hon på riktigt är rädd. Hon är dessutom så jäkla frustrerad och ilsken när hon vaknar om nätterna att jag gärna skulle vilja veta vad som är på tok. Trots ökat ordförråd vill hon inte berätta åt mig om det är något hon är rädd för eller vad dom är på tok, trots att vi försökt tala om det om kvällarna.

Insåg att jag ändå måste göra något, så jag köpte en ny nattlampa, en sköldpadda som hon kan sova med och sätta på själv om hon vaknar. Två kvällar har vi även lyckats få henne att bli kvar i sängen och slutligen somna genom att vi sitter i tamburen utanför rummet så att hon ser oss. Liten victory.  

 
Men på natten orkar vi nog inte annat än att breda ut madrassen på golvet och sova brevid hennes säng. Då sover hon med god tur till kl 07. Tur att vi nyligen köpte en rahi, som samtidigt är en kompismadrass.

  
iPaden har hon inte använt sedan sommaren (efter att hon i frustration slängde iPaden – som laddades – i golvet, så att laddaren gick sönder) och tv har vi (jag) minskat på också, så att vi har det tyst och lugnt under kvällssysslorna. Nu tänkte jag även hitta passliga böcker och skivor åt henne, några bra tips? Ipanapa-skivan med nattsånger rekommenderades, vet ni om några andra pärlor? 

Köpte inför sommaren några böcker om torrträning (typ Viivin vessakirja och Pottasatuprinsessa, eller vad dom nu hette) och dem läser hon med iver på pottan. Torra är vi inte ännu, men intresse finns och stora framsteg har skett.

Har även varit i kontakt med en zonterapeut, som jag ska beställa tid hos åt Isla – har någon erfarenhet av zonterapeut och 2-3-åringar? Babysar vet jag att många för på zonterapi men hur är det med barn i lekåldern? 

  

Ikväll såg jag henne första gången bädda ner sin docka kärleksfullt i docksängen, gav henne sköldpaddslampan och Pippi-katten, släckte lampan och sjöng Bä bä vita lamm… Aaaww!

Själv fick jag tipset om Bio Active Q10 Uniquinol, ett naturpreparat som ska hjälpa en att orka om dagarna, vi ska se… I’ll try anything at this point!

Hur är det med er andra med småbarn, hur sovs det hos er? Somnar barnet själv/vaknar hen om natten/hur gör ni då?

Annonser

6 reaktioner på ”Ho aj aj aj aj buff…

  1. Vi har som tur två barn som sover fint just nu. Hubbe har alltid varit lätt att få att somna, men vi har varit supernoga med rutinerna ända sen han var tyå tre månader. Han somnar själv i egen säng. Oftast måste man gå in ett par-tre gånger och krama/prata om nånting/sjunga och sen somnar han (ca.kl.20:15) och sover till nästa morgon 7-8. Ibland vaknar han och är ledsen såman måste gå in på natten, men det är allt mer sällan. I något skede förra hösten hade han också nattskräck emellanåt, vaknade och var helt okontaktbar och allt var fel. Obehagligt, men efter en stund var det som att han vaknade och sen somnade han om. Kämpa på! Hoppas det går bättre snart

    Gilla

    • Oj, det låter ju helt ljuvligt, just sådär som det borde vara. Nattskräck låter nog så hemskt, hoppas vi inte råkar ut för det. Jättelänge gjorde ju Isla i våras/somras så att hon på natten tyst steg upp, öppnade dörren, kom till vårt sovrum, försökte inte ens upp i vår säng, utan det räckte med att vi förde henne tillbaka till sängen och så somnade hon direkt. Men nu är det helt annorlunda, ”sitta här!” / ”sova golvet!” osv. Hohoh, hoppas det går om snart.

      Gilla

  2. Jag är en så glömsk gammal gumma inom detta, har tom glömt om jag kommenterat detta tidigare..? Men zombie mode hjälpte hos oss, dvs all service på natten skedde väldigt klumpigt och långsamt och halvhjärtat. Lite arrogant teini-inställning och noll ögonkontakt. Kidsen märkte genast att de där föräldrarna inte duger till nåt på natten – så lika bra att spara kraven till dagtid. Hjälper såklart inte till nattskräck! Trösta måste man ju. Men förvånansvärt bra till allt annat.

    Gilla

    • Jo, du skrev faktiskt om det då på vintern (men det är ju en eeevighet sen, känns det som) och jag har faktiskt följt med det rådet, speciellt då på vårvintern. Och det funkade bra just då när hon kom sådär hassutellen ut, eller försökte alltid hitta på någo undanflykter. Och förra natten när hon påstod att blöjan måste bytas, mindes jag rådet att kissblöja inte behövs bytas på natten. Men sen när barnet skriker och sparkar och är hysterisk så funkar det inte helt på samma sätt. Nattskräck handlar det nog inte om dock, men nån rädsla helt tydligt. Men jepa, jag har blivit ganska bra på zombiemom-meininkin.

      Gilla

  3. Det äldre barnet hos oss sover som en ängel – vi lägger honom vid halv åtta och han somnar själv i egen säng och kommer inte bort därifrån före man väcker honom vid sju nästa morgon. Om han är sjuk eller drömmer något får man förstås trösta och ibland har han växtvärk, men annars är det inga problem.
    Och det är så oändligt skönt att han sover så bra nu när lillasyster verkligen inte gör det utan vaknar och gråter och har sig på nätterna.

    såhär i efterhand kan jag konstatera att de där två-tre månaderna på våren då B inte ville somna på kvällarna och vaknade och behövde tröstas på natten hängde ihop med att lillasyster hade kommit och han kände av att alla var oroliga över den nya situationen och har hittat sina nya platser i familjedynamiken. Nu när vi har en vardag som alltid ser sgs exakt likadan ut så sover han också mycket bättre. Man märker t.ex att veckoslut ofta innebär mera bråk för då är juristen hemma på dagarna och det är han inte van med…

    Så mitt tips är kanske att vara så konsekventa som möjligt med allt med Isla så att hon kan förutse vad som kommer att hända. Och att ge det tid – hos oss tog det tre månader för läget att stabilisera sig, och i efterhand är det omöjligt för mig att peka på en sak som skulle ha löst situationen.

    Gilla

    • Jag tror att Islas beteende också starkt är förknippat till att jag jobbar och är mindre hemma om kvällarna. Det var ju svårt på sommaren speciellt när Isla och Joonas var på landet medan jag jobbade. Vi får bara hoppas att det stabiliserar sig snart. Hoppas lillasyster börjar sova hos er också snart!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s