Tröttheten

Förra veckan hade vi skolningsdagar på jobbet, enligt en metod som kallas Förändringens fyra rum. En av uppgifterna var att man själv skulle ställa sig i ett av ”rummen”, där man själv befinner sig just nu.

Jag var på ganska gott humör och ställde mig på gränsen mellan två rum. När jag skulle motivera varför jag stod just där, hände något lite överraskande: Berättade ivrigt över hur glad jag är över att äntligen ha hittat ett jobb som är från min egen bransch och som är motiverande och inspirerande. Samtidigt har jag ett litet barn och har sovit avbruten sömn i snart ett år och är tröttare än vad jag nånsin säkert varit. Det påverkar tyvärr mitt jobb, koncentrationen är usel och jag känner att jag inte är kapabel till att göra ett så bra jobb som jag skulle vilja just nu. När jag sade högt det sistnämnda brast jag ut i gråt, där bland en massa människor jag inte känner så bra. Men genast kom en tröstande hand på min axel och någon sökte papper åt mig, vilket kändes härligt.

Jag blev främst förvånad över min reaktion, eftersom jag faktiskt var glad när jag berättade detta, men så vällde säkert dendär tröttheten över mig. Till saken hör ju att jag nu studerat/jobbat i ett år utan semester… Så det börjar ju kännas så småningom liksom.