Längtan

Jag har drabbats av en överraskande längtan, en jag aldrig, aldrig trodde skulle drabba urbana mig: nämligen radhuslängtan.*

Hur hände detta? Vi som är så nöjda med vår rymliga höghuslägenhet som har nära till allt och i augusti kommer äntligen Västmetron, som vi väntat på sedan vi flyttade hit år 2009. För tvärtemot de flesta andra Esbobor, skulle arbetsresan antagligen inte bli längre för mig och med familj och vänner i Östra Helsingfors skulle metron underlätta mycket.

Men ja, är ju inte ensam om min längtan och med tanke på att vi båda vuxit upp i höghuslägenheter med tillgång till sommarstuga förstår jag inte riktigt varifrån denna känsla kommer. Den blev betydligt kraftigare efter att Isla föddes och varje sommar känns det dagligen som ett enorm projekt att ta sig utomhus och en egen gård lockar bl.a. därför. 

Vi har ju en stor balkong just nu, och jag älskar vår balkong, men där har vi morgonsol en kort stund och på kvällen är balkongen oftast ganska kall. Och det är med avund jag scrollat på Instagram och sett folks mysiga eftermiddags-/kvällsbilder på bakgården de senaste veckornas varma sommarkvällar. Så kvällssol är ett måste.


Ett problem finns dock: Drumsöbon i mig börjar lyfta på huvudet och behovet av att bo närmare havet börjar även växa år för år. 3 km är helt enkelt lite för långt. Det river i hjärtat varje gång jag besöker Drumsö och gör en promenad längs havsstranden. Problemet här i huvudstadsregionen är dock att ju närmare stranden, desto högre är priset. Fan.

Förresten, det här med att vara uppvuxen på en ”ö” och firat barndomssomrarna vid havet har nog en stark inverkan på en människa. När jag i mitten av 90-talet bodde i Österrike en liten alpby som var omringad av underbart vackra berg, kändes det efter 7 månader som om bergen skulle falla på mig och behovet av öppet hav var enormt. Fast jag älskar berg, tror jag inte jag skulle klara av att bo omringad av dem.

Hur som helst, the search is on, kan man kanske säga…
*Det var förresten en person som på veckoslutet sade att Radhuslängtan låter som en Kent-låt. Sant.

Annonser

2 reaktioner på ”Längtan

  1. Åhå, lycka till med the search! Känner verkligen igen det där med havslängtan. Jag hade inte tänkt på det innan men efter ett år i en mycket vacker sydtysk stad längtade jag verkligen efter hav och vågor istället för skitig flod och broar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s