Fuerteventura

I våras frågade mina föräldrar ifall vi hade lust att hänga med på gemensam resa, i samband med mammas 75 -års dag, tillsammans med min syster och hennes son. Självklart! Vem tackar nej till en resa i oktober liksom?

Mammas önskemål var att åka till Jandía i södra Fuerteventura (dvs en av Kanarieöarna) och det var ju en bekant plats sedan förr, eftersom vi var där när Isla fyllt 1 år och några år tidigare när vi var ett relativt färskt par. Skönt med ett bekant ställe, där man vet var det lönar sig att gå ner till stranden, hur man kommer till fiskarbyn Morro Jable längs den mysiga strandpromenaden, var det lönar sig att skåda den vackra solnedgången osv. Älskar stället, eftersom det är så olikt resten av Kanarieöarna; i Jandía finns inga inkastare, utan personalen på restaurangerna kommer högst och berättar om dagens meny och sen lämnar de en ifred, vilket ändå inte utesluter god service. Uppskattar den lite ”svalare” servicen där. Hela stället är så rent, stränderna putsas grundligt dagligen och vattnet är kristallklart. Man kan spendera en hel dag med att gå längs strandkusten, vilket dock inte är så aktuellt när man reser med barn. Det enda negativa med Fuerteventura är, att det oftast blåser himla mycket där och det är inte i onödan stället kallas surfarnas paradis. I jämförelse med norra ön är Jandía betydligt lugnare, men min tidigare erfarenhet av stället är hård blåst, gul flagga, höga vågor och svala kvällar.

Så döm om min förvåning när det var 29 grader varmt när vi anlände, grön flagga dagligen och varma, ljumma kvällar! Havsvattnet var nog det varmaste jag någonsin upplevt på Kanarieöarna och jag hade kunnat guppa i de saltiga sköna vågorna i timmar. Barnen älskade det också och båda gjorde enorma framsteg i simmandet: kusinen lämnade bort hajfenan* och simmade helt själv medan två år yngre Isla lämnade bort armpuffarna och klarade sig till slut endast med hajfenan. Hon som varit ganska försiktig när det gäller vatten och tyckt mest att vattnet är så kallt. Är ju själv ett riktigt vattendjur och kände mig riktigt nöjd som mamma, när min dotter inte ville komma upp ur vattnen någonsin.

För familjen långsam var det ju en viss utmaning att hållas med i andras rytm, men när jag såg glädjen i Isla när hon fick leka med sin kusin, som hon så beundrar och hörde det konstanta skrattet, var det så värt den lilla stressen. Kände mig kanske int helt lika utvilad som efter Lanzarote i våras (som jag lovar att blogga om snart!), då Isla ännu sov låååång dagssömn, men visst behövdes denna vecka i solen enormt mycket just denna höst.

*Hajfenan ja: Märket är Swimfin och jag köpte vår från Polkuped. Eftersom jag själv blivit en duktig simmare tack vare ”kellukkeet” (sådana där gula som man hade på ryggen), istället för armpuffar, var jag urlycklig över att denna produkt funkar så bra och att Isla gillar den så mycket. Den väckte mycket uppmärksamhet och många tyskar kom fram och frågade vad det var för märke.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAimg_0401img_0535img_0536img_0581

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s