Första dagiskalaset

I höst öppnades en ny fas i barnutvecklingen då första inbjudan till dagiskalas uppenbarade sig på Islas hylla. Hon hann gå på två kalas på förra dagiset och de var enligt traditionell modell, dvs föräldrarna lämnar barnen på kalas och kommer efter dem vid utsatt tid. Jag var dock med på båda kalasen pga Isla var en av de yngsta och ville helt enkelt inte vara ensam där.

Andra veckan på nya dagiset var det dags för första kalaset med nya dagiskompisarna. I den här gruppen är det tradition att bjuda även föräldrarna (eller i princip en av föräldrarna), vilket egentligen är ett ganska praktiskt system: en familj behöver inte vara ansvarig för en hel dagisgrupp + man lär känna föräldrarna samtidigt. Men mängden folk har varit ganska stor och dagisgruppen växer hela tiden, just nu är de väl 18 barn… 

På ett kalas räknade jag i panik antalet barn runt bordet och insåg att vi aldrig skulle fixa det, varken mängden folk eller stressen den medför. Och det viktigaste: Isla trivs helt tydligt inte i så stora folkmassor så vad är idén med det då, viktigaste är ju att HON har trevligt.

Konsulterade en kär vän med barn i skolåldern som rekommenderade att vi skulle vara dendär ”annorlunda” familjen som bjuder några barn, att det är helt ok! Och vad vet jag om det är andra som gjort så också.

Så ni gällde det bara att luska ut först vem Isla leker med mest och det är ju inte det enklaste att få reda på av en 3-åring. Eller visste ju ett par typer som hon pratade om ofta och som även dagispersonalen berättat om att hon lekte med men så fann det några bubbling under som vi inte var helt säkra på. Men vi tog chansen och valde 5 barn. Till saken hör att man inte får lämna inbjudan i barnens skåp ifall man inte bjuder alla, så då gällde det att ta reda på adresserna. 


Sen började jag spänna ifall någon alls kan komma. Vi tog även en risk i och med att kalaset var en fredag, men ville hålla det i samband med Islas officiella kalas, som var följande dag. Men så småningom började anmälningarna komma och bara en hade förhinder.


När vi nyligen var till Stockholm, satsade vi på Designtorget, Lagerhaus och Åhléns, där vi hittade en massa komiska och fina kalasgrejer.

Det var ett gäng så fina barn som satt så snällt runt bordet och lekte så fint ihop. Och som bonus sjukt trevliga föräldrar och första kalaset där jag hann tala ordentligt med andra vuxna. Tiden gick bara väl fort men pga det var fredag var det inte så farligt att det gick lite över tiden. Och lite vin & ost åt föräldrarna är aldrig fel…


Istället för kaka hade vi glass, som barnen själv fick garnera med strössel, nonpareller och såser, uppskattades stort! Ljuset fick blåsas från en muffins. Isla frågade försiktigt var hennes ”prinsessakaka” fanns, men blev nöjd när jag berättade att hon får den följande dag. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s