Mellodags!

Det har minsann varit en annorlunda Melodifestival i år. Det tog en tid för mig att vänja mig vid att det inte fanns någon publik på plats och insåg vilken stor del av stämningen i Mello publiken utgör. Men annars tycker jag det varit uppfriskande med olika programledare och olika teman i varje avsnitt. Vid något skede upplevde jag lite överdos av det hela, men jag antar att det berodde på att jag just satsat all min energi på UMK.

Lyssnade precis igenom finalisterna och märkte nu tydligt vilka favoriterna är.

Tusse: Voices

Jag tror faktist Tusse är den som kommer att gå förbi förhandsfavoriterna Dotter och The Mamas och vinner hela grejen. Den här låten lät direkt första gången bra och har inte krävt många genomlyssningar. Han sjunger ju så underbart bra och det är en ren njutning att lyssna på den säkra sångrösten. Låten har inslag av The Weeknd och påminner till en början lite om Bulgariens Bones från 2018, men det stör inte alls.

Danny Saucedo – Dandi dansa

Den här har ett groove som jag gillar och får mig att dansa. Gillar också showen med lådrummet och springmattorna. Vinner kanske inte, men får mig glad.

Dotter – Little Tot

Hade så höga förväntningar inför Dotters bidrag, efter förra årets orättvisa resultat. Men tyvärr var nog Bulletproof ändå en bättre låt. Och fast jag diggar hennes Madonnas Keep it Together -inspirerade look, älskade jag discokuledräkten förra året. Gillar stället där hon sjunger ”You don’t, you don’t, you don’t, you don’t wanna be like us”, men annars känns låten lite hackig och ologisk. Men visst märker jag att jag går omkring och sjunger på den. Tror nog ändå det är hon som kommer att tävla om vinsten med Tusse. Själv har jag lite tröttnat på The Mamas, fast jag gillar deras låt. Men nu är det dags för någon annan, eller hur?

Eric Saade – Every Minute

Ja, aldrig tänkte jag väl mig att jag skulle ha Eric Saade som en av mina favoriter! Men, det är något i den här låten som är lite annorlunda och speciellt koreografin fastnade jag för. Den är så kukkuu och lite Loreen-inspirerad, men uppfriskande annorlunda från alla klassiska Saucedo/Ewald/tidigare Saade -dansstilar. Samtidigt är det som min dotter säger: ”Jag gillar dansen mer än sången”. Hon har så rätt, mitt lilla mellofan. Lönar sig förresten att kolla årliga Melloparodin, där Erics koreografi beror på myggbett som kliar. Jag dog en smula när jag såg den, plötsligt kändes koreografin helt logisk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s