Vimma-klänningen

Häromdagen kollade min väninna (som vi fått en massa coola flickkläder av tidigare) ifall vi hade intresse att köpa en helt oanvänd tunika/klänning av det inhemska märket Vimma. Märkte att det var med stor sorg hon gjorde sig av med den, men hennes 5-åring (som har samma klädstorlek som Isla…) totalvägrar använda den. I hennes värld är det bara Frozen/pink/katter osv som duger. 

Blev direkt förtjust i klänningen och köpte den!


Kände en lite än oro när Isla först sa ”vaaaau!” när hon såg den, sen vägrade hon pröva den. Men till Vappen tog jag fram den igen och hon klädde på sig den med stor iver och drog en lång glädjedans i den. Success! Vi har tydligen ännu lite kontroll över vad hon sätter på sig (måste njuta så länge det varar)…

Återanvändning del 2

MTV-blusen i förra inlägget fanns i källaren i en låda med texten BÄNDIPAITOJA. Det visade sig att lådan var en guldgruva och jestas vilken nostalgitripp att gå igenom blusarna, eftersom jag mindes typ direkt när och var jag köpt dem, var jag bodde då, hur jag mådde osv osv.

Det som slog mig var att de flesta blusarna var s.k. ”lady fit”, dvs superspända korvskinn. Liksom varför? Och just därför har de förblivit oanvända (fast visst använde jag dem då, men lite obekväma var de nog redan då).

Isla blev superivrig över blusarna och ville prova dem:

   
   
Det fick mig att fundera att dom kunde ju vara natipaitan åt henne, eftersom hon älskar sin stora t-shirt med dinosaurier. Så nu har hon i användning A Camp, Funky Elephant 2003 och Skunk Anansie och verkar trivas bra i dem:

   
    
 

Doften av jordgubb

Förra sommaren tipsades jag om Cienta-tygskor, vilket visade sig vara den bästa sommarskon. Köpte även ett par orange ballerinan i en storlek större men de var typ passliga på hösten, så de användes kanske ett par gånger. Frånsett från den konstiga jordgubbsdoften (varför ska de dofta?), var vi mycket nöjda med dem.

Tidigare i veckan nämnde Valeäiti om att det doftar jordgubb på Stockmann igen och jag rusade direkt dit och faktiskt: direkt när jag anlände till barnavdelningen var det bara att följa doften för att hitta rätt.

  
Det var lite säätände med storleken, eftersom jag tänkte ta storlek 25, men biträdet tyckte absolut jag skulle ta 24, som inte fanns där men i Hagalund, som Joonas sedan följande dag sökte, bara för att konstatera att de var just nippanappa passliga nu, men antagligen för små om ett par månader då de egentligen behövs, så jag fick återvända till Stockmann, där ett annat biträde tyckte absolut att det ska va 25. Bestäm er!

Hur som helst, så får man just nu 30% rabatt om man köper två par så förutom likadana som förra årets atmégröna (fast denna gång grå), tog jag ett par gula ballerinas, i samma storlek denna gång:

   
Igår var det de grå som skulle vara på hela tiden, idag dessa. Kul att hon gillar! 

New shoes!

Jag vet, använder den rubriken väldigt ofta, men det är ett av mina favoritcitat från Twin Peaks (Leo Johnson), som dessutom är högaktuell just nu.

Hur som helst, så växer Islas fot i racerfart. Våren kom, och vi behöver igen ett par nya sneakers, som jag från tidigare vet att vi använder mycket. Kollade en dag på sneakerurbudet i stadens affärer och konstaterade för det första att det bara är ljusrött (igen) som gäller bland flickskor och för det andra att de är sjukt dyra.

Samtidigt tipsades jag om att Stadium hade rabatt på Adidas Dragon-sneakers, som ju är snygga dessutom! Grubblade en stund mellan svarta eller lila (som såg blå ut i mina ögon), men valde till slut svarta:

  

Det kommenterade på Instagram att åh, om deras (äldre än Isla) döttrar gick med på att ha annat än pink på sig, så jag måste verkligen ta ut allt av denna tid, eftersom jag anar att pink-fasen kommer även till oss en dag.

Men än så länge älskar Isla sina nya skor, ville ha dom på hela tiden (innan de varit ute), dansade och sprang med dom, så mamma är mycket nöjd!

   

Denhär lilla kärran var förresten ett lyckat koncept. Fröken var mycket viktig med sin uppgift. Märkt väl pink byxor, avskyr ingalunda färgen, men tål inte pink från topp till tå. 

Försvunna solbrillor & Mello

Som genom ett mirakel blev alla friska till lördagen, och vi kunde föra Isla till mina föräldrar på lördag förmiddag. Tror det var första gången hon hjälpte till att packa och valde vilka leksaker hon skulle ha med.

Marimekko-kappsäcken innehåller hennes leksaker. Vi har förresten lyckats tappa bort Islas vita Babiators-solbrillor och det harmar mej något enormt! Dessa brills på bilden ovan valde hon själv på Lindex och de är tyvärr lite stora, men hon tycks gilla dem, med sitt USA-stuk och allt… Nedan stilprov på hur en Lucia kan se ut:

Det var Supersnälla SilverSara på Barnkanalen som inspirerade till plötslig Lucia-iver.

Tillbaka tillveckoslutet: Lämnade Isla spelandes på mandolin med mofa, åkte via Maccen och åt skräpmat på soffan medan vi såg på dokumentären om Kathleen Hannah. Sen sov vi vår välförtjänta 3h tupplur och kan inte ens beskriva hur underbart skönt det var!

På kvällen blev det Melodifestivalen med kära vänner – denna gång även med deras barn, vilket bara var skoj! – och stämningen var bara så varm och fin. Slutresultaten blev precis som jag tippade och hoppades, så kände mig nöjd med det också:

Att sen ännu få snarvla en stund med fina vänner var så guld värt att det inte ens harmade att klockan var ganska mycket när vi till slut kröp i säng.

Tyvärr bestraffades vi båda med huvudvärk i morse (inte pga alkohol) men så brukar det ju va när man har möjlighet att sova. Morgonen (eller ja, eftermiddagen) har spenderats på soffan med Lordi-dokumentären, som faktiskt var ganska underhållande. Och vi har inte ens dåligt samvete pga att solen skiner där ute (ok, pikilite, men det behöver inte nämnas).

Snart ska vi söka hem vår lilla fjant och hoppas vi är utvilade inför en ny vecka.

Krokodilstövlarna

Fast vår familj inte blev vald till Crocs Test Squad, vill jag ändå passa på att rekommendera Crocs vinter-/välikausistövlar, Kid’s Crocband Gust Boot. Främst för att dagispersonalen berömde dem pga dess vattentäthet. Isla har användt traditionella Kuoman i vinter, men nu börjar de vara lite varma plus att Isla nästan alltid har gummistövlar på när vi söker henne från dagis. 

Lätta är de ju, som Crocs brukar vara, så jag tror de är bra på foten. Köpte dessa när affären i Iso Omena hade slutförsäljning, så fick dem för ett bra pris. Egentligen ville vi köpa de fräscha gula, men eftersom det inte fanns passliga storlekar, tyckte jag brun/orange var ett tufft alternativ:





Här planeras dagens outfit. Man kanske kan skymta Crocsens coola prickiga foder…

Under utförsäljningen passade även jag på att skaffa ett par jag suktat efter hela hösten, Women’s Adela Foldover Fuzz Bootie, och de har nog varit i flitig användning. Många har berömt dem och blivit chockade när jag avslöjat att de faktiskt är Crocs, haha!



De kan användas både såhär eller sen nervikta. Gillar starkt!

Nackdelen med långt barn

Ganska länge har folk omkring mig pratat om hur barnets växt snart pausar och man kan använda samma klädstorlek en längre tid. Jag undrar när det sker? Senast idag tippade ett butiksbiträde att Isla var 4 år…

Stackarn är i vissa lekparker för lång för babygungorna (varför ska de vara så lågt nere?) men ännu för liten rent motoriskt för de vanliga gungorna.

Visserligen lugnade det ner sig lite under hösten och hon använde 86/92 ganska länge, men nu plötsligt har hon skjutit på i längden att de flesta byxor blivit för korta. Kräpp.

Så idag tog vi en familjetripp till köpcentret Äpplet och fyllde på lagret med pyjamas, leggins, collegebyxor, skalbyxor, toppabyxor och ett par andra byxor i storlek 98 (några 104:or). Riktigt nöjd med fynden, speciellt de här jeansen:

IMG_4399

IMG_4388

Samma grej med skor, tycker hennes fot vuxit ett par storlekar den här hösten/vintern. Just fick vi en massa begagnade höst-/vinterskor och nu är de flesta av dem för små. Joonas hittade dock ett par urläckra Ciraf-gummistövlar i lokala Prisman, som liksom har Isla’s name written all over it:

IMG_4347

Nattklubbskläder för 2-åringar?

Jag tror det var Valeäiti som för några år sen tog upp problematiken med urvalet av flickkläder från storlek 92 uppåt.

Jag förstod inte då riktigt vad hon menade, eftersom vi då shoppade på babysidan, som kryllade av en massa könsneutrala, lekfulla, coola och snygga kläder. Och var kläderna tydligt flickkläder, var de det med en liten twist, inte genom att vara ljusröda och prinsessiga. Dessutom var vi ganska lyckligt lottade, eftersom Lindex ännu då hade sin Littlephant-kollektion.

Men nu står vi då där, på den nya avdelningen från 92 uppåt, där flick- och pojkkläder är tydligt fördelade. Det finns tyll, spets, glimmande tröjor och annat bling bling, leopardmönster, stora djurprint, Mimmi Mus, Hello Kitty och vad fan!?! Jag dömer inte alls dem som klär sitt barn så, men det är liksom inte alls vår juttu. Barnet är väl inte påväg på nattklubb heller? Jag vet, snart får barnet en egen vilja och vill själv välja kläder, men vad väljer hon mellan när det inte ens finns alternativ till blingblinget?

Jag har i varje fall tappat lusten för att shoppa barnkläder (vilket kanske i och för sig är en bra grej?). Och nu snackar jag alltså om de större kedjorna, är fullt medveten om att det finns coola klädmärken, men den spontanshoppar man inte på samma sätt eftersom de inte är lika skonsamma mot plånboken…

För att avsluta med något positivt, så beslöt vi oss för att satsa på HM vad gäller vinterhalare/-overall även nästa år. Förmånligt (rea) och bra kvalitet. Vi har varit supernöjda med den bruna halaren, nästa blir grå (med en pink twist, gillar!):

2015/01/img_3963.jpg

Nu får vi bara hoppas att 104 är passlig nästa höst på vår långa flicka som håller på och växer ur 92 just nu…

Sand överallt

Alltså jag har nog något problem med sand, tycker det är så äckligt!

Sandstrand är en helt annan grej pga att det är förknippat till sommar och värme men sandlådor, urk! Och överhuvudtaget det att alla lekparker är täckta med sand, what’s up with that (vet att iaf Julia håller med mig i detta)?

Och nu när det är våt sand som kommer hem med skorna och handskarna, aaargh! Alltså handskarna är så äckliga efter en dagisdag, finns liksom inget annat alternativ än att tvätta dem (varför använder de inte kurahandskar när Isla en gång har såna?).

Att sånt såhär en måndag morgon.

Hau hau!

Alltid då och då nämner jag Heikki Kuulas låt Koirakaveri från IpanapaRÄP-skivan. Det är över ett år sedan som Isla blev förtjust i låten och sade just inget annat än Hau hau och låten funkar fortfarande. Det senaste är att gå in på rummet, sätta på låten, släcka lampan och i skenet av nattlampan dansa till låten.

Till vår stora glädje säljer Katin Tavara Heikki Kuula-produkter och igår kom paketet med både t-shirt och college. Hur glad kan en liten människa bli? Hon har ju sett videon så hon kände igen bilden.

IMG_2901.JPG

IMG_2892.JPG

IMG_2876.JPG

IMG_2872.JPG

Samtidigt flinar jag ju åt bilden när jag vet hur ”ful i mun” Heikki Kuula annars är. Liksom en tuff räppäre i hundkostym (fast han har ju bra humor nog), haha! Gillar skarpt hans övriga produktion, men inget jag kanske vill höra ur min dotters mun…