5 år!

Nu är det ju redan lite över två veckor sedan vi fyllde år i vårt hus och det firades i ett par veckoslut.

Man blir nog lika förvånad varje år, hur kan min lilla flicka vara redan 5 år? Det känns att det skett helt otroliga förändringar i henne det senaste året och mot det bättre. Kan hända att miljöbyte i form av flytt och byte av dagis inverkat, eller så är det helt enkelt en naturlig utveckling i denna ålder.

Hon har blivit så mycket modigare: Fortfarande väljer hon noggrannt vem hon anförtror sig åt, men tröskeln är inte så hög att lita på nån. Fortfarande kan hon behöva en stund att lite kolla läget, men ganska snabbt börjar hon nuförtiden babbla med folk, speciellt om vi har gäster och hon är i en bekant miljö. Det har märkts i och med att personalen byts i ganska rask takt men hon fattar snabbt tycke för nya personer och påverkas inte lika starkt som förra året (då alltid just den person som Isla fattat extra mycket tycke för slutade eller bytte avdelning). Jag hoppas dock innerligt att detta personalbyten snart får ett stopp, för bra gör det inte åt barnen hur som helst.

På dagis har hon helt klart en bästis, som de är urgulliga med, men hon lär leka fint med de flesta barnen, även med pojkarna.

Älskar tjejens humor. Vi kan ha så roligt tillsammans och jag diggar att hon uppskattar just rätt detaljer och nyanser.

Hon älskar att dansa. På födelsedagen åkte vi på en tumiskryssning med Isla (+mina föräldrar) och discot var oerhört viktigt för henne. På ditvägen vägrade hon dansa med i koreografierna som visades men när hon väl fick freestyla, tänkte man inte få henne bort från dansgolvet och jag bara äääälskar hennes moves!

Ätandet är lite enformigt och hon är oerhört kräsen och DET bekymrar mig trots att jag vet att det inte hjälper att stressa. Det är bara oerhört irriterande. Nattkissandet är en annan grej som inte alls tycks göra framsteg, men även här litar jag på att det blir bra så fort hon är mogen för det, så gick det med dagstorrheten också. Men är bara så innerligt trött på att byta lakan om nätterna, trots att hon har nattblöja…

Igår var vi på 5-års kontroll till rådgivningen och allt var fint. Hade en ny sköterska, som var helt härlig. Var förberedd på att få höra igen vad allt vi gör fel som föräldrar, men hade istället en så skön känsla när jag gick därifrån. Precis som efter utvecklingssamtalen på dagis nuförtiden (i motsats till den ångest jag upplevde efter samtalen på förra dagiset). Bäst!

Annonser

Torrträning update

Vitsi jag diggar förresten att mitt senaste desperata inlägg om torrträning hamnade – pga en inställning jag av misstag klickat på – på LinkedIn, mitt bland alla proffessionella artiklar on karriär och business…

Hur som helst var det ju lite desperat situation med torrträningen i vintras. Efter att rådgivningen bett den ena och andra läkaren ringa mig, ringde till slut nån ”kiss-specialist” och hon tyckte nog jag hade en bra inställning och förstod inte riktig vad dom stressat över på rådgivningen. Alla är individuella och kanske man bör börja fundera på att göra nåt åt saken när barnet är fyra och inte ännu är dagstorr.

Så jag bestämde mig för att inte stressa och låta det gå enligt egen utveckling. 

Hade dock hunnit beställa Pottkalendern, som jag tipsades om. Den fanns dock inte på svenska just då, men nog på norska = ännu bättre! Så vi hängde upp den i badrummet på Islas nivå och lät den vara.


Grejen är alltså att man för varje dag ska klistra kiss- och bajsklistermärken och de har nu de senaste månaderna gått ganska trögt. Vi har använt samma utslag för typ tre veckor. På resan sade Isla jätteduktigt t.ex. vid poolen om hon behövde kissa så vi hann till toaletten, men annars var det nog bara ”byta blöja” som gällde enligt henne.

Men så förra veckans söndag hände nåt:


Och samma meininki har fortsatt även denna vecka! Wooot?! Det är alltså främst på byttan hon trivs, kanske bekvämare där än på pottan med långa ben? Visserligen går det lite till överdrift ibland men månne det inte blir balans på det hela ännu. 

Fröken belönades för detta med en Anna-docka (Anna lär vara Islas favorit från Frozen) så nu får vi hoppas detta ännu fortsätter lika fint.


Avslutar med ännu en illustration ur den fantastiska kalendern:

Torrträning

Börjar känna mig smått desperat med projektet att få Isla torr. Känns att vi just nu bara tar ”takapakkia” i det och når inga framsteg.

Hon har ju suttit på pottan sen hon var 1, och det är liksom inget problem och nu sitter hon ibland också på byttan. Men det är sällan som det kommer nåt och istället kissar och bajsar hon i blöjan och vi byter blöja konstant och jag vill lite gråta en skvätt när jag tänker på vilka mängder pengar vi slänger bort dagligen.

Känns som att vi försökt allt: belöning om det kommer nåt i pottan, fina småbyxor, känslan av våta småbyxor (aivan sama), pott-träningsböcker osv osv. Inget hjälper. 

Har kanske inte haft så bråttom med detta heller, men så blev de oroliga på rådgivningen när hon kissar så mycket om natten och vi hamnar byta blöja flera ggr om natten trots att hon inte druckit så mycket på dagen. Så vi blev skickade till rådgivningsläkare, som skickade Isla på blod- och kissprov (inget kom fram i de resultaten) och nu väntar vi på samtal från någon kissexpert. Hohhoijaa. Tycker kanske de går lite för långt nu men såklart man själv börjar tvivla när en läkare nästan förskräckt frågar om hon ALDRIG varit dagstorr!?! Nå nä.

Jag upplever själv att hon kanske helt enkelt inte är mogen för det ännu och någon sade också att det kan vara genetiskt. Men vi är ju så gamla (…) att våra föräldrar inte längre minns i vilken ålder vi blivit torra.

På jullovet hårdtränade vi när jag var hemma med Isla, hon var ivrig över sina coola småbyxor, jag torkade upp kiss här och där, vi jublade och high-fiveade när det kom nåt i pottan/byttan och det började nästan gå framåt. Men så hände nåt och hon fick nåt ”baby-stadie” igen, vägrade småbyxor, säger bara ”byta blöja” och när hon sitter på pottan/byttan kommer inget. Suck. Istället ledde det till att hon blev superkänslig och vill att vi byter blöja typ hela tiden.

Kan det ha något att göra med att hon fyllde år? Försöker själv undvika att påpeka åt henne att hon är nu stor flicka, eftersom reaktionen tycks vara motsatt (kastar sig bakåt i famnen och vill vara ”beibi”)men jag antar att folk gör det ändå i hennes närvaro.

Så frågan är nu: Ska vi bara vänta och hoppas på att det ändrar av sig själv eller kan vi ännu göra nåt?