2019 – bring it on!

Från 2018 minns jag i första hand en totalt avslappnande semesterresa till Gran Canaria, där jag läste, simmade och åt gott i två veckors tid. Isla spenderade största delen av resan under vattenytan och alla njöt. Har inte på länge känt mig så avslappnad som jag gjorde efter den semester.

Sommarsemestern då! Jösses, vilket väder! Värmeböljan började då min semester började och slutade ungefär då jag återvände till jobbet. Vi unnades havsstränder utan blåalg och firade typ hela semestern antingen i havet (även sent på kvällen!) eller på en sup-bräda. Så sällsynt och så underbart! Islas simkunskaper utvecklades och hon blev helt otroligt modig, hoppade från bryggan och dök på alla möjliga sätt. Sommaren innan var så kall att den kunskapen liksom lite bromsade då.

Joonas hade tyvärr inte chans att delta i några festivaler i år, så jag fick representera själv på Sideways och Flow. Kul var det, främst pga fantastiskt sällskap. Nästa sommar vill jag gärna lägga till Uusi Tampere på festivallistan.

På jobbet lärde jag mig otroligt mycket nytt och fick ett specifikt ansvarsområde, som hjälpte mig att fokusera bättre. Jobbresorna blir roligare ju bättre man lär känna folk inom branschen och jag kan berätta er att det jobbar jäkligt fint folk inom musikbranschen.

Slutet av året kom med några dödsfall och andra tråkiga nyheter, så året fick en jäkligt illa bismak till slut. En av nyheterna kommer att påverka vår familj såpass mycket att 2019 kommer att innebära stora förändringar. Vad det rent praktiskt betyder, vet vi inte ännu helt klart, men tungt kommer det hur som helst att bli.

MEN jag tror starkt att det kommer något gott ur detta, för allt måste ha en mening, eller hur? Nu hoppas jag bara att även mina drömmar skulle kunna inse det samma och sluta plåga mig under nätterna…

Annonser

Ett Ultra Bra -fan har talat

Har några gånger lovprisat det finska bändet Ultra Bra här på bloggen också men häromveckan blev jag helt intervjuad om ämnet!

Min studiekompis Monica kom hem till oss och vi snackade i nästan en timme, vilket resulterade i ett radioinslag i Radio Vega i tisdags och denna låååånga artikel. Jättekul var det! Även Isla deltog i radiointervjun…


Här står jag med min skivsamling. (Foto: Monica Eklund)

Flow lördag

Förra året firade jag Flow Festival 10-års jubileum. Det är alltså en viktig tradition för mig, men i år blev det hur som helst bara endagsbiljett för mig. Valet föll på lördagen, främst pga The xx och minnet av deras magiska keikka år 2010.


När lördagen närmade sig, började även åskvarningarna samla sig. Jag har ju alltid varit rädd för åska och insett att det handlar om astrafobi. Min mamma har varit rädd för åska, så även min mormor, så det har liksom alltid varit naturligt för mig. Har därför blivit förvånad över hur sällsyn denna rädsla är, folk får tvärtom typ kicks av åska eller tycker det är mysigt och skrattar lite nedvärderande åt min ängslighet under åskväder.

Har försökt coola ner min rädsla på sistone, främst pga jag har en dotter, som jag inte vill att ska ärva min rädsla. Man bör ju respektera åskan, men behöver kanske inte vara lika rädd för den.

Det var riktigt varmt när vi kom till området, nästan en tropisk hetta och kände hur svetten bara rann. Såg lite av Pykäri på huvudscenen och sedan Silvana Imam i Black Tent.



Efter Silvana började de mörka molnen närma sig och våra kompisar sade att de skulle flytta sig till Ravintola Lämpös terass, eftersom man sedan kunde flytta sig inomhus om vädret blev sämre. Borde ha följt med dem… och var faktiskt på väg, då jag råkade träffa en bekant och blev där en stund och snackade. Vi hade lite dräglat efter Beergers burgare och eftersom deras stand var helt där brevid, stannade vi där över en urläcker burgare.


Det blixtrade på avstånd, men jag vet inte varför jag inte fick panik just då, kanske för att man inte såg något regnområde tydligt närma sig. 
Sen hände allt på sekunder: Det var som om nån satt på en dusch och vridit på en megalomanisk vindmaskin. Innan jag fick min regnrock ur väskan (och det tog inte länge) hann jag bli helt plaskvåt. Saker flög åt alla håll och folk sprang omkring som yra höns och panikskrik hördes här och där. Black Tent var närmast, så vi sprang dit. 

Väl där slog det mig hur rädd jag egentligen var och jag började gråta samtidigt som jag skakade av panik. Den egna reaktionen överraskade även mig själv! Situationen blev inte bättre av att vi snart blev evakuerade ur tältet pga det var för FARLIGT där så vi hamnade tillbaks ut bland blixtarna. En hjälplös känsla började smyga sig på mig, eftersom vi inte rymdes någonstans utan måste bara stanna ute i ovädret. Helt för jävligt. Jag var redo att ge upp, men samtidigt tänkte jag att det kanske inte var bättre att vara på hemvägen mitt i ovädret. Det enda jag kunde göra var att köpa ett glas rödvin från en bar ute, för att ens lite försöka lugna ner nerverna. 

Runtomkring mig läste jag om hur det var ”VAARATILANNE” vid scenerna och fick rapporter på WhatsApp att man varnar för att det kommer fler åskbyar och att man ska hålla sig inomhus eller så rekommenderades att vi skulle ta oss bort från området. De flesta av mina bekanta hade gett upp och lämnat området, men de hade 3 dagars biljett i motsats till oss.

Till slut rymdes vi in i vintältet och så småningom började vädret lätta och vi tog oss ut för att förflytta oss till Lämpö där våra bekanta var.


Såg Goldfrapp från terassen, som var ganska långt från scenen, men snart började det igen regna så jag förflyttade mig tillbaka inomhus. Kände mig vi det skedet ganska matt och fick inte min festivalfiilis lyft fast jag hur försökte. 


Var dock oerhört nöjd att vi stannade, för när The xx började, hade regnet slutat, vi fick plats på helt ok avstånd från scenen och jag bara njöt av den vackra stämningen, som denna trio lyckades skapa.

Lite skit smak blev det kanske, hann t.ex. inte alls undersöka det förnyade området. Men vädergudar och folks fobier kan man inte rå för och förstod att de, som var där fler dagar hade en bra fiilis av festivalen.

Flowin’

OBS! Detta inlägg skrevs på fredagen men glömde publicera det…

Idag är det äntligen dags för årets mest efterlängtade festival, nämligen FLOW. I år betyder det också efterlängtad tumistid med Joonas, it’s been a while.

Planerna var att köpa Fre+Sö-biljetter, men så kom Morrisey i sista minuten in på lördagens program, så det blir 3 dgr sen också.


Få bara se hur jag orkar ikväll, känner mig inte helt frisk ännu och är så FRUKTANSVÄRT trött. Jamie XX börjar först kl. 00:00, noooo!

Vad ser jag mest fram emot förutom Morrisey & Jamie XX? New Order, Massive Attack, Descendents, Iggy Pop, M83 och CVRCHES tror jag att jag väntar mest på.

Så mycket siistigare

När jag i januari fyllde år, fanns det bland alla gratulationskort ett med lite kryptiskt innehåll. Förstod att någon överraskning var på kommande. 

För en tid sedan kom det ett brev på posten:


Med fanns instruktioner om att befinna sig vid steissin lö 28.5. kl. 12:00. Spännande! Nästan som inför polttarna! Visste ju naturligtvis vem som var bakom detta men inget om programmet. Såg dock fram emot att spendera en hel dag med just det här gänget.

Lärde känna de här tjejerna 1997 (I lite senare, kanske 1999?), och speciellt under studietiden och efter det var vi ett oerhört tajt gäng. Sen har livet fört oss åt lite olika håll, men så blir det ibland.

Det blev en riktig trip down memory lane i äkta Så mycket bättre-anda där jag påmindes om många fina detaljer från vår gemensamma historia:

Piknik i Kajsaniemiparken, Scandinavian Music Group och Asian Dub Foundation i Maailma Kylässä-festivalen, en spellista gjord speciellt för mig, olika tips om följande programnummer, små uppdrag – som att blanda Ragnar-drinks & minnas alla Top 10 listor som Wayne & Garth hade (som Bands that sound like deceases) – middag i mina gamla hoods i Berghäll, en klassisk öl vid postlådan dit Lostarens kö brukade nå, en sväng via Bones för att se hur stället ändrats bara för att konstatera att vi inte längre passade in där, snabbt till Loose där vi dansade till kl 04 (när hände det senast?!?)! Jösses!


Så tack finast girlsen för en oförglömlig dag/kväll/natt, puss!

Kom hem 10 minuter innan Joonas steg upp för att gå till jobbet…

Keikkor och sånt

Kommande veckoslutet blir minsann ett intressant veckoslut. När kvällsturen är över, ska Joonas och jag ha lite tumistid i form av vår favorithobby: Nämligen gå på keikka. Vi ska se Rise Against, som jag köpte biljett till redan på våren. Punk är kanske inte direkt min genre, men Rise Against har alltid behagat mitt öra med melodisk och mångsidig repertoar och så hör den ju till Joonas’ favoritbänd. Och han förtjänar nog nu lite livemusik också och sådan musik HAN gillar. Ofta är han ju så snäll och kommer på keikkor med artister som kanske jag gillar mer, men denna gång blir det tvärtom.

Lite synd är att keikkan går på varann med Musiikki & Media i Tammerfors, där jag egentligen borde vara nu. Men jag kunde ju inte veta på våren som praktikant att jag skulle få ett jobb här och att mina arbetsuppgifter dessutom skulle ändra till sådana, att jag just har möjlighet att delta i dylika intressanta evenemang. Men min arbetsgivare var så flexibel att jag får åka till Tammerfors imorgon på morgonen, delta i några seminarier och Industry Awards-galan, som jag är oerhört nyfiken på. Planen är även att se Lapko och kanske Pariisin Kevät i samband med Lost In Music-festivalen.

Vet ni, jag är så ivrig att jag nästan spricker av tanken att jag får uppleva detta tack vare mitt JOBB! När jag för ett år sedan låg och grät i bottnet av soffan pga alla ”nej tack”-svar jag fick på mina arbetsansökningar kunde jag då aldrig tro att situationen skulle vara denna ett år senare. Allt har helt tydligt sin mening.

Återanvändning del 1

För några veckor sedan nostalgitrippade jag på We love the 90’s-festivalen och fick inspiration till att äntligen gräva fram min MTV t-shirt från 1994 och tuuna den lite. Hade alltså tänkt göra det annars också, eftersom jag tänkte den kunde vara ok sådär annars också ifall jag klippte bort ärmarna osv.

1994 var MTV Europe en stor del av min liv och när jag sedan vann denna t-shirt därifrån var jag SÅ himla stolt över den. Då bar jag den tidsenligt med pappas vita kragskjorta och Levi’s 555 under och reivade loss på KY Exit. T-shirten var alltså enorm.

  

Mina alternativ inför festivalen. Radio Mafia fick också en omgång med saxen, blev helt ok!

  

Riktigt nöjd med slutresultatet!