Fuerteventura

I våras frågade mina föräldrar ifall vi hade lust att hänga med på gemensam resa, i samband med mammas 75 -års dag, tillsammans med min syster och hennes son. Självklart! Vem tackar nej till en resa i oktober liksom?

Mammas önskemål var att åka till Jandía i södra Fuerteventura (dvs en av Kanarieöarna) och det var ju en bekant plats sedan förr, eftersom vi var där när Isla fyllt 1 år och några år tidigare när vi var ett relativt färskt par. Skönt med ett bekant ställe, där man vet var det lönar sig att gå ner till stranden, hur man kommer till fiskarbyn Morro Jable längs den mysiga strandpromenaden, var det lönar sig att skåda den vackra solnedgången osv. Älskar stället, eftersom det är så olikt resten av Kanarieöarna; i Jandía finns inga inkastare, utan personalen på restaurangerna kommer högst och berättar om dagens meny och sen lämnar de en ifred, vilket ändå inte utesluter god service. Uppskattar den lite ”svalare” servicen där. Hela stället är så rent, stränderna putsas grundligt dagligen och vattnet är kristallklart. Man kan spendera en hel dag med att gå längs strandkusten, vilket dock inte är så aktuellt när man reser med barn. Det enda negativa med Fuerteventura är, att det oftast blåser himla mycket där och det är inte i onödan stället kallas surfarnas paradis. I jämförelse med norra ön är Jandía betydligt lugnare, men min tidigare erfarenhet av stället är hård blåst, gul flagga, höga vågor och svala kvällar.

Så döm om min förvåning när det var 29 grader varmt när vi anlände, grön flagga dagligen och varma, ljumma kvällar! Havsvattnet var nog det varmaste jag någonsin upplevt på Kanarieöarna och jag hade kunnat guppa i de saltiga sköna vågorna i timmar. Barnen älskade det också och båda gjorde enorma framsteg i simmandet: kusinen lämnade bort hajfenan* och simmade helt själv medan två år yngre Isla lämnade bort armpuffarna och klarade sig till slut endast med hajfenan. Hon som varit ganska försiktig när det gäller vatten och tyckt mest att vattnet är så kallt. Är ju själv ett riktigt vattendjur och kände mig riktigt nöjd som mamma, när min dotter inte ville komma upp ur vattnen någonsin.

För familjen långsam var det ju en viss utmaning att hållas med i andras rytm, men när jag såg glädjen i Isla när hon fick leka med sin kusin, som hon så beundrar och hörde det konstanta skrattet, var det så värt den lilla stressen. Kände mig kanske int helt lika utvilad som efter Lanzarote i våras (som jag lovar att blogga om snart!), då Isla ännu sov låååång dagssömn, men visst behövdes denna vecka i solen enormt mycket just denna höst.

*Hajfenan ja: Märket är Swimfin och jag köpte vår från Polkuped. Eftersom jag själv blivit en duktig simmare tack vare ”kellukkeet” (sådana där gula som man hade på ryggen), istället för armpuffar, var jag urlycklig över att denna produkt funkar så bra och att Isla gillar den så mycket. Den väckte mycket uppmärksamhet och många tyskar kom fram och frågade vad det var för märke.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAimg_0401img_0535img_0536img_0581

Annonser

Saint Vacant Royals

Jag tror jag nämnde om ett fotograferingsprojekt som gick av stapeln under Turbotennis Cupen, men glömde berätta mer.

Det var vår gode vän Janne, som ligger bakom märket Saint Vacant, som bad oss medverka i julimånads Royals-serie, där han presenterar märkets stamkunder. Vilken ära! Han fascinerades även av våra alteregon inom Turbojugend, så därav tematiken i bilderna.

Slutresultatet kan du skåda här.

Nedan några av bilderna:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Alla fotografier av Janne Lax.

”Koti kuin karkki”

Radhuslängtan jag nämnde om tidigare blev tillräckligt stor och sedan torsdagen är vårt härliga hem till salu! Hoppsan! Första visningen är på tisdagen och vi hoppas så innerligt att nån överhuvudtaget kollar på lägenheter o juli (I know, tidpunkten är ju så opraktisk).

Älskar fortfarande vår personliga lägenhet och läget är helt perfekt, så ifall du skulle råka vara intresserad av den, säg till så kan jag skicka länk till själva annonssidan.

Vårt hem har nog aldrig varit så städigt och tomt på grejer som innan de kom och fotograferade så jag passade på att knäppa några bilder själv.

Ny kamera

Jag har ju en längre tid drömt om en bättre kamera. Joonas har ju en fin systemkamera, men den är så enorm så jag nästan är lite rädd för den. Förstår inte alls hur den funkar och har tröttnat på att alltid vara beroende av Joonas när jag vill att det tas bättre bilder på t.ex. Isla. Dessutom är den så stor att Joonas sällan ids släpa med den.

Målet var alltså en mindre systemkamera och hade lite fattat tycke för en viss modell av Olympus PEN-kameror. 

Problemet var brist på pengar. Men hej, jag fyller ju år! Kanske jag kan be en valfri summa av mina gäster ifall de inte har presentideer och absolut vill ge något? Perfekt!

Och efter min lilla insamling hade jag faktiskt skrapat ihop till en ny kamera. Frågade lite runt, och efter några rekommendationer bytte jag Olympus PEN mot Olympus OM-D E-M10 och därtill 14-42mm f/3.5-5.6 -objektiv. En kompis har E-M5:an och varit supernöjd med den, men E-M10:an har som extra egenskap Wi-Fi, vilket är något jag känner att jag behöver mycket.

Rajala råkade ha superbra rabatt på denna kombo och på köpet får man delta gratis i deras Digijärkkärikoulu, vilket jag tycker är helt super (tyvärr rymdes jag med först på kursen efter vår resa. Får bara träna på egen hand tills dess.). 

  
Jag är ju så amatör när det kommer till systemkameror så har mycket att lära mig ännu. Hittills har jag listar ut hur jag flyttar över bilder till telefonen med hjälp av Wi-Fi och knäppt ett par bilder:

   
 
Men jag är mycket ivrig!