Oktober + jag = icke sant

Här följer Cattas årliga klagovisa. Gnällvarning gäller alltså!

De som känner mig, vet att de månader jag gillar minst är april och oktober. Båda månaderna förknippas med en enorm trötthet, och trots att jag varje år är förberedd, överraskas jag varje år av trötthetens grad och varje år känns tröttheten lite värre än året innan.

Just nu är jag inne i min årliga oktobersvacka. Känner att jag kunde lägga mig och sova och vakna nåt tag i vår igen. Eller nåja, julen är ok och gillar vinter när det är som bäst, men det här oktobermörkret: fy fan!

Jag kan ju komma på ett antal faktorer som påverkar på tröttheten: Just nu är Joonas borta hemifrån pga jobbturer 10 dagar i sträck, vilket betyder att jag ensam är ansvarig för att vardagen rullar. Har ju varit ensam ganska mycket den här hösten, men detta var en extra lång putki. Jag vet, jag är fullt medveten om att det är många som fixar vardagen dagligen själva, men just nu känns det tungt. Speciellt när jag vet att det är tungt för den andra parten också, som måste vara hemifrån så mycket. Och det är tungt när barnet varje dag efter dagis frågar: ”Mamma, vad ska vi göra idag?” och jag helt enkelt inte orkar göra något annat än att gå hem och laga mat.

Den här veckan är det dessutom höstlov i Tammerfors, så det är knäpptyst på gatorna när man släpar sig och barnet till dagis i mörkret under dessa regniga och kalla morgnar som rått denna vecka. Jag kan riktigt se framför mig hur alla andra myser under varma täcken och vet att de inte behöver ta sig ut. Samtidigt postar folk bilder från sina höstlovsresor i värmen. Och det unnar jag ju dem, förstås.

Saken blev ju inte bättre av att jag blev sjuk just när Joonas åkte bort. Men trots sjukdom, måste barnet på danstimme och kalas (hade jag inte fört henne, hade hon hoppat längs med väggarna och effekten hade blivit ännu värre). Trots att jag jobbat nu i två dagar (halleluja för distansjobb!), känner jag att jag inte helt repat mig ännu.

Oroar mig lite också för att tröttheten är en följd av sommaren och det faktum att jag inte hade möjlighet att återhämta mig just alls. Vad hände under sommaren då?

– Jo, för det första flyttade vi. Och jag avundas t.ex. mina yngre kolleger som bara flyttar sådär vips, så var det gjort. Hur kan det gå så lätt? För oss tog det en evighet. Med alla lägenhetsvisningar på våren och osäkerhet och packande och allt vad det innebär. Och vi är inte ännu heller klara.

– Hann vara bara en kort stund på stugan (Joonas’ stuga alltså) och kände att jag aldrig kom ner i varv ordentligt. Hade många sköna stunder, men huvudet bara kryllade av to-do -listor, som inte ville lämna mig i fred.

– Sista veckan spenderades i Legoland och hemma i Tammerfors – otroligt intressanta och roliga men samtidigt oerhört intensiva och aktivitetsfyllda dagar utan en enda lugn stund.

– Det som skapat en mörk skugga över speciellt sommaren är att mina föräldrar tvingas sälja vår sommarstuga, stället där jag spenderat alla barndomens somrar. Dit flyttade vi när skolorna tog slut och flyttade tillbaka hem när skolorna började. Trots att jag hade mina perioder i tonåren, då jag inte kanske trivdes där så bra, men det var ändå i vuxen ålder alltid min ”safe place”, dit jag kunde åka när jag behövde vila. Och det gör så ont i hjärtat att jag inte hade möjlighet att spendera just alls tid där denna sommar – den sista sommaren. Och jag sörjer, att vår situation är som den är just nu, att vi inte kunnat hjälpa t.ex. ekonomiskt och kanske räddat stället och hållit det kvar i vår släkt. Situationen kanske hade varit en annan om några år, men att det skulle råka sig just nu, när min familj råkar ut för samarbetsförhandlingar, är riktigt dålig tur.

– Islas förskolestart blev tyngre än jag väntat mig. Tur att det börjat rulla på lite bättre nu och hon börjar få vänner, men jösses, så det var tungt i början. Och länge. Gråt och ångest varje kväll och morgon.

Och bör tilläggas att jag hela hösten försökt se till att sköta om mig med sund kost, frisk luft, yogat och rört på mig (med måtta, dock). Just för att inte falla ihop. Men blir man sjuk, kan man ju inte något åt saken.

Jag drömmer just nu om ens ett förlängt veckoslut i nåt varmare och soligare land. Där jag bara skulle få koncentrera mig på en bra bok och god mat. Eller ens att få sova ut EN morgon, utan några avbrott…

En kväll med vuxet sällskap kunde göra susen också. Trots att jag älskar min dotter över allt och hon är fantastiskt sällskap just nu och gör vardagen lite lättare, men när man i över en vecka umgåtts BARA med henne, börjar man även sakna annat sällskap. Tacka vet jag en gammal god vän, som imorgon kommer på besök och stannar över natten, låter så perfekt just nu!

Det var allt för denna gången. Tack för att du orkade läsa så här långt.

Sleepless in Espoo

Vet ni vad som är jäkligt frustrerande? När man äntligen får barnets sömn att rulla lite smidigare (att lämna bort dagssömnen hjälpte, halleluja!), så sover man själv som en kratta.

Jag får inte sömn, vaknar längs natten, och vaknar allt för tidigt på morgonen och får inte sömn pånytt. Mest frustrerade detta under Flow, då vi sov på hotell och skippade t.o.m. en morgon frukosten för att istället satsa på sömnen. Och så vaknar jag ändå alldeles för tidigt och får bara inte sömn. FAN!

Det är bara lite för mycket just nu med flytten och jobbet (mest det faktiskt…) och alla tankarna rullar förstås i tankarna när man borde sova.

Besökte arbetsplatsens massör på torsdagen och hon kommenterade direkt efteråt att jag tydligen inte sover så bra. Att jag hade stelhet på ett sånt ställe på ryggraden, som borde få tid att återhämta sig under nätterna, men om sömnen blir för kort/hackig har den inte chans att göra det.

Ville bara gnälla lite när jag ögonen i kors åker till jobbet och undrar hur jag ska klara mig genom kommande arbetsveckan…

Strejkvarning

Vår familj flyger kanske en gång om året, om ens det (i år var jag ju visserligen till München på jobbresa…), dvs mycket sällan. Inkommande helg ska Joonas och jag åka till Stockholm på dop och bestämde oss pga tidsbrist flyga och ser fram emot ett par nätter på hotell helt enormt mycket. Vi är båda mycket trötta just nu och trots att det inte blir av att kanske sova så mycket, så är det ändå lite mer än detdär 06:55 varje lediga dag.

Funderade mellan Norwegian och Finnair, men denna gång var faktiskt Finnair den förmånligare med bättre tider. Och vad meddelar Finnair en vecka innan avfärd? Jo strejkvarning för to & fre. Och på fredag borde vi flyga. Så jävla typiskt.

Så vad ska vi nu göra? Vänta och se? VILL helt enkelt inte flyga sjukt tidigt (tidiga flyg har aldrig passat mig) på lö-morgon och vara trött resten av dagen/kvällen och förstöra helgen på det sättet, och andra alternativ finns just inte. Argh.

EDIT: Strejkvarningen förflyttades, tjohoo!

Aina mun pitää

Just nu går delar av Pertti Kurikan Nimipäiväts Eurovisionsbidrag även att anpassa i min vardag:

Aina mun pitää nukkua

Aina mun pitää herätä

Aina mun pitää käydä suihkussa 

För jag tycker det är det enda jag gör. Förutom går på jobb då. På kvällen måste jag ladda kaffekokaren klart, förbereda allt inför morgonen, duscha, och så hinner vi kanske se ett avsnitt av Modern Family innan det igen är dags att gå och lägga sig. Och ändå går jag för sent och lägger mig, eftersom nattsömnen blir helt för kort, för att vara tillräckligt för mig. Tur är att det är så kul på jobbet, så jag känner mig motiverad att stiga upp. För jag förstår bara inte vart all tid försvinner? Jag har inte varit ute och joggat igen på flera veckor eftersom tiden bara inte finns för det och DET stör mig, eftersom ryggen nu igen börjar bråka i brist på motion.

Ok, jag har skaffat mig en mycket tidskrävande hobby i och med vävningen (mer om det i ett skilt inlägg), som tar bort mycket av fritiden, men visst är det ett pussel denhär vardagen. Har inte träffat en enda vän på kaffe/drinks i en evighet och saknar det. Måste skärpa mig.

Ni kan tänka er att jag ser enorm mycket fram emot våra små tumisgetaways med Joonas i maj: Först till Stockholm på dop och senare på månaden romantisk kryssning med Viking Grace. Maj-månad får annars också lov att bli den mer sociala månaden!

Bloody Hell!

På fredagen undrade jag varför i all världen jag hade sån sjuk himo på choko, vet ni sådär att man gräver köksskåpen upp och ner för att eventuellt hitta någon bortglömd chokladbit. Ensam hemma med sovande dotter var jag också så kunde inte ta mig till butiken. Gaaah!

Men vad berodde detta på? Enligt min mensapp (jep, jag har en sån), skulle följande Bloody Mary-dagar vara aktuella först en vecka senare. Tänkte att det kanske beror på tröttheten, det att jag stiger upp kl. 06 må-fre och blir väckt tidigt lö-sö. Är irriterad och känner stort avund för maken, som har vardagsledigt och får sova ut alla sömnskulder. Än en gång ställer jag mig frågan: Men när får jag sova?*

Senare på kvällen visade det sig att mensen sen också började och allt hade en förklaring (såsom i Kumman kaa i tiderna: ”Enhän mä mihinkään Vesaan ollu rakastunu, mullahan alkoi menkat!”). Vet inte om det var för att den kom en vecka för tidigt, men känns som om kroppen är helt rubbad. Är helt sjukt trött, allt värker och känner ett lätt, konstant illamående. 

Samtidigt vet jag att spysjukan härjar här och där och jag känner hela tiden efter hurdant illamående detta är. Jobbigt är det hur som helst. Och eftersom jag vet att någon ändå hinner tänka tanken så svarar jag: Nej, jag är inte gravid.

Saken blev ju inte bättre av att Isla var på extremt gnälligt och utmanande humör hela veckoslutet. Om hon en vecka tidigare var det ljuvligaste barnet någonsin, var hon rena motsatsen nu. Det kan ju visserligen bero på mitt usla humör och korta stubin också… Men vitsi jag kan bli irriterad på hennes neurotiska beteende och beslutsångest ibland gällande t.ex. hur dynorna ska vara eller vilken bok hon vill läsa.

Hur som helst avklarade vi under detta crankyga veckoslut vårt första besök till Snadi Stadi och ett restaurangbesök med tre toddlers. Det var då avslappnande – NOT!





*På veckoslutet har vi troligen en barnfri morgon, jihuu!

Mellandagsrea – fail

Trotsade trötthet & snuva i dag och stegade mot det lokala köpcentret för att utforska rea-utbudet, när jag för en gångs skull kunde göra det helt i fred.

Hade ca. 1,5 h på mig innan affärerna skulle stänga men hittade inget av det jag var ute efter:

– Crocs-affären hade slutligen stängt, så fick inte mina vinterskor jag funderat på för -50%.

– Iittala har inte längre av glasbollarna till julgranen. Eller de hade sålt av förra årets bollar i år.

– Omöjligt att hitta kaffekvarnar i Iso Omenas Prisma. När jag slutligen gått runt avdelningen fem ggr, hittade jag några exemplar, men det fanns inga förpackningar på hyllorna. Ingen personal heller i sikte (har upplevt detta problem tidigare i just denna Prisma, tur att vi bor granne med den bättre Prisman). P.S. Tips på riktigt bra kaffekvarn?

– Hur svårt kan det vara att hitta en enkel svart klänning? Gärna vid, lite t-shirtmodell, lite sådär avslappnad utan onödiga krusiduller. Korta eller långa ärmar, ingen skillnad. Fickor är ett stort plus. Men icke. Och hittade jag något som ens lite motsvarade det jag var ute efter, fanns den endast kvar i storlek XS. Eller så har tyget prickar eller annat mönster. Har ett par fina prickiga och färggranna Happy Socks-strumpbyxor som skulle kräva något simpelt & svart upptill. That’s why.

För att trösta mig, köpte jag äntligen en mjuk och fluffig badrock som gör att jag känner mig som en koala. Och det är aldrig fel.

Nu ska jag och min koalapäls kurera oss på soffan med sista delarna av Homeland & kanske nån film.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/0bd/76286968/files/2014/12/img_3475.jpg