Om kroppsbild och självkänsla

Jag har skrivit om detta förr (hittar inte just nu inlägget i Ratata-bloggen), men inser att jag behöver skriva om det igen: nämligen vuxnas ansvar när det gäller barns självkänsla och hur det ibland kunde vara bättre att knipa käft.

Det som triggade mig igen var när jag såg dokumentären om X3M Communityn och Sandra var härligt ärlig och öppnade sitt hjärta om hur hon känt sig ful och mått dåligt i ungdomen och vad som satt igång detta: en klumpig kommentar av hälsosystern. Kände ett sting i hjärtat, eftersom det även i mitt fall varit orsaken till dålig självkänsla vad kommer till kropp och utseende.


Fjärde klass

Som barn var jag lång; nästan hela lågstadiet var jag ett par huvuden längre än mina klasskompisar. Saken blev inte bättre av att jag under skolfotograferingen alltid placerades på översta raden i mitten för att riktigt framhäva min längd. Jag var ingalunda fet, men var inte spinkig heller. Dessutom utvecklades jag tidigare än flickorna på min klass och på 80-talet var det inte en ok grej. Kunde få undrande kommentarer i omklädningsrummet om mina bröst och jag kände stor skam. Efter ett sommarlov kom jag till skolan med stor iver och någon i flickgänget som regerade i klassen skrek över skolgården något i stil med att de får skämmas för mig för att jag är så lång. Jag såg med avund på klassen ovanför oss, som råkade ha flera långa tjejer, som bar sin längd med stolthet. Men på min klass var det inte ok att vara lång eller tidigt utvecklad, det gjorde många klart för mig.

Jag var ändå aldrig direkt mobbad – förutom dumma kommentarer då och då – och jag hade alltid goda vänner (thank god för dem!). Var periodvis t.o.m. god kompis med några från det tidigare nämnda flickgänget. En mystisk fas finns dock från tredje klassen, då min mage började reagera och mina vitsord sjönk rejält. Var på undersökningar pga min mage men kan inte minnas vad som orsakat det men helt klart är att det var något psykiskt.

Men det värsta var nog hälsoundersökning i fjärde eller femte klass, då skolläkaren ansåg det vara ok att påpeka för mig att min vikt inte riktigt följer med KURVAN och därför borde lite tänka på vad jag äter och att jag kanske inte behöver äta chips varje veckoslut. Jag fattade ingenting, men tänkte att om en läkare säger så här så är det säkert sant. Flickorna på klassen var nyfikna på min vikt och jag vägrade avslöja det. För att krona det hela fick jag mens som 10-åring, först av alla i klassen (mitt under en simtävling dessutom!), vilket var ännu en grej som det skrattades åt och därför blev något jag höll tyst om.

Gymnastikläraren slängde ur sig kommentarer som ”du springer som en elefant!” och lägg därtill några kommentarer av klasskompisarna och dåligt självförtroende var ett faktum. I högstadiet delades vi i mindre klasser och jag kände att jag så småningom kunde anförtro mig åt mina klasskompisar, vilket kändes skönt. Vi hade bra klassanda, som tur. Även pojkarna började så småningom växa förbi mig i längden, men först i nian. I gymnasiet fick jag helt nya klasskompisar pga skolbyte och var plötsligt omringad av flickor som var LÄNGRE ÄN JAG! Kände mig så lättad!

Men vikthetsen fanns fortfarande med mig och eftersom jag inte hörde till de populärare tjejerna, kände jag ju fortfarande att det var något fel med mig. Varför ville ingen t.ex. sällskapa med mig?

Tror att det, att jag flyttade utomlands efter gymnasiet och fick där en slags ny uppmärksamhet (nu menar jag inte några sliskiga komplimanger utan mera att man märktes och noterades för den man var) där räddade mig från att falla i ätstörningsträsket – tänker ofta att det är ett rent under att jag inte drabbades allvarligare.


Min 20-års dag i Saalbach, Österrike

Men helt sund är ju inte ens tankegång ännu heller, trots att jag ganska långt accepterat mig själv och tycker jag är rätt okej faktiskt. Har ju hela tiden någon ”period” på gång: just nu socker- och glutenfri, främst för huden, men visst finns hoppet om att det kanske skulle påverka vikten också…. 

Förra veckan deltog jag i en arbetsresa till Tammerfors, som avslutades med en galamiddag. Vi fick frisyr och makeup fixade av proffs och jag råkade få en så bisarr frisyr som jag inte tyckte passade mig överhuvudtaget. Märkte på folks blickar att även de var av samma åsikt och vissa sade det också rakt ut. Noterade att mitt självförtroende störtade i botten och kände mig så FUL och FET. Bara pga en jäkla frisyr. Trots en kul kväll pga härliga människor tog detta onödigt mycket av min energi under en kväll som kanske hade kunnat vara ännu trevligare.

Som mor till en dotter som nu redan är betydligt längre än andra jämnåriga inser jag att jag har ett enormt ansvar att inte föra över mina komplex åt henne, utan istället boosta hennes självförtroende på ett sunt sätt. Hon får ju nu redan konstant kommentarer om hur LÅNG hon är och hon gillar det helt tydligt inte alls, utan skulle hellre vilja vara liten och näpen – precis som hennes mor i tiderna önskade… Och jag hoppas så innerligt att skolhälsovården gjort framsteg (vilket jag tyvärr nyligen hört exempel på att det inte har…) och Isla aldrig behöver få höra likadana kommentarer som jag fick höra!

Har du liknande erfarenheter? Vill gärna höra!

Annonser

Kampen mot perioral dermatit del 3

För några veckor sedan råkade det sig vara ett ganska varmt och soligt veckoslut. Solade mig ingalunda men vistades mycket ute med Isla och misstänker att jag inte råkade ha något solskydd i ansiktet just då. Den sköna dagen kronades dessutom med bastu på kvällen. Härligt!

Följande morgon hade något dock helt tydligt hänt i ansiktet och efter konsulterande med Jessica, bokade vi in tid för ny behandling, eftersom huden helt tydligt tog lite takapakkia. 

Blev kanske lite nedstämd eftersom jag började oroa mig för att jag måste eliminera två favoritfaktorer ur mitt liv: sol och bastu. Men behandlingen gjorde bra och Jessica var ivrig över den plasmatiska effekten som var mycket synligare än första gången, vilket betyder att huden själv börjat arbeta. 


Kollagenshot som bjuds efter en behandling i Rebel Helsinki


Den plasmatiska effekten efter enzymbehandling syns en stund på huden

Nu bytte vi igen tillbaka till Acu Cremen om dagarna och Hydroloc till natten samt Betagel när det behövs. Samtidigt testar vi med att hålla lite paus från behandlingarna, eftersom för mycket behandling inte heller är den bästa vården i mitt fall.

Har några envisa stora finnar på hakan som inte vill lämna mig i fred, men å andra sidan har jag inte förra veckan levt värst hälsosamt liv pga arbetsresa till Tammerfors… Nu tänkte jag testa socker- och glutenfritt en tid och se om det har någon inverkan. Samt försöka sova lite mer…

Kampen mot perioral dermatit del 2

För några veckor sedan var det dags för min andra behandling hos Jessica på Rebel Helsinki. Här kan du läsa om min första behandling.


Min hud hade utvecklat en del finnar på lite ovanliga platser, men det lär vara en del av processen, när huden börjar bearbeta reaktionerna efter behandlingen. Jessica lade först en kort, alkalisk behandling på problemområdet, vars syfte är att lyfta hudens pH-värde tillfälligt till 12 och därmed dödar bakterier. Sen var det igen daga för entsymmasken i 45min.


Här ser man hur den förhårdnade masken ser ut helt i slutskedet!

Vi talade ganska mycket också om hur det är viktigt att byta ut shampoo & tandkräm till sulfitfria versioner, vilket jag faktiskt gjorde redan i somras. Sodium Laureth Sulfitea är ingrediensen man bör undvika och när jag tidigare gick igenom mina ”sensitive” & parfymfria shampoon, märkte jag att de alla innehöll sulfit. Det lär inte vara då farligt om den står sist i ingredienslistan, då är det såpass lite av den. Men i de flesta shampoon står den faktiskt först.

Makeupen borde också bytas till mineralbaserad smink, speciellt make up cremen och pudern. Här tar jag gärna emot bra tips av er gällande märken och var man får dem. Har noll erfarenhet vad gäller mineralsmink.

Viktigt är också att få i sig probioter, zink och d3-vitamin. Tog en dunderkur probioter i somras och pga mina spruckna läppar lade vi till b-vitamin. Som extra lade jag ännu nyligen till omega3, pga huden lätt blir torr mot vintern.


Läpparna är nog ett ganska stort problem, de har varit spruckna i mungipan sedan sommaren och det vill bara inte bli bättre. Jessica misstänker att det är ett symptom av POD, men vi får se hur det utvecklas.

Fick i testsyfte med mig en olja som innehåller argan, havre, nypon & hallon, som jag till en början skulle använda morgon och kväll, tillsammans med fuktsprayen jag köpte senast. Oljan gjorde dock inte så bra åt vuxenacnen, som spökar i bakgrunden, eftersom det snart började uppenbara sig jobbiga finnar igen, speciellt på hakan. Jessica rådde mig att byta tillbaka till Acu Crèmen som jag redan använt efter förra behandlingen och huden lugnade ner sig nästan direkt.

Idag fick jag hemvårdsprodukter som direktleverans till jobbet, när Jessica var så supersnäll och hämtade dem. Uppskattas stort! Hon berättade också att någon norsk ”hudguru” hade tagit en titt på mitt foto och direkt gett råd om hur vi bör gå vidare.

Så nu ska jag i fyra dagars tid följande produkter:

  •  Beta Gel – ett serum för irriterad hud, innehåller betaglukan
  • Actrol Powder – en vårdande puder som suger i sig extra fett och minskar oljigheten på huden
  • Hydroloc – en produkt som s.a.s. ”låser” in fukten i huden.

Efter fyra dagar byter jag till endast Hydroloc och så kollar vi igen läget.

Det här var helt klart inte nån piece of cake, men jag tror nog det blir bra!

Kampen mot perioral dermatit del 1

Nästan direkt efter att jag skrivit mitt senaste inlägg om perioral dermatit, kontaktade en hudterapeut mig tack vare tips av en gemensam kompis. Jessica Delst på Rebel Helsinki jobbar med medicinsk hudvård och är specialiserad på problemhud som POD, rosacea m.fl. Hon menade att min story låter klassisk och har behandlat dylika fall med goda resultat. Det viktiga med POD är att få läget under kontroll, för att den inte ska återvända pånytt, vilket den annars lätt gör.

Jessica erbjöd mig en första behandling som ett bloggsamarbete och eftersom jag insett att POD:n inte försvinner någonstans av sig själv, kände jag att jag var i akut behov av hjälp (och självklart stalkade jag lite på Jessica via Facebook och insåg att vi hade såpass många gemensamma bekanta att jag säkert kunde lita på henne…). Vi var även båda av samma åsikt att det skrivs helt lite om POD, speciellt på svenska i Finland. Det är lite okänt ännu, trots att det börjar blir mer och mer allmänt.

Förra fredagen var det dags för mitt första besök på Rebel Helsinki. Samma morgon såg utgångsläget ut så här:


Ser kanske inte så farligt ut, men huden reagerar alltid på värme och andra faktorer, så situationen lever ganska mycket. Och på nära håll ser man hur dålig huden egentligen är just kring näsan och munnen, vilket är typiskt för POD.

Jessica hade reserverat 1,5 h åt mig och där ingick en 45 min. entsymmask. Denna ansiktsmask är något mycket specifikt: Metoden heter DMK Skin Revision och känns till en början som en helt vanlig ansiktsmask som penslas på. Jessica konstaterade också att mitt dekolletage tagit mycket stryk av solen (och åldern…) och var riktigt torr, så hon passade på att behandla den i samma veva. Efter ett tag började masken stelna riktigt ordentligt och så småningom liksom pulsera, men det hör till processen. Lite småobehagligt kändes det när pulserandet anlände till halsområdet, men det lugnade snabbt ner sig.


Här kan du se en fascinerande video om vad som exakt sker under behandlingen på en vetenskaplig nivå och på Rebel Helsinkis webbsidor finns en kortare förklaring om DMK-behandlingen på finska.

Efter masken kan man under en kort tid skåda en plasmatisk effekt på huden: Små streck här och där, vilket betyder att hudcellernas syreupptagning aktiveras och slaggämnen lämnar huden (om jag förstod det rätt). Speciellt på dekolletaget syntes resultatet direkt: Den skrynkliga huden var som bortblåst och hade istället ersatts av en mjuk och len hud. Nu gäller det bara att se till att skrubba och fukta för att återupphålla resultatet.


Vet inte om jag inbillade mig, men tyckte min hud direkt hade en friskare färg (vänligen låt bli att notera min megalomaniska hormonfinne)…

Köpte med mig två produkter, som jag nu börjar med som hemvård (man känner sig så sugen på att alltid köpa allt nu genast, men ja, ni vet, jobbar på kulturbranschen och så…): 

  • Herb & Mineral – en fuktgivande och förstärkande spray som man först sprayar på ansiktet
  • Acu Crème – en kräm, som borde hjälpa mot problemhud, speciellt hud som har benägenhet att bli fet eller täppt. Krämen bör alltså användas o samband med sprayen.


Det sköna är att ha kontakt med Jessica så här utanför behandlingen, så direkt jag t.ex. noterade att min hud kändes lite knottrig och småirriterad, kunde jag konsultera henne och få bekräftat att det helt enkelt hör till processen efter behandlingen.

Min hud lär behöva DMK-behandling 3-4 ggr nu inom en intensivare period och följande gång borde ske redan inom 2 veckor efter första behandlingen. Har faktiskt ny tid bokad till nästa vecka. 

Lovar att hålla er uppdaterade om hur det hela framskrider!

Jäkla Perioral dermatit

Minns ni, när jag i höstas led pga infekterade läppar och då fick feldiagnosen perioral dermatit? Det visade ju sig sedan vara svårt fall av exem som direkt blev bättre med rätt medicinsalva.

I slutet av maj reagerade jag på att jag fick mer och mer finnar på hakan och fick passligt nog till morsdagsgåvs ett presentkort till ansiktsvård. Köpte en del hudprodukter av märket Exuviance, men huden blev inte bättre, utan nästan bara sämre. När vi på midsommaren var på lande, hade jag glömt packa med hudkräm och använde en äldre kräm jag hittade i necessären och huden exploderade av irritation.

Några dagar innan semestern kontaktade jag min kompis, som är läkare, och fick den självklara diagnosen perioral dermatit. När jag nu tänkte efter, var det ett solklart fall och blir sämre av just bl.a. värme, sol, mens och stress. Check, check, check och check! Bör också erkännas att jag tidigare i somras försökte kurera den irriterade huden med cortisonsalva, vilket är en big no no och jag inser nu, varför det varnas om att överhuvudtaget undvika cortisonsalva i ansiktet, eftersom även det kan åstadkomma POD.

Eftersom jag redan i höstas fick salvan Rozex (när fallet inte var POD), bestämde vi med läkaren att prova på det och att skydda ansiktet för solen med solkräm med UV30 för känslig hud. Tyvärr passar Rozex-salvan tydligen inte alls åt mig, eftersom huden bara blev värre och nu reagerade även läpparna och stora blåsor bildades. Precis som i höstas, då jag använde Rozex först på läpparna. Utbudet på Dalsbruks apotek var inte mycket att hurra för, så fick ingen hjälp där och kände mig helt gråtfärdig varje gång jag såg mig i spegeln.

Efter en vecka på lande, skulle Joonas och jag åka på festivalresa till Ilosaari och huden var som värst då. Det rann vätska ur blåsorna och sved som bara vad. Hade ju inget annat alternativ än att sätta ett tjockt lager av smink på, eftersom jag inte hade stått ut med mig själv annars. Det såg förfärligt ut och jag kände mig så ful, så ful. Samma morgon beslöt jag mig för att lämna bort Rozex, vilket även min läkarväninna understödde.

I Lahtis hittade vi ett stort apotek där en hjälpsam tjej rekommenderade åt mig lugnande produkter för extrakänslig hud och jag kände mig direkt lugnare och slappnade av lite. Stressade ju oerhört för detta, vilket inte heller hjälper precis.

När vi efter en 10h bilresa anlände till motellet, tvättade jag direkt ansiktet och lade på mina nya krämer och kändes som om huden direkt lugnade ner sig och jag kände mig bättre över att fara till festivalområdet.


I bra skick var ju inte huden, men det gick på något sätt ändå att glömma bort det för en stund.


Tänk, vilka mirakel smink kan åstadkomma!

Väl tillbaka på landet började jag kurera mig inifrån, dvs undvek smink, lämnade bort alkohol, vitt socker och försökte undvika spannmål. Så småningom har jag även lagt till probioter, zink och D-vitamin till mitt dagliga intag. Lite svårt att såhär efter två veckor säga om det haft någon inverkan, eftersom det varit svårt att undvika solen tillsammans med en 4-åring på landet och solen helt klart gör det sämre. Så här såg situationen ut för några dagar sedan:

I verkligheten är det nog betydligt rödare, men har inte lust att publicera helt de hemskaste bilderna här.

Tidigare i veckan var vi till Salo för att söka medicin åt Isla och letade där efter Dr. Hauschkas produkter, som rekommenderats för just POD. Istället hittade jag liknande produkter av märker La Roche-Posay, som funkat bra på min hud, så har testat dem i typ en vecka nu. Just nu ser mitt arsenal ut så här:


Negativa med Rosalic-dagskrämen är att den endast har UV 15, så den ersätter inte helt solkrämen. Eau Thermal Avène -krämen i mitten var främst för irritationen på läpparna.

Häromdagen skaffade jag ännutill Dr Hauschkas ansiktsmask, som rekommenderats att låta verka över hela natten ifall man lider av POD.


Det som sörjer mig är att jag har en bra, nästan oanvänd (och dyr!) serie Exuviance-produkter, som jag inte just nu vågar använda.

Finns den några medsystrar där ute? Kan inte ni berätta om era upplevelser? Pupulandia-Jennis texter om POD har i alla fall varit ett stort stöd för mig.

Nyårslöften

Det tycks vara pop att inte syssla med nyårslöften nuförtiden men efter denna höst kände jag att jag var tvungen att göra några löften ändå:

  1. SHOPSTOP 2017: Detta är mitt huvudsakliga löfte, dvs inte köpa några kläder åt mig under ett års tid. Tänker göra ETT undantag och det är att investera vid något skede i ett par varmare vinterskor, men annars har jag inte behov för annat just nu.
  2. SJUNGA MER: I höst var jag tvungen att hålla paus från kören, fick helt enkelt inte tidtabellerna att gå ihop. Och jag märkte att det påverkade mig starkt och insåg hur viktiga de där några timmarna varannan vecka är för mitt orkande.
  3. HERKKULAKKO: Det här brukar vara ett återkommande löfte, men det brukar ofta också hålla. Det är lite utmanande att börja i januari pga födelsedag (då det är tillåtet att äta ohälsosamt), men tror det blir bra. Nyckeln är att tillåta sig lite gott alltid vid vissa undantag som resor och högtider (t.ex. påsk utan mignonägg går ju bara inte!).
  4. RÖRA PÅ SIG MER: Nu har ju hösten varit en undantagsperiod iom flytten då jag känt mig tvungen att fixa på hemmet de kvällar jag inte jobbar kväll. Men nu fick jag min efterlängtade Fitbit-aktivitetsarmband och kan lite börja följa min aktivitet (+sömn!). Har börjat lite försiktigt igen med stavgång men bara isen smälter ska jag nog försöka börja springa igen. Här tänker jag inte vara så sträng med mig själv, huvudsaken är att jag rör på mig. Får ju ganska mycket ”hyötyliikuntaa” dagligen iom promenader till bussen från dagis osv.


Gjorde du några löften? Kanske vi kan kämpa varann i några av punkterna?

En gång atopiker, alltid atopiker

I somras märkte jag att mina läppar började vara ganska känsliga och att torrheten på läpparna spred sig även runt läpparna. Reagerade på att jag använde ganska mycket Bepanthen, vilket jag i normala fall använder vid endast extrema fall. 

Torrheten kom och gick, ibland var läpparna mer spruckna, ibland mindre. När vi var på vår resa kändes det som att det bara blev värre, trots att man tycker att saltvatten skulle just hjälpa mot utslag. Nu var även mungiporna riktigt spruckna och jag sökte mig till arbetshälsovården med avsikt att få remiss till hudläkare. Läkaren gjorde dock själv diagnosen Perioral dermatit, kanske just pga att det blivit värre på resan i värmen. Och visst passade symptomen in på mig. Och hydrocortison fick man ABSOLUT inte använda, om man misstänkte POD. Det känns att det hjälper men det gör det i själva verket värre. Självklart hade jag använt hydrocortison till det (inte på resan dock)…
Fick en medicinsalva och om inte det hjälpte, skulle jag börja med antibiotika. Kändes som att läpparna blev bara värre och när jag efter en vecka kontaktade läkaren igen, fick jag en antibiotikakur. Läpparna blev ännu värre, var fyllda med blåsor och helt otroligt sjuka. Ful kände jag mig också och kände att alla bara glodde på mina läppar när vi pratade. 


Uppsvullna som efter en misslyckad Botoxbehandling…


I början av veckan KRÄVDE jag att få remiss till hudläkare och fick det till slut och en tid till idag. Hade lite googlat och läst om ämnet och om och om igen nämndes att POD uppenbarar sig främst runt munnen och näsan medan den lämnar läpparna i fred. Mitt främsta problem var ju just läpparna. Misstankar om herpes och svampinfektion började vakna…

Hudläkaren konstaterade direkt: Men det där är ju inte nån POD! och var helt förskräckt över att jag ordinerats dendär salvan och antibiotikan. Hon uteslöt också herpes pga symptomen hållit på så länge. Istället menade hon att det helt tydligt är infekterat och ett fall av exem, att något aktiverat det på sommaren och pga fel vård blivit värre. 

Fick en ny salva som jag ska använda i en vecka och sedan fortsätta med en annan salva. Samtidigt måste jag kolla igenom mina krämer och andra hudvårdsprodukter, vad som möjligtvis kunnat irritera huden såpass. 

Hoppas detta nu hjälper. Fick känslan att även denna läkare var ganska snabb med sin diagnos… Men är främst urförbannad över den första, förhastade diagnosen som visade sig vara helt fel. Hade hört att det är svårt att få diagnosen POD men i mitt fall kom den lite för lätt igen…