Laponie of Scandinavia

När jag i september besökte Jessica på Rebel Helsinki för min andra behandling (läs mitt inlägg här), fick jag i testsyfte en ansiktsolja, som inte ännu då lanserats och tyvärr inte då passade min hud som just då råkade vara i extra reaktivt skick. Men jag blev intresserad av produkten och började följa märket Laponie of Scandinavia, speciellt efter att Jessica berättade om kvinnan bakom det, Kia. Hon har varit om det mesta vad gäller hudproblem och även hon råkat nyligen ut för det asiga POD. Här kan du läsa hennes historia.

Hade chansen att sitta ner med Kia en stund och jeez, den kvinnan vet mycket om produkter, inc:ar och ämnen överhuvudtaget, är helt fascinerad! Hade kunnat sitta fast hur länge som helst och talat med henne, speciellt som hon VET vad POD handlar om och hur asigt det är.

Hur som helst fick jag chansen att testa en ny version av oljan samt All-around balm, som jag använt främst till läpparna (även det ett problemområde), spruckna fingertoppar och utslag på fingrarna, en helt underbar mångsidig produkt!

Än så länge är det bara dessa två produkter som finns i deras sortiment men ser enormt mycket fram emot deras följande produkter! Deras linje är att använda så få ingredienser som möjligt, och det är just vad en problemhud som min uppskattar.

Har nu använt oljan i över en månad i kombination med rosenvatten och det känns riktigt bra faktiskt! Den lämnar en skön matt känsla på huden, vilket man inte skulle kunna tro att en olja kan åstadkomma och funkar även bra under makeupen. Lite finnar uppstår då och då, men jag har en känsla att orsaken till dem är främst hormonal och att inte oljan är boven bakom dem i detta fall. Jag har främst använt den till natten, eftersom jag tyckt Olivia Klein -krämen funkat bra dagstid, men även då och då använt oljan dagstid. Det är många som prisar oljor och använder endast dem istället för krämer. I’m not there yet, men tror nog jag håller på och övergår till det även jag…

Har du erfarenhet av oljor i ansiktsvård? Berätta gärna hur du upplevt det!

Annonser

5 år!

Nu är det ju redan lite över två veckor sedan vi fyllde år i vårt hus och det firades i ett par veckoslut.

Man blir nog lika förvånad varje år, hur kan min lilla flicka vara redan 5 år? Det känns att det skett helt otroliga förändringar i henne det senaste året och mot det bättre. Kan hända att miljöbyte i form av flytt och byte av dagis inverkat, eller så är det helt enkelt en naturlig utveckling i denna ålder.

Hon har blivit så mycket modigare: Fortfarande väljer hon noggrannt vem hon anförtror sig åt, men tröskeln är inte så hög att lita på nån. Fortfarande kan hon behöva en stund att lite kolla läget, men ganska snabbt börjar hon nuförtiden babbla med folk, speciellt om vi har gäster och hon är i en bekant miljö. Det har märkts i och med att personalen byts i ganska rask takt men hon fattar snabbt tycke för nya personer och påverkas inte lika starkt som förra året (då alltid just den person som Isla fattat extra mycket tycke för slutade eller bytte avdelning). Jag hoppas dock innerligt att detta personalbyten snart får ett stopp, för bra gör det inte åt barnen hur som helst.

På dagis har hon helt klart en bästis, som de är urgulliga med, men hon lär leka fint med de flesta barnen, även med pojkarna.

Älskar tjejens humor. Vi kan ha så roligt tillsammans och jag diggar att hon uppskattar just rätt detaljer och nyanser.

Hon älskar att dansa. På födelsedagen åkte vi på en tumiskryssning med Isla (+mina föräldrar) och discot var oerhört viktigt för henne. På ditvägen vägrade hon dansa med i koreografierna som visades men när hon väl fick freestyla, tänkte man inte få henne bort från dansgolvet och jag bara äääälskar hennes moves!

Ätandet är lite enformigt och hon är oerhört kräsen och DET bekymrar mig trots att jag vet att det inte hjälper att stressa. Det är bara oerhört irriterande. Nattkissandet är en annan grej som inte alls tycks göra framsteg, men även här litar jag på att det blir bra så fort hon är mogen för det, så gick det med dagstorrheten också. Men är bara så innerligt trött på att byta lakan om nätterna, trots att hon har nattblöja…

Igår var vi på 5-års kontroll till rådgivningen och allt var fint. Hade en ny sköterska, som var helt härlig. Var förberedd på att få höra igen vad allt vi gör fel som föräldrar, men hade istället en så skön känsla när jag gick därifrån. Precis som efter utvecklingssamtalen på dagis nuförtiden (i motsats till den ångest jag upplevde efter samtalen på förra dagiset). Bäst!

Nya utmaningar gällande hudvård

Det senaste året var nog en utmaning när det kom till att behålla självförtroende vad gäller utseende. Tur att man är så pass ”till åldern kommen” att det kanske inte stressar en så mycket som det kanske gjort som 20-åring.

Först hade jag problem med läpparna, som drabbades av svår exem men det tog lång tid att få dem bra. Och helt bra är de inte ännu heller, det är nog ett mysterium vad som ligger bakom det. Misstankar on herpes och svamp har behandlats, men inget bekräftats. I våras drabbades Isla av löss i tre omgångar, så även jag. Eller jag vet inte egentligen hur många ggr jag råkade ut för dem eftersom Joonas hade en massa kvällsjobb under denna period och jag hade alltså ingen som regelbundet kollade mitt hår. Jag kan berätta att man inte känner sig värst attraktiv när man hittar löss eller ägg i eget hår. Fy fan!

Och sen kom den förbannade perioraldermatiten som påverkat mig starkast och jag har emellanåt känt mig så ful och olycklig. Men i och med den har jag lärt mig ganska mycket om min hud och bekantat mig med en helt ny värld: naturkosmetik.

Jag började ju med DMK-produkter som jag köpte från Rebel Helsinki, och har varit riktigt nöjd med dem. Men nu har jag försökt hitta alternativa produkter, som skulle vara lite mer skonsamma för plånboken, samt lite lättare att få tag på just då när man behöver dem. Väldigt mycket hittar man i t.ex. Ruohonjuuri men en mycket positiv ny bekantskap har varit TwistBe i Kampen. Personalen är oerhört kunnig och tar sig tid att fundera på vilken produkt skulle kunna passa just en. Och de har t.o.m. kategoriserat perioraldermatit som en hudtyp och listat produkter enligt dem.

Nu senast introducerades jag till ett märke som heter Olivia Klein. Eller jag har ju noterat att namnet dyker upp med jämna mellanrum när det talas om känslig hud, men hade ingen aning om att märket var inhemskt. Även i detta fall är grundaren av märket en person som själv lidit av hudproblem och därifrån fått motivationen att grunda en egen produktserie. Det fina med Olivia Kleins produkter är att man har möjlighet att få pengarna tillbaka på TwistBe ifall man t.ex. skulle få en allergisk reaktion eller det inte annars passar ens hud. Vet inte om detta gäller OK-produkterna i allmänhet eller om det bara är i TwistBe. Bra hur som helst, tycker jag som lätt kan få allergiska reaktioner av nya produkter.

För en tid sedan fick jag en testerförpackning på Lumenes serum av deras nya serie Harmonia, som lär vara till 95-99% ekologiskt. Serumet kändes bra, men ville inte hitta den i någon affär, förrän jag upptäckte den vackra förpackningen på Silja Line! Fuktighetskrämen från OK räcker inte helt till att fukta min vinterhud, så har blandat i lite serum i krämen.

Som tillägg har jag lagt till Flow Cosmetics Organic Rose Water som ansiktsvatten, den känns riktigt fräsch och lugnande.

Är lite ängslig över hur huden kommer att reagera under vår solsemester i april. PODen har ju klart blivit triggad alltid av solen och värmen. Om det dock är något jag lärt mig är det att inte vara en sekund i solen utan hög solskyddsfaktor i ansiktet! Bör erkännas att det är en grej jag kanske tidigare slarvat med lite…

Kampen mot perioral dermatit del 4

Ja-a, detta var nog ingen lätt kamp kan jag berätta. Har på jobbet hållit på med ett ganska stort projekt på sistone, som kulminerades för ca. en månad sedan. Fick lite oönskat mycket ansvar för projektet och de som känner mig, vet att jag får ångest av för mycket ansvar i arbetsuppgifter. Lättnaden var stor när projektet var klart men det var några intensiva veckor innan med övertid och sömnlösa nätter pga grubblerier. Och poff, en tid efter projektet började ansiktet blomma igen! Huden reagerar tydligen direkt på stress.

Känns på ett sätt att PODen lugnat ner sig lite, men finnarna som uppenbarar sig är ändå inte helt ”normala”, så helt bara acne är det inte heller. Svårt.

Har haft lite svårigheter att hitta en bra makeupcreme efter att jag blev tvungen att byta bort min förra favorit. Har testat några mineralbaserade foundations i puderformat, men känns inte att jag får dem jämnt fördelat i ansiktet. Min hudterapeut Jessica talade redan under mitt första besök om en vårdande foundation av märket DP Dermaceuticals de sålde och använde på Rebel Helsinki, så beslöt mig för att testa den. Den innehåller lite pepparmynta också, så den svalkar huden samtidigt. Och visst, nyansen är perfekt och känns naturlig samtidigt som den är tillräckligt täckande. Och känner att jag inte heller behöver pudra mig under dagen, den håller huden matt.

Samtidigt mindes jag att Jessica talat om en produkt som heter Acu Clear, som ska läggas lokalt på finnarna och problemområden. Och eftersom just finnarna var ett problem för mig, ville jag testa på även denna produkt.

Just nu har jag ett ganska stort arsenal av DMK:s produkter, men de verkar passa min hud bra. Och min hud är verkligen snabb på att protestera om något inte passar. DMK:s produkter är bara inte helt lätta att få tag på, kan köpas t.ex. på Rebel Helsinki eller hos några andra återförsäljare, men på nätet kan man dock inte köpa dem.

Nu tog dock min Acu Creme – som jag använt som dagskräm – lite överraskande slut, så ska testa en tid på Dr. Hauschkas Rosencreme, som i alla fall Pupulandia-Jenni hade hjälp av.

Problemet med POD är ju bar att det finns så många olika sorters POD och det som funkar för en, funkar inte automatiskt för en annan. Får ganska mycket tips på produkter och metoder mot POD och stackars Jessica får stå ut med mina konsulteringar gällande alternativ vård…

Just nu känns PODen lite lugnare (knack knack knack), så känner mig faktisk lite hoppfull (det har verkligen inte varit fallet här under hösten!)!

Om kroppsbild och självkänsla

Jag har skrivit om detta förr (hittar inte just nu inlägget i Ratata-bloggen), men inser att jag behöver skriva om det igen: nämligen vuxnas ansvar när det gäller barns självkänsla och hur det ibland kunde vara bättre att knipa käft.

Det som triggade mig igen var när jag såg dokumentären om X3M Communityn och Sandra var härligt ärlig och öppnade sitt hjärta om hur hon känt sig ful och mått dåligt i ungdomen och vad som satt igång detta: en klumpig kommentar av hälsosystern. Kände ett sting i hjärtat, eftersom det även i mitt fall varit orsaken till dålig självkänsla vad kommer till kropp och utseende.


Fjärde klass

Som barn var jag lång; nästan hela lågstadiet var jag ett par huvuden längre än mina klasskompisar. Saken blev inte bättre av att jag under skolfotograferingen alltid placerades på översta raden i mitten för att riktigt framhäva min längd. Jag var ingalunda fet, men var inte spinkig heller. Dessutom utvecklades jag tidigare än flickorna på min klass och på 80-talet var det inte en ok grej. Kunde få undrande kommentarer i omklädningsrummet om mina bröst och jag kände stor skam. Efter ett sommarlov kom jag till skolan med stor iver och någon i flickgänget som regerade i klassen skrek över skolgården något i stil med att de får skämmas för mig för att jag är så lång. Jag såg med avund på klassen ovanför oss, som råkade ha flera långa tjejer, som bar sin längd med stolthet. Men på min klass var det inte ok att vara lång eller tidigt utvecklad, det gjorde många klart för mig.

Jag var ändå aldrig direkt mobbad – förutom dumma kommentarer då och då – och jag hade alltid goda vänner (thank god för dem!). Var periodvis t.o.m. god kompis med några från det tidigare nämnda flickgänget. En mystisk fas finns dock från tredje klassen, då min mage började reagera och mina vitsord sjönk rejält. Var på undersökningar pga min mage men kan inte minnas vad som orsakat det men helt klart är att det var något psykiskt.

Men det värsta var nog hälsoundersökning i fjärde eller femte klass, då skolläkaren ansåg det vara ok att påpeka för mig att min vikt inte riktigt följer med KURVAN och därför borde lite tänka på vad jag äter och att jag kanske inte behöver äta chips varje veckoslut. Jag fattade ingenting, men tänkte att om en läkare säger så här så är det säkert sant. Flickorna på klassen var nyfikna på min vikt och jag vägrade avslöja det. För att krona det hela fick jag mens som 10-åring, först av alla i klassen (mitt under en simtävling dessutom!), vilket var ännu en grej som det skrattades åt och därför blev något jag höll tyst om.

Gymnastikläraren slängde ur sig kommentarer som ”du springer som en elefant!” och lägg därtill några kommentarer av klasskompisarna och dåligt självförtroende var ett faktum. I högstadiet delades vi i mindre klasser och jag kände att jag så småningom kunde anförtro mig åt mina klasskompisar, vilket kändes skönt. Vi hade bra klassanda, som tur. Även pojkarna började så småningom växa förbi mig i längden, men först i nian. I gymnasiet fick jag helt nya klasskompisar pga skolbyte och var plötsligt omringad av flickor som var LÄNGRE ÄN JAG! Kände mig så lättad!

Men vikthetsen fanns fortfarande med mig och eftersom jag inte hörde till de populärare tjejerna, kände jag ju fortfarande att det var något fel med mig. Varför ville ingen t.ex. sällskapa med mig?

Tror att det, att jag flyttade utomlands efter gymnasiet och fick där en slags ny uppmärksamhet (nu menar jag inte några sliskiga komplimanger utan mera att man märktes och noterades för den man var) där räddade mig från att falla i ätstörningsträsket – tänker ofta att det är ett rent under att jag inte drabbades allvarligare.


Min 20-års dag i Saalbach, Österrike

Men helt sund är ju inte ens tankegång ännu heller, trots att jag ganska långt accepterat mig själv och tycker jag är rätt okej faktiskt. Har ju hela tiden någon ”period” på gång: just nu socker- och glutenfri, främst för huden, men visst finns hoppet om att det kanske skulle påverka vikten också…. 

Förra veckan deltog jag i en arbetsresa till Tammerfors, som avslutades med en galamiddag. Vi fick frisyr och makeup fixade av proffs och jag råkade få en så bisarr frisyr som jag inte tyckte passade mig överhuvudtaget. Märkte på folks blickar att även de var av samma åsikt och vissa sade det också rakt ut. Noterade att mitt självförtroende störtade i botten och kände mig så FUL och FET. Bara pga en jäkla frisyr. Trots en kul kväll pga härliga människor tog detta onödigt mycket av min energi under en kväll som kanske hade kunnat vara ännu trevligare.

Som mor till en dotter som nu redan är betydligt längre än andra jämnåriga inser jag att jag har ett enormt ansvar att inte föra över mina komplex åt henne, utan istället boosta hennes självförtroende på ett sunt sätt. Hon får ju nu redan konstant kommentarer om hur LÅNG hon är och hon gillar det helt tydligt inte alls, utan skulle hellre vilja vara liten och näpen – precis som hennes mor i tiderna önskade… Och jag hoppas så innerligt att skolhälsovården gjort framsteg (vilket jag tyvärr nyligen hört exempel på att det inte har…) och Isla aldrig behöver få höra likadana kommentarer som jag fick höra!

Har du liknande erfarenheter? Vill gärna höra!

Kampen mot perioral dermatit del 3

För några veckor sedan råkade det sig vara ett ganska varmt och soligt veckoslut. Solade mig ingalunda men vistades mycket ute med Isla och misstänker att jag inte råkade ha något solskydd i ansiktet just då. Den sköna dagen kronades dessutom med bastu på kvällen. Härligt!

Följande morgon hade något dock helt tydligt hänt i ansiktet och efter konsulterande med Jessica, bokade vi in tid för ny behandling, eftersom huden helt tydligt tog lite takapakkia. 

Blev kanske lite nedstämd eftersom jag började oroa mig för att jag måste eliminera två favoritfaktorer ur mitt liv: sol och bastu. Men behandlingen gjorde bra och Jessica var ivrig över den plasmatiska effekten som var mycket synligare än första gången, vilket betyder att huden själv börjat arbeta. 


Kollagenshot som bjuds efter en behandling i Rebel Helsinki


Den plasmatiska effekten efter enzymbehandling syns en stund på huden

Nu bytte vi igen tillbaka till Acu Cremen om dagarna och Hydroloc till natten samt Betagel när det behövs. Samtidigt testar vi med att hålla lite paus från behandlingarna, eftersom för mycket behandling inte heller är den bästa vården i mitt fall.

Har några envisa stora finnar på hakan som inte vill lämna mig i fred, men å andra sidan har jag inte förra veckan levt värst hälsosamt liv pga arbetsresa till Tammerfors… Nu tänkte jag testa socker- och glutenfritt en tid och se om det har någon inverkan. Samt försöka sova lite mer…

Kampen mot perioral dermatit del 2

För några veckor sedan var det dags för min andra behandling hos Jessica på Rebel Helsinki. Här kan du läsa om min första behandling.


Min hud hade utvecklat en del finnar på lite ovanliga platser, men det lär vara en del av processen, när huden börjar bearbeta reaktionerna efter behandlingen. Jessica lade först en kort, alkalisk behandling på problemområdet, vars syfte är att lyfta hudens pH-värde tillfälligt till 12 och därmed dödar bakterier. Sen var det igen daga för entsymmasken i 45min.


Här ser man hur den förhårdnade masken ser ut helt i slutskedet!

Vi talade ganska mycket också om hur det är viktigt att byta ut shampoo & tandkräm till sulfitfria versioner, vilket jag faktiskt gjorde redan i somras. Sodium Laureth Sulfitea är ingrediensen man bör undvika och när jag tidigare gick igenom mina ”sensitive” & parfymfria shampoon, märkte jag att de alla innehöll sulfit. Det lär inte vara då farligt om den står sist i ingredienslistan, då är det såpass lite av den. Men i de flesta shampoon står den faktiskt först.

Makeupen borde också bytas till mineralbaserad smink, speciellt make up cremen och pudern. Här tar jag gärna emot bra tips av er gällande märken och var man får dem. Har noll erfarenhet vad gäller mineralsmink.

Viktigt är också att få i sig probioter, zink och d3-vitamin. Tog en dunderkur probioter i somras och pga mina spruckna läppar lade vi till b-vitamin. Som extra lade jag ännu nyligen till omega3, pga huden lätt blir torr mot vintern.


Läpparna är nog ett ganska stort problem, de har varit spruckna i mungipan sedan sommaren och det vill bara inte bli bättre. Jessica misstänker att det är ett symptom av POD, men vi får se hur det utvecklas.

Fick i testsyfte med mig en olja som innehåller argan, havre, nypon & hallon, som jag till en början skulle använda morgon och kväll, tillsammans med fuktsprayen jag köpte senast. Oljan gjorde dock inte så bra åt vuxenacnen, som spökar i bakgrunden, eftersom det snart började uppenbara sig jobbiga finnar igen, speciellt på hakan. Jessica rådde mig att byta tillbaka till Acu Crèmen som jag redan använt efter förra behandlingen och huden lugnade ner sig nästan direkt.

Idag fick jag hemvårdsprodukter som direktleverans till jobbet, när Jessica var så supersnäll och hämtade dem. Uppskattas stort! Hon berättade också att någon norsk ”hudguru” hade tagit en titt på mitt foto och direkt gett råd om hur vi bör gå vidare.

Så nu ska jag i fyra dagars tid följande produkter:

  •  Beta Gel – ett serum för irriterad hud, innehåller betaglukan
  • Actrol Powder – en vårdande puder som suger i sig extra fett och minskar oljigheten på huden
  • Hydroloc – en produkt som s.a.s. ”låser” in fukten i huden.

Efter fyra dagar byter jag till endast Hydroloc och så kollar vi igen läget.

Det här var helt klart inte nån piece of cake, men jag tror nog det blir bra!