Jäkla Perioral dermatit

Minns ni, när jag i höstas led pga infekterade läppar och då fick feldiagnosen perioral dermatit? Det visade ju sig sedan vara svårt fall av exem som direkt blev bättre med rätt medicinsalva.

I slutet av maj reagerade jag på att jag fick mer och mer finnar på hakan och fick passligt nog till morsdagsgåvs ett presentkort till ansiktsvård. Köpte en del hudprodukter av märket Exuviance, men huden blev inte bättre, utan nästan bara sämre. När vi på midsommaren var på lande, hade jag glömt packa med hudkräm och använde en äldre kräm jag hittade i necessären och huden exploderade av irritation.

Några dagar innan semestern kontaktade jag min kompis, som är läkare, och fick den självklara diagnosen perioral dermatit. När jag nu tänkte efter, var det ett solklart fall och blir sämre av just bl.a. värme, sol, mens och stress. Check, check, check och check! Bör också erkännas att jag tidigare i somras försökte kurera den irriterade huden med cortisonsalva, vilket är en big no no och jag inser nu, varför det varnas om att överhuvudtaget undvika cortisonsalva i ansiktet, eftersom även det kan åstadkomma POD.

Eftersom jag redan i höstas fick salvan Rozex (när fallet inte var POD), bestämde vi med läkaren att prova på det och att skydda ansiktet för solen med solkräm med UV30 för känslig hud. Tyvärr passar Rozex-salvan tydligen inte alls åt mig, eftersom huden bara blev värre och nu reagerade även läpparna och stora blåsor bildades. Precis som i höstas, då jag använde Rozex först på läpparna. Utbudet på Dalsbruks apotek var inte mycket att hurra för, så fick ingen hjälp där och kände mig helt gråtfärdig varje gång jag såg mig i spegeln.

Efter en vecka på lande, skulle Joonas och jag åka på festivalresa till Ilosaari och huden var som värst då. Det rann vätska ur blåsorna och sved som bara vad. Hade ju inget annat alternativ än att sätta ett tjockt lager av smink på, eftersom jag inte hade stått ut med mig själv annars. Det såg förfärligt ut och jag kände mig så ful, så ful. Samma morgon beslöt jag mig för att lämna bort Rozex, vilket även min läkarväninna understödde.

I Lahtis hittade vi ett stort apotek där en hjälpsam tjej rekommenderade åt mig lugnande produkter för extrakänslig hud och jag kände mig direkt lugnare och slappnade av lite. Stressade ju oerhört för detta, vilket inte heller hjälper precis.

När vi efter en 10h bilresa anlände till motellet, tvättade jag direkt ansiktet och lade på mina nya krämer och kändes som om huden direkt lugnade ner sig och jag kände mig bättre över att fara till festivalområdet.


I bra skick var ju inte huden, men det gick på något sätt ändå att glömma bort det för en stund.


Tänk, vilka mirakel smink kan åstadkomma!

Väl tillbaka på landet började jag kurera mig inifrån, dvs undvek smink, lämnade bort alkohol, vitt socker och försökte undvika spannmål. Så småningom har jag även lagt till probioter, zink och D-vitamin till mitt dagliga intag. Lite svårt att såhär efter två veckor säga om det haft någon inverkan, eftersom det varit svårt att undvika solen tillsammans med en 4-åring på landet och solen helt klart gör det sämre. Så här såg situationen ut för några dagar sedan:

I verkligheten är det nog betydligt rödare, men har inte lust att publicera helt de hemskaste bilderna här.

Tidigare i veckan var vi till Salo för att söka medicin åt Isla och letade där efter Dr. Hauschkas produkter, som rekommenderats för just POD. Istället hittade jag liknande produkter av märker La Roche-Posay, som funkat bra på min hud, så har testat dem i typ en vecka nu. Just nu ser mitt arsenal ut så här:


Negativa med Rosalic-dagskrämen är att den endast har UV 15, så den ersätter inte helt solkrämen. Eau Thermal Avène -krämen i mitten var främst för irritationen på läpparna.

Häromdagen skaffade jag ännutill Dr Hauschkas ansiktsmask, som rekommenderats att låta verka över hela natten ifall man lider av POD.


Det som sörjer mig är att jag har en bra, nästan oanvänd (och dyr!) serie Exuviance-produkter, som jag inte just nu vågar använda.

Finns den några medsystrar där ute? Kan inte ni berätta om era upplevelser? Pupulandia-Jennis texter om POD har i alla fall varit ett stort stöd för mig.

En gång atopiker, alltid atopiker

I somras märkte jag att mina läppar började vara ganska känsliga och att torrheten på läpparna spred sig även runt läpparna. Reagerade på att jag använde ganska mycket Bepanthen, vilket jag i normala fall använder vid endast extrema fall. 

Torrheten kom och gick, ibland var läpparna mer spruckna, ibland mindre. När vi var på vår resa kändes det som att det bara blev värre, trots att man tycker att saltvatten skulle just hjälpa mot utslag. Nu var även mungiporna riktigt spruckna och jag sökte mig till arbetshälsovården med avsikt att få remiss till hudläkare. Läkaren gjorde dock själv diagnosen Perioral dermatit, kanske just pga att det blivit värre på resan i värmen. Och visst passade symptomen in på mig. Och hydrocortison fick man ABSOLUT inte använda, om man misstänkte POD. Det känns att det hjälper men det gör det i själva verket värre. Självklart hade jag använt hydrocortison till det (inte på resan dock)…
Fick en medicinsalva och om inte det hjälpte, skulle jag börja med antibiotika. Kändes som att läpparna blev bara värre och när jag efter en vecka kontaktade läkaren igen, fick jag en antibiotikakur. Läpparna blev ännu värre, var fyllda med blåsor och helt otroligt sjuka. Ful kände jag mig också och kände att alla bara glodde på mina läppar när vi pratade. 


Uppsvullna som efter en misslyckad Botoxbehandling…


I början av veckan KRÄVDE jag att få remiss till hudläkare och fick det till slut och en tid till idag. Hade lite googlat och läst om ämnet och om och om igen nämndes att POD uppenbarar sig främst runt munnen och näsan medan den lämnar läpparna i fred. Mitt främsta problem var ju just läpparna. Misstankar om herpes och svampinfektion började vakna…

Hudläkaren konstaterade direkt: Men det där är ju inte nån POD! och var helt förskräckt över att jag ordinerats dendär salvan och antibiotikan. Hon uteslöt också herpes pga symptomen hållit på så länge. Istället menade hon att det helt tydligt är infekterat och ett fall av exem, att något aktiverat det på sommaren och pga fel vård blivit värre. 

Fick en ny salva som jag ska använda i en vecka och sedan fortsätta med en annan salva. Samtidigt måste jag kolla igenom mina krämer och andra hudvårdsprodukter, vad som möjligtvis kunnat irritera huden såpass. 

Hoppas detta nu hjälper. Fick känslan att även denna läkare var ganska snabb med sin diagnos… Men är främst urförbannad över den första, förhastade diagnosen som visade sig vara helt fel. Hade hört att det är svårt att få diagnosen POD men i mitt fall kom den lite för lätt igen…

Midsommar på lande

Trots sjukledighet under veckan, orkade vi ta oss ut till stugan över Midsommaren. Eller för oss var det nog egentligen ett helt vanligt skönt landeveckoslut med bastubad, päikkäre och middag ute. 

Samtidigt var det vår stugdebut för i år, vilket innebär att försöka komma ihåg igen vad som egentligen redan finns på stugan och vad som behöver hämtas.* Speciellt med småbarn innebär varje sommar en ny fas: Det är en stor skillnad att vara på stugan med en 1,5-åring eller 2,5-åring. En ganska stor grej vi vaknade till under samma vecka var att Isla ju behöver en ny säng till stugan! 

Hjälpte inte annat än att åka snabbt till Ikea för att hämta en juniorsäng, som går att förlänga och därmed kan användas ännu många år. 

  
Var nog lite oroad över hur sovandet i nya sängen skulle gå, men flickan klev ivrigt upp i sängen och verkade riktigt nöjd med sängen. Visserligen krävde hon att man satt brevid henne tills hon somnade, och eftersom det hela var lite nytt och spännande, gick jag med på det. Många gånger under veskoslutet sade hon ”sova kiva”, så tror sängen funkar bra.

 
Viktigt att somna med en bok brevid.

Det jag var extra ivrig över var att äntligen se mina vävda mattor på plats:

  

En ny fas var även klart att Isla uppskattade sandlådan klart mer än förra sommaren.

  

Försökte kurera min flunssa med tumisbastu (jee!) och honungsöl. Hade jag inte varit sjuk hade nog även vinterpälsen åkt av.

   

 

Tyvärr började örat värka på söndagen, så hjälpte inte annat än att boka tid till läkaren och är nu inne på en antibiotikakur – igen. Jag som inte brukar få bihåleinflammation normalt, är inne på min andra inom ett halvt år.

Tycker den här bilden visar hur krasslig jag var under söndagen, trött och blek:

  

Men nu är första stugbesöket avklarat, i väntan på många fler i sommar! 

*Vi övernattar i en stuga som renoveras och inreds alltså på nytt, främst med gamla möbler, men allt möjligt smått och praktiskt behövs ändå införskaffas.

Yrjö tuli taloon

Hannah skrev bra om magsjukor och folk som inte ids hålla barnen hemma tills de är helt friska. Vet själv hur nackhåren reser sig när jag hör en pappa som söker lillasyster från dagis berätta storasyster har spysjuka men lillasyster kommer nog imorgon om hon bara är frisk. Liksom nej!

Men idag var jag inte helt säker på vilket var det rätta sättet att agera. Joonas har jobbat kvällsturer i två dagar, dvs inte just alls sett Isla, förutom kanske en skymt på morgonen när jag fört henne till dagis. I natt hade han börjat spy på jobbet och när han kommit hem vid 03-tiden, meddelade han att han nog har magsjuka och jag flyttade snabbt mitt pick och pack från sovrummet till soffan och Joonas fick vara i ”karantän” där. Min stora rädsla är ju att lilla Isla ska drabbas och tog därför beslutet att det nog är bäst att föra henne till dagis, bort från bobborna, eftersom hon inte just alls haft med sin far att göra de senaste dygnen. 

Funderade nog efteråt ifall det var rätt beslut, eller var jag nu just den oansvarige föräldern som för sitt barn på dagis fast någon spyr hemma? Jag som själv är så allergisk mot det, eller att folk går sjuka på jobb. Fråga: hur hade du gjort?

Fick dock bekräftat av två personer, som jobbar/jobbat på dagis (inte vårt dock) att beslutet nog var klokt. Själv bestämde jag mig för att stanna hemma, eftersom jag delat säng med smittokällan och ville inte ta risken att smitta ner hela nya arbetsplatsen passligt till påsk. Och det tackade man mig för där. Härliga typer förresten jag jobbar med.

Har nog varit sjukt hängig och smått illamående, men samtidigt är jag inte helt frisk från flunssan ännu plus har lidit av spänningshuvudvärk, som brukar bidra med illamående. Unbreakable Kimmy Schmidt har hållit mig sällskap. Egentligen en ganska irriterande serie, men något håller mig fast och signaturmelodin lämnar inte huvudet fast vad skulle vara!

  

Joonas har hållit sig i sovrummet precis hela dagen och Isla fattade nog inte ens att han var hemma. Alltid då och då har jag slängt in ett glas Floridal, shotglas med cokis (lär rekommenderas), blåbärssoppa, Gefilus-saft (samma druvsaft som jag drack under graviditetsillamåendet!), kringla eller rostat bröd.

  

Lite för sent insåg jag att decinfiera hemmet/allt Joonas rört med klorit, men gjorde det nu ändå. Börjar själv känna mig lite bättre, så även Joonas, så hoppas det fortsätter åt det hållet. Man kan ju även hoppas att det handlar om en matförgiftning…

Nu hoppas jag så innerligt att speciellt lillisen inte blir smittad!