Den mansdominerade rockpubliken

Igår såg jag The Breeders på Tavastia. Bändet är väl främst känd för sin 90-tals hit Cannonball, men är riktigt uppskattad inom sin genre, som väl kan kallas alternativ rock, går kanske lite mot grunge-hållet också. Hur som helst var Tavastia sådär trevligt fylld – inte slutsåld men inte heller för tom – och man märkte att många väntat på att bandet, med tvillingssyskonen Kim och Kelley Deal i spetsen skulle komma till Finland.

Hela kvällen kändes som en nostalgitripp, vissa i publiken hade grävt fram sina 90-tals pikéskjortor (ni minns när 80-tals pikéerna gjorde en liten comeback på 90-talet?) och rutiga skjortor osv och man såg att de här typerna har – precis som jag – levt sine gyllene dagar just denhär tiden.

Plötsligt reagerade jag på att en stor del av publiken var män, alltså i detta fall verkligen majoriteten. Visst brukar rockpubliken ofta domineras av män, men detta var på något sätt helt extremt och kändes extra tokigt när tre nästan 60-åriga kvinnor rockade på scenen och så är det främst män som diggar. Varför är det så?

Tänkte att det kanske är en generationsfråga och att det hoppeligen ändrat i dagens läge? Eller en sån känsla har i alla fall jag. Mindes även de otaliga hemmafesterna där jag trivdes bäst med männen och deras musikdiskussioner då kvinnorna hängde i köket och talade – I kid you not – om matlagning! Och jag dömer inte alls det att man vill prata om mat, men undrar främst varför jag alltid var ensam kvinna i dessa musikdiskussioner? Är det nån gen jag saknar? För om jag har ett stort intresse för musik men inte bryr mig så värst mycket om mat, varför skulle jag hänga vid matdiskussionen då? Detta var såklart ett grovt exempel, men detta pågick på riktig på flera fester.

Har även alltid haft känslan att jag måste kämpa lite extra för att bevisa att jag på riktigt vet något om musik och har ett intresse för även hiphop och rock, vilket mitt yttre kanske inte avslöjar. Får alltid till en början dendär skeptiska blicken typ ”vad försöker nu dendär kvinnan påstå, hon lyssnar säkert bara på Radio Nova (eller vad som är motsvarigheten till Kiss.fm nuförtiden, haha? Jag lyssnar inte…)” och först sen när jag namedroppar nåt visst bänd kan man se hur attityden ändrar och man är så småningom välkommen in i diskussionen. Men det är ju helt sjukt! Och jag tror inte att män har liknande upplevelser, det är liksom normen att män diggar rock.

Det har snackats en del på sistone om dethär med mansdominering inom musikbranschen och det har gjorts ett intressant slutarbete för LiveFin om hur t.ex. klubbkulturen inte uppmuntrar kvinnor till att spela skivor, men problemet finns nog på andra håll också. Du kan läsa mer här (på finska dock).

Jag kan känna att flickor inte heller uppmuntras till att spela i bänd t.ex. medan det känns som ett naturligt val för pojkar. Jag har ju hela mitt liv gått omkring med drömmen om att få sjunga/spela i ett bänd eller spela skivor som DJ. Och mest handlar det förstås om att idas göra något åt saken, men det är just det: alternativet har aldrig funnit lätt till hands, så då har det fått bli. Det har blivit körsång och pianotimmar istället.

Därför gör det mig extra glad att det finns sånt som Bändimuskari, där Isla ska börja i höst! Och jag tror ju att det pågår en förändring i detta, jag hoppas det i alla fall!

På fredagen ska jag se australiensiska punkbandet Hard-Ons i Klubi i Tammerfors, kan nästan slå vad om att jag kommer att höra till minoriteten bland kvinnor där också. Få se…

Annonser

Favoriterna i finalen

Ovanligt nog finns många av mina stora favoriter i år bland the Big Five + värdlandet. Grämer mig bara över att man aldrig får se mer än ett litet klipp i semifinalerna, tycker även de skulle förtjäna att få höras fler än en gång, då alla andra finalister redan är bekanta låtar. Helt omöjligt på basen av klippen avgöra hur låten funkar live. Tur att de ändå finns på Youtube…

För övrigt kan jag säga att jag känner ett hopp för ESC, eftersom både Azerbadjan och Ryssland blev utan finalplats, första gången någonsin. Och de låtarna hade verkligen inte förtjänat en finalplats.

Här är mina absolut största favoriter inför lördagen, är dock medveten över att även Cypern kommer att klättra upp högt. Den är bara helt för plastig i min smak, trots att det är en catchy tune.

ITALIEN: Ermal Meta e Fabrizio Moro – Non Mi Avete Fatto Niente

Stämningen i låten förtrollade mig direkt när jag första gången hörde den. Av någon orsak såg jag videon först senare och blev otroligt rörd av den. Nu blir det bara spännande att se hur det funkar live… Verkar ju i alla fall lovande på basis av dethär klippet:

UNGERN: AWS – Viszlát Nyár

Jösses så Ungern regerade i torsdagens semifinal! Bidraget orsakade även årets första gåshud, vilket ofta brukar betyda att den låten går o vinner hela grejen… Så nu grubblar jag på om man kan vinna ESC med en dylik genre. Utan monstermasker. Jag säger ja, väldigt många säger nej. Vi får se, måste fundera lite vidare ännu.

FRANKRIKE: Madame Monsieur – Mercy

En modern poplåt som funkar bra. Blir bara emellanåt lite trött på den, så placerar den inte så högt i min lista.

MOLDAVIEN: DoReDos – My Lucky Day

Årets överraskning! Var kom denhär från? Det är ju helt bara pga scenshowen som den klättrade upp bland mina favoriter men satt helt förtrollad från början till slut!

IRLAND: Ryan O’Shaugnessy – Together

Åh, så glad jag blev över att denhär skapade en sä fin stämning live som jag hoppats! Älskar det manliga paret som dansar som i en musikal och Ryans röst är jag ganska svag för.

PORTUGAL: Cláudia Pascoal – O Jardim

Folk må säga vad dom vill om denna, men jag har gillat den från första början. Vet inte om det är språket eller vad som charmar i den. Den kanske inte placerar sig så högt, men lyssnar gärna på den.

ISRAEL: Netta – TOY

Äsch, från att ha varit min stora förhandsfavorit har den lite dalat ner på min lista, efter att ha sett den live på tisdagen. Studioversion älskar jag fortfarande och jag hoppas så innerligt att den placerar sig högt!

BUBBLING UNDER:

SLOVENIEN: Lea Sirk – Hvala, ne!

Den här fungera förvånansvärt bra live, gillade den lilla överraskningen de hade mot slutet.

BULGARIEN: EQUINOX – Bones

Diggar denna fortfarande som studioversion, men showen blev kanske lite stökig.

TYSKLAND: Michael Schulte – You Let Me Walk Alone

Tysklands Ed Sheeran. Helt kiva låt, som lär funka live. Blir nog Tysklands bästa placering på länge.

Favoriterna inför Semifinal 2

Åh, vad klockan är mycket! Snart börjar det ju så nu kör vi bara med en snabb sammanfattning och analyserar noggrannare inför lördagen:

UNGERN: AWS – Viszlát Nyár

OMG! Den här öppnade sig plötsligt för mig och nu börjar den stiga som en av mina största favoriter! Speciellt från 2 minuter framåt börjar låtens bästa del, älskar det! Och visst låter det som om han sku skrika ”HELVETTIIN!” mitt i låten?

SVERIGE: Benjamin Ingrosso – Dance You Off

Den här var nog min favorit i Mello också, gillar Justin Timberlake -meininkin. Ingen superbra låt, men får helt bra fiilis av den.

AUSTRALIEN: Jessica Mauboy – We Got Love

Väldigt klassisk Eurovisionslåt, men gillar den.

POLEN: Gromee feat. Lukas Meijer – Light Me Up

Synd för en helt OK låt att Lukas inte verkar kunna sjunga den live värst bra…

Lite bubbling under är Georgien och Moldavien, men inte tillräckligt att de skulle platsa på listan. Lite favoriter ikväll alltså.

Favoriterna i Semifinal 1

Eurovisionerna är här igen och det är dags att summera ihop årets favoriter!

Semifinal 1 känns supersvår att tippa. Finns liksom inte många stora favoriter, men ändå sådana som ganska klart går vidare. Börjar även därför känna att Saara Aalto kommer att ha svårt att komma till final. Vill så gärna tro på Finlands chanser, men det är något som inte riktigt stämmer och de klipp jag sett från övningarna lät ganska kakofoniska. Speciellt körsången lät ganska skrikig, vilket oftast brukar vara Finlands problem… Men tja, vi får se. Min åsikt om Saara Aalto har inte ännu heller ändrats.

Lite extra spänning finns i luften, eftersom jag ordnat till med lekfull vadslagning på jobbet, där även semifinaltippningarna räknas. Problemet är bara att tippningen måste lämnas in före kl. 15 innan sändningen, så har ju ingen aning om hur bidragen funkar live. Men blir spännande!

Men ja, till favoriterna (som inte alltså nödvändigtvis är de jag tippar går vidare):

Israel: Netta – TOY

Nå men självklart! Den här kolahta direkt jag hörde den och är så glad över att denna aktuella #metoo -låt kommer just från Israel! Isla vill se denhär videon varje kväll och DET är ett gott tecken! Och liksom när har Israel senast hört till förhandsfavoriterna? Minns inte ens när de var mina personliga favoriter sedan 80-talet (då jag ÄLSKADE Israel!)… Det var inte igår hur som helst.

Bulgarien: EQUINOX – Bones

Dethär är en sån som jag gillar mer än vad jag tror på att den klarar sig. Eller problemet är väl att den inte lär fungera live. Men såhär som studioversion diggar jag den och sugs in i stämningen totalt.

Irland: Ryan O’Shaugnessy – Together

Denhär e lite gulloger med en söt melodi och även här är jag osäker på hur den klarar sig. Videon stjäl visserligen en del av uppmärksamheten på låten, men det stör mig inte alls. Även i detta fall är jag så glad att det just är ett katolskt och rätt så konservativt land som Irland som skickar en dylik video. Blir lite varm i hjärtat av låten och det räcker för mig. Lite gäspvarning dock.

Österrike: Cesár Sampson – Nobody But You

En låt som antingen blir lite tråkig live eller sjukt maffig. Är tyvärr lite rädd för att Cesárs charm inte räcker så långt.

Belgien: Sennek – A Matter Of Time

Är helt nöjd över Belgiens nya linje! Denhär når inte helt upp till Loïc Nottets eller Blanches nivå, men en helt kiva modern poplåt. Inte helt någon storfavorit men blir glad över att den är med.

Litauen: Ieva Zasimauskaité – When We’re Old

Alla tycks tycka att denhär är supertråkig men jag charmas ändå lite av den, platsar även den i ”gulloger”-kategorin.

Tjeckien: Mikolas Josef – Lie To Me

Ai että, så jag avskydde den här till en början, but it’s growing on me! Känns ju även lite fräsch i detta sammanhang. Ser fram emot liveframträdandet.

Grekland: Yanna Terzi – Oniro Mou

Nåja, ganska perus Grekland, men det är något i den jag ändå gillar. Tror den funkar bäst live

Mellodags

Läste just mitt inlägg om Melodifestivalen från förra året, där jag nämnde hur jag gäspat mig igenom deltävlingarna. Och lite samma fenomen har jag upplevt i år. Helt okej låtar, men inte en enda som jag reagerat på direkt att hej, denhär gillar jag massor! Visst har jag kollat alla deltävlingar, de flesta live t.o.m. men inte så engagerat som jag hoppats.

Det roliga i år har varit att mitt främsta Mellosällskap varit Isla! Hon ser koncentrerat på alla deltävlingarna och väljer sina favoriter, men sist och slutligen säger hon ändå att ”alla var bra!”. Gillar attityden. Dessutom ser hon på Fredagkväll från Barnkanalen, där de alltid är på plats veckan innan sändningarna och intervjuar och gör kul grejer med tävlarna, så hon liksom känner artisterna redan.

Har nu försökt lyssna på bidragen mer aktivt, så ska försöka summera mina favoriter för i år:

Benjamin Ingrosso – Dance You Off

Vem sku ha trott det, efter min förra årets irritation? Låten är bra, lite Rock With You -känsla och showen är snygg. Problemet med Benjamin är bara att han tar det på så stort allvar och vill så himla mycket. Visst ska man ta det på allvar också, men lite skoj måste man också ha för att få lite sympatipoäng av publiken.

Mariette – For You

Härliga Mariette! Precis som förra året är jag av den åsikten att hennes första låt var bäst och denna når inte helt till samma nivåer. Men den har många bra element och diggar Mariettes stil, röst och utstrålning.

Martin Almgren – A Bitter Lullaby

Precis som Mariette, vet jag Martin från Idol och känns som en gammal bekant redan och DEN sympatiska figuren. Låten är ju lite tråkig och lik Mumford and Sons (inget fel med det i och för sig), men Martin sjunger så bra och charmar med sin personlighet.

Mendez – Everyday

Alltså kan det stämma att INGEN minns Mendez från hans MTV-tider? Börjar bli smått frustrerad över att folk ser ut som frågetecken när jag nämner hans forna hit Razor Tongue. Serr asså! Hur som helst växer denna låt på mig men tycker det är såååå synd att sången låter så falsk. Mendez har ju tidigare koncentrerat sig på rappandet medan andra skött sjungandet, men nu satsar även han på sången. Kanske inte så smart.

Felix Sandman – Every Single Day

Plötsligt, typ under denna vecka insåg jag att detta är ju en riktig vacker låt. Felix är bara lite överteatralisk och låter så boyband när han sjunger och stör mig tyvärr på det ganska mycket.

BUBBLING UNDER:

Samir och ViktorShuffla

Fan! Vill inte alls gilla denna men äsch så den smyger sig på! Påminner i ”refrängen” lite om Greklands Rise Up för något år sedan, vilket inte alls är fy skam. Men argh, kan inte alls med Samir…

Jessica AnderssonParty Voice

Vill tänka Jessica – ge nu upp redan! eftersom jag tröttnade på henne för länge sedan. Men är inte denna kanske en av hennes bästa bidrag?

Isla i sin tur älskar Fuldans med Rolandz och dansade den senast idag utanför Tölö Idrottshall…

Sen vill jag nog passa på att avsluta med denna klockrena bild som cirkulerat på sociala medier på sistone:

Dilemmat med UMK i år

Det känns av någon orsak så svårt att skriva om UMK i år. Och det är himla synd, eftersom jag gillat UMK ända sedan början (var INTE ett fan av Euroviisut, orkade knappt se på de sista uttagningarna) och ansett att detta var just förnyelsen finska uttagningen behövde. Och visst förstår jag på ett sätt varför man gjorde som man gjorde i YLE i år, men ändå känns det lite motigt. Orsaken är helt enkelt artisten och min personliga inställning mot henne. Och jag vill ändå försöka hålla mig saklig utan att dissa någon när jag skriver om årets uttagning.

Vi tar bidragen först: Det finns ett uttryck som brukar användas i samband med Eurovisionerna: ”Svensk skrivbordslåt”, det vill säga en jämälåt av svenska låtskrivare som skickats till andra länders uttagningar, som inte varit riktigt tillräckligt bra till Melodifestivalen. Ofta brukar det vara Azerbadjan som tävlar med sådana låtar och i år tycker jag tyvärr alla Finlands bidrag låter som sådana. Monsters är ändå den jag gillar bäst av alla tre, men även den känns som bitar av många bra låtar som lappats ihop till en, utan att ändå passa ihop. Har inte så mycket att säga om de två övriga låtarna, eftersom de inte väcker just några känslor i mig och videona till bidragen gör dem bara ännu mer stökiga. Jag hoppas och tror att liveframträdandena på lördagen kommer att forma min slutliga åsikt och eventuellt även ändra på den totalt.

Visst tror jag att Finland kommer att klara sig i år, såpass stor är den internationella hajpen och Saara Aalto är en av få finska artister – kanske t.o.m. den enda? – som fixar stora och extravaganta shower, är säker på scen och har en otrolig röst. Det bevisade hon ju i X Factor UK. MEN det tar inte bort det att jag inte tycker att hon når ut till publiken: Hon har ett otroligt tjockt skal omkring sig och väcker inte just sympatikänslor hos publiken. Visst är hon ju glad och ”knasig” men på ett ganska jobbigt sätt. Och det är ju det som känns så illa, att kritisera någon för dess personlighet, eftersom det knappast är något hon kan ändra på precis. Men det är det som är Saara Aaltos främsta problem och enligt mig orsaken till att hon är den ”eviga tvåan” (sist och slutligen är det ju inte någon dålig merit att bli tvåa i större tävlingar, eller hur?). Paketet är liksom klart, men så är det en oerhört viktig ingrediens som fattas. Det blir helt enkelt för ytligt på något sätt. Och det är just det som gör det så svårt för mig att fixa en positiv inställning till årets uttagning. Äsch, är inte ens hundra procent säker på om jag tänker se live på uttagningen. Det är ju inte precis en överraskning vem som kommer att representera Finland i år…

Hur känner ni inför lördagen? Vilken låt gillar ni mest?

Ett Ultra Bra -fan har talat

Har några gånger lovprisat det finska bändet Ultra Bra här på bloggen också men häromveckan blev jag helt intervjuad om ämnet!

Min studiekompis Monica kom hem till oss och vi snackade i nästan en timme, vilket resulterade i ett radioinslag i Radio Vega i tisdags och denna låååånga artikel. Jättekul var det! Även Isla deltog i radiointervjun…


Här står jag med min skivsamling. (Foto: Monica Eklund)