Ett Ultra Bra -fan har talat

Har några gånger lovprisat det finska bändet Ultra Bra här på bloggen också men häromveckan blev jag helt intervjuad om ämnet!

Min studiekompis Monica kom hem till oss och vi snackade i nästan en timme, vilket resulterade i ett radioinslag i Radio Vega i tisdags och denna låååånga artikel. Jättekul var det! Även Isla deltog i radiointervjun…


Här står jag med min skivsamling. (Foto: Monica Eklund)

Annonser

Flow lördag

Förra året firade jag Flow Festival 10-års jubileum. Det är alltså en viktig tradition för mig, men i år blev det hur som helst bara endagsbiljett för mig. Valet föll på lördagen, främst pga The xx och minnet av deras magiska keikka år 2010.


När lördagen närmade sig, började även åskvarningarna samla sig. Jag har ju alltid varit rädd för åska och insett att det handlar om astrafobi. Min mamma har varit rädd för åska, så även min mormor, så det har liksom alltid varit naturligt för mig. Har därför blivit förvånad över hur sällsyn denna rädsla är, folk får tvärtom typ kicks av åska eller tycker det är mysigt och skrattar lite nedvärderande åt min ängslighet under åskväder.

Har försökt coola ner min rädsla på sistone, främst pga jag har en dotter, som jag inte vill att ska ärva min rädsla. Man bör ju respektera åskan, men behöver kanske inte vara lika rädd för den.

Det var riktigt varmt när vi kom till området, nästan en tropisk hetta och kände hur svetten bara rann. Såg lite av Pykäri på huvudscenen och sedan Silvana Imam i Black Tent.



Efter Silvana började de mörka molnen närma sig och våra kompisar sade att de skulle flytta sig till Ravintola Lämpös terass, eftersom man sedan kunde flytta sig inomhus om vädret blev sämre. Borde ha följt med dem… och var faktiskt på väg, då jag råkade träffa en bekant och blev där en stund och snackade. Vi hade lite dräglat efter Beergers burgare och eftersom deras stand var helt där brevid, stannade vi där över en urläcker burgare.


Det blixtrade på avstånd, men jag vet inte varför jag inte fick panik just då, kanske för att man inte såg något regnområde tydligt närma sig. 
Sen hände allt på sekunder: Det var som om nån satt på en dusch och vridit på en megalomanisk vindmaskin. Innan jag fick min regnrock ur väskan (och det tog inte länge) hann jag bli helt plaskvåt. Saker flög åt alla håll och folk sprang omkring som yra höns och panikskrik hördes här och där. Black Tent var närmast, så vi sprang dit. 

Väl där slog det mig hur rädd jag egentligen var och jag började gråta samtidigt som jag skakade av panik. Den egna reaktionen överraskade även mig själv! Situationen blev inte bättre av att vi snart blev evakuerade ur tältet pga det var för FARLIGT där så vi hamnade tillbaks ut bland blixtarna. En hjälplös känsla började smyga sig på mig, eftersom vi inte rymdes någonstans utan måste bara stanna ute i ovädret. Helt för jävligt. Jag var redo att ge upp, men samtidigt tänkte jag att det kanske inte var bättre att vara på hemvägen mitt i ovädret. Det enda jag kunde göra var att köpa ett glas rödvin från en bar ute, för att ens lite försöka lugna ner nerverna. 

Runtomkring mig läste jag om hur det var ”VAARATILANNE” vid scenerna och fick rapporter på WhatsApp att man varnar för att det kommer fler åskbyar och att man ska hålla sig inomhus eller så rekommenderades att vi skulle ta oss bort från området. De flesta av mina bekanta hade gett upp och lämnat området, men de hade 3 dagars biljett i motsats till oss.

Till slut rymdes vi in i vintältet och så småningom började vädret lätta och vi tog oss ut för att förflytta oss till Lämpö där våra bekanta var.


Såg Goldfrapp från terassen, som var ganska långt från scenen, men snart började det igen regna så jag förflyttade mig tillbaka inomhus. Kände mig vi det skedet ganska matt och fick inte min festivalfiilis lyft fast jag hur försökte. 


Var dock oerhört nöjd att vi stannade, för när The xx började, hade regnet slutat, vi fick plats på helt ok avstånd från scenen och jag bara njöt av den vackra stämningen, som denna trio lyckades skapa.

Lite skit smak blev det kanske, hann t.ex. inte alls undersöka det förnyade området. Men vädergudar och folks fobier kan man inte rå för och förstod att de, som var där fler dagar hade en bra fiilis av festivalen.

Finaldags!

Vilken svårtippad semifinal det blev i torsdags! När jag i tisdags tippade 9 av 10 rätt, så blev torsdagens saldo 7 av 10. Ärligt sagt kändes den semifinalen så tråkig och jag bara tänkte: Oj om Finland hade tävlat i denna semi…

Hur som helst drabbades jag av spysjuka igår kväll och samma meininki fortsätter idag. Är dessutom ensam hemma med Isla – som är frisk – och väntar som solens uppgång på att Joonas kommer från jobbet för att jag ska få ens en liten tupplur innan kvällen.

Vi kör väl med favoriterna igen:

PORTUGAL

Såg ni publiken under Salvadors framträdande? Alla såg helt saliga ut! Och det förstår jag. Dendär rösten, de där ögonen och hela hans habitus! Och att han verkar ganska rolig privat gör det hela bara ännu mer perfekt! Om du vill rösta på honom, rekommenderar jag att göra det via appen, man får en komisk videohälsning som tack! Jag skulle hoppas att Portugal skulle överraska och vinna, men tror nog att det blir andra eller tredje placering.

ITALIEN

Tror fortfarande Francesco vinner hela grejen, men blev lite småorolig när man i semi 1 såg klippet från hans framträdande. Verkade han inte lite väl ivrig? Sådär att sångrösten led av det. Men ah, blir så glad av låten, den är just passligt kucko, vill bara dansa med och skrika ut ”Namasté, Alé!”. Han verkar vara en charmig prick sådär annars också, vilket alltid är ett plus!

NORGE

Blev lite besviken på hur ”svagt” det lät live. Solisten var bra men soundet lät tunt. Det lyfte liksom aldrig. Men är SÅ glad att JOWST är med i finalen!

BULGARIEN

Tror detta är årets ”ryska” bidrag som får en del röster från den sidan. Men helt förtjänt nog, Kristian sjunger ju så sjuuuukt bra och är helt klart en wonderkid. Och låten är ju också kraftig. En 3e plats tror och hoppas jag på. Italien och Portugal är ändå såpass personliga och själsliga jämfört med denna produktion.

UKRAINA

Lite besviken på att de bytt ut sina scenkostymer, tyckte de var mycket mer imponerande på förhandsvideon (klippet här under). Men nöjd med att ens ett rockbidrag är med!

BUBBLING UNDER:

RUMÄNIEN

Vet ni vad? Denhär kändes helt galet uppfriskande mitt i den tråkiga semi 2:an, så jag unnar den en finalplats!

ARMENIEN

Jo, denhär funkade ju nog live! Fortfarande önskar jag att hon hade en lite mer personlig röst…

BELGIEN

… som jag glömde från min lista i tisdags! Så bra låt med personlig röst men herrijess vilket osäkert framträdande! Blanche var ju helt ”kakat housuissa” och ville bara bort från scenen. Kan egentligen inte begripa hur hon gick vidare? Men låten är fortfarande såpass bra att den kommer på min topplista.

Om jag orkar, kan ni följa mig på Twitter under namnet @cattairene , där jag deltar i #escbuteljen2017 -vadslagningen igen. 
Men nu, nu ska jag sova lite.

Favoriterna i semifinal 2

Nu börjar gårdagens frustration lägga sig och man kan igen koncentrera sig på dagens semifinal. Känner mig inte alls lika taggad inför ikväll och har betydligt färre favoriter i denna semifinal. Det kanske också förklarar varför det inte fanns plats för Norma John bland finalisterna.

Ska skriva ett skilt inlägg om mina tankar om hur det gick på tisdagen, men nu koncentrerar vi oss på kvällens bidrag.

NORGE

Inte kanske helt överraskande att denna är min favorit. En mer elektronisk, helt enkelt en modern låt. Var inte helt övertygad först men den växer hela tiden mer och mer. Vrid upp volymen!

BULGARIEN

Känns lite genomtänkt och kalkylerad men shit så 17-årige Kristian kan sjunga! Och det är ju helt enkelt en BRA powerballad. Denhär kommer garanterat att finnas bland top 5, om inte t.o.m. top 3 i finalen.

UNGERN

Det är något i denna som bara funkar för mig. Kan inte sätta fingret på vad, men har gillat den från första gången jag hörde den.

BUBBLING UNDER:

ÖSTERRIKE

Denhär e helt kiva. Men det är kanske just det som är problemet att den just bara är kiva. Vi får se om den växer mer live.

VITRYSSLAND

Det när nåt i denna som behagar mig, märker att jag ofta går och gnolar på den. Få se hur den funkar live.

IRLAND 

Alltså hur gammal är Brendan? Han låter ju yngre än Kristian Kostov, men han lär nog vara äldre. Helt ok boybandballad, inte just nåt mer.

Favoriterna i semifinal 1

Eurovisionsveckan är här, tjohoo! Ikväll sänds första semifinalen och jag känner mig helt sjukt nervös eftersom Finland tävlar just ikväll. Tror så starkt på låten och vill så gärna att den klarar sig. Det har även varit en stor glädje att följa med Leena och Lasse på Norma Johns InstaStories, de är såna underhållande fjantar, bäst. Såsom ock Eva och Pöll aka De Eurovisa.

Här kommer mina personliga favoriter:

PORTUGAL 

Som jag älskar denhär! Salvador sjunger rakt in i mitt hjärta och jag ler som en fåne när jag lyssnar på låten (och kanske ännu mer när jag ser på framträdandet…). Han är bara så go’ i sin illasittande kavaj och man vill bara att han ska vara just som han är. Man vill liksom bara krama honom! Låten påminner mig dessutom om när jag som barn lyssnade på ESC-vinnare från 50-talet från mammas skiva med alla forna vinnare. Saknar ingalunda den stilen sådär annars men i detta format funkar det perfekt. Och det är ganska länge sen Portugal varit min förhandsfavorit!

FINLAND

När jag första gången hörde alla UMK-låtarna blev jag ganska besviken. Blackbird var den enda som kändes sådär lite lovande, men inget mer. Den hade sköna Twin Peaks-vibbar, vilket inte är fel nu när TP är extra-aktuell igen. Men så såg jag framträdandet live och gåshuden var ett faktum. Och det lär vara snäppet maffigare nu i finalen, vilket gläder mig; det blev liksom lite på hälft i UMK, som om de lite sparade på krutet. Det gör mig hoppfull att höra så mycket positivt om bidraget av utländska fans och känns skönt att man kan lita på att Leenas sång håller. Förra året kvittade det för mig om Finland skulle gå till final, i år blir jag sjukt besviken!

AZERBADJAN 

Känns cool och lite sådär passligt skum. 

ISLAND

Vill gilla denna mer än vad jag egentligen gör. Även denna känns cool och representerar en genre jag välkomnar varmt i ESC. Men mitt problem är att jag tröttnar på låten halvvägs. Hoppas den funkar bättre live.

ARMENIEN

Jess, Armenien är tillbaka med den stil jag uppskattar stort: Modernt men starkt armeniskt. Skulle gilla låten ännu mer om det inte varit för Jamala förra året. Känns kanske lite efterapat och sångerskans röst är inte lika personlig. Men det lär bli bra show och är glad att den är med!

BUBBLING UNDER:

CYPERN

G-son in da house… IGEN. Har samma problem som med Ryssland förra året: Gillar den mer än vad jag skulle vilja.

LETTLAND

Lite tråkvarning, men det är nåt i den som fascinerar. Ser fram emot att se den live.

MOLDAVIEN

Jag har två ord: EPIC SAXGUY. Därför. Hur coolt är det inte att en saxofonist från MOLDAVIEN blir ett youtubefenomen pga ett saxofonsolo i en riktigt kräppig låt som inte ens tog sig till final? Hey Mamma är ju helt hemsk också, men Isla meddelade att det är hennes ”bästa låt” och om kvällarna brukar hon dansa och sjunga till denna med tillhörande saxofonmoves. Underbart.

FINALISTERNA:

ITALIEN

Har förstått att tre av de klara finalisterna också uppträdet ikväll och Francesco är ju enligt mig (och många andra) den som vinner hela grejen. Här kan jag inte lita på annat än min magkänsla: Gillade den efter att kanske ha hört en halv minut av låten och har inte tröttnat ännu heller. Blir så lycklig av den. Den har liksom allt: Charmig och proffsig artist, catchig refräng, koreografi och ”Allez!”-utrop och bäst av allt: en dansande gorilla. Vad mer behöver man?

Favoritresumé

Argh, skrev ett låååångt inlägg igår, som jag aldrig hann publicera och nu har det ju självklart försvunnit! Finns inte bland draftsen heller. Just så. Nytt försök alltså idag.

När jag hinner få det klart är oklart, men det kommer nog innan kvällens semifinal, jag lovar!

Hög på musik

Jag har ju alltid känt en stor kärlek för musik och älskar speciellt att uppleva musik live. Utan musik vore nog livet jävligt tomt.

Nu har ju livet lite ändrat och jag har inte samma möjlighet att gå på keikkor när jag känner för det. Och det är synd, speciellt eftersom en av mina arbetsförmåner är att få gå gratis på legendariska Tavastias keikkor. Och jag tycker ändå de bästa keikkorna upplevs just där, stämningen är bara så rätt. Herrijess om jag haft denna förmån för ca 10 år sen!

Igår skulle färöiska Eivør spela första gången i Finland i just Tavastia (ikväll i Tammerfors, vink vink). Kände inte till hennes musik från förr men bara bilden på henne, hennes namn och nationalitet väckte intresset. Några kolleger upplevde henne på lite samma sätt så vi lyssnade på henne på jobbet och jag kollade detta klipp från föregående kväll på Jooles Holland:

Kände mig övertygad och eftersom jag ändå skulle vara på körövning samma kväll var det liksom på hemvägen att sticka sig in på Tavastia.
Tröttheten var enorm och kände ett litet obehag när det spelades tre låtar från Twin Peaks soundtracket medan scenen stod tom och jag bara väntade att jätten snart dyker upp och säger ”It is happening again…”.

Men åh, vilken musikupplevelse det blev! Denna härliga kvinna som verkade så sympatisk och sjöng som Kate Bush när hon sjöng på engelska och som en älva när språket var färöiska. Jag har inte på länge upplevt att jag tas med totalt i musiken och efteråt stod hela vårt sällskap med munnen upp och undrade vad vi just vittnat. Och man känner sig som om man skulle vara hög på musik och det är nog en fantastisk känsla!