Att utmana sig själv

Jag är ju i princip en väldigt introvert person. Jag kan visserligen njuta av sociala tillställningar, men kan samtidigt känna mig oerhört obekväm i vissa situationer. Är kanske inte så värst verbalt begåvad, så situationer, där jag behöver prata spontant framför en större publik är situationer där jag är långt utanför min bekvämlighetszon.

På något underligt sätt dras jag ändå ibland till sådana situationer och i februari till och med två gånger! Man har ju rätt att tacka nej och jag brukar inte ha några problem med det, men ifall temat är intressant, märker jag mig ändå själv tacka ja till dessa utmanande.

Dagen innan märker jag hur ångesten börjar krypa på och jag kan stressa upp mig till helt otroliga sfärer. Blir alltid lika arg och besviken på mig själv och min reaktion, men det är ju inte så jättemycket man kan göra åt saken just i den stunden. Följden blir att stressen smyger in sig i sömnen, jag sover uselt och är skittrött dagen då det gäller. Så jobbigt!

Vilka var då situationerna i februari som åstadkom denna reaktion? Jo, först var jag med om en intervju om mitt Eurovisionsintresse och det talar jag ju som känt om gärna och hur mycket som helst. Men hade kanske föreställt det lite småskaligare än vad det slutligen var: Stor inspelningsstudio, flera kameramän, lite iscensatta situationer och så att då tala med Mikko Silvennoinen! Men han är ju bara den ljuvligaste och lyckades redan innan intervjun lugna ner mig med sitt avslappnade snack och förmågan att verka intresserad av precis allt. 45 minuter höll intervjun på och det gick ju bra till slut, trots extremt svammel emellanåt. Blir intressant att se vad som valts till det slutliga klippet som kan ses i UMK-finalen lördagen den 2.3, alltså ikväll. Spännande!

Sen den andra situationen, som jag lyckades stressa över kanske ännu mer: För några veckor sedan deltog jag i ett seminarium i Seinäjoki, som är riktat till folk som jobbar inom musikbranschen. Dagen innan avfärd fick jag lite överraskande förfrågan om jag skulle kunna ställa upp i en lekfull Alias om musikbranschen, som skulle avsluta den första seminariedagen. Jag bad om lite tid att fundera, eftersom mina första tankar var: Jag HATAR Alias och jag vet nog inte alls tillräckligt om branschen för att gå framför en stor publik på scenen av Rytmikorjaamo och skämma ut mig. Samtidigt kände jag en stor ära över att man överhuvudtaget bad mig och kände en press över att jag helt enkelt inte hade råd att tacka nej. Till slut beslöt jag mig för att tacka ja, sov uselt hela natten och hade svårt att koncentrera mig på något annat innan det hela var över. Kul var det ju, klarade mig hyfsat och fick några nya bekanta på köpet. Men usch, stressen innan var nog enorm och jag var helt slut resten av kvällen.

Annonser

Darude!?

Efter publiceringen av Finlands representant i Eurovisionerna har jag fått en del frågor om vad JAG tycker om beslutet? Så därför tänkte jag passa på att korka Eurovisionsbloggen för i vår: tadaa!

Märkte vid nåt skede av hösten/vintern att jag lite tröttnade på YLEs pantande av artisten och anade mig en fars på kommande. Har med intresse följt med diskussionerna på olika Eurovisionsforum och sett namn som Eva + Manu, Passionworks, Robin och Antti Tuisku dyka upp i ganska många diskussioner. Och känns lite som att artisterna varit med i hemlighetsmakeriet eftersom ingen lär ha nekat det helt och små tips slängts här och där. Eurovisionsfansen hade t.o.m. tagit reda på att Robin hade registrerat två engelskspråkiga låtar i Teosto, men han gjorde sin comeback som en förnyad Robin på lördagens Emma Gaala istället.

Började de sista dagarna starkt tro/hoppas på Antti Tuisku och märkte att detdär bekanta pirret av förväntan dök upp i magen igen. Någon nämnde Darude faktiskt, men trodde kanske ändå inte helt starkt på det alternativet.

Helt ärligt blev jag först positivt överraskad av Darude, men när solisten publicerades, kände jag mig smått överrumplad. Ja visst, Sebastian Rejman är ju ”edustava” som man säger på det andra inhemska, och sjunger helt ok med bra engelskt uttal, men är han kanske lite av en hasbeen? Fast kan ju funka, vem vet.

Det för mig till mitt dilemma nummer ett: Är Darude nutida och 2019, eller har han stannat i år 2000? Har ju inte precis aktivt följt med hans karriär under dessa 20 år och kan inte påstå att jag är medveten om nån annan hit än Sandstorm. Men å andra sidan är det ju som tur en såpass stor världshit som ALLA vet, Finland har nog aldrig representerats av en SÅ känd artist, så det vet man ju faktiskt inte hur det påverkar slutresultatet.

Lyssnade även på låten Moments som Darude gjort tidigare med just Sebastian Rejman (eller Reyman i detta sammanhang) och den lät helt ok faktiskt.

Foto: Anton Sucksdorff / Yle kuvapalvelu

Hör många påståenden om att Finland nu gör nåt nytt med en DJ och en manlig artist, men här måste jag vara en partypooper och konstatera: tyvärr, några har hunnit före oss, med växlande framgång. Norges JOWST feat. Alexander Walmann år 2017 hörde till mina favoriter när igen Polens Gromee med svensken Lukas Meijer som solist närmast blev en pinsam historia…

Har dock bestämt mig för att vänta med min slutgiltiga dom tills låtarna publiceras inkommande fredag. Spännande!

EDIT: Vill ännu tillägga att jag nog saknar det ursprungliga UMK-konseptet, som trollade fram artister som de unga men begåvade Seinäjoki-killarna i Softengine (vars 11:e placering lär vara Finlands bästa med nuvarande poäng- och domarsystem! Det glömmer man lätt bort!) och fina Lasse och Leena i Norma John (som kanske hade behövt ett pikilite maffigare arrangemang för att ta sig till final, men var ljuvlig på alla sätt!)! Hoppas detta nu bara är ett försök, och att vi återgår till det ”gamla nya” nästa år. Tack.

Favoriterna i finalen

Ovanligt nog finns många av mina stora favoriter i år bland the Big Five + värdlandet. Grämer mig bara över att man aldrig får se mer än ett litet klipp i semifinalerna, tycker även de skulle förtjäna att få höras fler än en gång, då alla andra finalister redan är bekanta låtar. Helt omöjligt på basen av klippen avgöra hur låten funkar live. Tur att de ändå finns på Youtube…

För övrigt kan jag säga att jag känner ett hopp för ESC, eftersom både Azerbadjan och Ryssland blev utan finalplats, första gången någonsin. Och de låtarna hade verkligen inte förtjänat en finalplats.

Här är mina absolut största favoriter inför lördagen, är dock medveten över att även Cypern kommer att klättra upp högt. Den är bara helt för plastig i min smak, trots att det är en catchy tune.

ITALIEN: Ermal Meta e Fabrizio Moro – Non Mi Avete Fatto Niente

Stämningen i låten förtrollade mig direkt när jag första gången hörde den. Av någon orsak såg jag videon först senare och blev otroligt rörd av den. Nu blir det bara spännande att se hur det funkar live… Verkar ju i alla fall lovande på basis av dethär klippet:

UNGERN: AWS – Viszlát Nyár

Jösses så Ungern regerade i torsdagens semifinal! Bidraget orsakade även årets första gåshud, vilket ofta brukar betyda att den låten går o vinner hela grejen… Så nu grubblar jag på om man kan vinna ESC med en dylik genre. Utan monstermasker. Jag säger ja, väldigt många säger nej. Vi får se, måste fundera lite vidare ännu.

FRANKRIKE: Madame Monsieur – Mercy

En modern poplåt som funkar bra. Blir bara emellanåt lite trött på den, så placerar den inte så högt i min lista.

MOLDAVIEN: DoReDos – My Lucky Day

Årets överraskning! Var kom denhär från? Det är ju helt bara pga scenshowen som den klättrade upp bland mina favoriter men satt helt förtrollad från början till slut!

IRLAND: Ryan O’Shaugnessy – Together

Åh, så glad jag blev över att denhär skapade en sä fin stämning live som jag hoppats! Älskar det manliga paret som dansar som i en musikal och Ryans röst är jag ganska svag för.

PORTUGAL: Cláudia Pascoal – O Jardim

Folk må säga vad dom vill om denna, men jag har gillat den från första början. Vet inte om det är språket eller vad som charmar i den. Den kanske inte placerar sig så högt, men lyssnar gärna på den.

ISRAEL: Netta – TOY

Äsch, från att ha varit min stora förhandsfavorit har den lite dalat ner på min lista, efter att ha sett den live på tisdagen. Studioversion älskar jag fortfarande och jag hoppas så innerligt att den placerar sig högt!

BUBBLING UNDER:

SLOVENIEN: Lea Sirk – Hvala, ne!

Den här fungera förvånansvärt bra live, gillade den lilla överraskningen de hade mot slutet.

BULGARIEN: EQUINOX – Bones

Diggar denna fortfarande som studioversion, men showen blev kanske lite stökig.

TYSKLAND: Michael Schulte – You Let Me Walk Alone

Tysklands Ed Sheeran. Helt kiva låt, som lär funka live. Blir nog Tysklands bästa placering på länge.

Favoriterna inför Semifinal 2

Åh, vad klockan är mycket! Snart börjar det ju så nu kör vi bara med en snabb sammanfattning och analyserar noggrannare inför lördagen:

UNGERN: AWS – Viszlát Nyár

OMG! Den här öppnade sig plötsligt för mig och nu börjar den stiga som en av mina största favoriter! Speciellt från 2 minuter framåt börjar låtens bästa del, älskar det! Och visst låter det som om han sku skrika ”HELVETTIIN!” mitt i låten?

SVERIGE: Benjamin Ingrosso – Dance You Off

Den här var nog min favorit i Mello också, gillar Justin Timberlake -meininkin. Ingen superbra låt, men får helt bra fiilis av den.

AUSTRALIEN: Jessica Mauboy – We Got Love

Väldigt klassisk Eurovisionslåt, men gillar den.

POLEN: Gromee feat. Lukas Meijer – Light Me Up

Synd för en helt OK låt att Lukas inte verkar kunna sjunga den live värst bra…

Lite bubbling under är Georgien och Moldavien, men inte tillräckligt att de skulle platsa på listan. Lite favoriter ikväll alltså.

Favoriterna i Semifinal 1

Eurovisionerna är här igen och det är dags att summera ihop årets favoriter!

Semifinal 1 känns supersvår att tippa. Finns liksom inte många stora favoriter, men ändå sådana som ganska klart går vidare. Börjar även därför känna att Saara Aalto kommer att ha svårt att komma till final. Vill så gärna tro på Finlands chanser, men det är något som inte riktigt stämmer och de klipp jag sett från övningarna lät ganska kakofoniska. Speciellt körsången lät ganska skrikig, vilket oftast brukar vara Finlands problem… Men tja, vi får se. Min åsikt om Saara Aalto har inte ännu heller ändrats.

Lite extra spänning finns i luften, eftersom jag ordnat till med lekfull vadslagning på jobbet, där även semifinaltippningarna räknas. Problemet är bara att tippningen måste lämnas in före kl. 15 innan sändningen, så har ju ingen aning om hur bidragen funkar live. Men blir spännande!

Men ja, till favoriterna (som inte alltså nödvändigtvis är de jag tippar går vidare):

Israel: Netta – TOY

Nå men självklart! Den här kolahta direkt jag hörde den och är så glad över att denna aktuella #metoo -låt kommer just från Israel! Isla vill se denhär videon varje kväll och DET är ett gott tecken! Och liksom när har Israel senast hört till förhandsfavoriterna? Minns inte ens när de var mina personliga favoriter sedan 80-talet (då jag ÄLSKADE Israel!)… Det var inte igår hur som helst.

Bulgarien: EQUINOX – Bones

Dethär är en sån som jag gillar mer än vad jag tror på att den klarar sig. Eller problemet är väl att den inte lär fungera live. Men såhär som studioversion diggar jag den och sugs in i stämningen totalt.

Irland: Ryan O’Shaugnessy – Together

Denhär e lite gulloger med en söt melodi och även här är jag osäker på hur den klarar sig. Videon stjäl visserligen en del av uppmärksamheten på låten, men det stör mig inte alls. Även i detta fall är jag så glad att det just är ett katolskt och rätt så konservativt land som Irland som skickar en dylik video. Blir lite varm i hjärtat av låten och det räcker för mig. Lite gäspvarning dock.

Österrike: Cesár Sampson – Nobody But You

En låt som antingen blir lite tråkig live eller sjukt maffig. Är tyvärr lite rädd för att Cesárs charm inte räcker så långt.

Belgien: Sennek – A Matter Of Time

Är helt nöjd över Belgiens nya linje! Denhär når inte helt upp till Loïc Nottets eller Blanches nivå, men en helt kiva modern poplåt. Inte helt någon storfavorit men blir glad över att den är med.

Litauen: Ieva Zasimauskaité – When We’re Old

Alla tycks tycka att denhär är supertråkig men jag charmas ändå lite av den, platsar även den i ”gulloger”-kategorin.

Tjeckien: Mikolas Josef – Lie To Me

Ai että, så jag avskydde den här till en början, but it’s growing on me! Känns ju även lite fräsch i detta sammanhang. Ser fram emot liveframträdandet.

Grekland: Yanna Terzi – Oniro Mou

Nåja, ganska perus Grekland, men det är något i den jag ändå gillar. Tror den funkar bäst live

Mellodags

Läste just mitt inlägg om Melodifestivalen från förra året, där jag nämnde hur jag gäspat mig igenom deltävlingarna. Och lite samma fenomen har jag upplevt i år. Helt okej låtar, men inte en enda som jag reagerat på direkt att hej, denhär gillar jag massor! Visst har jag kollat alla deltävlingar, de flesta live t.o.m. men inte så engagerat som jag hoppats.

Det roliga i år har varit att mitt främsta Mellosällskap varit Isla! Hon ser koncentrerat på alla deltävlingarna och väljer sina favoriter, men sist och slutligen säger hon ändå att ”alla var bra!”. Gillar attityden. Dessutom ser hon på Fredagkväll från Barnkanalen, där de alltid är på plats veckan innan sändningarna och intervjuar och gör kul grejer med tävlarna, så hon liksom känner artisterna redan.

Har nu försökt lyssna på bidragen mer aktivt, så ska försöka summera mina favoriter för i år:

Benjamin Ingrosso – Dance You Off

Vem sku ha trott det, efter min förra årets irritation? Låten är bra, lite Rock With You -känsla och showen är snygg. Problemet med Benjamin är bara att han tar det på så stort allvar och vill så himla mycket. Visst ska man ta det på allvar också, men lite skoj måste man också ha för att få lite sympatipoäng av publiken.

Mariette – For You

Härliga Mariette! Precis som förra året är jag av den åsikten att hennes första låt var bäst och denna når inte helt till samma nivåer. Men den har många bra element och diggar Mariettes stil, röst och utstrålning.

Martin Almgren – A Bitter Lullaby

Precis som Mariette, vet jag Martin från Idol och känns som en gammal bekant redan och DEN sympatiska figuren. Låten är ju lite tråkig och lik Mumford and Sons (inget fel med det i och för sig), men Martin sjunger så bra och charmar med sin personlighet.

Mendez – Everyday

Alltså kan det stämma att INGEN minns Mendez från hans MTV-tider? Börjar bli smått frustrerad över att folk ser ut som frågetecken när jag nämner hans forna hit Razor Tongue. Serr asså! Hur som helst växer denna låt på mig men tycker det är såååå synd att sången låter så falsk. Mendez har ju tidigare koncentrerat sig på rappandet medan andra skött sjungandet, men nu satsar även han på sången. Kanske inte så smart.

Felix Sandman – Every Single Day

Plötsligt, typ under denna vecka insåg jag att detta är ju en riktig vacker låt. Felix är bara lite överteatralisk och låter så boyband när han sjunger och stör mig tyvärr på det ganska mycket.

BUBBLING UNDER:

Samir och ViktorShuffla

Fan! Vill inte alls gilla denna men äsch så den smyger sig på! Påminner i ”refrängen” lite om Greklands Rise Up för något år sedan, vilket inte alls är fy skam. Men argh, kan inte alls med Samir…

Jessica AnderssonParty Voice

Vill tänka Jessica – ge nu upp redan! eftersom jag tröttnade på henne för länge sedan. Men är inte denna kanske en av hennes bästa bidrag?

Isla i sin tur älskar Fuldans med Rolandz och dansade den senast idag utanför Tölö Idrottshall…

Sen vill jag nog passa på att avsluta med denna klockrena bild som cirkulerat på sociala medier på sistone:

Dilemmat med UMK i år

Det känns av någon orsak så svårt att skriva om UMK i år. Och det är himla synd, eftersom jag gillat UMK ända sedan början (var INTE ett fan av Euroviisut, orkade knappt se på de sista uttagningarna) och ansett att detta var just förnyelsen finska uttagningen behövde. Och visst förstår jag på ett sätt varför man gjorde som man gjorde i YLE i år, men ändå känns det lite motigt. Orsaken är helt enkelt artisten och min personliga inställning mot henne. Och jag vill ändå försöka hålla mig saklig utan att dissa någon när jag skriver om årets uttagning.

Vi tar bidragen först: Det finns ett uttryck som brukar användas i samband med Eurovisionerna: ”Svensk skrivbordslåt”, det vill säga en jämälåt av svenska låtskrivare som skickats till andra länders uttagningar, som inte varit riktigt tillräckligt bra till Melodifestivalen. Ofta brukar det vara Azerbadjan som tävlar med sådana låtar och i år tycker jag tyvärr alla Finlands bidrag låter som sådana. Monsters är ändå den jag gillar bäst av alla tre, men även den känns som bitar av många bra låtar som lappats ihop till en, utan att ändå passa ihop. Har inte så mycket att säga om de två övriga låtarna, eftersom de inte väcker just några känslor i mig och videona till bidragen gör dem bara ännu mer stökiga. Jag hoppas och tror att liveframträdandena på lördagen kommer att forma min slutliga åsikt och eventuellt även ändra på den totalt.

Visst tror jag att Finland kommer att klara sig i år, såpass stor är den internationella hajpen och Saara Aalto är en av få finska artister – kanske t.o.m. den enda? – som fixar stora och extravaganta shower, är säker på scen och har en otrolig röst. Det bevisade hon ju i X Factor UK. MEN det tar inte bort det att jag inte tycker att hon når ut till publiken: Hon har ett otroligt tjockt skal omkring sig och väcker inte just sympatikänslor hos publiken. Visst är hon ju glad och ”knasig” men på ett ganska jobbigt sätt. Och det är ju det som känns så illa, att kritisera någon för dess personlighet, eftersom det knappast är något hon kan ändra på precis. Men det är det som är Saara Aaltos främsta problem och enligt mig orsaken till att hon är den ”eviga tvåan” (sist och slutligen är det ju inte någon dålig merit att bli tvåa i större tävlingar, eller hur?). Paketet är liksom klart, men så är det en oerhört viktig ingrediens som fattas. Det blir helt enkelt för ytligt på något sätt. Och det är just det som gör det så svårt för mig att fixa en positiv inställning till årets uttagning. Äsch, är inte ens hundra procent säker på om jag tänker se live på uttagningen. Det är ju inte precis en överraskning vem som kommer att representera Finland i år…

Hur känner ni inför lördagen? Vilken låt gillar ni mest?