Lucka #23

Kanske inte ett så överraskande val för den som känner mig… I januari 2012 åkte vi på bröllopsresa till Nya Zeeland. När vi planerade resan fick Joonas reda på att Bret McKenzie från Flight Of The Conchords även hade en ukulelegrupp, som heter The Wellington International Ukulele Orchestra. Kollade några videon och charmades totalt av deras meininki och speciellt den fantastiska humorn.

Att de sedan råkade ha en keikka på en vingård i Nelson just när vi befann oss i Wellington gjorde ju inte saken sämre precis. Det var ett visst äventyr att ta sig från norra till södra ön, hyra bil och köra i kolmörker, missa färjan tillbaka och övernatta på motell. Men det var så värt det! Hade chansen att tala med bandmedlemmarna efter keikkan o visade sig att en av tjejerna diggade många finska bänd, bl.a. Circle. I Wellington köpte jag min ukulele från samma affär där bandet köpt sina ukulelen och fick höra många smaskiga historier om dem och Jemaine från FOTC. Gotta love them kiwis!

Varför just denna låt? Jo, för ganska exakt ett år senare befann vi oss i en förlossningssal i Jorv och lyssnade på WIUO och jag har en vag minnesbild att det var just Boogie Man som spelade stunden då Isla föddes. ❤️

Annonser

Lucka #22

Våren 1995 uppträdde 22 Pistepirkko på vår ABI-kryssning. Om jag minns rätt, uppträdde de vid midnatt och promillehalten var vid det skedet såpass hög att jag efteråt inte mindes värst mycket av keikkan. Köpte Rumble City La La Land efteråt och under Ooh My Head fick jag plötsligt en flashback och såg klart en bild hur Nina och jag står helt framme vid scenen och diggar.
Bändet var ingalunda en ny bekantskap, eftersom jag sett videon till Birdy många gånger på MTV Europes alternativa program 120 Minutes. Tror den t.o.m. vann en Video Music Award ett år, lååååångt innan evenemanget blev en stor gala.

När jag efter studenten flyttade till Österrike, tog jag skivan med och den imponerade på många av mina kolleger där. Lärde mig även i det sambandet att nyckelpiga är på tyska Marillenkefer, men prickarna hade inget eget namn, som på finska.

När Asko Keränen hade sin utställning i höstas i Tiketti Galleria och vi fick höra honom berätta om hur de turnerat runt Europa just då, väcktes många minnen till liv igen.

Lucka #20

Tidigt 2000-tal. Egentligen var mitt låtval Helsinki Rock City, men den finns ju inte på Spotify! Hur som helst, när den låten kom ut, kände jag mig sååå stolt över Finland, som äntligen kom ut med något riktigt coolt, som man med stolthet kunde exportera utomlands. Vi sprang aktivt på Giant Robots keikkor, glömmer speciellt inte keikkan på Hietsu i värmebölja! Ah!

Denhär tiden jobbade ju frontfiguren Tuomas Toivonen på Radio Helsinki och var en av favorit-DJ:na på Radio Hki Clubarna.

Hela Superweekend-skivan förknippar jag starkt med tiden jag bodde i Tölö.

Låten jag valde var ironiskt nog Airport City, men den i sin tur igen finns inte på Youtube, där igen mitt ursprungliga låtval finns:

Lucka #19

2002 bor jag i Bortre Tölö. Ur Ultra Bras aska föds Scandinavian Music Group, vilket är en mycket positiv nyhet till oss som sörjt Ultra Bra. SMG fortsätter i samma anda och Onnelliset kohtaa berör en så djupt in i hjärtat. Lockar Mette med mig på deras första keikka på Tavastia och känner att jag kunde börja gråta när det är så fint.

Terhi Kokkonen & Joel Melasniemi har separerat men är ändå i samma bänd och spänningen känns, både på skiva och på scen. Och det är kanske det som just fascinerar, att hjärtesorgen är så konkret: De där två har också gått igenom det. Ett band jag även förknippar starkt till mina vänner Lotta & Juulia.

Terhi har upplevts lite som en bitch tidigare men i videon till Minne katosi päivät känns hon plötsligt sårbar och mer sympatiskt på nåt sätt.

Lucka #17

2007 kom The Nationals genombrottsskiva The Boxer ut. Jag var såld direkt vid stället då Fake Empire rullar igång ordentligt. 

Följande sommar skulle de och Interpol uppträda på Ruisrock och jag fick min kompis Janne medlockad dit för en söndagstur. Och det var ju hur kul som helst! Little did I know att även min framtida man var på samma festival och även han var imponerad av The National. Det var faktiskt ett av våra första samtalsämnen när vi ett par mån senare började chatta på MSN Messenger. Efter det blev bandet lite ”vårt bänd”. 

The Nationals Stockholmskeikka var även Ida-Linas och mitt första diskussionsämne. Och så råkar ju Matt Berningers dotter också heta Isla!

Lucka #16

Så var det år 2001 igen. Tydligen mycket viktig musik jag råkat ut för då.

Som jag tidigare nämnde, gick vi med rätt aktivt på Funky Elephant-festivalen i några år. Ett år råkade Tulenkantajat från Rovaniemi uppträda där och de stal genast min uppmärksamhet! Fantastiskt positiv stämning med stort bänd, funkyga beats och rap på Rollodialekt! Och speciellt när hela bändet vid 3:50 i Hyvät naiset ja herrat drog Janet Jackson moves, var jag såld!

Tack vare TK upptäckte hag även Kapteeni Ä-ni, med JukkaPoika & BommiTommi, som var lämppäre på en TK-keikka. Och vi ska inte glömma hur Lotta och jag en gång dansade med Hannibal & Soppa i Mocambo…

Lucka #12

1997 (tror jag). Höll ett mellanår i Karis där jag läste Språk och Turism i Västra Nylands Folkhögskola. Bodde på internatet, men trivdes nog bäst i Helsingfors ändå.

Hängde mest på Manskuns Iguana och en kväll hittade jag mig själv på Tavastia tillsammans med min väns pojkväns vänner och där råkade Eternal Erection med Sam Huber i spetsen uppträda. Tror faktiskt det dessutom var mitt första besök i Tavastia! Var helt blown away av detta till största delen finlandssvensks funkbänd, dom inte lät ett dugg som ett finskt bänd. Som tur blev även mina vänner Micko och Janne ivriga över bändet och blev mitt trogna sällskap på mååånga keikkor de kommande åren. Det blev bl.a. många Funky Eleohant-festivaler, tack vare just EE. Minns speciellt Vappen 1997, då vi lyssnade på Genetics-singeln om och om igen!

Jag vet att det finns en video till Genetics, men den har inte hittar till Youtube, tyvärr. Här är istället Spotify-länk till låten.