Ett Ultra Bra -fan har talat

Har några gånger lovprisat det finska bändet Ultra Bra här på bloggen också men häromveckan blev jag helt intervjuad om ämnet!

Min studiekompis Monica kom hem till oss och vi snackade i nästan en timme, vilket resulterade i ett radioinslag i Radio Vega i tisdags och denna låååånga artikel. Jättekul var det! Även Isla deltog i radiointervjun…


Här står jag med min skivsamling. (Foto: Monica Eklund)

Annonser

Nyårslöften

Det tycks vara pop att inte syssla med nyårslöften nuförtiden men efter denna höst kände jag att jag var tvungen att göra några löften ändå:

  1. SHOPSTOP 2017: Detta är mitt huvudsakliga löfte, dvs inte köpa några kläder åt mig under ett års tid. Tänker göra ETT undantag och det är att investera vid något skede i ett par varmare vinterskor, men annars har jag inte behov för annat just nu.
  2. SJUNGA MER: I höst var jag tvungen att hålla paus från kören, fick helt enkelt inte tidtabellerna att gå ihop. Och jag märkte att det påverkade mig starkt och insåg hur viktiga de där några timmarna varannan vecka är för mitt orkande.
  3. HERKKULAKKO: Det här brukar vara ett återkommande löfte, men det brukar ofta också hålla. Det är lite utmanande att börja i januari pga födelsedag (då det är tillåtet att äta ohälsosamt), men tror det blir bra. Nyckeln är att tillåta sig lite gott alltid vid vissa undantag som resor och högtider (t.ex. påsk utan mignonägg går ju bara inte!).
  4. RÖRA PÅ SIG MER: Nu har ju hösten varit en undantagsperiod iom flytten då jag känt mig tvungen att fixa på hemmet de kvällar jag inte jobbar kväll. Men nu fick jag min efterlängtade Fitbit-aktivitetsarmband och kan lite börja följa min aktivitet (+sömn!). Har börjat lite försiktigt igen med stavgång men bara isen smälter ska jag nog försöka börja springa igen. Här tänker jag inte vara så sträng med mig själv, huvudsaken är att jag rör på mig. Får ju ganska mycket ”hyötyliikuntaa” dagligen iom promenader till bussen från dagis osv.


Gjorde du några löften? Kanske vi kan kämpa varann i några av punkterna?

Sång – en terapiform

Har varit tvungen att hålla lite paus med körsjungandet i höst, främst pga att det inte funnits tid för det och för att jag varit tvungen att prioritera andra hobbyn istället.

I oktober hade jag via en körkompis möjlighet att delta i ett intressant projekt: Att vara bakgrundskör på en Elvis-keikka! Det var lite av en utmaning för oss körtjejer som är vana med färdiga noter och instruktioner om hur vi ska göra. Plötsligt skulle vi sjunga i mikrofon, improvisera stämmor, planera koreografi osv. Men en intressant och rolig utmaning. Ursprungligen var det meningen att vi skulle stå någonstans i bakgrunden, men plötsligt stod vi framme på scenen i Apollo typ brevid Kungen. Och vitsi så kul det var, är riktigt stolt över oss!

IMG_2632.JPG

Foto: Wilma Hurskainen

Behöver du förresten ett Elvis-band till din firmafest/dyl? Sätt isf mail åt mig så kan jag ge mer info.

Igår hade jag äntligen möjlighet att delta i körövningen och trots att jag var trött och degig i hjärnan, kände jag mig så pigg och glad efteråt! Och i morse var jag inte alls så störd över att måsta stiga upp efter 6,5h sömn. Kanske det finns någon sanning i det att människor som sjunger i kör lever lite längre..?

Kramkalas

När jag idag skyndade mig till dagis ganska trött efter en lite längre skoldag, med regnet piskandes i ansiktet, och hämtade en plaskvåt flicka (regnet hade tydligen överraskat ute i parken), var beslutet inte svårt att ta: Skippar körövningen och satsar på att mysa tillsammans istället.

Och vilken myskväll det blev! Fröken klättrade många ggr upp på soffan helt fast i mig, drog filten över oss båda och fnittrade. Hon låg på fårskinnet på golvet och rullade där skrattandes och hade vid ett skede dragit den framför tv:n och låg där på mage som ett äldre barn (och såg på tv, so sue me!). Vi kramades och pussades riktigt extra mycket. En riktigt bra kväll med andra ord (förutom nu några av de vanliga kilarna for no reason, men de var ganska få idag) och jag fick tanka lite med toddlerkärlek så jag hoppeligen klarar av att vara ifrån henne när hon ska hänga med farmor & farfar i några dagar.

Imorgon får jag kramas med min man istället, jippii!

Och skolan: intressant! Om inte annat, så har jag haft en möjlighet att lite värdera mig själv. I dag hade vi läs- & hörförståelse på finska (alltså modersmål åt de andra), kändes verkligen som back to school. Men det var kul! Imorgon på eftermiddagen får vi veta vem som gått vidare, håll tummarna! Suger nog lite att de som inte kommer vidare tvingas komma dit ännu på fredagen…

IMG_2378.JPG

IMG_2395.JPG

IMG_2401.JPG

IMG_2397.JPG