Favoriterna i Semifinal 1

Eurovisionerna är här igen och det är dags att summera ihop årets favoriter!

Semifinal 1 känns supersvår att tippa. Finns liksom inte många stora favoriter, men ändå sådana som ganska klart går vidare. Börjar även därför känna att Saara Aalto kommer att ha svårt att komma till final. Vill så gärna tro på Finlands chanser, men det är något som inte riktigt stämmer och de klipp jag sett från övningarna lät ganska kakofoniska. Speciellt körsången lät ganska skrikig, vilket oftast brukar vara Finlands problem… Men tja, vi får se. Min åsikt om Saara Aalto har inte ännu heller ändrats.

Lite extra spänning finns i luften, eftersom jag ordnat till med lekfull vadslagning på jobbet, där även semifinaltippningarna räknas. Problemet är bara att tippningen måste lämnas in före kl. 15 innan sändningen, så har ju ingen aning om hur bidragen funkar live. Men blir spännande!

Men ja, till favoriterna (som inte alltså nödvändigtvis är de jag tippar går vidare):

Israel: Netta – TOY

Nå men självklart! Den här kolahta direkt jag hörde den och är så glad över att denna aktuella #metoo -låt kommer just från Israel! Isla vill se denhär videon varje kväll och DET är ett gott tecken! Och liksom när har Israel senast hört till förhandsfavoriterna? Minns inte ens när de var mina personliga favoriter sedan 80-talet (då jag ÄLSKADE Israel!)… Det var inte igår hur som helst.

Bulgarien: EQUINOX – Bones

Dethär är en sån som jag gillar mer än vad jag tror på att den klarar sig. Eller problemet är väl att den inte lär fungera live. Men såhär som studioversion diggar jag den och sugs in i stämningen totalt.

Irland: Ryan O’Shaugnessy – Together

Denhär e lite gulloger med en söt melodi och även här är jag osäker på hur den klarar sig. Videon stjäl visserligen en del av uppmärksamheten på låten, men det stör mig inte alls. Även i detta fall är jag så glad att det just är ett katolskt och rätt så konservativt land som Irland som skickar en dylik video. Blir lite varm i hjärtat av låten och det räcker för mig. Lite gäspvarning dock.

Österrike: Cesár Sampson – Nobody But You

En låt som antingen blir lite tråkig live eller sjukt maffig. Är tyvärr lite rädd för att Cesárs charm inte räcker så långt.

Belgien: Sennek – A Matter Of Time

Är helt nöjd över Belgiens nya linje! Denhär når inte helt upp till Loïc Nottets eller Blanches nivå, men en helt kiva modern poplåt. Inte helt någon storfavorit men blir glad över att den är med.

Litauen: Ieva Zasimauskaité – When We’re Old

Alla tycks tycka att denhär är supertråkig men jag charmas ändå lite av den, platsar även den i ”gulloger”-kategorin.

Tjeckien: Mikolas Josef – Lie To Me

Ai että, så jag avskydde den här till en början, but it’s growing on me! Känns ju även lite fräsch i detta sammanhang. Ser fram emot liveframträdandet.

Grekland: Yanna Terzi – Oniro Mou

Nåja, ganska perus Grekland, men det är något i den jag ändå gillar. Tror den funkar bäst live

Annonser

Mellodags

Läste just mitt inlägg om Melodifestivalen från förra året, där jag nämnde hur jag gäspat mig igenom deltävlingarna. Och lite samma fenomen har jag upplevt i år. Helt okej låtar, men inte en enda som jag reagerat på direkt att hej, denhär gillar jag massor! Visst har jag kollat alla deltävlingar, de flesta live t.o.m. men inte så engagerat som jag hoppats.

Det roliga i år har varit att mitt främsta Mellosällskap varit Isla! Hon ser koncentrerat på alla deltävlingarna och väljer sina favoriter, men sist och slutligen säger hon ändå att ”alla var bra!”. Gillar attityden. Dessutom ser hon på Fredagkväll från Barnkanalen, där de alltid är på plats veckan innan sändningarna och intervjuar och gör kul grejer med tävlarna, så hon liksom känner artisterna redan.

Har nu försökt lyssna på bidragen mer aktivt, så ska försöka summera mina favoriter för i år:

Benjamin Ingrosso – Dance You Off

Vem sku ha trott det, efter min förra årets irritation? Låten är bra, lite Rock With You -känsla och showen är snygg. Problemet med Benjamin är bara att han tar det på så stort allvar och vill så himla mycket. Visst ska man ta det på allvar också, men lite skoj måste man också ha för att få lite sympatipoäng av publiken.

Mariette – For You

Härliga Mariette! Precis som förra året är jag av den åsikten att hennes första låt var bäst och denna når inte helt till samma nivåer. Men den har många bra element och diggar Mariettes stil, röst och utstrålning.

Martin Almgren – A Bitter Lullaby

Precis som Mariette, vet jag Martin från Idol och känns som en gammal bekant redan och DEN sympatiska figuren. Låten är ju lite tråkig och lik Mumford and Sons (inget fel med det i och för sig), men Martin sjunger så bra och charmar med sin personlighet.

Mendez – Everyday

Alltså kan det stämma att INGEN minns Mendez från hans MTV-tider? Börjar bli smått frustrerad över att folk ser ut som frågetecken när jag nämner hans forna hit Razor Tongue. Serr asså! Hur som helst växer denna låt på mig men tycker det är såååå synd att sången låter så falsk. Mendez har ju tidigare koncentrerat sig på rappandet medan andra skött sjungandet, men nu satsar även han på sången. Kanske inte så smart.

Felix Sandman – Every Single Day

Plötsligt, typ under denna vecka insåg jag att detta är ju en riktig vacker låt. Felix är bara lite överteatralisk och låter så boyband när han sjunger och stör mig tyvärr på det ganska mycket.

BUBBLING UNDER:

Samir och ViktorShuffla

Fan! Vill inte alls gilla denna men äsch så den smyger sig på! Påminner i ”refrängen” lite om Greklands Rise Up för något år sedan, vilket inte alls är fy skam. Men argh, kan inte alls med Samir…

Jessica AnderssonParty Voice

Vill tänka Jessica – ge nu upp redan! eftersom jag tröttnade på henne för länge sedan. Men är inte denna kanske en av hennes bästa bidrag?

Isla i sin tur älskar Fuldans med Rolandz och dansade den senast idag utanför Tölö Idrottshall…

Sen vill jag nog passa på att avsluta med denna klockrena bild som cirkulerat på sociala medier på sistone:

Dilemmat med UMK i år

Det känns av någon orsak så svårt att skriva om UMK i år. Och det är himla synd, eftersom jag gillat UMK ända sedan början (var INTE ett fan av Euroviisut, orkade knappt se på de sista uttagningarna) och ansett att detta var just förnyelsen finska uttagningen behövde. Och visst förstår jag på ett sätt varför man gjorde som man gjorde i YLE i år, men ändå känns det lite motigt. Orsaken är helt enkelt artisten och min personliga inställning mot henne. Och jag vill ändå försöka hålla mig saklig utan att dissa någon när jag skriver om årets uttagning.

Vi tar bidragen först: Det finns ett uttryck som brukar användas i samband med Eurovisionerna: ”Svensk skrivbordslåt”, det vill säga en jämälåt av svenska låtskrivare som skickats till andra länders uttagningar, som inte varit riktigt tillräckligt bra till Melodifestivalen. Ofta brukar det vara Azerbadjan som tävlar med sådana låtar och i år tycker jag tyvärr alla Finlands bidrag låter som sådana. Monsters är ändå den jag gillar bäst av alla tre, men även den känns som bitar av många bra låtar som lappats ihop till en, utan att ändå passa ihop. Har inte så mycket att säga om de två övriga låtarna, eftersom de inte väcker just några känslor i mig och videona till bidragen gör dem bara ännu mer stökiga. Jag hoppas och tror att liveframträdandena på lördagen kommer att forma min slutliga åsikt och eventuellt även ändra på den totalt.

Visst tror jag att Finland kommer att klara sig i år, såpass stor är den internationella hajpen och Saara Aalto är en av få finska artister – kanske t.o.m. den enda? – som fixar stora och extravaganta shower, är säker på scen och har en otrolig röst. Det bevisade hon ju i X Factor UK. MEN det tar inte bort det att jag inte tycker att hon når ut till publiken: Hon har ett otroligt tjockt skal omkring sig och väcker inte just sympatikänslor hos publiken. Visst är hon ju glad och ”knasig” men på ett ganska jobbigt sätt. Och det är ju det som känns så illa, att kritisera någon för dess personlighet, eftersom det knappast är något hon kan ändra på precis. Men det är det som är Saara Aaltos främsta problem och enligt mig orsaken till att hon är den ”eviga tvåan” (sist och slutligen är det ju inte någon dålig merit att bli tvåa i större tävlingar, eller hur?). Paketet är liksom klart, men så är det en oerhört viktig ingrediens som fattas. Det blir helt enkelt för ytligt på något sätt. Och det är just det som gör det så svårt för mig att fixa en positiv inställning till årets uttagning. Äsch, är inte ens hundra procent säker på om jag tänker se live på uttagningen. Det är ju inte precis en överraskning vem som kommer att representera Finland i år…

Hur känner ni inför lördagen? Vilken låt gillar ni mest?

Ett Ultra Bra -fan har talat

Har några gånger lovprisat det finska bändet Ultra Bra här på bloggen också men häromveckan blev jag helt intervjuad om ämnet!

Min studiekompis Monica kom hem till oss och vi snackade i nästan en timme, vilket resulterade i ett radioinslag i Radio Vega i tisdags och denna låååånga artikel. Jättekul var det! Även Isla deltog i radiointervjun…


Här står jag med min skivsamling. (Foto: Monica Eklund)

Flow lördag

Förra året firade jag Flow Festival 10-års jubileum. Det är alltså en viktig tradition för mig, men i år blev det hur som helst bara endagsbiljett för mig. Valet föll på lördagen, främst pga The xx och minnet av deras magiska keikka år 2010.


När lördagen närmade sig, började även åskvarningarna samla sig. Jag har ju alltid varit rädd för åska och insett att det handlar om astrafobi. Min mamma har varit rädd för åska, så även min mormor, så det har liksom alltid varit naturligt för mig. Har därför blivit förvånad över hur sällsyn denna rädsla är, folk får tvärtom typ kicks av åska eller tycker det är mysigt och skrattar lite nedvärderande åt min ängslighet under åskväder.

Har försökt coola ner min rädsla på sistone, främst pga jag har en dotter, som jag inte vill att ska ärva min rädsla. Man bör ju respektera åskan, men behöver kanske inte vara lika rädd för den.

Det var riktigt varmt när vi kom till området, nästan en tropisk hetta och kände hur svetten bara rann. Såg lite av Pykäri på huvudscenen och sedan Silvana Imam i Black Tent.



Efter Silvana började de mörka molnen närma sig och våra kompisar sade att de skulle flytta sig till Ravintola Lämpös terass, eftersom man sedan kunde flytta sig inomhus om vädret blev sämre. Borde ha följt med dem… och var faktiskt på väg, då jag råkade träffa en bekant och blev där en stund och snackade. Vi hade lite dräglat efter Beergers burgare och eftersom deras stand var helt där brevid, stannade vi där över en urläcker burgare.


Det blixtrade på avstånd, men jag vet inte varför jag inte fick panik just då, kanske för att man inte såg något regnområde tydligt närma sig. 
Sen hände allt på sekunder: Det var som om nån satt på en dusch och vridit på en megalomanisk vindmaskin. Innan jag fick min regnrock ur väskan (och det tog inte länge) hann jag bli helt plaskvåt. Saker flög åt alla håll och folk sprang omkring som yra höns och panikskrik hördes här och där. Black Tent var närmast, så vi sprang dit. 

Väl där slog det mig hur rädd jag egentligen var och jag började gråta samtidigt som jag skakade av panik. Den egna reaktionen överraskade även mig själv! Situationen blev inte bättre av att vi snart blev evakuerade ur tältet pga det var för FARLIGT där så vi hamnade tillbaks ut bland blixtarna. En hjälplös känsla började smyga sig på mig, eftersom vi inte rymdes någonstans utan måste bara stanna ute i ovädret. Helt för jävligt. Jag var redo att ge upp, men samtidigt tänkte jag att det kanske inte var bättre att vara på hemvägen mitt i ovädret. Det enda jag kunde göra var att köpa ett glas rödvin från en bar ute, för att ens lite försöka lugna ner nerverna. 

Runtomkring mig läste jag om hur det var ”VAARATILANNE” vid scenerna och fick rapporter på WhatsApp att man varnar för att det kommer fler åskbyar och att man ska hålla sig inomhus eller så rekommenderades att vi skulle ta oss bort från området. De flesta av mina bekanta hade gett upp och lämnat området, men de hade 3 dagars biljett i motsats till oss.

Till slut rymdes vi in i vintältet och så småningom började vädret lätta och vi tog oss ut för att förflytta oss till Lämpö där våra bekanta var.


Såg Goldfrapp från terassen, som var ganska långt från scenen, men snart började det igen regna så jag förflyttade mig tillbaka inomhus. Kände mig vi det skedet ganska matt och fick inte min festivalfiilis lyft fast jag hur försökte. 


Var dock oerhört nöjd att vi stannade, för när The xx började, hade regnet slutat, vi fick plats på helt ok avstånd från scenen och jag bara njöt av den vackra stämningen, som denna trio lyckades skapa.

Lite skit smak blev det kanske, hann t.ex. inte alls undersöka det förnyade området. Men vädergudar och folks fobier kan man inte rå för och förstod att de, som var där fler dagar hade en bra fiilis av festivalen.

Finaldags!

Vilken svårtippad semifinal det blev i torsdags! När jag i tisdags tippade 9 av 10 rätt, så blev torsdagens saldo 7 av 10. Ärligt sagt kändes den semifinalen så tråkig och jag bara tänkte: Oj om Finland hade tävlat i denna semi…

Hur som helst drabbades jag av spysjuka igår kväll och samma meininki fortsätter idag. Är dessutom ensam hemma med Isla – som är frisk – och väntar som solens uppgång på att Joonas kommer från jobbet för att jag ska få ens en liten tupplur innan kvällen.

Vi kör väl med favoriterna igen:

PORTUGAL

Såg ni publiken under Salvadors framträdande? Alla såg helt saliga ut! Och det förstår jag. Dendär rösten, de där ögonen och hela hans habitus! Och att han verkar ganska rolig privat gör det hela bara ännu mer perfekt! Om du vill rösta på honom, rekommenderar jag att göra det via appen, man får en komisk videohälsning som tack! Jag skulle hoppas att Portugal skulle överraska och vinna, men tror nog att det blir andra eller tredje placering.

ITALIEN

Tror fortfarande Francesco vinner hela grejen, men blev lite småorolig när man i semi 1 såg klippet från hans framträdande. Verkade han inte lite väl ivrig? Sådär att sångrösten led av det. Men ah, blir så glad av låten, den är just passligt kucko, vill bara dansa med och skrika ut ”Namasté, Alé!”. Han verkar vara en charmig prick sådär annars också, vilket alltid är ett plus!

NORGE

Blev lite besviken på hur ”svagt” det lät live. Solisten var bra men soundet lät tunt. Det lyfte liksom aldrig. Men är SÅ glad att JOWST är med i finalen!

BULGARIEN

Tror detta är årets ”ryska” bidrag som får en del röster från den sidan. Men helt förtjänt nog, Kristian sjunger ju så sjuuuukt bra och är helt klart en wonderkid. Och låten är ju också kraftig. En 3e plats tror och hoppas jag på. Italien och Portugal är ändå såpass personliga och själsliga jämfört med denna produktion.

UKRAINA

Lite besviken på att de bytt ut sina scenkostymer, tyckte de var mycket mer imponerande på förhandsvideon (klippet här under). Men nöjd med att ens ett rockbidrag är med!

BUBBLING UNDER:

RUMÄNIEN

Vet ni vad? Denhär kändes helt galet uppfriskande mitt i den tråkiga semi 2:an, så jag unnar den en finalplats!

ARMENIEN

Jo, denhär funkade ju nog live! Fortfarande önskar jag att hon hade en lite mer personlig röst…

BELGIEN

… som jag glömde från min lista i tisdags! Så bra låt med personlig röst men herrijess vilket osäkert framträdande! Blanche var ju helt ”kakat housuissa” och ville bara bort från scenen. Kan egentligen inte begripa hur hon gick vidare? Men låten är fortfarande såpass bra att den kommer på min topplista.

Om jag orkar, kan ni följa mig på Twitter under namnet @cattairene , där jag deltar i #escbuteljen2017 -vadslagningen igen. 
Men nu, nu ska jag sova lite.

Favoriterna i semifinal 2

Nu börjar gårdagens frustration lägga sig och man kan igen koncentrera sig på dagens semifinal. Känner mig inte alls lika taggad inför ikväll och har betydligt färre favoriter i denna semifinal. Det kanske också förklarar varför det inte fanns plats för Norma John bland finalisterna.

Ska skriva ett skilt inlägg om mina tankar om hur det gick på tisdagen, men nu koncentrerar vi oss på kvällens bidrag.

NORGE

Inte kanske helt överraskande att denna är min favorit. En mer elektronisk, helt enkelt en modern låt. Var inte helt övertygad först men den växer hela tiden mer och mer. Vrid upp volymen!

BULGARIEN

Känns lite genomtänkt och kalkylerad men shit så 17-årige Kristian kan sjunga! Och det är ju helt enkelt en BRA powerballad. Denhär kommer garanterat att finnas bland top 5, om inte t.o.m. top 3 i finalen.

UNGERN

Det är något i denna som bara funkar för mig. Kan inte sätta fingret på vad, men har gillat den från första gången jag hörde den.

BUBBLING UNDER:

ÖSTERRIKE

Denhär e helt kiva. Men det är kanske just det som är problemet att den just bara är kiva. Vi får se om den växer mer live.

VITRYSSLAND

Det när nåt i denna som behagar mig, märker att jag ofta går och gnolar på den. Få se hur den funkar live.

IRLAND 

Alltså hur gammal är Brendan? Han låter ju yngre än Kristian Kostov, men han lär nog vara äldre. Helt ok boybandballad, inte just nåt mer.