Favoriterna i semifinal 1

Eurovisionsveckan är här, tjohoo! Ikväll sänds första semifinalen och jag känner mig helt sjukt nervös eftersom Finland tävlar just ikväll. Tror så starkt på låten och vill så gärna att den klarar sig. Det har även varit en stor glädje att följa med Leena och Lasse på Norma Johns InstaStories, de är såna underhållande fjantar, bäst. Såsom ock Eva och Pöll aka De Eurovisa.

Här kommer mina personliga favoriter:

PORTUGAL 

Som jag älskar denhär! Salvador sjunger rakt in i mitt hjärta och jag ler som en fåne när jag lyssnar på låten (och kanske ännu mer när jag ser på framträdandet…). Han är bara så go’ i sin illasittande kavaj och man vill bara att han ska vara just som han är. Man vill liksom bara krama honom! Låten påminner mig dessutom om när jag som barn lyssnade på ESC-vinnare från 50-talet från mammas skiva med alla forna vinnare. Saknar ingalunda den stilen sådär annars men i detta format funkar det perfekt. Och det är ganska länge sen Portugal varit min förhandsfavorit!

FINLAND

När jag första gången hörde alla UMK-låtarna blev jag ganska besviken. Blackbird var den enda som kändes sådär lite lovande, men inget mer. Den hade sköna Twin Peaks-vibbar, vilket inte är fel nu när TP är extra-aktuell igen. Men så såg jag framträdandet live och gåshuden var ett faktum. Och det lär vara snäppet maffigare nu i finalen, vilket gläder mig; det blev liksom lite på hälft i UMK, som om de lite sparade på krutet. Det gör mig hoppfull att höra så mycket positivt om bidraget av utländska fans och känns skönt att man kan lita på att Leenas sång håller. Förra året kvittade det för mig om Finland skulle gå till final, i år blir jag sjukt besviken!

AZERBADJAN 

Känns cool och lite sådär passligt skum. 

ISLAND

Vill gilla denna mer än vad jag egentligen gör. Även denna känns cool och representerar en genre jag välkomnar varmt i ESC. Men mitt problem är att jag tröttnar på låten halvvägs. Hoppas den funkar bättre live.

ARMENIEN

Jess, Armenien är tillbaka med den stil jag uppskattar stort: Modernt men starkt armeniskt. Skulle gilla låten ännu mer om det inte varit för Jamala förra året. Känns kanske lite efterapat och sångerskans röst är inte lika personlig. Men det lär bli bra show och är glad att den är med!

BUBBLING UNDER:

CYPERN

G-son in da house… IGEN. Har samma problem som med Ryssland förra året: Gillar den mer än vad jag skulle vilja.

LETTLAND

Lite tråkvarning, men det är nåt i den som fascinerar. Ser fram emot att se den live.

MOLDAVIEN

Jag har två ord: EPIC SAXGUY. Därför. Hur coolt är det inte att en saxofonist från MOLDAVIEN blir ett youtubefenomen pga ett saxofonsolo i en riktigt kräppig låt som inte ens tog sig till final? Hey Mamma är ju helt hemsk också, men Isla meddelade att det är hennes ”bästa låt” och om kvällarna brukar hon dansa och sjunga till denna med tillhörande saxofonmoves. Underbart.

FINALISTERNA:

ITALIEN

Har förstått att tre av de klara finalisterna också uppträdet ikväll och Francesco är ju enligt mig (och många andra) den som vinner hela grejen. Här kan jag inte lita på annat än min magkänsla: Gillade den efter att kanske ha hört en halv minut av låten och har inte tröttnat ännu heller. Blir så lycklig av den. Den har liksom allt: Charmig och proffsig artist, catchig refräng, koreografi och ”Allez!”-utrop och bäst av allt: en dansande gorilla. Vad mer behöver man?

Annonser

Favoritresumé

Argh, skrev ett låååångt inlägg igår, som jag aldrig hann publicera och nu har det ju självklart försvunnit! Finns inte bland draftsen heller. Just så. Nytt försök alltså idag.

När jag hinner få det klart är oklart, men det kommer nog innan kvällens semifinal, jag lovar!

Hög på musik

Jag har ju alltid känt en stor kärlek för musik och älskar speciellt att uppleva musik live. Utan musik vore nog livet jävligt tomt.

Nu har ju livet lite ändrat och jag har inte samma möjlighet att gå på keikkor när jag känner för det. Och det är synd, speciellt eftersom en av mina arbetsförmåner är att få gå gratis på legendariska Tavastias keikkor. Och jag tycker ändå de bästa keikkorna upplevs just där, stämningen är bara så rätt. Herrijess om jag haft denna förmån för ca 10 år sen!

Igår skulle färöiska Eivør spela första gången i Finland i just Tavastia (ikväll i Tammerfors, vink vink). Kände inte till hennes musik från förr men bara bilden på henne, hennes namn och nationalitet väckte intresset. Några kolleger upplevde henne på lite samma sätt så vi lyssnade på henne på jobbet och jag kollade detta klipp från föregående kväll på Jooles Holland:

Kände mig övertygad och eftersom jag ändå skulle vara på körövning samma kväll var det liksom på hemvägen att sticka sig in på Tavastia.
Tröttheten var enorm och kände ett litet obehag när det spelades tre låtar från Twin Peaks soundtracket medan scenen stod tom och jag bara väntade att jätten snart dyker upp och säger ”It is happening again…”.

Men åh, vilken musikupplevelse det blev! Denna härliga kvinna som verkade så sympatisk och sjöng som Kate Bush när hon sjöng på engelska och som en älva när språket var färöiska. Jag har inte på länge upplevt att jag tas med totalt i musiken och efteråt stod hela vårt sällskap med munnen upp och undrade vad vi just vittnat. Och man känner sig som om man skulle vara hög på musik och det är nog en fantastisk känsla!

Var befann du dig när Lordi vann?

Det är i år 10 år sedan Finland framgångsrikt ordnade Eurovisionerna i Helsingfors, dvs 11 år sedan Lordi gav oss det enda vi aldrig trodde oss uppnå: en vinst i Eurovisionerna!

Lyssnade häromdagen på De Eurovisas specialpodcast med Kjell Ekholm som gäst och hamnade lite på en memory lane. Låt mig summera lite mina Eurovisionsminnen från åren 2006-2007:

Allra först bör erkännas att jag hörde till dem som inte till en början hejade på Lordi och hör alltså till kappvändarna. Sådär, så var det sagt. Hade inget emot hårdrock i Eurovisionerna, tvärtom! Men kände till Lordi från tidigare och tyckte de var ett ganska pinsamt bänd, ”nålå” som vi säger i Svenskfinland. Under denna tid orkade jag inte alls med de finska uttagningarna, trots att jag ändå var ett hardcore ESC-fan sedan länge. Tyckte det var mest skämskudde med blå belysning, kökkögä programledare, dålig humor osv. Så året då Lordi tävlade stack jag istället ut på en bar, jag var nyss fyllda 30 år och kände att jag levde livet just då. Blev chockad då jag fick sms om att Lordi vunnit men tänkte kanske inte desto mer på det. Hade väl ingen annan större favorit samma år, så det pärtade inte heller så häftigt. 

Samtidigt försökte jag lite få in foten i ESC-branschen och hade året innan fått möjligheten att sitta i Finlands Backup Jury och till min glädje fick jag samma möjlighet år 2006! Under den tiden var det inte så noggrant med juryn, all röstning skedde ju per telefon, men en reservjury behövdes i varje land ifall det blev något strul med telefonrösterna eller om resultatet blev jämnt. Kul var det hur som helst!

2006 fick jag ta med mig min vän Micko och minns väl när vi satt där i Böles pressutrymme och såg på generalrepetitionen till semifinalen och såg på varann förvånat under Lordis framträdande. Jag tyckte fortfarande inte låten var något mästerverk, men fan, de ägde ju scenen och publiken verkade gå helt beserk av dem! Tror jag lyfte upp armen och visade hur jag fick ståpäls och DET, mina vänner brukar vara ett tecken på att det kommer att gå bra för det bidraget (Loreen, Conchita och Jamala, för att nämna några exempel…).

Av någon orsak väckte Lordis deltagande ett stort intresse bland folk i min kompiskrets som inte vanligtvis följde med Eurovisionerna (dittills hade jag och mina typ två vänner varit lite ensamma med vårt aningen bisarra hobby) och jag fick några förfrågningar om att komma till den legendariske baren Lost&Found aka Lostaren, där finalen skulle visas på screen. Jag kände mig trött efter generalrepetitionerna på YLE och kände att soffan hemma hos Micko kändes som ett mer lockande alternativ. 

Vi mumsade i oss chips och godis och höll oss på lemonadlinjen, trots att jag erbjöds öl. Mickos man blev trött och bestämde sig för att lägga sig innan poängräkningen men nämnde att vi skulle väcka honom ifall det såg ut som att Finland skulle vinna. Jag tror han menade det mer som ett skämt men efter de tre första 12-poängarna fick vi ropa honom tillbaka framför TV:n. Jag märkte att jag började lite darra och undrade om jag ändå kunde få dendär ölen…

När det började bli klart vem som skulle vinna överlägset, började jag kontakta mina bekanta som festade på Lostaren om vilken situationen var där, för no way att jag skulle gå rakt hem denna kväll! De lovade fixa in mig förbi kön och jag gick ut ensam i natten bland det segerfirande finska folket. Wow alltså!

Året därpå skulle Finland stå värd och eftersom jag skrivit mitt examensarbete om ESC 2000 i Stockholm och visste att några på YLE läst mitt arbete, började jag kontakta mina YLE-kontakter, varav en faktiskt var Kjell Ekholm. Och vips, skulle jag på intervju för ett jobb som delegationsvärdinna!

Tragiskt nog hade mina kompisar kvällen innan sin första keikka någonsin och ALLA skulle dit. Inga problem annars, men keikkan var i Torvi, i Lahtis… Fick skjuts dit och minns hur jag efter keikkan bara väntade på att vi skulle starta tillbaka hem i den iskalla vinternatten. Det blev ganska sent till sist och det tog en tid innan jag fick sömn, så trots att jag inte hade krabbis, var jag så sjuuuukt trött och degig när jag skulle på intervju och antar att det sket sig i och med det.

Det var dessutom en ganska mardrömsaktig intervju, där vi var två sökande samtidigt inne och den andra personen var en riktigt extrovert och pratsam person, vilket fick mig att krypa in i mitt skal ännu mer och låsa mig totalt. Kan nog lätt platsa som en av mina sämsta intervjuer någonsin och detta skulle ju vara jobbet som var gjort för mig. 

Så ni kan inte ana hur mycket jag ångrat dendär jäkla keikkan i Lahtis! Efteråt visade det sig ändå att min blivande man suttit i samma bord och han lär ha noterat mig, så det kan ju hända att något rullade igång på den fronten…. Så kanske keikkan ändå inte var helt onödig?

Så eftersom jag inte jobbade med ESC år 2007 och inte hade råd att köpa svindyra biljetter till finalen, satt jag än en gång i back up juryn i Böle och finalen såg jag i gott sällskap i Virgin Oil! Ryktet sade att självaste Eirikur från Island befann sig i samma bar men hittade honom aldrig…


2007

https://youtu.be/xzbxizbc0bQ


Mello update

På lördan är det äntligen dags för Sverige att utse sin representant till Eurovisionerna. Äntligen främst för att det tagit sååååå länge och trots lovande artister tråkigaste startfältet på länge. Gäsp. 

Det enda bidraget som väckte mitt intresse och som jag fattade stort tycke för var ju såklart Loreens Statements och så gick Sverige och röstade en Youtube-stjärna vidare istället. Har fortfarande inte kommit över chocken och vägrar ta bort låten från min Mello-spellista där resten av låtarna är finalister.

På lördan ska vi ändå ha kisastudio med goda vänner och DET ser jag minsann fram emot. Ska försöka räkna upp mina favoriter ändå:

Nano: Hold On

Tror faktiskt denna kan vara årets wild card, som klarar sig bra. Hoppas det, eftersom jag gillade den första gången jag hörde den och gillar den mer och mer ju mer jag hör den.

Ace Wilder: Wild Child

Jag hör ju till Ace Wilder-fansen, trots att jag gott kan förstå vilka känslor hon kan väcka i folk. Sådär jättesympatisk verkar hon ju inte. Men gillar hennes stil och tror hon gjort gott för Mello. Detta är nog den sämsta låten hon deltagit med men även den växer i alla fall i min bok. Problemet är bara – just det – Ace som person.

Mariette: A Million Years 

Här har vi helt motsatt problem: Älskar Mariette och hennes show men glömmer hela tiden att hon är med pga svag låt. Äääälskade låten hon tävlade med senast.

Boris René: Her Kiss

Helt ”kiva” låt som man gärna nynnar på. Och Boris är ju bara så symppis! Men tror nog int på hans chanser i år.

Bubbling under:

Wiktoria: As I Lay Me Down

Igen: Wiktoria hörde till mina favoriter förra året men nu har hon en svagare och lite ”junttigare” låt. Tycker dessutom hennes röst låter lite ansträngd och hennes förflyttande på scenen lite trög.

Aj vitsi så positiv jag lät nu. Den enda jag inte kommer på nåt negativt om är ju just Nano, så honom hejar jag på. Jon Henrik Fjällgren tror många kan vara farlig men what the hell? Vilken usel låt (jämfört med hans förra) och bruden i vitt förstör ju låten totalt med sin ansträngda skriksång. Urk.

Vad tycker du? Vem är din favorit? 

UMK -favoriterna

Jiihaa, äntligen är den här! Nämligen Eurovisionsvåren! Den kickas traditionellt igång i samband med finska uttagningen, dvs UMK.

Lite spännande är att Finland inte i år kör med Sverige-modellen med en massa deltävlingar utan i år bara en stor final. Lite skönt, men samtidigt lite svårt att bedöma bidragen eftersom ALLT kan ändra efter liveframträdandet. Men det är också lite spännande och påminner en om hur det var ”förr i tiden”, även med Eurovisionsfinalen, då man bara sett typ det finska bidraget live. Och att det är en internationell jury som har hälften av rösterna tycker jag är ett mycket välkommet inslag.

Har nu försökt lyssna på årets bidrag relativt aktivt och intressant är att det fortfarande är ganska okända och ”nya” artister (förutom Knucklebone Oscar och Günther förstås), inga ”folkets favoriter” som Eini t.ex. Skönt. Inget bidrag är helt fy skam men lite jämntjockt är det kanske. Några stiger dock upp över de andra:

Norma John: Blackbird

Skön Twin Peaks-känsla och älskar när det lyfter mot slutet, riktig ståpälsvarning! Oroad över att det tar lite lång tid innan de kommer till slutet, orkar folk vänta? Hoppas på en magisk stämning, lite som Anouks Birds, som tävlade för Holland för några år sedan.

Alva: Arrows
Helt kiva och catchy och Alva verkar ha bra röst. Lite oroad över att hon kanske är lite oerfaren för en så stor scen ändå.

Emma: Circle of Light

Vill kanske inte riktigt gilla denna, för den känns SÅ Eurovision med sina ”etniska” inslag. Min åsikt kan även påverkas av att jag aldrig riktigt förstod mig på Emmelie Forest… MEN funkar denna live, kan den faktiskt bli riktigt bra. Och diggar lite bruket av ordet Rakas i det annars engelskspråkiga bidraget.

BUBBLING UNDER – Club La Persé: My Little World

Argh, jag tycker inte denhär gruppen är på något sätt sympatisk, de sjunger asigt och jag avskyr deras engelska uttal (finsk accent KAN vara charmig, som exempel kan nämnas 22 Pistepirkko). Men detta var första låten som på något sätt fastnade, och gillar dendär ”tittidiididi”-stället. Och ÄLSKAR att freakbidrag som dessa är med. De behövs alltid.

Nyårslöften

Det tycks vara pop att inte syssla med nyårslöften nuförtiden men efter denna höst kände jag att jag var tvungen att göra några löften ändå:

  1. SHOPSTOP 2017: Detta är mitt huvudsakliga löfte, dvs inte köpa några kläder åt mig under ett års tid. Tänker göra ETT undantag och det är att investera vid något skede i ett par varmare vinterskor, men annars har jag inte behov för annat just nu.
  2. SJUNGA MER: I höst var jag tvungen att hålla paus från kören, fick helt enkelt inte tidtabellerna att gå ihop. Och jag märkte att det påverkade mig starkt och insåg hur viktiga de där några timmarna varannan vecka är för mitt orkande.
  3. HERKKULAKKO: Det här brukar vara ett återkommande löfte, men det brukar ofta också hålla. Det är lite utmanande att börja i januari pga födelsedag (då det är tillåtet att äta ohälsosamt), men tror det blir bra. Nyckeln är att tillåta sig lite gott alltid vid vissa undantag som resor och högtider (t.ex. påsk utan mignonägg går ju bara inte!).
  4. RÖRA PÅ SIG MER: Nu har ju hösten varit en undantagsperiod iom flytten då jag känt mig tvungen att fixa på hemmet de kvällar jag inte jobbar kväll. Men nu fick jag min efterlängtade Fitbit-aktivitetsarmband och kan lite börja följa min aktivitet (+sömn!). Har börjat lite försiktigt igen med stavgång men bara isen smälter ska jag nog försöka börja springa igen. Här tänker jag inte vara så sträng med mig själv, huvudsaken är att jag rör på mig. Får ju ganska mycket ”hyötyliikuntaa” dagligen iom promenader till bussen från dagis osv.


Gjorde du några löften? Kanske vi kan kämpa varann i några av punkterna?