Mello update

På lördan är det äntligen dags för Sverige att utse sin representant till Eurovisionerna. Äntligen främst för att det tagit sååååå länge och trots lovande artister tråkigaste startfältet på länge. Gäsp. 

Det enda bidraget som väckte mitt intresse och som jag fattade stort tycke för var ju såklart Loreens Statements och så gick Sverige och röstade en Youtube-stjärna vidare istället. Har fortfarande inte kommit över chocken och vägrar ta bort låten från min Mello-spellista där resten av låtarna är finalister.

På lördan ska vi ändå ha kisastudio med goda vänner och DET ser jag minsann fram emot. Ska försöka räkna upp mina favoriter ändå:

Nano: Hold On

Tror faktiskt denna kan vara årets wild card, som klarar sig bra. Hoppas det, eftersom jag gillade den första gången jag hörde den och gillar den mer och mer ju mer jag hör den.

Ace Wilder: Wild Child

Jag hör ju till Ace Wilder-fansen, trots att jag gott kan förstå vilka känslor hon kan väcka i folk. Sådär jättesympatisk verkar hon ju inte. Men gillar hennes stil och tror hon gjort gott för Mello. Detta är nog den sämsta låten hon deltagit med men även den växer i alla fall i min bok. Problemet är bara – just det – Ace som person.

Mariette: A Million Years 

Här har vi helt motsatt problem: Älskar Mariette och hennes show men glömmer hela tiden att hon är med pga svag låt. Äääälskade låten hon tävlade med senast.

Boris René: Her Kiss

Helt ”kiva” låt som man gärna nynnar på. Och Boris är ju bara så symppis! Men tror nog int på hans chanser i år.

Bubbling under:

Wiktoria: As I Lay Me Down

Igen: Wiktoria hörde till mina favoriter förra året men nu har hon en svagare och lite ”junttigare” låt. Tycker dessutom hennes röst låter lite ansträngd och hennes förflyttande på scenen lite trög.

Aj vitsi så positiv jag lät nu. Den enda jag inte kommer på nåt negativt om är ju just Nano, så honom hejar jag på. Jon Henrik Fjällgren tror många kan vara farlig men what the hell? Vilken usel låt (jämfört med hans förra) och bruden i vitt förstör ju låten totalt med sin ansträngda skriksång. Urk.

Vad tycker du? Vem är din favorit? 

UMK -favoriterna

Jiihaa, äntligen är den här! Nämligen Eurovisionsvåren! Den kickas traditionellt igång i samband med finska uttagningen, dvs UMK.

Lite spännande är att Finland inte i år kör med Sverige-modellen med en massa deltävlingar utan i år bara en stor final. Lite skönt, men samtidigt lite svårt att bedöma bidragen eftersom ALLT kan ändra efter liveframträdandet. Men det är också lite spännande och påminner en om hur det var ”förr i tiden”, även med Eurovisionsfinalen, då man bara sett typ det finska bidraget live. Och att det är en internationell jury som har hälften av rösterna tycker jag är ett mycket välkommet inslag.

Har nu försökt lyssna på årets bidrag relativt aktivt och intressant är att det fortfarande är ganska okända och ”nya” artister (förutom Knucklebone Oscar och Günther förstås), inga ”folkets favoriter” som Eini t.ex. Skönt. Inget bidrag är helt fy skam men lite jämntjockt är det kanske. Några stiger dock upp över de andra:

Norma John: Blackbird

Skön Twin Peaks-känsla och älskar när det lyfter mot slutet, riktig ståpälsvarning! Oroad över att det tar lite lång tid innan de kommer till slutet, orkar folk vänta? Hoppas på en magisk stämning, lite som Anouks Birds, som tävlade för Holland för några år sedan.

Alva: Arrows
Helt kiva och catchy och Alva verkar ha bra röst. Lite oroad över att hon kanske är lite oerfaren för en så stor scen ändå.

Emma: Circle of Light

Vill kanske inte riktigt gilla denna, för den känns SÅ Eurovision med sina ”etniska” inslag. Min åsikt kan även påverkas av att jag aldrig riktigt förstod mig på Emmelie Forest… MEN funkar denna live, kan den faktiskt bli riktigt bra. Och diggar lite bruket av ordet Rakas i det annars engelskspråkiga bidraget.

BUBBLING UNDER – Club La Persé: My Little World

Argh, jag tycker inte denhär gruppen är på något sätt sympatisk, de sjunger asigt och jag avskyr deras engelska uttal (finsk accent KAN vara charmig, som exempel kan nämnas 22 Pistepirkko). Men detta var första låten som på något sätt fastnade, och gillar dendär ”tittidiididi”-stället. Och ÄLSKAR att freakbidrag som dessa är med. De behövs alltid.

Nyårslöften

Det tycks vara pop att inte syssla med nyårslöften nuförtiden men efter denna höst kände jag att jag var tvungen att göra några löften ändå:

  1. SHOPSTOP 2017: Detta är mitt huvudsakliga löfte, dvs inte köpa några kläder åt mig under ett års tid. Tänker göra ETT undantag och det är att investera vid något skede i ett par varmare vinterskor, men annars har jag inte behov för annat just nu.
  2. SJUNGA MER: I höst var jag tvungen att hålla paus från kören, fick helt enkelt inte tidtabellerna att gå ihop. Och jag märkte att det påverkade mig starkt och insåg hur viktiga de där några timmarna varannan vecka är för mitt orkande.
  3. HERKKULAKKO: Det här brukar vara ett återkommande löfte, men det brukar ofta också hålla. Det är lite utmanande att börja i januari pga födelsedag (då det är tillåtet att äta ohälsosamt), men tror det blir bra. Nyckeln är att tillåta sig lite gott alltid vid vissa undantag som resor och högtider (t.ex. påsk utan mignonägg går ju bara inte!).
  4. RÖRA PÅ SIG MER: Nu har ju hösten varit en undantagsperiod iom flytten då jag känt mig tvungen att fixa på hemmet de kvällar jag inte jobbar kväll. Men nu fick jag min efterlängtade Fitbit-aktivitetsarmband och kan lite börja följa min aktivitet (+sömn!). Har börjat lite försiktigt igen med stavgång men bara isen smälter ska jag nog försöka börja springa igen. Här tänker jag inte vara så sträng med mig själv, huvudsaken är att jag rör på mig. Får ju ganska mycket ”hyötyliikuntaa” dagligen iom promenader till bussen från dagis osv.


Gjorde du några löften? Kanske vi kan kämpa varann i några av punkterna?

Flowin’

OBS! Detta inlägg skrevs på fredagen men glömde publicera det…

Idag är det äntligen dags för årets mest efterlängtade festival, nämligen FLOW. I år betyder det också efterlängtad tumistid med Joonas, it’s been a while.

Planerna var att köpa Fre+Sö-biljetter, men så kom Morrisey i sista minuten in på lördagens program, så det blir 3 dgr sen också.


Få bara se hur jag orkar ikväll, känner mig inte helt frisk ännu och är så FRUKTANSVÄRT trött. Jamie XX börjar först kl. 00:00, noooo!

Vad ser jag mest fram emot förutom Morrisey & Jamie XX? New Order, Massive Attack, Descendents, Iggy Pop, M83 och CVRCHES tror jag att jag väntar mest på.

Saint Vacant Royals

Jag tror jag nämnde om ett fotograferingsprojekt som gick av stapeln under Turbotennis Cupen, men glömde berätta mer.

Det var vår gode vän Janne, som ligger bakom märket Saint Vacant, som bad oss medverka i julimånads Royals-serie, där han presenterar märkets stamkunder. Vilken ära! Han fascinerades även av våra alteregon inom Turbojugend, så därav tematiken i bilderna.

Slutresultatet kan du skåda här.

Nedan några av bilderna:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Alla fotografier av Janne Lax.

Så mycket siistigare

När jag i januari fyllde år, fanns det bland alla gratulationskort ett med lite kryptiskt innehåll. Förstod att någon överraskning var på kommande. 

För en tid sedan kom det ett brev på posten:


Med fanns instruktioner om att befinna sig vid steissin lö 28.5. kl. 12:00. Spännande! Nästan som inför polttarna! Visste ju naturligtvis vem som var bakom detta men inget om programmet. Såg dock fram emot att spendera en hel dag med just det här gänget.

Lärde känna de här tjejerna 1997 (I lite senare, kanske 1999?), och speciellt under studietiden och efter det var vi ett oerhört tajt gäng. Sen har livet fört oss åt lite olika håll, men så blir det ibland.

Det blev en riktig trip down memory lane i äkta Så mycket bättre-anda där jag påmindes om många fina detaljer från vår gemensamma historia:

Piknik i Kajsaniemiparken, Scandinavian Music Group och Asian Dub Foundation i Maailma Kylässä-festivalen, en spellista gjord speciellt för mig, olika tips om följande programnummer, små uppdrag – som att blanda Ragnar-drinks & minnas alla Top 10 listor som Wayne & Garth hade (som Bands that sound like deceases) – middag i mina gamla hoods i Berghäll, en klassisk öl vid postlådan dit Lostarens kö brukade nå, en sväng via Bones för att se hur stället ändrats bara för att konstatera att vi inte längre passade in där, snabbt till Loose där vi dansade till kl 04 (när hände det senast?!?)! Jösses!


Så tack finast girlsen för en oförglömlig dag/kväll/natt, puss!

Kom hem 10 minuter innan Joonas steg upp för att gå till jobbet…

Turbotennis 

I slutet av året fick jag äntligen min Kutte dvs Turbojugend-jeansjackan, som jag beställde typ i oktober, efter att jag blivit officiellt medlem (och inte den hangaround jag varit i åratal). Först idag hade jag min första chans att klä mig i den, när den årliga Turbotennisen gick av stapeln, denna gång i Kajsaniemi.

Hade några patchar som jag fått tidigare, som jag sent igår kväll sydde fast i jackan, bl.a. min Turbojugend MILF – Only the hottest moms in town-patch, som jag med stolthet kommer att bära. Det är en internationell TJ-grupp som inte ens Joonas får höra till!

Eurovision meets Turbojugend – bra med lite kontraster i livet.


De här Turbojugend-eventen brukar vara skönare att gå på helt på tumis, men nu råkade det sig mellan två veckoslut då Isla redan behöver barnvakt. Så vi beslöt oss för att besöka endast tennisdelen och skippa kvällsaktiviteterna.


Joonas och Isla hade sina nya t-shirts från Tshirt Store i Stockholm med Cornelis Vreeswijk & Astrid Lindgren. Till saken hör ju att Turbonegros ursprungliga solist, Hank von Helvete spelade Cornelis i filmen som gjordes om honom för några år sedan. Sjukt bra film förresten! Därav kopplingen. Astrid… not so much.


I samband med tennisen hade vi en liten photoshoot också till ett fint projekt vi har äran att medverka i… Men mer om det senare!

Eurovisionsbubblan

Det gjorde nog bra med en mini getaway! Det är en del negativa grejs som pågår omkring mig just nu, så att få spendera några dagar i Stockholm, där det spelades Eurovisioner över allt och folk var glada och dansade vid de musicerande trafikljusen gjorde nog bra. Intensivt var det ju och tack vare sent flyg på söndagen var jag trött som en trasa efteråt. Men det var värt det!

På fredagen drabbades jag olyckligtvis av migrän innan vi skulle åka, så skumpan fick utebli och det blev istället islatte på Johan & Nyström på flygfältet.


Jag roffade direkt åt mig galgar som hängde vid receptionen och tog självklart en knippe med hem som souvenirer.

Var en snabb sväng via hotellet och åkte direkt till Eurovision Village i Kungsträdgården, eftersom vädret ännu var semisoligt och uselt väder hade utlovats till veckoslutet. 

Där var livemusik med bl.a Martin Stenmarck, Idol-Mollie och Afro-Dite.

City skyliner intresserade oss mest, så till takterna av Never Let It Go åkte vi upp för att beundra ett vackert kvälls-Stockholm.


Följande morgon var det så svårt att stiga upp, men vi hade ju biljetter till Family Show kl 13, dvs sista generalrepetitionen av finalen. 

Försökte få upp fiilisen med att lyssna på årets finalister och visst blev jag snart ivrig som ett litet barn.

Fick ett telefonskal och en t-shirt!


Har varit oerhört skeptiskt inställd mot genrep tidigare år, men tänkte ge den en chans nu när det ordnades i Stockholm och jag blev utan finalbiljetter. Så här i efterhand vet jag att man borde ha satsat på The Jury Final, som var kvällen innan, kanske främst pga att Justin Timberlake uppenbarade sig där, men inte på dagsgenrepen. Annars var det ju helt full show, men reagerade på att en stor del av artisterna inte varken sminkat sig eller lagat håret. Jag förstår det ju väl, eftersom finalen är samma kväll, men visst kändes det lite som att vi inte var ”worthy” mer…

Hur som helst var det ju som väntat en produktion av hög klass och det var en njutning att se en sådan proffsig show där ALLT funkade.

Övervägde en kort stund att sen också köpa biljett till megapartyt på Tele2 Arenan, men insåg efter showen att nä, det fixar vi nog inte. Var alldeles för trötta och tidtabellen skulle ha blivit allt för tajt. 

En viktig programpunkt denna helg var ABBA-museet pga den temporära utställningen Good Evening Europe. Och tajmingen kunde inte ha varit bättre: När alla ESC-fans var påväg till Globen eller Tele2, fick vi vara helt ensamma på museet, som undantagsvis var öppet till 22:00. Lyx!

Efter museet insåg vi att det var brådis ifall vi ville se finalen.


Vi hade bongat att finalen skulle visas på screen i hotell-lobbyt, vilket passade oss perfekt med nära väg till rummet. 


Studio Eurovision pågick redan när vi anlände och hann bli oroad en stund när det frågades ifall vi hade ett bord bokat. Det hade vi ju inte, men dem hövlige killen lovade fixa oss ett bord, vilket han snabbt också gjorde. Så vi laddade upp med Snacks platå och skumppa och iPaden framför mig så jag kunde twittra och delta i vadslagningen ESCbuteljen2016.


Min slutliga tippning vs slutresultatet:


Inte EN ENDA placering rätt, trots rätt länder i topp 4! Men jag var ju så nöjd! Ukraina var den första av bidragen som berörde mig och när jag såg den i andra semin satt jag ju med gåshud och tårarna i ögonen. Tänkte bara att resten av Europa tycker den är för svår. Tydligen inte! Jej!

På söndagen hade vi ännu tid att shoppa OCH äta middag hos våra härliga vänner, perfekt!

Favoriterna i finalen

Sitter som bäst på flygplanet till Stockholm och bloggar! Lite spänd fiilis i och med att jag inte riktigt vet vad som väntar i Stockholm, vad vi ska hitta på, var vi ska se finalen och hurdan Family Shown – som vi köpt biljetter till – egentligen är. Jo, det lär vara helt full show, men lite med barnvänlig tid, men ändå oroar det mig att typ alla mina bekanta i Stockholm ska se Jury Show i kväll. Och nu oroar jag mig lite över om alla artister inte ger gärnet fullt ut och tänk om inte Justin Timberlake är där (han lär nämligen vara på plats i kvällens generalrepetition…).

Hur som helst blir det intressant att se showen live och även Joonas är ivrig, kanske främst ur tv-produktionsvinkeln.

Ser även fram emot att se the big five live! Det har varit ett helt smart drag att visa clips ur finalisternas scenshow istölelt för videos, men ändå hade jag gärna sett hela framträdandet. Tycker det alltid är lite synd att de som är automatiskt i final lite lider av det att man inte ser dem två gånger.

Av finalisterna gillar jag speciellt följande:

Frankrike – Denhär tycks vara en som de flesta gillar och man blir ju bara så glad av den. Tandläkaren Samir verkar ju dessutom supersympatisk, vilket aldrig är fel.


Italien – Vacker låt som berör en. Glad över att Italien igen satsar på Eurovisionerna.


Spanien – Modern låt med cool artist, men känner att låten aldrig sätter igång ordentligt. Det bara lyfter och lyfter och lyfter, sen kommer refrängen och det blir lite antiklimax istället för att explodera helt.


Sverige – Var länge helt säker på att Frans kommer typ att vinna, att Sverige nu är on to something med sitt minimalistiska bidrag och det tror jag nog ännu också är deras framgångskoncept i år. Men på nåt sätt börjar det kännas som att Frans lite drunknar nu bland alla högklassiga bidrag. Fast vi får se hur det känns imorgon när man ser det live. 


Av semifinalisterna är följande nog mina storfavoriter:

Ukraina – Hohoh, så mycket känslor det fanns involverat i detta bidrag! Jag brukar vara allergisk för överteatraliska framföranden, men nu satt jag själv med tårar i ögonen och varje lilla hårstrå på min kropp reste sig. Jag trodde på exakt varje ord hon sjöng. Jeez. Jag hoppas så innerligt att denna klarar sig bra!

Australien – Direkt som Dami började sjunga insåg man hur nivån på tävlingen höjdes, hon kan sjunga hon! Lite tappar jag koncentrationen mot slutet men för mig får nog Australien delta även i fortsättningen.

Georgien – Hur överraskad och glad blev inte jag när detta udda bidrag gick vidare?! Lite boring kanske i början, men jestas så den börjar rulla där mot slutet! 

Lettland – Diggar nog denna. Cool nutida sound.

Polen – Allt stämmer liksom i låten men ändå glömmer jag lite bort den emellanåt. Hoppas den klarar sig ändå!

Favoriterna i Semifinal 2

Om jag inte hade storfavoriter på tisdagen, så finns flera av dem i torsdagens startfält:

Ukraina – Den här går under huden på mig, den är bara helt superrörande på ett magiskt vis. Är inte helt lika imponerad av det liveclip jag sett med Jamala som jag är över studioversionen. Men Ukraina brukar leverera så tror nog vi kan lita på det. Och ja, vi förstår ju alla att det inte handlar bara om år 1944…

Australien – Jag maindar inte alls att Australien är med om de fortsätter skicka så här bra låtar. Har inte så mycket annat att kommentera än att det är en bra poplåt. Punkt. 

Lettland – Även detta en bra poplåt. Blir kanske lite lite tjatig mot slutet men diggar soundet. Känns för övrigt att bidragen är lite modernare i semi 2?

Georgien – Ai että! Som Nine Inch Nails-fan kan jag inte säga annat än att jag är glad över att sådana här bidrag finns med! Den är som Montenegros och Cyperns lite mer begåvade barn.

Bulgarien – Den här har jag inte riktigt noterat tidigare och det oroar mig att jag lite glömmer bort den emellanåt. Men låten är ju riktigt bra! Och hon är cool. Sheivad sida rules (säger en som just låter sin växa ut…)!

BUBBLING UNDER:

Belgien – Helt kiva fiilislåt. Inte nära samma nivå som Loïc Notte förra året men ”ihan kiva”.

Litauen – Helt kiva poplåt.

Irland – Samma kommentar som ovan.


Ja, det blev en hel del fler låtar än på tisdagen. Flera påstod att tisdagens semi hade hög klass men jag vågar påstå tvärtemot. Är förberedd på att några favoriter måste lämna gejmet ikväll. Notera även att jag inte lyft några nordiska bidrag som favoriter (Island kändes ju också lite blah i första semin) och DET är ovanligt. Nå, vi har ju ännu Frans…