Var befann du dig när Lordi vann?

Det är i år 10 år sedan Finland framgångsrikt ordnade Eurovisionerna i Helsingfors, dvs 11 år sedan Lordi gav oss det enda vi aldrig trodde oss uppnå: en vinst i Eurovisionerna!

Lyssnade häromdagen på De Eurovisas specialpodcast med Kjell Ekholm som gäst och hamnade lite på en memory lane. Låt mig summera lite mina Eurovisionsminnen från åren 2006-2007:

Allra först bör erkännas att jag hörde till dem som inte till en början hejade på Lordi och hör alltså till kappvändarna. Sådär, så var det sagt. Hade inget emot hårdrock i Eurovisionerna, tvärtom! Men kände till Lordi från tidigare och tyckte de var ett ganska pinsamt bänd, ”nålå” som vi säger i Svenskfinland. Under denna tid orkade jag inte alls med de finska uttagningarna, trots att jag ändå var ett hardcore ESC-fan sedan länge. Tyckte det var mest skämskudde med blå belysning, kökkögä programledare, dålig humor osv. Så året då Lordi tävlade stack jag istället ut på en bar, jag var nyss fyllda 30 år och kände att jag levde livet just då. Blev chockad då jag fick sms om att Lordi vunnit men tänkte kanske inte desto mer på det. Hade väl ingen annan större favorit samma år, så det pärtade inte heller så häftigt. 

Samtidigt försökte jag lite få in foten i ESC-branschen och hade året innan fått möjligheten att sitta i Finlands Backup Jury och till min glädje fick jag samma möjlighet år 2006! Under den tiden var det inte så noggrant med juryn, all röstning skedde ju per telefon, men en reservjury behövdes i varje land ifall det blev något strul med telefonrösterna eller om resultatet blev jämnt. Kul var det hur som helst!

2006 fick jag ta med mig min vän Micko och minns väl när vi satt där i Böles pressutrymme och såg på generalrepetitionen till semifinalen och såg på varann förvånat under Lordis framträdande. Jag tyckte fortfarande inte låten var något mästerverk, men fan, de ägde ju scenen och publiken verkade gå helt beserk av dem! Tror jag lyfte upp armen och visade hur jag fick ståpäls och DET, mina vänner brukar vara ett tecken på att det kommer att gå bra för det bidraget (Loreen, Conchita och Jamala, för att nämna några exempel…).

Av någon orsak väckte Lordis deltagande ett stort intresse bland folk i min kompiskrets som inte vanligtvis följde med Eurovisionerna (dittills hade jag och mina typ två vänner varit lite ensamma med vårt aningen bisarra hobby) och jag fick några förfrågningar om att komma till den legendariske baren Lost&Found aka Lostaren, där finalen skulle visas på screen. Jag kände mig trött efter generalrepetitionerna på YLE och kände att soffan hemma hos Micko kändes som ett mer lockande alternativ. 

Vi mumsade i oss chips och godis och höll oss på lemonadlinjen, trots att jag erbjöds öl. Mickos man blev trött och bestämde sig för att lägga sig innan poängräkningen men nämnde att vi skulle väcka honom ifall det såg ut som att Finland skulle vinna. Jag tror han menade det mer som ett skämt men efter de tre första 12-poängarna fick vi ropa honom tillbaka framför TV:n. Jag märkte att jag började lite darra och undrade om jag ändå kunde få dendär ölen…

När det började bli klart vem som skulle vinna överlägset, började jag kontakta mina bekanta som festade på Lostaren om vilken situationen var där, för no way att jag skulle gå rakt hem denna kväll! De lovade fixa in mig förbi kön och jag gick ut ensam i natten bland det segerfirande finska folket. Wow alltså!

Året därpå skulle Finland stå värd och eftersom jag skrivit mitt examensarbete om ESC 2000 i Stockholm och visste att några på YLE läst mitt arbete, började jag kontakta mina YLE-kontakter, varav en faktiskt var Kjell Ekholm. Och vips, skulle jag på intervju för ett jobb som delegationsvärdinna!

Tragiskt nog hade mina kompisar kvällen innan sin första keikka någonsin och ALLA skulle dit. Inga problem annars, men keikkan var i Torvi, i Lahtis… Fick skjuts dit och minns hur jag efter keikkan bara väntade på att vi skulle starta tillbaka hem i den iskalla vinternatten. Det blev ganska sent till sist och det tog en tid innan jag fick sömn, så trots att jag inte hade krabbis, var jag så sjuuuukt trött och degig när jag skulle på intervju och antar att det sket sig i och med det.

Det var dessutom en ganska mardrömsaktig intervju, där vi var två sökande samtidigt inne och den andra personen var en riktigt extrovert och pratsam person, vilket fick mig att krypa in i mitt skal ännu mer och låsa mig totalt. Kan nog lätt platsa som en av mina sämsta intervjuer någonsin och detta skulle ju vara jobbet som var gjort för mig. 

Så ni kan inte ana hur mycket jag ångrat dendär jäkla keikkan i Lahtis! Efteråt visade det sig ändå att min blivande man suttit i samma bord och han lär ha noterat mig, så det kan ju hända att något rullade igång på den fronten…. Så kanske keikkan ändå inte var helt onödig?

Så eftersom jag inte jobbade med ESC år 2007 och inte hade råd att köpa svindyra biljetter till finalen, satt jag än en gång i back up juryn i Böle och finalen såg jag i gott sällskap i Virgin Oil! Ryktet sade att självaste Eirikur från Island befann sig i samma bar men hittade honom aldrig…


2007

https://youtu.be/xzbxizbc0bQ


Flyttkaos

Flytten har officiellt börjat. Flyttlådorna har anlänt och vi lever i ett kaos. 100 lådor är ganska mycket, kan jag berätta. Men vi fyller dem med hurja fart.


…eller snabbare kunde vi ju fylla dem, men dethär att packa när det bor en 3,5-åring i huset är en utmaning i sig. Därför har vi försökt börja i god tid. Lite ångest har jag nog över hur tiden kommer att räcka till. Men månne det inte fixar sej. Det måste fixa sej.

Har gått igenom mina gamla lådor med grejer jag velat spara. En massa skräp har jag slängt men ack vilken nostalgitripp! Ett litet urval:

Tidningar jag gett ut i lågstadiet

Föredrag på OH


Autografer efter en inspelning av Kymppitonni.

Modellade lite för en körfestival

Min franskabok

Mitt VIP-kort till favoritklubben på 90-talet


Karaoke-skiva från Ungern

Så mycket siistigare

När jag i januari fyllde år, fanns det bland alla gratulationskort ett med lite kryptiskt innehåll. Förstod att någon överraskning var på kommande. 

För en tid sedan kom det ett brev på posten:


Med fanns instruktioner om att befinna sig vid steissin lö 28.5. kl. 12:00. Spännande! Nästan som inför polttarna! Visste ju naturligtvis vem som var bakom detta men inget om programmet. Såg dock fram emot att spendera en hel dag med just det här gänget.

Lärde känna de här tjejerna 1997 (I lite senare, kanske 1999?), och speciellt under studietiden och efter det var vi ett oerhört tajt gäng. Sen har livet fört oss åt lite olika håll, men så blir det ibland.

Det blev en riktig trip down memory lane i äkta Så mycket bättre-anda där jag påmindes om många fina detaljer från vår gemensamma historia:

Piknik i Kajsaniemiparken, Scandinavian Music Group och Asian Dub Foundation i Maailma Kylässä-festivalen, en spellista gjord speciellt för mig, olika tips om följande programnummer, små uppdrag – som att blanda Ragnar-drinks & minnas alla Top 10 listor som Wayne & Garth hade (som Bands that sound like deceases) – middag i mina gamla hoods i Berghäll, en klassisk öl vid postlådan dit Lostarens kö brukade nå, en sväng via Bones för att se hur stället ändrats bara för att konstatera att vi inte längre passade in där, snabbt till Loose där vi dansade till kl 04 (när hände det senast?!?)! Jösses!


Så tack finast girlsen för en oförglömlig dag/kväll/natt, puss!

Kom hem 10 minuter innan Joonas steg upp för att gå till jobbet…

Eurovisionsveckan

Eurovisionsveckan är här, woop woop! På fredagen flyger vi till Stockholm och jag ser helt otroligt massor fram emot att få hänga i ESC-bubblan i några dagar. Planer finns att besöka bland annat Eurovision Village på Kungsholmen och ESC-utställningen på ABBA-museet. Vi har ju biljett till Family Show på lördagen och var vi ser finalen vet jag inte ännu. Men fast det skulle vara på hotellrummet så stör det mig inte!


Extra intressant är ju just årets ESC, pga att det var i just Globen jag senast såg evenemanget live. Men då rusade jag från ett seminarium i Göteborg till Stockholm samma dag och kan inte minnas att jag på något sätt upplevde ESC-stämningen i gatubilden då. Förutom att det spelades Roger Pontare från typ varje fönster när vi promenerade till Globen. Kanske det bara ordnades mindre runt ESC då?

Jag undersökte ju just den produktionen ganska noggrannt efteråt och det året fick en speciell plats i hjärtat. Blev riktigt inspirerad att gräva fram mitt slutarbete igår:


Men innan Stockholm kommer ju semifinalerna! Och som bekant brukar jag ju presentera mina favoriter här på bloggen, så även i år. Stay tuned alltså!

Julkalendern resumé 

Tack om ni orkade följa med årets julkalender. Kände själv att det var härligt och viktigt att just nu få så många betydelsefulla låtar samlade på en lista, och att berättelserna som är förknippade med låtarna finns här på bloggen. 

Inser, att det att jag om några veckor fyller 40 är en milstolpe i mitt liv och det naturliga är att jag grubblar lite kring det. Och det sköna är att märka att jag har det ganska bra just nu, faktiskt.

Här ännu alla låtarna i en och samma video:

Lucka #24

Som det kommit fram under denna resa, så har jag haft mycket otur i kärleken genom åren och trodde länge att jag nog aldrig kommer att träffa någon som orkar med mig. Men hoppet försvann aldrig och när jag äntligen slutat söka, dök Joonas upp, när jag minst anade det. Han hade visserligen funnits på ett hörn genom åren, utan att någondera av oss hade noterat den andre.

När man träffar någon i ”mogen ålder” (jag var 32), vet man ganska bra vad man vill ha. Och allt gick ganska snabbt: Under ett år efter att vi träffats köpte vi ett gemensamt hem, två år senare gifte vi oss och ett år därpå blev två tre. Joonas har en förmåga att introducera musik åt mig, som kanske inte är direkt hans musiksmak men som han tror jag kunde gilla och oftast har han rätt. Hello Saferide var en av dem. Alla snackade om Säkert just då, men iaf jag visste inte att Annika haft ett engelskspråkigt projekt tidigare.

När vi hösten 2011 skulle gifta oss, hade vi bestämt oss för att det skulle vara en bröllopsdans, inte -vals. Men så råkade Get Sick Soon passa med sina ord och var dessutom en vals! Perfekt!

Lucka #23

Kanske inte ett så överraskande val för den som känner mig… I januari 2012 åkte vi på bröllopsresa till Nya Zeeland. När vi planerade resan fick Joonas reda på att Bret McKenzie från Flight Of The Conchords även hade en ukulelegrupp, som heter The Wellington International Ukulele Orchestra. Kollade några videon och charmades totalt av deras meininki och speciellt den fantastiska humorn.

Att de sedan råkade ha en keikka på en vingård i Nelson just när vi befann oss i Wellington gjorde ju inte saken sämre precis. Det var ett visst äventyr att ta sig från norra till södra ön, hyra bil och köra i kolmörker, missa färjan tillbaka och övernatta på motell. Men det var så värt det! Hade chansen att tala med bandmedlemmarna efter keikkan o visade sig att en av tjejerna diggade många finska bänd, bl.a. Circle. I Wellington köpte jag min ukulele från samma affär där bandet köpt sina ukulelen och fick höra många smaskiga historier om dem och Jemaine från FOTC. Gotta love them kiwis!

Varför just denna låt? Jo, för ganska exakt ett år senare befann vi oss i en förlossningssal i Jorv och lyssnade på WIUO och jag har en vag minnesbild att det var just Boogie Man som spelade stunden då Isla föddes. ❤️