Lucka #14

Augusti 2001. Befinner mig i en stuga på Bogstad Camping i Oslo med mina föräldrar och lyssnar med min bärbara cd-spelare (!) på skivorna jag köpt tidigare under dagen på Platekompaniet. Har tidigare på våren bongat det Bergenska bandet Kings of Convenience i SVT:s geniala Musikbyrån, men får först i augusti köpt skivan.

Har jobbat hela sommaren i Loen, och trots en fin och upplevelserik sommar, har en viss melankoli svävat över den samtidigt. Slutet av sommaren har gått i sjukdomens tecken: först ”halsinfeksjon” och därefter en veckas lång magsjuka. Mina föräldrar har åkt till Norge med bil och möts av sin avmagrade dotter, som ännu är lite krasslig. Känner mig ganska ynklig och just då känns det helt rätt att jag ska åka hem med just mina föräldrar.

Eiriks och Erlends mjuka stämmor går rakt in i hjärtat och passar perfekt in i stämningen. Videon till Toxic Girl får mitt hjärta att smälta ytterligare och en kärlek för Erlend Øye är född (alltså slutet! Man vill ju bara krama honom, stakin!).

Valde att sätta remixversionen av låten på Spotify-listan, eftersom remixskivan Versus är värd att bekanta sig med också!

Lucka #13

Svenskt, Luciadagen till ära.

Mitt hjärta har brustit många, många gånger. Kanske lite för många ggr för en människa, så jag var ganska trasig en lång tid.

Denhär låten förälskade jag mig redan på tidigt 90-tal när jag storlyssnade på hels Himlen runt hörnet-skivan. Det var Allt jag behöver som blev min ”gråtlåt”, som jag alltid tog fram och behövde lyssna på just då när det kändes som värst och jag behövde gråta ut. En riktig terapilåt med andra ord.

Lucka #12

1997 (tror jag). Höll ett mellanår i Karis där jag läste Språk och Turism i Västra Nylands Folkhögskola. Bodde på internatet, men trivdes nog bäst i Helsingfors ändå.

Hängde mest på Manskuns Iguana och en kväll hittade jag mig själv på Tavastia tillsammans med min väns pojkväns vänner och där råkade Eternal Erection med Sam Huber i spetsen uppträda. Tror faktiskt det dessutom var mitt första besök i Tavastia! Var helt blown away av detta till största delen finlandssvensks funkbänd, dom inte lät ett dugg som ett finskt bänd. Som tur blev även mina vänner Micko och Janne ivriga över bändet och blev mitt trogna sällskap på mååånga keikkor de kommande åren. Det blev bl.a. många Funky Eleohant-festivaler, tack vare just EE. Minns speciellt Vappen 1997, då vi lyssnade på Genetics-singeln om och om igen!

Jag vet att det finns en video till Genetics, men den har inte hittar till Youtube, tyvärr. Här är istället Spotify-länk till låten.

Lucka #10

1993. Dagens låtval är lite speciell, eftersom det här var aldrig någon stor personlig favorit, men den är viktig på många andra sätt.

Egentligen var det ju Achtung Baby som öppnade mina ögon för U2 och den här skivan var lite udda kanske jämfört med den. Men jag minns när jag i efter jullovet berättade för en gymnasiekompis att jag fått Zooropa-skivan som jag önskat till julklapp och hen såg på mig förundrat och konstaterade: ”Du lyssnar nog på så konstig musik nuförtiden.”

Först blev jag lite ledsen, men är tacksam över att jag fortsatte att gå min egen väg och lyssna på just det som känns bra för mig och inte endast vad mina vänner just då lyssnar på. Videon till Numb får mig också osökt att tänka på versionen som Wayne & Garth gjorde…

Lucka #9

Hade planerat berätta hur Air inspirerade mig till fransk elektronisk musik men till min förvåning upptäckte jag att denna låt kom ut ren några år tidigare!

Da Funk har tydligen kommit ut redan 1995, men tror jag upptäckte den några år senare, då albumet Homework kom ut, tack vare den geniala videon, med hunden & stereon i New York, SÅ bra! Around the World gjorde ju Daft Punk sedan kända, men det är nog Da Funk som är min personliga favorit.

Lucka #8

2004 gick vi ofta på Radio Helsinki Club, som visst då ordnades på UMO Jazz Club. Där (och så även på radion) spelades ofta denhär låten, som jag direkt gillade, men fick aldrig reda på vems låt det var (detta var tiderna före Shazam) och detta frustrerade mig enormt.

En dag råkade jag läsa Hufvudstadsbladet där en ny skiva av ett franskt bänd recenserades och plötsligt klickade allt på sin plats och jag förstod att det handlade just om detta bänd! Speciellt när låten If I Ever Feel Better från förra skivan beskrevs som en låt med glad och dansant melodi med en riktigt melankolisk text.

Jag mådde riktigt dåligt då, var sjukskriven i långa perioder och texten beskrev mitt sinnestillstånd så perfekt. Ville så innerligt gärna träffa någon, men visste att jag inte var kapabel till ett förhållande när jag själv var så trasig inombords. Minns speciellt en gång när vi var på dansgolvet i We Got Beef och Aleksi Pahkala (?) spelade denhär. Min vän (som gick igenom en liknande period just då, you know who you are!), bara såg på varann och jag började nästan gråta eftersom allt i låten stämde så in på våra liv just då. ”You can give me your number, when it’s all over I’ll let you know”. När Phoenix samma år kom till Tavastia stod jag utanför Tiketti och köade efter biljetter. Tur var ju det, eftersom keikkan sålde slut på 20 minuter!

Lucka #7

1994. Music for the Jilted Generation av The Prodigy kommer ut. Jag är inte så jätteförtjust i första hitlåten No Good (Start the Dance), men Voodoo People igen, jestas! Den symboliserar för mig onsdagarna på KY(nä), då KY-Exit & BA (Beer Academy) är ihopslagna och ALLA är där. Går i gymnasiet och jag och mina tjejkompisar går omkring och gnolar på den varje onsdag under ABI-året.

Det är ändå Poison som blir lite av min ”rebell-låt”, som jag spelar HÖGT i mitt rum till mina föräldrars stora glädje(…). Det snackas mycket om Generation X i dessa tider och jag minns att jag skriver en uppsats bl.a. kring denhär skivan, så stort intryck gör den på mig. Ser dem live på Vanha 1994(?) tillsammans med min vän Nina och minns att stämningen är lite som i just No Good-videon. Självklart ser jag dem även i Messilä 1995, där ALLA tycks ha varit.