Lucka #6

År 2000. Att välja bara en låt av Ultra Bra är nästan omöjligt, har så många favoriter.

Om intresset för Coldplay svalnade efter de första skivorna gick det nog nästan tvärtom med Ultra Bra. Första skivan gick mig lite förbi, men iom Kroketti och speciellt låten Hauki hade de fått ett nytt fan i mig. Skivan Kalifornia var ännu lite bättre men det var Vesireittejä som drog mattan under mig. Hur kunde varje låt på den vara så träffande och alla så olika på nåt sätt?

Kaunis ja ylpee var visst den första singeln och när den helt i slutet byter om till lite mer elektroniska sluttoner, visste jag att UB var inne på något nytt.

Var på skivreleasekeikkan på Tavastia och den var nog den bästa UB-keikkan någonsin enligt mig. ALLA låter man önskade höra spelades på den keikkan. Inte ens avskedskonserten 2001 kom nära denna upplevelse. Bändet slutade definitivt på topp och kanske lika så bra.

Lucka #5

Augusti 1996, min andra – och bästa – sommar i Salzburg, Österrike. Vintern har jag jobbat i skidorten Saalbach, sedan varit några månader hemma för att sedan igen återvända till hotellet i Salzburg.

Under vintern bodde jag tillsammans med en italiensk Gioia, som i sin tur sommarjobbar på semesterorten Lignano, Italien, där jag hälsar på henne i några dagar.

Hon och hennes kompisar tar mig på roadtrip till en parmaskinkfestival (!) i en liten by, där jag känner mig väldigt blond och nordisk bland alla italienare. I bilen lyssnas det på Jovanottis samlingsskiva Lorenzo Raccolta och alla kan orden och koreografierna till låtarna. Så även senare på kvällen på en nattklubb. Jovanotti är huge där.

Jag råkar ju veta honom från tidigare tack vare MTV Europe; Penso Positivo och Serenata Rap är mindre hitar även här. Men först nu inspireras jag att köpa även samlingsskivan och älskar hela skivan.

Några år senare imponerar jag på några italienare i nattbussen med att kunna hela Ciao Mamma utantill…

Det fanns tyvärr ingen officiell musikvideo till den, så hoppas denna bisarra ”liveversion” från typ Disney World duger. Och som sagt, subscribar du på Julkalendern 2015 på Spotify, får du höra bättre versionen!

Lucka #4

…glömde jag publicera här igår.

Sommaren 2001 jobbade jag i Norge på Sande Camping. Åkte dit med mina kompisar Lotta och Malin och lärde även känna Mette under sommarens gång. Innan jag skulle åka, satt jag en kväll i baren News(!) och där spelades skivan Coldplays Parachutes i sin helhet och jag blev trollbunden av Chris Martins röst.

Talade om bändet åt Lotta, som sedan råkade bo ihop med en norsk tjej som hade skivan. Lotta bandade den på kasett(!) så vi kunde lyssna på den i VW Jettan, som vi rörde oss med. Och nästan alltid när vi åkte på tumis, lyssnade vi på kasetten. Det var en extremt kall och regnig sommar (i Loen alltså, i resten av Norden var det värmebölja) och stämningen på Parachutes passade perfekt in i det och det vackra landskapet vi hade privilegiet att vistas i. Minns speciellt hur vi åkte med Lotta på jentetur till Ålesund och lyssnade på kassetten om och om igen. Och just Spies ploppar fram tydligast bland minnena. Min passion för bändet avtog lite efter andra skivan, men de två första har ännu en plats i mitt hjärta! Hade inte min man avskytt Coldplay så mycket, hade nog Yellow spelats i kyrkan… Det blev Snow Patrol istället. 

Lucka #3

Sommaren 1995. Jag har precis skrivit studenten och ska i slutet av sommaren flytta till Österrike för ett år.

Äntligen! Som jag drömt om att flytta utomlands ända sedan högstadiet! Ankdammen kan bli lite trång ibland, om ni vet vad jag menar.

Det här är på ett sätt en vändpunkt i mitt liv och jag kommer under följande år att till en stor del formas till den Catta jag är ännu idag.

Massive Attack har redan imponerat mig med Unfinished Sympathy och Protection, men det är Karmacoma som suger mig med i triphopens och Bristolsoundens värld. Vad är detta liksom? Wow. Under samma år kommer även Trickys soloplatta, där även denna låt lånas.

Lucka #2

10 år senare, 1999, befinner jag mig i Stockholm, där jag är i utbyte och pluggar Konst, kultur och ekonomi på Södertörns högskola.

Jag lär känna några finska tjejer, som vi hänger ganska aktivt med på festerna som ordnas vid Stockholms universitet. Vilka underbara nderbara fester förresten! Lär känna en kille från Australien, som introducerar det franska bandet Air och skivan Moon Safari, som enligt mig är ett mästerverk! Stämningen är magisk från början till slut.

Tyvärr brukar Air inte spela All I Need live, men å andra sidan förstår jag det. Den kvinnliga rösten är bara så viktig för hela stämningens skull. Moon Safari öppnade även ett stort intresse för fransk, lite mer elektronisk musik (Daft Punk, Phoenix m.fl).

Videon i sig är helt sjukt rörande:

Lucka #1

Året är 1989 och skivan Raw Like Sushi kom ut samma år, i maj. Hitlåten Buffalo Stance stal mitt hjärta, men så gjorde även resten av skivan, som jag måste köpa direkt när den kom ut. Kunde säkert alla låtar utantill, speciellt rap-sekvenserna.

Jag var 13 år och skulle inkommande sommar åka på Nordiskt läger till Hillerød, Danmark, som skulle bli en fantastisk upplevelse.

Kände mig dock lite ensam med min passion för Neneh Cherry, eftersom ingen annan tycktes uppskatta henne i helt samma grad som jag. Att sedan få se henne live sommaren 2014 på Flow Festival var STORT för mig.

Mitt första låtval var Manchild, men så tyckte jag introt i denna låt var passande som start för denna julkalender: 

What we’re gonna do is go back – way back!

JULKALENDERN 2015

Förra året körde jag en musikjulkalender med temat Bäst just nu. Ville fortsätta med samma koncept och efter mycket funderande fick årets tema bli Nostalgi.

Ganska passande, eftersom jag fyller 40 år om typ en månad och musiken har spelat en ganska viktig roll under alla dessa år. Dessutom har mina kolleger fnissat åt hur jag alltid har en berättelse/situation att berätta om till så många låtar. Så en äkta nostalgitripp utlovas! 

Om du vill följa min lilla resa på Spotify, heter listan JULKALENDERN 2015 och jag garanterar att du får höra låten först.