Nytt försök

Det är helt löjligt hur svårt det varit att blogga på sistone, finns helt enkelt inte tid/energi till det och ju längre pausen blir, desto större blir tröskeln att skriva. Snälla Hanna nämnde ändå på Instagram (som fått fungera som en slags miniblogg på sistone) att hon saknat min blogg, vilket inspirerade att ens försöka.

En reserapport väntar ju förstås,  och de trogna läsarna vet ju vilken tid vi lever just nu i Cattens värld, så Eurovisionsinlägg är också på kommande. Extra spännande i år är ju att jag åker till Stockholm då det gäller! 

Muffins tipsade om att det följande dag skulle släppas fler biljetter, så jag tänkte att jag kollar på skoj när jag råkade sitta vid datorn. Plötsligt blev det blodigt allvar men tyvärr lyckades jag inte få biljett till själva finalen. Det blir istället generalrepetitionen samma dag, så man kommer lite i rätt stämning. Det är ju ändå just i Globen som jag senast sett ESC live år 2000. Ser väl själva finalen på hotellrummet sen, haha!

Vad vi inte tänkte på var att hotellen ju är sjuhuukt dyra just den helgen, då det blev en lite dyrare getaway än planerat… Men fan, ser det som en 40-års gåva åt mig själv!

Blev överraskad hur lätt jag fick Joonas övertalad att åka med, tror jag lyckats helt bra med hjärntvättningen här genom våra år tillsammans. Han är riktigt trevligt ESC-sällskap nuförtiden.

Andra ämnen som bör behandlas är resultat av sömnskola, torrträning, kommande bloggträff i Ekenäs och ja… vad annat? Önskemål?

Som bonus får ni en pinfärsk bild på en tacksam mor som efter ett mycket intensivt veckoslut med dottern just fått spendera över 2h hos frissan:

Annonser

Att resa med en 3-åring

Påmindes om en bild för två år sedan:

  

Jandia, Fuerteventura, 2014

Nu närmar ju sig vår Lanzarote-resa och vi har börjat fundera på vad det är vi borde skaffa inför resan. Klickade nyss hem Skip Hops nyckelpigeväska, som Isla själv valde och följande investering borde antagligen vara Swim Fin-hajfenan, som lär gå att använda tillsammans med armringar till en början. Så har vi ju ännu Swimtrainer-ringen, som ännu nippanappa borde gå åt vår långa tjej.

Men kommer du på något speciellt man borde tänka på när man reser med en nyss fyllda 3-åring? Obs! Hon är inte ännu nära heller torr (suck, vi tar det i ett annat inlägg…), så det är något man bör ta i beaktande. Finns det förresten pottor på hotell? Detta är ett Blue Village familjehotell med Bamse klubbar o grejer, så kanske det finns där?

Samtidigt tar jag gärna tips emot ifall just du varit på Playa Blanca i Lanzarote?

Lucka #23

Kanske inte ett så överraskande val för den som känner mig… I januari 2012 åkte vi på bröllopsresa till Nya Zeeland. När vi planerade resan fick Joonas reda på att Bret McKenzie från Flight Of The Conchords även hade en ukulelegrupp, som heter The Wellington International Ukulele Orchestra. Kollade några videon och charmades totalt av deras meininki och speciellt den fantastiska humorn.

Att de sedan råkade ha en keikka på en vingård i Nelson just när vi befann oss i Wellington gjorde ju inte saken sämre precis. Det var ett visst äventyr att ta sig från norra till södra ön, hyra bil och köra i kolmörker, missa färjan tillbaka och övernatta på motell. Men det var så värt det! Hade chansen att tala med bandmedlemmarna efter keikkan o visade sig att en av tjejerna diggade många finska bänd, bl.a. Circle. I Wellington köpte jag min ukulele från samma affär där bandet köpt sina ukulelen och fick höra många smaskiga historier om dem och Jemaine från FOTC. Gotta love them kiwis!

Varför just denna låt? Jo, för ganska exakt ett år senare befann vi oss i en förlossningssal i Jorv och lyssnade på WIUO och jag har en vag minnesbild att det var just Boogie Man som spelade stunden då Isla föddes. ❤️

Lucka #14

Augusti 2001. Befinner mig i en stuga på Bogstad Camping i Oslo med mina föräldrar och lyssnar med min bärbara cd-spelare (!) på skivorna jag köpt tidigare under dagen på Platekompaniet. Har tidigare på våren bongat det Bergenska bandet Kings of Convenience i SVT:s geniala Musikbyrån, men får först i augusti köpt skivan.

Har jobbat hela sommaren i Loen, och trots en fin och upplevelserik sommar, har en viss melankoli svävat över den samtidigt. Slutet av sommaren har gått i sjukdomens tecken: först ”halsinfeksjon” och därefter en veckas lång magsjuka. Mina föräldrar har åkt till Norge med bil och möts av sin avmagrade dotter, som ännu är lite krasslig. Känner mig ganska ynklig och just då känns det helt rätt att jag ska åka hem med just mina föräldrar.

Eiriks och Erlends mjuka stämmor går rakt in i hjärtat och passar perfekt in i stämningen. Videon till Toxic Girl får mitt hjärta att smälta ytterligare och en kärlek för Erlend Øye är född (alltså slutet! Man vill ju bara krama honom, stakin!).

Valde att sätta remixversionen av låten på Spotify-listan, eftersom remixskivan Versus är värd att bekanta sig med också!

Lucka #11

…glömde jag ju publicera här! Sorry!

Hösten 2008 började vi dejta med Joonas. Vi tog det mycket chill i början, kanske främst för att jag var ganska trasig efter alla misslyckade försök till förhållanden tidigare plus att jag just innan vi träffades hade bestämt mig för att vara ensam en tid. Classic.

En kväll bjöd han mig hem till sig och introducerade fenomenet Flight Of The Conchords från Nya Zeeland. Är ofta mycket skeptisk mot nya komedishower och speciellt humormusik är en svår genre. Men när jag första gången hörde Inner City Pressure, en genial parodi på Pet Shop Boys’ West End Girls var jag såld. Tror det var den stunden jag insåg att gillar en man sån humor, kan han nog inte vara så tokig.

Vår bröllopsinbjudan var en ”mixtape” på CD och Carol Brown fick äran att medverka där, eftersom det lite är som jag skulle sjunga den, med alla mina ”ex-boyfriends in a choir” och ”hey, we can eat cereal!”. Bör även nämnas att denna duo även var en av orsakerna till att vi valde just Nya Zeeland som bröllopsresmål…

Lucka #5

Augusti 1996, min andra – och bästa – sommar i Salzburg, Österrike. Vintern har jag jobbat i skidorten Saalbach, sedan varit några månader hemma för att sedan igen återvända till hotellet i Salzburg.

Under vintern bodde jag tillsammans med en italiensk Gioia, som i sin tur sommarjobbar på semesterorten Lignano, Italien, där jag hälsar på henne i några dagar.

Hon och hennes kompisar tar mig på roadtrip till en parmaskinkfestival (!) i en liten by, där jag känner mig väldigt blond och nordisk bland alla italienare. I bilen lyssnas det på Jovanottis samlingsskiva Lorenzo Raccolta och alla kan orden och koreografierna till låtarna. Så även senare på kvällen på en nattklubb. Jovanotti är huge där.

Jag råkar ju veta honom från tidigare tack vare MTV Europe; Penso Positivo och Serenata Rap är mindre hitar även här. Men först nu inspireras jag att köpa även samlingsskivan och älskar hela skivan.

Några år senare imponerar jag på några italienare i nattbussen med att kunna hela Ciao Mamma utantill…

Det fanns tyvärr ingen officiell musikvideo till den, så hoppas denna bisarra ”liveversion” från typ Disney World duger. Och som sagt, subscribar du på Julkalendern 2015 på Spotify, får du höra bättre versionen!

Lucka #4

…glömde jag publicera här igår.

Sommaren 2001 jobbade jag i Norge på Sande Camping. Åkte dit med mina kompisar Lotta och Malin och lärde även känna Mette under sommarens gång. Innan jag skulle åka, satt jag en kväll i baren News(!) och där spelades skivan Coldplays Parachutes i sin helhet och jag blev trollbunden av Chris Martins röst.

Talade om bändet åt Lotta, som sedan råkade bo ihop med en norsk tjej som hade skivan. Lotta bandade den på kasett(!) så vi kunde lyssna på den i VW Jettan, som vi rörde oss med. Och nästan alltid när vi åkte på tumis, lyssnade vi på kasetten. Det var en extremt kall och regnig sommar (i Loen alltså, i resten av Norden var det värmebölja) och stämningen på Parachutes passade perfekt in i det och det vackra landskapet vi hade privilegiet att vistas i. Minns speciellt hur vi åkte med Lotta på jentetur till Ålesund och lyssnade på kassetten om och om igen. Och just Spies ploppar fram tydligast bland minnena. Min passion för bändet avtog lite efter andra skivan, men de två första har ännu en plats i mitt hjärta! Hade inte min man avskytt Coldplay så mycket, hade nog Yellow spelats i kyrkan… Det blev Snow Patrol istället.