Favoriterna i finalen

Sitter som bäst på flygplanet till Stockholm och bloggar! Lite spänd fiilis i och med att jag inte riktigt vet vad som väntar i Stockholm, vad vi ska hitta på, var vi ska se finalen och hurdan Family Shown – som vi köpt biljetter till – egentligen är. Jo, det lär vara helt full show, men lite med barnvänlig tid, men ändå oroar det mig att typ alla mina bekanta i Stockholm ska se Jury Show i kväll. Och nu oroar jag mig lite över om alla artister inte ger gärnet fullt ut och tänk om inte Justin Timberlake är där (han lär nämligen vara på plats i kvällens generalrepetition…).

Hur som helst blir det intressant att se showen live och även Joonas är ivrig, kanske främst ur tv-produktionsvinkeln.

Ser även fram emot att se the big five live! Det har varit ett helt smart drag att visa clips ur finalisternas scenshow istölelt för videos, men ändå hade jag gärna sett hela framträdandet. Tycker det alltid är lite synd att de som är automatiskt i final lite lider av det att man inte ser dem två gånger.

Av finalisterna gillar jag speciellt följande:

Frankrike – Denhär tycks vara en som de flesta gillar och man blir ju bara så glad av den. Tandläkaren Samir verkar ju dessutom supersympatisk, vilket aldrig är fel.


Italien – Vacker låt som berör en. Glad över att Italien igen satsar på Eurovisionerna.


Spanien – Modern låt med cool artist, men känner att låten aldrig sätter igång ordentligt. Det bara lyfter och lyfter och lyfter, sen kommer refrängen och det blir lite antiklimax istället för att explodera helt.


Sverige – Var länge helt säker på att Frans kommer typ att vinna, att Sverige nu är on to something med sitt minimalistiska bidrag och det tror jag nog ännu också är deras framgångskoncept i år. Men på nåt sätt börjar det kännas som att Frans lite drunknar nu bland alla högklassiga bidrag. Fast vi får se hur det känns imorgon när man ser det live. 


Av semifinalisterna är följande nog mina storfavoriter:

Ukraina – Hohoh, så mycket känslor det fanns involverat i detta bidrag! Jag brukar vara allergisk för överteatraliska framföranden, men nu satt jag själv med tårar i ögonen och varje lilla hårstrå på min kropp reste sig. Jag trodde på exakt varje ord hon sjöng. Jeez. Jag hoppas så innerligt att denna klarar sig bra!

Australien – Direkt som Dami började sjunga insåg man hur nivån på tävlingen höjdes, hon kan sjunga hon! Lite tappar jag koncentrationen mot slutet men för mig får nog Australien delta även i fortsättningen.

Georgien – Hur överraskad och glad blev inte jag när detta udda bidrag gick vidare?! Lite boring kanske i början, men jestas så den börjar rulla där mot slutet! 

Lettland – Diggar nog denna. Cool nutida sound.

Polen – Allt stämmer liksom i låten men ändå glömmer jag lite bort den emellanåt. Hoppas den klarar sig ändå!

Nytt försök

Det är helt löjligt hur svårt det varit att blogga på sistone, finns helt enkelt inte tid/energi till det och ju längre pausen blir, desto större blir tröskeln att skriva. Snälla Hanna nämnde ändå på Instagram (som fått fungera som en slags miniblogg på sistone) att hon saknat min blogg, vilket inspirerade att ens försöka.

En reserapport väntar ju förstås,  och de trogna läsarna vet ju vilken tid vi lever just nu i Cattens värld, så Eurovisionsinlägg är också på kommande. Extra spännande i år är ju att jag åker till Stockholm då det gäller! 

Muffins tipsade om att det följande dag skulle släppas fler biljetter, så jag tänkte att jag kollar på skoj när jag råkade sitta vid datorn. Plötsligt blev det blodigt allvar men tyvärr lyckades jag inte få biljett till själva finalen. Det blir istället generalrepetitionen samma dag, så man kommer lite i rätt stämning. Det är ju ändå just i Globen som jag senast sett ESC live år 2000. Ser väl själva finalen på hotellrummet sen, haha!

Vad vi inte tänkte på var att hotellen ju är sjuhuukt dyra just den helgen, då det blev en lite dyrare getaway än planerat… Men fan, ser det som en 40-års gåva åt mig själv!

Blev överraskad hur lätt jag fick Joonas övertalad att åka med, tror jag lyckats helt bra med hjärntvättningen här genom våra år tillsammans. Han är riktigt trevligt ESC-sällskap nuförtiden.

Andra ämnen som bör behandlas är resultat av sömnskola, torrträning, kommande bloggträff i Ekenäs och ja… vad annat? Önskemål?

Som bonus får ni en pinfärsk bild på en tacksam mor som efter ett mycket intensivt veckoslut med dottern just fått spendera över 2h hos frissan:

Att resa med en 3-åring

Påmindes om en bild för två år sedan:

  

Jandia, Fuerteventura, 2014

Nu närmar ju sig vår Lanzarote-resa och vi har börjat fundera på vad det är vi borde skaffa inför resan. Klickade nyss hem Skip Hops nyckelpigeväska, som Isla själv valde och följande investering borde antagligen vara Swim Fin-hajfenan, som lär gå att använda tillsammans med armringar till en början. Så har vi ju ännu Swimtrainer-ringen, som ännu nippanappa borde gå åt vår långa tjej.

Men kommer du på något speciellt man borde tänka på när man reser med en nyss fyllda 3-åring? Obs! Hon är inte ännu nära heller torr (suck, vi tar det i ett annat inlägg…), så det är något man bör ta i beaktande. Finns det förresten pottor på hotell? Detta är ett Blue Village familjehotell med Bamse klubbar o grejer, så kanske det finns där?

Samtidigt tar jag gärna tips emot ifall just du varit på Playa Blanca i Lanzarote?

Lucka #23

Kanske inte ett så överraskande val för den som känner mig… I januari 2012 åkte vi på bröllopsresa till Nya Zeeland. När vi planerade resan fick Joonas reda på att Bret McKenzie från Flight Of The Conchords även hade en ukulelegrupp, som heter The Wellington International Ukulele Orchestra. Kollade några videon och charmades totalt av deras meininki och speciellt den fantastiska humorn.

Att de sedan råkade ha en keikka på en vingård i Nelson just när vi befann oss i Wellington gjorde ju inte saken sämre precis. Det var ett visst äventyr att ta sig från norra till södra ön, hyra bil och köra i kolmörker, missa färjan tillbaka och övernatta på motell. Men det var så värt det! Hade chansen att tala med bandmedlemmarna efter keikkan o visade sig att en av tjejerna diggade många finska bänd, bl.a. Circle. I Wellington köpte jag min ukulele från samma affär där bandet köpt sina ukulelen och fick höra många smaskiga historier om dem och Jemaine från FOTC. Gotta love them kiwis!

Varför just denna låt? Jo, för ganska exakt ett år senare befann vi oss i en förlossningssal i Jorv och lyssnade på WIUO och jag har en vag minnesbild att det var just Boogie Man som spelade stunden då Isla föddes. ❤️

Lucka #14

Augusti 2001. Befinner mig i en stuga på Bogstad Camping i Oslo med mina föräldrar och lyssnar med min bärbara cd-spelare (!) på skivorna jag köpt tidigare under dagen på Platekompaniet. Har tidigare på våren bongat det Bergenska bandet Kings of Convenience i SVT:s geniala Musikbyrån, men får först i augusti köpt skivan.

Har jobbat hela sommaren i Loen, och trots en fin och upplevelserik sommar, har en viss melankoli svävat över den samtidigt. Slutet av sommaren har gått i sjukdomens tecken: först ”halsinfeksjon” och därefter en veckas lång magsjuka. Mina föräldrar har åkt till Norge med bil och möts av sin avmagrade dotter, som ännu är lite krasslig. Känner mig ganska ynklig och just då känns det helt rätt att jag ska åka hem med just mina föräldrar.

Eiriks och Erlends mjuka stämmor går rakt in i hjärtat och passar perfekt in i stämningen. Videon till Toxic Girl får mitt hjärta att smälta ytterligare och en kärlek för Erlend Øye är född (alltså slutet! Man vill ju bara krama honom, stakin!).

Valde att sätta remixversionen av låten på Spotify-listan, eftersom remixskivan Versus är värd att bekanta sig med också!

Lucka #11

…glömde jag ju publicera här! Sorry!

Hösten 2008 började vi dejta med Joonas. Vi tog det mycket chill i början, kanske främst för att jag var ganska trasig efter alla misslyckade försök till förhållanden tidigare plus att jag just innan vi träffades hade bestämt mig för att vara ensam en tid. Classic.

En kväll bjöd han mig hem till sig och introducerade fenomenet Flight Of The Conchords från Nya Zeeland. Är ofta mycket skeptisk mot nya komedishower och speciellt humormusik är en svår genre. Men när jag första gången hörde Inner City Pressure, en genial parodi på Pet Shop Boys’ West End Girls var jag såld. Tror det var den stunden jag insåg att gillar en man sån humor, kan han nog inte vara så tokig.

Vår bröllopsinbjudan var en ”mixtape” på CD och Carol Brown fick äran att medverka där, eftersom det lite är som jag skulle sjunga den, med alla mina ”ex-boyfriends in a choir” och ”hey, we can eat cereal!”. Bör även nämnas att denna duo även var en av orsakerna till att vi valde just Nya Zeeland som bröllopsresmål…

Lucka #5

Augusti 1996, min andra – och bästa – sommar i Salzburg, Österrike. Vintern har jag jobbat i skidorten Saalbach, sedan varit några månader hemma för att sedan igen återvända till hotellet i Salzburg.

Under vintern bodde jag tillsammans med en italiensk Gioia, som i sin tur sommarjobbar på semesterorten Lignano, Italien, där jag hälsar på henne i några dagar.

Hon och hennes kompisar tar mig på roadtrip till en parmaskinkfestival (!) i en liten by, där jag känner mig väldigt blond och nordisk bland alla italienare. I bilen lyssnas det på Jovanottis samlingsskiva Lorenzo Raccolta och alla kan orden och koreografierna till låtarna. Så även senare på kvällen på en nattklubb. Jovanotti är huge där.

Jag råkar ju veta honom från tidigare tack vare MTV Europe; Penso Positivo och Serenata Rap är mindre hitar även här. Men först nu inspireras jag att köpa även samlingsskivan och älskar hela skivan.

Några år senare imponerar jag på några italienare i nattbussen med att kunna hela Ciao Mamma utantill…

Det fanns tyvärr ingen officiell musikvideo till den, så hoppas denna bisarra ”liveversion” från typ Disney World duger. Och som sagt, subscribar du på Julkalendern 2015 på Spotify, får du höra bättre versionen!