Embrace the grey

Den trogne bloggläsaren kanske minns att jag hade en ganska lång period då jag försökte blondera mitt hår gradvis (hos frissa visserligen) och drömmen var att en dag få helt gråvitt hår. Nå, visade sig att mitt hår hade helt för mycket rödpigment i sig att inte ens silvershampoo med starkaste pigment hjälpte. Och eftersom mitt hår led så mycket, färgade vi för ett år sedan håret igen mörkt, nästan svart och jag stortrivdes.

Problemet var att jag blivit lite äldre sen jag hade svart hår senast och först nu med mörkt hår insåg jag att jag faktiskt har ganska mycket grått hår och det ser inte ok ut, när roten växer. Eftersom jag inte har råd att besöka frissan varje månad, kräver det att jag färgar rötterna själv och började iom POD – som jag skrev om i förra inlägget – fundera på att det knappast gjorde gott för huden i ansiktet heller. Trivdes som sagt superbra i riktigt mörkt och fick även feedback av andra att jag passade i det, så det var med lite sorg i hjärtat som jag tog beslutet att något måste göras.


Kontaktade min frissa för att kolla om hon hade några idéer, hur jag skulle kunna godkänna det faktum att jag börjar bli gråhårig, men på ett snyggt sätt. Vi var båda överrens om att ränder/slingor är det smartaste, MEN problemet var den mörka färgen under. 

Vi beslöt oss ändå för att testa med ränder och sedan med ”liukuvärjäys” blondera topparna + olaplex-behandling därtill. Och efter 3 h var jag riktigt nöjd med resultatet:


Det kommer att kräva ännu fler ränder, men kanske inte lika ofta som det nästan svarta håret behöver fixas.

Annonser