Sömnproblem

Ja, ni minns kanske hur sömnproblemen började i vårt hushåll direkt då Isla bytte från spjälsäng till vanlig säng? Det var ju ett rent helvete i några månader och så började det rulla på så småningom. Ni kan läsa hela grejen under kategorin Sömnskola.

På sommaren började hon igen på lande kräva att någon var brevid henne tills hon somnade och vaknade i panik när ingen var där, så Joonas gjorde ofta så att han förflyttade sig till madrassen som fanns brevid hennes säng och sov där. Jag tänkte direkt att vi hamnar igen i en ond cirkel och är liksom back to square one efter den asiga vintern. Men å andra sidan var jag inte där, så jag ville inte blanda i mig och kunde ju på ett sätt förstå reaktionen. Mamma var frånvarande och hon sov o ett ganska stort, främmande och mörkt rum.

På något underligt sätt började sovandet ändå gå bättre när hon kommit hem igen, minns inte ens riktigt hur det gick till. Men hon sa ”nati nati” i sängen, skakade hand och sade ”tack för idag, vi ses imorgon” (eller någo ditåt, dagisgrej anyways) och så blev hon där själv. Kom visserligen ut, men sådär finurligt och bara några ggr. Många nätter vaknade hon mitt på natten, men då räckte det att man förde henne till sin säng och så somnade hon nästan direkt.

Men så plötsligt förra veckan började hon vägra bli ensam i rummet. Vill nog att man släcker lampan men vrålskriker om man ens gör ett försök att lämna rummet. På natten vaknar hon med ett vrål och då kräver hon också att man sitter där i typ nån timme. Och man är så sönder när man tänker på följande arbetsdag och sällan får jag sömn efter det. Senaste nätterna har vi testat att ta henne mellan oss men det är ju ingen succé heller, eftersom hon sparkar och slår mig i sömnen och jag är annars också så handikappad när det kommer till sömn.

Jag vet liksom inte alls vad som är det rätta sättet att agera just nu. Man borde va systematisk och bestämd men samtidigt börjar barn i 2-års åldern ha vild fantasi och mardrömmar och borde inte lämnas ensamma med sin rädsla.

Vi har ju kört med belöningssystem i form av klistermärken i ett häfte och det fungerade en tid, men nu har det ingen effekt. Gjorde nu en tabell på kylskåpsdörren så hon kunde se tydligare veckodagarna o så, men vi ska se om det hade någon inverkan.

Skulle även gärna veta om detta är en kortvarig fas eller något vi kommer att helt enkelt få leva med? För det är mig ett mysterium hur det är meningen att man ska orka prestera på jobbet 5dgr i veckan om det fortsätter så här en längre tid? Självklart turas vi om med Joonas beroende på våra arbetsturer, men fast det varit hans tur denhär veckan, så är jag helt sönder och märker att koncentrationen inte är det bästa på jobbet.

Kan inte ni berätta om ni haft liknade erfarenheter och hur ni gjort/vad som funkat för er?


   

 

En liten update

Jag har ju varit helt usel med att uppdatera denhär bloggen, men min princip har varit att bara skriva när jag har fiilis för det. Det var ju därför jag ursprungligen startade bloggen. Och på sistone har jag helt enkelt inte haft fiilis för det.

Sommaren gick ganska fort och kändes på många sätt tung, främst eftersom jag jobbade hela sommaren. Joonas var nästan tre veckor på lande med Isla, så mina lediga dagar gick till att sitta i buss i många timmar för att få tanka lite kärlek för att igen orka jobba. Nu på hösten börjar man på riktigt märka hur slut man är. Den där sommarsemestern ÄR ganska viktig, trots allt. 

Saken blir inte bättre av att Isla igen väcker oss om nätterna och både Joonas och jag är ganska sönder pga detta. Mer om det i ett annat inlägg (behöver era tips!). Men men, det är bara att bita ihop och försöka orka.

Jobbet är ju som tur oerhört intressant och motiverande och knegandet under sommaren lönade sig: får fortsätta där ännu och fick dessutom byta till sådana arbetsuppgifter som motsvarar min ursprungliga utbildning! 

Men ja, vad jag ville säga är att jag känner att jag igen har behov för att få skriva här, hoppas ni ännu orkar hänga med.

06:54

Jag har inte idats skriva om sovandet på en tid eftersom det känns att varje gång jag nämner om hur bra det går, blir det takapakkia och vi får en riktigt dålig kväll.

Men sådär överlag, efter 2 månaders helvete började det så småningom att rulla på och trots att hon springer ut ur rummet om kvällarna, så är det på gott humör, istället för detdär hysteriska skriket (vilket visserligen de senaste kvällarna återvänt till en mildare grad, eftersom vi inte läser så många böcker som hon vill), så det är i alla fall skönt.

En sak som det tydligen inte finns någon återvändo från är dock de tidiga morgnarna. Prick 06:54 uppenbarar hon sig i sovrummet varje lediga morgon. Då är det liksom för sent att försöka få henne att somna om i sin egen säng, så hon får kliva upp mellan oss. Ibland chillar hon en stund där (+ slår med armbågen i mitt ansikte och sparkar mig lite överallt), men sen börjar gnället om tv, leka, mjölk. Oftast är vi bara så trötta att det lättaste är att knäppa på tvn i sovrummet så kanske man kan dåsa till en stund ännu med god tur.

Men vad är då grejen att jag sen på måndagen alltid måste väcka henne typ 07:45? Även nu, fast vi hade tre lediga dagar, vaknade hon 06:54 varje morgon, ingen skillnad hur sent hon lagt sig. Börjar snart ta det personligt.

Jag minns ännu för ett halvt år sen när jag var tvungen att väcka henne för att vi skulle hinna till 09:30 till dagis… Då önskade ju dagispersonalen att vi skulle väcka henne tidigare och jag är så glad att jag inte gick med på det, eftersom jag visste att denna dag skulle komma.

 

Mycket nöjd förresten med denhär kudden från Ikea, hade varit bra att ha den då vi tog Jollan i bruk:  
   

Stöd med sömnskolan

I fredags besökte ju familjerådgivaren vårt hem. Eller perheohjaaja heter det på finska, blir det då familjeinstruktör?

Hur som helst, det var bara jag hemma, Isla fick vara på dagis (hade annars blivit krångligt med förmiddagens lektioner i skolan) och vi talade i säkert en timme, kollade Islas rum, nattbelysning och sånt. Jättetrevlig och förstående var hon.

Främst fick jag bekräftelse på att vi gjort helt rätt med sömnskolan och med att även om nätterna returnera henne till sin säng, eftersom man annars snabbt är i en ond cirkel i så fall. Och det var skönt, eftersom jag nästan dagligen tvivlat på ifall vi nu gör rätt eller om jag är helt nazi när jag vill köra med denna metod.

Sängens läge tyckte hon inte egentligen var ett problem, att det egentligen klarnar bara genom att testa. Men just att det ju inte rekommenderas att placera sängen vid en yttervägg.

Men några konkreta tips och förslag gav hon: Att belöna flickan med t.ex. klistermärken efter lyckade kvällar/nätter och att lägga henne lite senare. Det lär vara normalt att lägga barnet först kl. 21? Känns lite sent, tycker jag, speciellt som Isla på vardagarna börjar vara trött redan efter 19. Och det kanske självklara: att under den lilla gemensamma tiden på kvällen riktigt tanka närhet och kramas osv.

Samtidigt konstaterade hon att 2 år är en krånglig ålder vad gäller sömnskola, när fantasin börjar utvecklas och hon börjar se mardrömmar. Att hur vet man när det handlar om rädsla och när om trots? Har hållit dagbok över sömnskolan och hon konstaterade att det lite verkar som om hon sku va rädd när hon ibland vill att lampan ska va på och dörren uppe. Att vi kunde helt enkelt då lämna lampan på, om det är så hon vill ha det.

Så menade hon att det nog är viktigt att ta lite tumistid, om vi har möjlighet att föra henne någonstans övernatten nåt tag. För det tär ändå på förhållandet när båda är trötta och kvällarna är korta. Det var bra att veta, eftersom jag just inte visste huruvida det rekommenderas mitt under sömnskolan. 

Vi testade de nya tipsen och hade en helt underbar flicka här hemma, som behövde bara ett par returneringar, sov hela natten och vaknade först 09 på söndagen! Eller jag hörde tidigare lite ljud, men hon bara pratade på glatt en stund och somnade sedan om. Precis som på the good ol’ days! Många klistermärken förtjänades! Dessutom var hon på helt fantastiskt humör hela helgen, vilket gjorde det hela så mycket lättare.

Men så blev det igen krångliga kvällar så vi får nu se hur detta framskrider. 

Jättenöjd är jag dock över denna tjänst som staden erbjuder, rekommenderar alla med dylika problem att ta kontakt!

I behov av klistermärkeshäfte grävde jag bland mina häften och hittade denna goding som jag fått på nån Ratata-fest:







Isla fick denna fina Alf av Biffen!

Inredningsidéer

Ni är nog så gulliga som skickar idéer via Instagram och WhatsApp till vårt inredningsdilemma. Denhär är nog min favorit:



Källa: Okänd*

Kanske mofa sku ha lust och inspiration att fixa en sån..?

Hur som helst ska vi nog lite möblera om i rummet men väntar tills familjerådgivaren besökt oss på fredagen och gett sin åsikt gällande saken.

*EDIT: Den lära vara finsk! Väntar ännu på länk…

Inredningsdilemmat

Publicerade häromdagen en bild på Instagram där Isla somnade till dagssömnen tvärsöver sängen, med lampan tänd och dörren upp:

IMG_4462

Fick en kommentar med tipset om att det skulle inge mer trygghet om huvudändan skulle vara mot en vägg.

Och jag vet, jag skulle också vilja ha det så. Men här kommer dilemmat: rummet är ganska smalt med ett klädskåp i ena ändan och fönster i andra. Om vi flyttar sängen närmare fönstret är sängen liksom halvt vid elementet/fönstret/gardinen, plus att det är en yttervägg och det drar ganska mycket genom våra fönster. Alternativt kunde man ha sängen på andra sidan av rummet, med huvudändan lite mot skåpet med de färggranna lådorna. Men den väggen är ju fylld med tavlor och är livrädd att någon av dem faller ner.

Tvärsöver rummet kan man ju inte riktigt ha sängen heller, och jag tror inte det bidrar till tryggheten att ha båda sidorna öppna heller?

Argh! Kan inte ni kolla på bilderna under och meddela om ni råkar se en lösning jag inte ser?

IMG_4489

IMG_4490

IMG_4488

Hjälp med sömnskola

Gnällde i ett tidigare inlägg hur ingen från rådgivningen kontaktat mig, trots ringbud. Nå, visade sig att man visst försökt ringa mig, redan följande dag och flera gånger, men jag har lyckats missa detta pga min ärta till hjärna just nu. Hoppsan.

Idag talade jag äntligen med en jättetrevlig dam, som genast föreslog att hon kunde komma på hembesök. Passade visserligen först i slutet på nästa vecka, men tror det blir bra. Visserligen har det lite börjat lätta på sömnfronten (om jag nu ens vågar skriva så), men visst vaknar hon ännu under natten. Men stannar oftast i sängen när man för henne tillbaka. Bara dörren är uppe. Och ibland måste hon få somna med lampan på. Och huvudet under täcket. Men känner att det ändå kan vara skönt att tala med nån och få lite tips.

Ville bara tipsa om att rådgivningen erbjuder sådan tjänst, ifall någon kämpar med sömnproblem. Rådgivningen och hembesöket är kostnadsfritt, men om det finns behov till fler hembesök t.ex. gällande just hjälp med sömnskola, så kostar det visst en slant. Men fint att hjälp finns att få.