Eurovisionsvåren är här igen

Junior och jag påväg till Mello-final för ett år sedan

Melodifestivalen har ju pågått redan flera veckor och vi har suttit fastklistrade framför TV:n nästan varje lördag. Äntligen finns alla låtarna på Spotify så man kan börja lyssna på bidragen noggrannare.

Men detta inlägg ska handla om UMK, eftersom även den finalen går av stapeln inkommande lördag, samtidigt som Mellofinalen. Hur man tänkt där vet jag inte riktigt, eftersom man enligt all logik vill ha publik till den finska uttagningen, så varför tävla med den högklassigaste nationella uttagningen om samma publik?

I år ordnas UMK i vår nya hemstad Tammerfors och eftersom jag var så lyckligt lottad att jag erbjöds biljetter dit, bestämde jag mig för att ta min lilla Eurovisionskompis med: Isla. Vi planerar redan att klä oss i samma paljettjackor som på bilden ovan.

Vad tycker jag om årets bidrag då? Är oerhört glad över att man beslöt sig för att skippa systemet från de två senaste åren, dvs att bjuda in en artist. Darude mokade det lite med att istället för att köra sitt eget race producera tre tråkiga poplåtar, som istället blev Sebastian Rejmans show. Jag menar, lyckas man inte få Antti Tuisku dit, så är det liksom ingen idé.

Men tyvärr är ju alla årets bidrag ganska tama. Många av dem har potential, men de lyckas ändå inte riktigt lyfta tillräckligt. Känns lite att man fegat ur mitt i. Allt kan ju ännu ändras på basen av liveshowen, men just nu är jag lite oroad över att det är Erika Vikman som tar vinsten… Det är trots allt henne det snackas om mest (även internationellt), hennes låt har spelats mest och fan, det är ju den enda låten som fastnar i huvudet! Men den känns bara så motbjudande på något sätt och jag kan bara inte gilla den. Ok, många lyfter upp texten:

Kun löytyy valuuttaa paidan alta
Mull’ on tilanteessa aina valta
Katseet ja kommentoijat kauhistelee: ”Ei noin!”
Miehenä olisin jo kadehdittu playboy

Men nej, klarar ändå inte av den.

Den jag hoppas mest på är Aksel Kankaanranta. Låten känns fräsch och jag älskar hans röst! Speciellt när rösten kommer ur en ganska stor och osäker kille, blir effekten magisk. Effekten kan dock bli helt annan om nerverna inte håller och det är det som oroar mig mest.

Den jag tror kan funka bra är Catharina Zülkes låt, om de bara får rätt scenshow till låten. Hon verkar även vara en duktig och säker artist. Låten berör mig dock tyvärr inte.

Blev oerhört glad när jag hörde att Sansa skulle delta i UMK, eftersom jag såg henne några gånger live vid milleniumskiftet, då hon körde mer indierepertoar. Speciellt hennes Björk-coverkvällar var underbara! Tyvärr är ju hennes UMK-bidrag bara en skön bakgrundslåt, inget mer, vilket är synd, eftersom hon har sån talang.

Islas favorit är – inte så överraskande F3M’s ”Bananas”, men energin var i alla fall i videon förvånansvärt låg och apatisk, så vågar inte tro på den värst mycket.

Och det faktum att jag måste fundera länge på vem som framför det sjätte bidraget säger väl sitt… Tika är duktig, men balladen sååå kliché.

Vad tycker du?

Oktober + jag = icke sant

Här följer Cattas årliga klagovisa. Gnällvarning gäller alltså!

De som känner mig, vet att de månader jag gillar minst är april och oktober. Båda månaderna förknippas med en enorm trötthet, och trots att jag varje år är förberedd, överraskas jag varje år av trötthetens grad och varje år känns tröttheten lite värre än året innan.

Just nu är jag inne i min årliga oktobersvacka. Känner att jag kunde lägga mig och sova och vakna nåt tag i vår igen. Eller nåja, julen är ok och gillar vinter när det är som bäst, men det här oktobermörkret: fy fan!

Jag kan ju komma på ett antal faktorer som påverkar på tröttheten: Just nu är Joonas borta hemifrån pga jobbturer 10 dagar i sträck, vilket betyder att jag ensam är ansvarig för att vardagen rullar. Har ju varit ensam ganska mycket den här hösten, men detta var en extra lång putki. Jag vet, jag är fullt medveten om att det är många som fixar vardagen dagligen själva, men just nu känns det tungt. Speciellt när jag vet att det är tungt för den andra parten också, som måste vara hemifrån så mycket. Och det är tungt när barnet varje dag efter dagis frågar: ”Mamma, vad ska vi göra idag?” och jag helt enkelt inte orkar göra något annat än att gå hem och laga mat.

Den här veckan är det dessutom höstlov i Tammerfors, så det är knäpptyst på gatorna när man släpar sig och barnet till dagis i mörkret under dessa regniga och kalla morgnar som rått denna vecka. Jag kan riktigt se framför mig hur alla andra myser under varma täcken och vet att de inte behöver ta sig ut. Samtidigt postar folk bilder från sina höstlovsresor i värmen. Och det unnar jag ju dem, förstås.

Saken blev ju inte bättre av att jag blev sjuk just när Joonas åkte bort. Men trots sjukdom, måste barnet på danstimme och kalas (hade jag inte fört henne, hade hon hoppat längs med väggarna och effekten hade blivit ännu värre). Trots att jag jobbat nu i två dagar (halleluja för distansjobb!), känner jag att jag inte helt repat mig ännu.

Oroar mig lite också för att tröttheten är en följd av sommaren och det faktum att jag inte hade möjlighet att återhämta mig just alls. Vad hände under sommaren då?

– Jo, för det första flyttade vi. Och jag avundas t.ex. mina yngre kolleger som bara flyttar sådär vips, så var det gjort. Hur kan det gå så lätt? För oss tog det en evighet. Med alla lägenhetsvisningar på våren och osäkerhet och packande och allt vad det innebär. Och vi är inte ännu heller klara.

– Hann vara bara en kort stund på stugan (Joonas’ stuga alltså) och kände att jag aldrig kom ner i varv ordentligt. Hade många sköna stunder, men huvudet bara kryllade av to-do -listor, som inte ville lämna mig i fred.

– Sista veckan spenderades i Legoland och hemma i Tammerfors – otroligt intressanta och roliga men samtidigt oerhört intensiva och aktivitetsfyllda dagar utan en enda lugn stund.

– Det som skapat en mörk skugga över speciellt sommaren är att mina föräldrar tvingas sälja vår sommarstuga, stället där jag spenderat alla barndomens somrar. Dit flyttade vi när skolorna tog slut och flyttade tillbaka hem när skolorna började. Trots att jag hade mina perioder i tonåren, då jag inte kanske trivdes där så bra, men det var ändå i vuxen ålder alltid min ”safe place”, dit jag kunde åka när jag behövde vila. Och det gör så ont i hjärtat att jag inte hade möjlighet att spendera just alls tid där denna sommar – den sista sommaren. Och jag sörjer, att vår situation är som den är just nu, att vi inte kunnat hjälpa t.ex. ekonomiskt och kanske räddat stället och hållit det kvar i vår släkt. Situationen kanske hade varit en annan om några år, men att det skulle råka sig just nu, när min familj råkar ut för samarbetsförhandlingar, är riktigt dålig tur.

– Islas förskolestart blev tyngre än jag väntat mig. Tur att det börjat rulla på lite bättre nu och hon börjar få vänner, men jösses, så det var tungt i början. Och länge. Gråt och ångest varje kväll och morgon.

Och bör tilläggas att jag hela hösten försökt se till att sköta om mig med sund kost, frisk luft, yogat och rört på mig (med måtta, dock). Just för att inte falla ihop. Men blir man sjuk, kan man ju inte något åt saken.

Jag drömmer just nu om ens ett förlängt veckoslut i nåt varmare och soligare land. Där jag bara skulle få koncentrera mig på en bra bok och god mat. Eller ens att få sova ut EN morgon, utan några avbrott…

En kväll med vuxet sällskap kunde göra susen också. Trots att jag älskar min dotter över allt och hon är fantastiskt sällskap just nu och gör vardagen lite lättare, men när man i över en vecka umgåtts BARA med henne, börjar man även sakna annat sällskap. Tacka vet jag en gammal god vän, som imorgon kommer på besök och stannar över natten, låter så perfekt just nu!

Det var allt för denna gången. Tack för att du orkade läsa så här långt.

Tammerfors i mitt hjärta

Efter två månader i Tammerfors (eller nåja, känner väl att jag hunnit hänga i staden bara typ en månad), inser jag att det är en ganska begränsad del av staden jag känt till från tidigare. Före mitt nuvarande jobb hade jag inte besökt staden många gånger. Och hade jag gjort det, var det ganska snabba besökt med tydliga resemål, som Särkänniemi eller Näsinneula.

Via jobbet har jag nu ganska många år deltagit i Musiikki&Media -dagarna i Tammerfors. De sker i början av oktober, då det börjar vara mörkt och kallt och området man rört sig har kretsat starkt kring järnvägsstationen, från hotellet till Torni, till någon random restaurang och så Klubi på kvällarna. När vi de senaste åren besökt Tammerfors utanför jobbet, har vi kanske utvidgat besöken till Finlayson-kvarteret och Muminmuséet men inte så mycket mer.

Så flyttade vi till Amuri, helt på gränsen till Pyynikki och en helt ny värld öppnades. Mysiga kvarter med härliga hus och orkar och nära till både Pyhä- och Näsijärvi. Är helt sjukt nöjd. Och som jag tidigare sagt: uppskattar stort att man kan gå överallt, även till centrum.

Många har kommenterat på Instagram att vi minsann undersökt staden effektivt. Men jag känner att det kanske varit nödvändigt, speciellt för Islas del, som haft det lite tungt med alla förändringarna. Tammerfors gillar hon i alla fall och har stora planer för alla som hälsar på oss…

Här följer några tips:

Arbetarmuseikvarteret i Amuri / Amurin työläismuseokortteli

Tallipiha

Tiitiäisen satupuisto

Pyynikki simstrand med omgivning (dvs där jag joggar)

Huvudbiblioteket Metso

Här trivs speciellt Isla. Och utbudet av svenskspråkiga böcker är förvånansvärt stort.

Alla ovan nämnda finns alltså helt i grannknutarna! Sen bör man inte heller missa följande:

Finlayson Art Area

Vapriikki – museicenter

3D Crush Café aka Pupukahvila

Kehräsaari

Lasten Kulttuurikeskus Rulla

Muminmuséet i Tammerforshuset

Kanske detta räcker för denna gång? Men ja, funderar du på ett resemål i Finland, ge gärna Tammerfors några dagar och ta dig lite utanför spårvagnsbyggområdskaoset i centrum, upptäck nya områden och låt dig charmas av stadens avslappnade charm!