Vi är i finaaaal!!

Jösses, så spännande torsdagens semifinal blev mot slutet! Först gäspade jag mig igenom sändningen och funderade om och om igen ”om Finland inte kommer vidare till final från denna sörja så är det nog underligt”. Så när 9 bidrag berättats och endast en plats fanns kvar, hann jag redan bråkdelen av en sekund tänka att vi kanske sen också hamnat utanför röstningsblocket…

…tills man hör publiken vråla ”Finland, Finland, Finland…” – när har det hänt senast? Åh, så fint! Och direkt efter detta klev Finland på vadslagsningslistorna till 8:e plats, wow! Var inte helt lätt att komma ner i varv och få sömn efter det.

Och Island! Jag var helt tårögd när jag såg deras videoklipp, som inte alls kändes som ett förinspelat klipp när man hörde publikens reaktioner. Allt gick så bra och började gilla låten ännu mer. Härligt att inte skitkorona kan påverka på deras framgång sen heller. Så sympatiskt gäng! Började lite hoppas på om det ändå skulle finnas en chans för dem att vinna i år. Allt beror främst på hur Italien känns live (ett litet klipp säger inte så mycket trots allt) och var i tävlingsordningen de uppträder. Få se, få se. Men dem hejar jag på i första hand!

Vinstkampen på lördagen går antagligen mellan dessa

Faktiskt supersvårt att just nu tippa en vinnare, låter gåshuden bestämma på lördagen. Men tror nog det är dessa fem vi får räkna med i toppen. Orkar inte riktigt tro på Malta ändå, var inte så imponerad av hennes framträdande i tisdags. Frankrike är den jag har lite svårt med. På ett sätt älskar jag låten, samtidigt är det något jag blir lite semistörd på. Schweiz’ Gjon överraskade i alla fall mig med att vara så rörlig på scen. Kunde inte riktigt bestämma mig om jag gillade eller inte. Men shit, så fin röst han har! Och Ukrainas trollbindande framförande i tisdags var helt otroligt! Love it, love it, love it!

Favoriterna i semifinal 2

Åh, vilken känsla det var att se på tisdagens semifinal med live publik i arenan! Fick helt kalla kårar och blev nästan tårögd när man hörde jublet ur publiken under första låten. Insåg väl samtidigt hur länge sedan det är sedan jag själv var på något större evenemang…

Tippade 8 rätt av de 10 som gick vidare till final. Alla mina säkra tippningar gick vidare, hade många som jag velade mellan.

Dramat under ESC tätnar dock, eftersom förra årets vinnare Duncan Lawrence lär ha corona och han medverkade ju i tisdagens show och var i varje fall rätt nära programledarna. Tänk om de blir sjuka? Jäkligt tråkigt med denna skugga liggande över årets tävling…

Men nu försöker vi koncentrera oss på kvällens show, som dock innehåller betydligt mindre favoriter än i tisdags.

Island – Daði og Gagnamagnið10 Years

Här har vi nog årets otursfåglar. Inte nog med att de högst troligt hade vunnit förra året och hela tävlingen avbokades, har nu en av medlemmarna i Gagnamagnið fått positivt resultat i coronatest, vilket betyder att de inte kan delta i kvällens liveshow och knappast heller på lördagen (eftersom jag är helt säker på att de tar sig till final). Det var hjärtskärande att se Jóhann Sigurður gråtande berätta i Instagram om att det var han som blivit smittad och hur hemskt det känns att de pga honom inte kan uppträda.

Trots detta tror jag starkt på att det kommer att gå bra för dem ändå. Visst lider framträdandet säkert av att inte uppträda live, men de använder ändå ett klipp som är filmat där på samma scen och ur en övning som dessutom lär ha gått bra, så tv-tittarna lär ju inte se så stor skillnad.

Förra året stal Daði Freyr mitt hjärta och sen dess har jag följt med hans sympatiska projekt. För sympatisk, det är han och hela hans gäng. Älskar deras meininki, hans underbara röst, deras humor och groove. Inte heeelt lika bra som förra årets, men visst duger denna också. Förra året sjöng han om sin bebis, nu sjunger han till sin fru, som även hon är med på scenen med en ny bebis i magen. ❤

Schweiz – Gjon’s Tears – Tout l’Univers

Blev rörd av Gjons röst och tolkning förra året och blir det fortfarande. När den här kom i YLEs Eurovisionsbubblan, märkte jag att det var den enda låt vid vilken jag stannade till och bara fokuserade på låten. Tror nog det blir ett rörande framträdande.

Bulgarien – VICTORIA – Growing Up is Getting Old

Årets andra Billie Eilish -kopia. Det gick ju inte så bra för Rumäniens ROXEN (varför skriver de båda sina namn med versaler?), eftersom hennes röst inte höll på tisdagen, men har på känn att VICTORIA är säkrare på scen. Gillade hennes låt förra året bättre, men tror nog det blir ett imponerande framträdande hur som helst.

Finland – Blind Channel – Dark Side

Man må tycka vad man vill om låten och bändet, men shit så bra det funkar på scen! Finland kommer dessutom efter en lång rad med ballader, så tror de fungerar som en vitamininjektion för många vid det skedet. Det märks att de verkligen filat på koreografin, alla rörelser är i synk med pyron och energin är på topp. Dessutom låter de live nästan lika som på studioversionen, vilket alltid är bra. Jag har sagt det nu många gånger och säger det igen: Vinner kommer vi inte att göra, men till final kommer vi nog och skulle tippa på placering sådär vid 11-16.

Bubbling under

San Marino – Senhit – Adrenalina

Märker att jag gärna sjunger med i denna och det som alla förstås snackar om just nu är att FLO RIDA FAKTISKT ÄR I ROTTERDAM! Jag var så säker på att han sku feida, speciellt när managern (eller vem han nu var) bara upprepade ”He’s been invited, he’s been invited!” när de fick frågan ifall han skulle medverka på scen eller inte.

Favoriterna i semifinal 1

Äntligen är Eurovisionsveckan här! Känns nog som en evighetslång väntan, eftersom förra årets tävling inte blev av och Europe Shine a Light fyllde tyvärr inte det tomrummet. Spännande för i år är att i alla fall inte jag har en superklar favorit som jag tror vinner (eller kanske jag ändå har det?), utan känns som att allt är möjligt nästa lördag. Förra året var det ju helt solkart att Islands Daði Freyr hade vunnit med sin Think About Things. I år är det inte lika klart som korvspad, trots att jag ändå hoppas att Daði & Co skulle hämta Islands första vinst…

Låtom oss koncentrera oss på tisdagens semifinal, som är betydligt starkare än semifinal 2 (vilket igen är en bra grej för Finland, som tävlar i just semifinal 2).

Litauen – The Roop Discoteque

The Roop hörde ju till mina förra årets favoriter och hoppades sååå att de skulle få representera Litauen igen. Och det fick de ju! Visserligen via en nationell uttagning, men vilken tur att de vann den. Och den goofyga koerografin är tillbaka, dock en ny en. Minns att jag blev lite semibesviken när jag hörde låten första gången, för självklart jämförde man med förra årets låt. Men just nu tror jag att jag faktiskt gillar Discoteque mer än On Fire. Den här låten hamnade direkt på Islas Spotify-lista och det hör till att alltid göra tillsammans handrörelsen i slutet på låten.

Ukraina – Go_A – Shum

Här har vi en annan favorit som fick återvända i år, thank god! Go_A släppte ju en lite annan version på låten först och hann redan bli besviken på den nyare versionen, men precis som ovan har jag redan glömt hur den ursprungliga gick. Älskar att den här också är lite kuckoo, men ändå på ett superstiligt sätt. Älskar denna!

Sverige – Tusse – Voices

I år känns inte Sverige som en så överlägsen favorit och det är intressant att följa med hur Finland och Sverige byter plats på vadslagsningslistorna på plats 11 och 12 – tror inte det hänt på en tid… Gillar nog kanske Tusse mer än själva låten, men visst hörde den till mina favoriter i Mello. Men är det någon annan som också måste bara sjunga ”miljövänlig påse, påse” efter parodivideon som publicerades innan Mellofinalen..?

Malta – Destiny – Je Me Casse

Den här har tippats vinna hela grejen, men jag måste medge att jag inte riktigt hiffar grejen. Visst är den bra, Destiny är härlig och budskapet viktigt, men känns ändå som något vi hört förut och kanske lite out of date?

Bubbling under

Ryssland – Manizha – Russian Women

Visst sörjer jag fortfarande över att Little Big inte representerar Ryssland i år, Eurovisionsscenen hade nog behövt deras show! Men samtidigt hör Russian Women till en av mina udda favoriter, som jag ingalunda tippar högt, men är på något sätt glad över att den är med.

Rumänien – ROXEN – Amnesia

Tja, årets första Billie Eilish -kopia, men det finns ändå något jag gillar i denna.

Årets vinnare?

MEN så kommer ju tre av The Big Five -länderna att uppträda i kväll, och där finns en av mina storfavoriter, nämligen Italien! Och just nu tippar jag faktiskt att de vinner hela grejen! Inget emot Blind Channel, men dessa har nog det där lilla extrat som krävs…Men som vanligt, får man rösta på dem först i finalen, men det vet ni ju redan. Isla blev förresten ivrig att lära sig spela bas tack vare den coola kvinnliga basisten i bändet.

Kul förresten att Måneskin öppet hejar på Blind Channel och lönar sig även att kolla den finska versionen på låten, som Blind Channel drog extempore med hjälp av Google Translate på hotellrummet under sin Youtube-live igår.

Italien – Måneskin – Zitti E Buoni

Annat som bör lyftas upp om kvällens semfinal är ju romansen mellan norska TIX och Azerbadjans Efendi. Först började den med some-videon de publicerade till varandra och igår lär de ha varit på dejt! Uuuh!

Mellodags!

Det har minsann varit en annorlunda Melodifestival i år. Det tog en tid för mig att vänja mig vid att det inte fanns någon publik på plats och insåg vilken stor del av stämningen i Mello publiken utgör. Men annars tycker jag det varit uppfriskande med olika programledare och olika teman i varje avsnitt. Vid något skede upplevde jag lite överdos av det hela, men jag antar att det berodde på att jag just satsat all min energi på UMK.

Lyssnade precis igenom finalisterna och märkte nu tydligt vilka favoriterna är.

Tusse: Voices

Jag tror faktist Tusse är den som kommer att gå förbi förhandsfavoriterna Dotter och The Mamas och vinner hela grejen. Den här låten lät direkt första gången bra och har inte krävt många genomlyssningar. Han sjunger ju så underbart bra och det är en ren njutning att lyssna på den säkra sångrösten. Låten har inslag av The Weeknd och påminner till en början lite om Bulgariens Bones från 2018, men det stör inte alls.

Danny Saucedo – Dandi dansa

Den här har ett groove som jag gillar och får mig att dansa. Gillar också showen med lådrummet och springmattorna. Vinner kanske inte, men får mig glad.

Dotter – Little Tot

Hade så höga förväntningar inför Dotters bidrag, efter förra årets orättvisa resultat. Men tyvärr var nog Bulletproof ändå en bättre låt. Och fast jag diggar hennes Madonnas Keep it Together -inspirerade look, älskade jag discokuledräkten förra året. Gillar stället där hon sjunger ”You don’t, you don’t, you don’t, you don’t wanna be like us”, men annars känns låten lite hackig och ologisk. Men visst märker jag att jag går omkring och sjunger på den. Tror nog ändå det är hon som kommer att tävla om vinsten med Tusse. Själv har jag lite tröttnat på The Mamas, fast jag gillar deras låt. Men nu är det dags för någon annan, eller hur?

Eric Saade – Every Minute

Ja, aldrig tänkte jag väl mig att jag skulle ha Eric Saade som en av mina favoriter! Men, det är något i den här låten som är lite annorlunda och speciellt koreografin fastnade jag för. Den är så kukkuu och lite Loreen-inspirerad, men uppfriskande annorlunda från alla klassiska Saucedo/Ewald/tidigare Saade -dansstilar. Samtidigt är det som min dotter säger: ”Jag gillar dansen mer än sången”. Hon har så rätt, mitt lilla mellofan. Lönar sig förresten att kolla årliga Melloparodin, där Erics koreografi beror på myggbett som kliar. Jag dog en smula när jag såg den, plötsligt kändes koreografin helt logisk.

UMK 2021

I början av mars 2020 hade vi äran att sitta i publiken med Isla när UMK ordnades i Tammerfors. Känns idag som att det lite var den sista festen innan världen stängdes. I kväll ordnas UMK igen här i Tammerfors, men denna gång utan publik, så det är party i soffan som gäller.

Lustigt förresten hur typ Isla, jag och Eva Franz var de enda som var klädda i glitter. Annat var det i Mello 2019…

Är faktiskt rätt ivrig över kvällens startfält, och trots att jag lyssnat på låtarna med jämna mellanrum, har min åsikt förblivit den samma som i början. Men som vanligt kan ju allt ändra när man ser bidragen live. Extra ivriga är både Isla och jag över att Antti Tuisku är programledare! Kanske han en dag går med på att delta i själva tävlingen också? Tror det är något som de flesta finska Eurovisionsfansen väntar på. Han släppte ju passligt nog ut en ny skiva igår, så vi har laddat upp inför kvällens sändning genom att lyssna även på den.

Så till bidragen:

Teflon Brothers X Pandora: I love You

Detta är låten jag kanske hade de största förväntningarna inför och blev kanske lite besviken när jag första gången hörde låten. Till bakgrunden hör att jag lyssnat ganska mycket på Teflon Brothers, Heikki Kuula och Pyhimys tidigare. Heikki Kuula har även en ganska viktig roll i vår familj eftersom Isla ÄLSKADE hans Ipanapa-låt Koirakaveri. Hennes första ord var ju ”hau hau” lite tack vare den. Islas första reaktion var också att hon var fascinerad över att det i samma bidrag fanns Peacock från Masked Singer (Pandora), Koirakaveri OCH killen som hade en baby i Koirakaveri-videon (Pyhimys). Så har ju låten fått synlighet i årets Putous i samband med sketchfiguren Pönttö, vilket knappast skadar. Se t.ex. när Teflarit besökte showen här. Men ja, låten började ju nästan direkt rotera i huvudet och ibland bara måste man brista ut i sång: ”I love you, I-i-i-i-i love you!”. Älskar 80-tals synthen och -stämningen i låten. Lär bli en bra show också, bara allt funkar tekniskt. Detta är alltså låten jag hoppas vinner, men det är en annan sak vad jag hoppas och vad jag tror…

Axel: Hurt

Jag som gillade Axel mest av alla förra året och tyckte så synd om honom, som inte sen fick heller representera Finland pga världens situation, måste medge att jag blir lite uttråkad av årets låt. Inget fel med låten i princip, men den berör bara inget i mig vilket är synd.

Laura: Play

Det att jag måste googla henne när jag hörde att hon representerat Estland två gånger men inte hade något minne av henne säger kanske allt. Lite samma känsla av detta bidrag.

Danny: Sinä päivänä kun kaikki rakastaa mua

Detta var nog årets överraskning! Hade väntat mig något helt annat, men istället fick jag lite Johnny Cash -vibbar av framförandet. Tror nog att man kommer att bli berörd, men någon vinst blir det nog inte.

Oskr: Lie

De flesta säger att Oskr och Axel är de som tävlar om samma röster och det stämmer nog. Fast Lie är nog den bättre av dem, sjunger med i den och gillar texten. Och Oskr har en fin röst.

Blind Channel: Dark Side

Just nu har jag en stark känsla av att Blind Channel kommer att representera Finland i Rotterdam. Och visst, låten är catchy från första början, ”huh huh”-ropen är en rolig detalj och antagligen skulle de ha bättre chanser än Teflon Brothers internationellt. Mitt problem är själva bandet. Vill lite säga som min syster sade åt mig i tonåren: ”Tror du att du e tuff nu?”. Det känns liksom inte äkta, utan de drar en roll som de tror att man ska dra när man representerar en genre som deras. Allt med mittfingret i luften och texter om ”headshots” känns också så fel på nåt sätt på ESC-scenen. Jämfört med Ungerns Viszlát Nyár 2018 känns detta lite fejk på nåt sätt. Kanske jag också påverkas av att jag sett dem live tidigare och fick just samma slags kommentar i huvudet: ”E ni lite tuffa nu?”. Having said that, hör den ändå till mina favoriter i år och maindar inte alls om den vinner. I alla fall är den internationella buzzen kring bidraget lovande.

Ilta: Kelle mä soitan

Den här lär växa live, så jag ger den ännu en chans. Men just nu upplever jag den främst som ganska skrikig, trots fin melodi.

Vad tror du?

Nuuu kööör viii – Mellorapporten

Precis som förra året, har jag ingen överlägsen favorit i Mello i år och hela startfältet känns ganska jämntjockt. Bra låtar visserligen, men ingen som sticker ut sådär som Euphoria eller Heroes.När bidragen nu äntligen släppts på Spotify, har jag äntligen hunnit lyssna på dem och fått kanske lite överraskande favoriter.

DotterBulletproof

Denna gillade jag från första början och var superglad över att den kom vidare, fast Dotter kanske inte är så ”mainstream”. Och vilken genial idé att spegla ljuset från klänningen – hur har ingen kommit på det tidigare? Eller har någon?

Felix SandmanBoys With Emotions

Hade kanske lite problem med Felix efter att ha sett honom som skolskjutare i Netflix-serien ”Störst av allt / Quicksand”, men shit, så jag får lust att dansa när jag lyssnar på låten och märker att jag går omkring o gnolar på den också. Tror kanske inte den vinner ändå, när den måste gå genom Andra chansen (ja, ja, Robin Stjernberg lyckades vinna trots att han gick via Andra chansen, men ovanligt är det!).

MarietteShout it Out

Problemet med låten är kanske att jag gillar Mariette mer än låten. Sku så unna henne en vinst och skulle gärna se henne i Eurovisionerna, men tror inte låten räcker dit, tyvärr.

Paul ReyTalking in my Sleep

Den här kanske inte funkar live, men är en skön låt! Tyvärr är hans röst lite mer ansträngd live än på studioversionen.

Robin BengtssonTake a Chance

Ääääh, kan inte alls med Robin Bengtsson, kunde inte med honom senast han representerade Sverige och kan fortfarande inte med honom. Men så märkte jag att jag gillade låten när jag lyssnade på dem från Spotify, utan att inse att det var just Robins låt. Ääääh.

Som sagt förstår jag mig inte på varför UMK-finalen ska vara samma kväll som Mellofinalen. Själv missar jag den live, eftersom vi just då är med Isla i tv-publiken i Mediapolis.

Eurovisionsvåren är här igen

Junior och jag påväg till Mello-final för ett år sedan

Melodifestivalen har ju pågått redan flera veckor och vi har suttit fastklistrade framför TV:n nästan varje lördag. Äntligen finns alla låtarna på Spotify så man kan börja lyssna på bidragen noggrannare.

Men detta inlägg ska handla om UMK, eftersom även den finalen går av stapeln inkommande lördag, samtidigt som Mellofinalen. Hur man tänkt där vet jag inte riktigt, eftersom man enligt all logik vill ha publik till den finska uttagningen, så varför tävla med den högklassigaste nationella uttagningen om samma publik?

I år ordnas UMK i vår nya hemstad Tammerfors och eftersom jag var så lyckligt lottad att jag erbjöds biljetter dit, bestämde jag mig för att ta min lilla Eurovisionskompis med: Isla. Vi planerar redan att klä oss i samma paljettjackor som på bilden ovan.

Vad tycker jag om årets bidrag då? Är oerhört glad över att man beslöt sig för att skippa systemet från de två senaste åren, dvs att bjuda in en artist. Darude mokade det lite med att istället för att köra sitt eget race producera tre tråkiga poplåtar, som istället blev Sebastian Rejmans show. Jag menar, lyckas man inte få Antti Tuisku dit, så är det liksom ingen idé.

Men tyvärr är ju alla årets bidrag ganska tama. Många av dem har potential, men de lyckas ändå inte riktigt lyfta tillräckligt. Känns lite att man fegat ur mitt i. Allt kan ju ännu ändras på basen av liveshowen, men just nu är jag lite oroad över att det är Erika Vikman som tar vinsten… Det är trots allt henne det snackas om mest (även internationellt), hennes låt har spelats mest och fan, det är ju den enda låten som fastnar i huvudet! Men den känns bara så motbjudande på något sätt och jag kan bara inte gilla den. Ok, många lyfter upp texten:

Kun löytyy valuuttaa paidan alta
Mull’ on tilanteessa aina valta
Katseet ja kommentoijat kauhistelee: ”Ei noin!”
Miehenä olisin jo kadehdittu playboy

Men nej, klarar ändå inte av den.

Den jag hoppas mest på är Aksel Kankaanranta. Låten känns fräsch och jag älskar hans röst! Speciellt när rösten kommer ur en ganska stor och osäker kille, blir effekten magisk. Effekten kan dock bli helt annan om nerverna inte håller och det är det som oroar mig mest.

Den jag tror kan funka bra är Catharina Zülkes låt, om de bara får rätt scenshow till låten. Hon verkar även vara en duktig och säker artist. Låten berör mig dock tyvärr inte.

Blev oerhört glad när jag hörde att Sansa skulle delta i UMK, eftersom jag såg henne några gånger live vid milleniumskiftet, då hon körde mer indierepertoar. Speciellt hennes Björk-coverkvällar var underbara! Tyvärr är ju hennes UMK-bidrag bara en skön bakgrundslåt, inget mer, vilket är synd, eftersom hon har sån talang.

Islas favorit är – inte så överraskande F3M’s ”Bananas”, men energin var i alla fall i videon förvånansvärt låg och apatisk, så vågar inte tro på den värst mycket.

Och det faktum att jag måste fundera länge på vem som framför det sjätte bidraget säger väl sitt… Tika är duktig, men balladen sååå kliché.

Vad tycker du?

Favoriterna i finalen

Andra semifinalen gick lite bättre än den första: fick 9/10 rätt. Albanien överraskade nog säkert alla med att ta sig till final. Men annars var ju nog showen såååå tråkig och jag märkte att jag väntade på Ryssland, så det sku bli lite underhållning till slut. Men en stor del av de tråkiga bidragen skalades bort och det blir en bra final!
Min känsla för Nederländerna bara växte i och med torsdagens framförande, ibland behövs så lite för att skapa en magisk stämning. Tror alltså starkt på att den vinner, trots att den varit den självklara förhandsfavoriten ända sedan början. Får lite samma känsla som med Salvador Sobral – vissa förstår inte alls finheten med låten medan andra är helt sålda.


Italien
älskade jag från första tonerna, precis som de senaste två åren. Och älskar den fortfarande. Men det är något med liveframträdandet (som jag visserligen bara sett på youtube, inte live) som inte riktigt når ut till mig – trots de fantastiska klappen i refrängen – och det skar i hjärtat att jag lämnade den utanför min Top5-tippning. Men tippar på en sjätte plats.


Australien
blew me away under första semifinalen! Shit, vilken snygg scenshow det blev och jeez att kunna sjunga svajandes på en käpp. Och först nu berördes jag av någon orsak av texten i sången och förstod bättre kopplingen till förlossningsdepression.


Island
– ai että så den funkade bra live! Jag ääälskade ju Ungerns metallriv förra året, men kände mig lite ensam med det, men Island tycks ju alla gilla. Hoppas och tror på en hög placering!


Sverige
funkade igen klockrent – som alltid – trots att Sveriges delegation lär ha varit missnöjd över hur avslöjande av gospelkören the Mamas visades. Och det förstår jag ju i och för sig, eftersom det är en av höjdpunkterna i låten. Fortfarande stör jag mig av ”pulsen” i låten, hur den lyfter, saktar in, lyfter, saktar in igen… ääääh, kör för fan!


Azerbajdzjan
funkade också sjukt bra live. Det är bara något som blir lite avlägset i låten, kan inte sätta fingret på det. Placerar sig nog bra, men inte i top 5.


Schweiz
var inte helt lika imponerande live som jag väntat mig, men av alla skaka rumpa -låtarna funkade den nog bäst och roterade aktivt i min pipodisko. Ville bara sjunga ut ”gettin’ rowdy rowdy!” under jobbdagen (vilket jag även gjorde några gånger).


Hur tror jag då att det kommer att gå? Jag har redan lämnat in en tippning till jobbets vadslagning och den ser ut så här:

  1. Nederländerna

  2. Australien

  3. Sverige

  4. Schweiz

  5. Island

Som bekant, kan tippningen ännu ändra efter liveframträdandena, följ med på Twitter hur det går med årets omgång av #ESCbuteljen2019!

Favoriterna inför Semifinal 2

Börjar småningom komma över sorgen att Polen, Ungern och Portugal blev utan finalplats, medan istället San Marino, Estland och Vit-Ryssland är där OFÖRTJÄNT. Riktar blickarna mot ikväll istället. Det blir nog bra. Men visst skrev Portugals Conan the cellphonesmasher Eurovisionshistoria? Helt underbart!

Jag vet inte om detta är ett återkommande fenomen att alla påstår att andra semifinalen är tuffare än den första, medan jag igen har svårt att hitta favoriter ur den. Det kanske också beror på att första semifinalen oftast får mer uppmärksamhet av mig och när den är över, finns det så lite tid att koncentrera sig på andra semin. Men ja, några av de starkaste bidragen finns i kvällens semi, men ganska mycket bajs också. Vääääldigt många slaviska kvinnor med powerballder, gäsp. Kortare lista alltså denna gång:

Nederländerna – Duncan Laurence: Arcade

Den här har ju från första början toppat spelbolagens listor och kanske just därför hade jag lite attitydproblem mot låten och förstod inte finheten i den. Plötsligt öppnade den sig för mig och när jag såg ett kort klipp från övningen fick jag gåshud och var såld. Denna tävlar nog om första platsen vågar jag redan påstå.

 

 

 

 

Sverige – John Lundvik: Too Late For Love

Även här en låt som jag inte förstod hypen med. Vad är det med mig? Glömde bort den alltid när jag lyssnade på Mellofinalisterna och tyckte mest den var en (visserligen bättre) kopia på Österrikes bidrag från förra året. Trots att jag i år såg Mellofinalen live på Friendsarenan blev låten ingen storfavorit för mig, men det var ju helt klart där på plats vem som vinner – publiken gick helt bananas av låten! Jag förstår liksom att den är fin, han är sympatisk och jag älskar kören men den är inte min storfavorit i år. Tycker den är lite väl hoppig, den lyfter, sen saktar den in lite igen och sen igen fart på och tillbaka till det lugna och jag blir tokig! Men having said that vet jag ju att den kommer att befinna sig i top 5, om inte till och med i top 3. Och hej, hörde du redan att John Lundvik och hans underbara The Mamas -kör uppträder i On the Rocks i oktober?

 

 

 

Azerbadjan – Chingiz: Truth

Den här kom lite överraskande bakom hörnet! Hade lite missat den när jag randomlyssnade på årets bidrag, men blev positivt överraskad när jag hörde den. Vet inte om solisten är så sympatisk dock, så det kanske faller på det. Kommer lite att tänka på Bulgariens Bones från förra året och välkomnar den stilens låtar med öppna armar.

Schweiz – Luca Hänni: She Got Me

”Vad är detta för fjant?” tänkt jag när jag första gången hörde låten, men så småningom märkte jag att jag började lite smågilla den, sådär på ett eurovisionssätt. Visst får man lite lust att dansa? Gettin’ rowdy rowdy!

Ryssland – Sergey Lazarev: Scream

Sergey is back! Och precis som senast vill jag inte gilla låten men inser att jag nog gör det ändå. Speciellt från 2:15 blir låten helt magisk. Blir helt säkert imponerande show och denna gång förtjänar Ryssland sin finalplats.

 

Märker ni? Bara karlar som förhandsfavoriter! Gillade Irland och Malta, men är inte helt imponerad av deras liveframträdanden.

Vem tippar jag då går till final? Beslöt mig för att ändå tro på de nordiska länderna:

1. Nederländerna

2. Schweiz

3. Sverige

4. Ryssland

5. Azerbajdzjan

6. Danmark

7. Malta

8. Armenien

9. Nordmakedonien

10. Norge

Darude!?

Efter publiceringen av Finlands representant i Eurovisionerna har jag fått en del frågor om vad JAG tycker om beslutet? Så därför tänkte jag passa på att korka Eurovisionsbloggen för i vår: tadaa!

Märkte vid nåt skede av hösten/vintern att jag lite tröttnade på YLEs pantande av artisten och anade mig en fars på kommande. Har med intresse följt med diskussionerna på olika Eurovisionsforum och sett namn som Eva + Manu, Passionworks, Robin och Antti Tuisku dyka upp i ganska många diskussioner. Och känns lite som att artisterna varit med i hemlighetsmakeriet eftersom ingen lär ha nekat det helt och små tips slängts här och där. Eurovisionsfansen hade t.o.m. tagit reda på att Robin hade registrerat två engelskspråkiga låtar i Teosto, men han gjorde sin comeback som en förnyad Robin på lördagens Emma Gaala istället.

Började de sista dagarna starkt tro/hoppas på Antti Tuisku och märkte att detdär bekanta pirret av förväntan dök upp i magen igen. Någon nämnde Darude faktiskt, men trodde kanske ändå inte helt starkt på det alternativet.

Helt ärligt blev jag först positivt överraskad av Darude, men när solisten publicerades, kände jag mig smått överrumplad. Ja visst, Sebastian Rejman är ju ”edustava” som man säger på det andra inhemska, och sjunger helt ok med bra engelskt uttal, men är han kanske lite av en hasbeen? Fast kan ju funka, vem vet.

Det för mig till mitt dilemma nummer ett: Är Darude nutida och 2019, eller har han stannat i år 2000? Har ju inte precis aktivt följt med hans karriär under dessa 20 år och kan inte påstå att jag är medveten om nån annan hit än Sandstorm. Men å andra sidan är det ju som tur en såpass stor världshit som ALLA vet, Finland har nog aldrig representerats av en SÅ känd artist, så det vet man ju faktiskt inte hur det påverkar slutresultatet.

Lyssnade även på låten Moments som Darude gjort tidigare med just Sebastian Rejman (eller Reyman i detta sammanhang) och den lät helt ok faktiskt.

Foto: Anton Sucksdorff / Yle kuvapalvelu

Hör många påståenden om att Finland nu gör nåt nytt med en DJ och en manlig artist, men här måste jag vara en partypooper och konstatera: tyvärr, några har hunnit före oss, med växlande framgång. Norges JOWST feat. Alexander Walmann år 2017 hörde till mina favoriter när igen Polens Gromee med svensken Lukas Meijer som solist närmast blev en pinsam historia…

Har dock bestämt mig för att vänta med min slutgiltiga dom tills låtarna publiceras inkommande fredag. Spännande!

EDIT: Vill ännu tillägga att jag nog saknar det ursprungliga UMK-konseptet, som trollade fram artister som de unga men begåvade Seinäjoki-killarna i Softengine (vars 11:e placering lär vara Finlands bästa med nuvarande poäng- och domarsystem! Det glömmer man lätt bort!) och fina Lasse och Leena i Norma John (som kanske hade behövt ett pikilite maffigare arrangemang för att ta sig till final, men var ljuvlig på alla sätt!)! Hoppas detta nu bara är ett försök, och att vi återgår till det ”gamla nya” nästa år. Tack.