Den tunga förskolestarten

Det jag oroade mig kanske mest för i samband med flytten var hur Isla skulle anpassa sig till den nya staden och speciellt hur förskolestarten skulle gå.

Försökte intala mig att förra bytet av dagis för tre år sedan ändå gick ganska bra och hon fick snabbt goda vänner där. Men jag var ändå förberedd på en svår början. Hade ändå inte tänkt mig att det skulle vara så här tungt och innebära så mycket gråt och ångest. Och jag förstår och känner hennes ångest och har själv gråtit en skvätt efter att hon somnat. För hjärtat brister ju när barnet försöker intala sig själv att det är ok att fira födelsedag ensam…

Förändringar lär ju bli svårare ju äldre man blir och extra svårt måste det ju vara för ett skyggt och känsligt barn att gå med i ett sammansvetsat gängs lekar. Men jag tror på denna förskola och har bra fiilis över personalen. Och det hade hur som helst varit en stor förändring framför oss, fast vi bott i Esbo, eftersom hon hade bytt till en annan skola/daghem där också nu i höst. Och vi planerade ju tidpunkten för flytten just enligt förskolestarten, trots att jobbsituationen kanske krävt att vi bott ännu ett halvt år i huvudstadsregionen.

  • Jag försöker förstås trösta och uppmuntra henne, men samtidigt vet jag ju att det inte tröstar just nu med att säga ”det blir nog bra” om barnet inte just nu har någon att leka med och är helt ensam. Hon har ju varit van med att leka med grannbarnen på gården och nu bor vi i ett stort höghus där vi inte har en aning om vem som bor där.
  • Igår fick Isla dock två kalasinbjudningar och vi kom med på föräldrarnas WhatsApp-grupp, så det är ju lite framsteg ändå.

    Mitt mantra denna höst är helt tydligt: Det blir nog bra.

    P.S. Vill ännu tillägga att med vårt sociala liv är inget att oroa sig för, Tammerfors har tagit både Joonas och mig emot med öppna armar och vi känner oss välkomna här.

    Annonser

    Eurovisionsveckan

    Eurovisionsveckan är här, woop woop! På fredagen flyger vi till Stockholm och jag ser helt otroligt massor fram emot att få hänga i ESC-bubblan i några dagar. Planer finns att besöka bland annat Eurovision Village på Kungsholmen och ESC-utställningen på ABBA-museet. Vi har ju biljett till Family Show på lördagen och var vi ser finalen vet jag inte ännu. Men fast det skulle vara på hotellrummet så stör det mig inte!


    Extra intressant är ju just årets ESC, pga att det var i just Globen jag senast såg evenemanget live. Men då rusade jag från ett seminarium i Göteborg till Stockholm samma dag och kan inte minnas att jag på något sätt upplevde ESC-stämningen i gatubilden då. Förutom att det spelades Roger Pontare från typ varje fönster när vi promenerade till Globen. Kanske det bara ordnades mindre runt ESC då?

    Jag undersökte ju just den produktionen ganska noggrannt efteråt och det året fick en speciell plats i hjärtat. Blev riktigt inspirerad att gräva fram mitt slutarbete igår:


    Men innan Stockholm kommer ju semifinalerna! Och som bekant brukar jag ju presentera mina favoriter här på bloggen, så även i år. Stay tuned alltså!

    Lucka #18

    Vårvinter 1999. Hade hösten innan börjat studera kulturproducentskap vid YH Sydväst. Gjorde en kort praktikperiod vid Helsingin Juhlaviikot. Tyvärr en alldeles för kort period, eftersom jag – som behöver lite tid för att iaktta situationen i början – aldrig riktigt hann komma in i gänget/jobbet där.

    Minns dock en morgon när jag kom till jobbet och mina kolleger spelade Fucking in Heaven FÖR FULLT o lite dansade till den pga det fanns planer att få Fatboy Slim till Huvila-tältet. Visste vid den sekunden att detta är nog min bransch (tyvärr tog det lite tid innan jag äntligen fick chansen att jobba i branschen…)!

    Var samtidigt riktigt arg på en ex-pojkvän så även den låten var en terapilåt en god tid. Men det var The Rockafeller Skank som charmade mig, speciellt stället vid 4 minuter… Volymen upp!!

    Fick chansen att se Fatboy Slim 10 år senare i Sziget i Ungern, jestas!

    Videon är också cool:

    I did it!

    Sitter för sista gången i bussen mot Sockenbacka för att avsluta min utbildning med kaka och bubbel. 

    När jag på morgonen i min enorma trötthet och bultande huvud tassade in i köket, väntade ett paket på bordet! 

      
    Joonas hade när han kom hem från kvällsturen lämnat den där. Kunde inte direkt öppna den för att inte väcka Islas uppmärksamhet, men visste att vad som helst fanns i detta paket, skulle jag gilla det. När jag väl öppnade den fanns där en klänning!

       
     

    Helt underbar! Var bara så häpen eftersom detta inte var någon som jag nämnt om eller tipsat om att den vill jag ha (trots att jag nog kollat på den), utan han har själv kollat på nätet och tyckt att denhär säkert skulle passa mig. Och det gör den ju! Visst är jag medveten om hans goda smak, kan t.ex. lita på honom när han ska köpa kläder åt Isla, men lite förvånad blev jag ändå!

    Drog klänningen direkt på mig med mina gula strumpbyxor och Lotta from Stockholm-träskor och så småningom började även huvudvärken lätta.

    Det har nog varit intensiva 8 månader och speciellt denna vecka, då jag försökt kombinera hektiskt jobb (pga Provinssi & Tuska) med studier, har nog huvudet tänkt explodera några gånger. Så jag highfivear oss (speciellt mig då, heh) för allt vardagspussel och att jag tagit mig till denna punkt.

    Vart ska en barnfamilj resa på vintern?

    Jag är ju enormt ivrig över att ha ett jobb nu när min utbildning snart tar slut, men samtidigt börjar en liten ångest krypa på i och med att jag inte i år kommer att ha något sommarlov över huvudtaget. Och just nu är det enda folk talar om sommarlov och ALLA frågar mig hela tiden: Kommer du att ha nåt sommarlov alls? Nej, men jag har ett JOBB som jag gillar. Klen tröst just nu faktiskt.

    Det jag tror jag behöver just nu är att boka en semesterresa till vintern, så vi har nåt att se fram emot. Tror det skulle hjälpa lite att orka. 

    Och det är här ni kommer in, kära bloggläsare: Tipsa mig om bästa resemålet med en (på vintern) 3-åring, gärna även hotell och tidpunkt på året.

    Senast var vi ju till Fuerteventura, som har funkat ok först på tumis och senare med en nyss fyllda ettåring, men vågorna är lite väl höga och blåsten lite för kraftig där för att kunna mysa på stranden. Lanzarote funderar vi på, men finns det nåt annat guldkorn vi borde veta om? Gärna med uppvärmd pool då, det hade vi INTE senast, brrrr.

    Jestas, vilken liten loppa Isla var på vår senaste resa:

      

         

    Sommarjobb

    Känns som att jag konstant ursäktar mig för att bloggen inte får den uppmärksamhet den förtjänar, men det händer så himla mycket hela tiden. Bra saker visserligen, så det är ju tur i alla fall. 

    Först och främst fick jag bekräftat att jag får sommarjobb på firman jag nu gör min praktik på. Och DET är jag så glad över, eftersom det känns som om min erfarenhet inom kundservice och kulturproducentstudier äntligen kombineras på ett bra sätt, miljön känns bara så rätt för mig.

    Självklart skulle det vara skönt med sommarlov och jag vet att jag vid något skede på hösten/vintern kommer att känna av detta, men just nu är prioritet nummer 1 att få ett jobb jag trivs med och lite ”riktig” lön. Det var ju liksom huvudsaken med utbildningen jag går just nu. Joonas är ju ledig hela juli, så han kommer antagligen att spendera lite tid med Isla på stugan och som tur åker det ju bussar dit. Så jag tror nog det blir riktigt bra. Och eftersom dagisrumban faller bort i juli, är där ett stressmoment mindre. Skönt.

    När vi för en vecka sen åkte direkt från mitt jobb till flygfältet på tumis, fanns det alltså orsak till att besöka Wine & View-baren och fira både det och vår Stockholm-weekend med lite bubbligt.

      

    Keikkasällskap sökes!

    Scrollade igenom Instagram i morse och det var rätt så många bilder från gårdagens Tavastia-keikka.

    Jag älskar ju att gå på keikkor, det har nästan alltid varit så, att istället för klubbar har jag gått på keikkor. Men ja, situationen förändras ju lite (eller ganska mycket) efter att man får barn. Visst försöker vi hålla oss aktiva på keikkafronten, men eftersom Joonas är mitt främsta & trogna keikkasällskap, kräver det alltid barnvakt.

    I och med min nuvarande praktikplats skulle det dessutom nu vara extra viktigt att jag skulle försöka aktivera mig. Så kan inte du säga hepp nästa gång du är påväg/funderar på en keikka? Kan inte lova att det lyckas (pga att jag som sagt är gift med en som skiftesarbetare, men jag lovar att i alla fall försöka mitt bästa.