Extempore morsdag

Vi har den oturen att morsdagen ofta brukar gå på varann med Hockey-VM. Min man är ju fan av FM-ligahockey, men VM påverkar hans jobb, så det är sällan han får ledigt till morsdag. Och det suger, tycker jag. Men vad kan man åt saken, något vi bara måste leva med, när man jobbar skiftesarbete.

Vid ett skede såg det ut som att jag inte skulle ha möjlighet att fira min egen mor heller och trots att vi firade i förväg på torsdagen, hängde jag läpp över saken igår (visade sig även att PMS hade en viss inverkan i min Morsdagsblues…). Undrade också över min enorma trötthet som drabbat mig typ förra veckan. Somnar varje kväll i soffan (vilket är ytterst ovanligt för mig) och en kort promenadsträcka känns supertung. Sover väl om nätterna, så inte heller där hittas orsaken, men tröttheten känns typ lika överväldigande som under de sömnlösaste perioderna. Har ingen annan förklaring än björkpollen. That must be it.

Hur som helst började morgonen med mys tillsammans med min fina familj och frukost på balkongen med Sachertårta och skumvin.


Sen sökte min snälla pappa Isla och mig med bil och vi åkte ut till sommarstugan, som är turligt nog, ganska nära. Så det blev en varm och fin morsdag sen också med havsluft, läcker grillmat och mycket barnskratt. Gårdagens deppighet var som bortblåst!


Annonser

Fatboy till salu… eller så inte

För ett antal år sen skaffade vi en Fatboy till balkongen. Tror det faktiskt var en av våra första investeringar till balkongen. Märkte dock snabbt att soltiden på balkongen är så kortvarig så dem funkade aldrig riktigt så som jag  hoppats den skulle göra.

Sen har den lite bytt plats, funnits i Islas rum, i vardagsrummet och nu senast som en hög på soffan på balkongen. Jag är bara SÅ trött på den. Den skulle dessutom behöva mer foder, eftersom Fatboys plattas ihop genom åren. Men orka köpa sånt när man mest tycker den är klumpig och i vägen. 

Tror den skulle funka bäst på en terass/gård, men eftersom budgeten för radhuslägenhet inte ännu finns, bestämde vi oss för att sälja den opraktiska klumpen.

När jag tog fram kameran för att ta bilder på den, bestämde sig en liten filur för att den var det skönaste stället att ta en tupplur på just då.


Äääh, gör inte det lättare att sälja precis…

P.S. Har du intresse för en Fatboy Buggle-up, som passar för utomhusbruk säg hep! Som sagt, mer foder behövs, men det får man köpa bl.a. från Vepsäläinen.

Vimma-klänningen

Häromdagen kollade min väninna (som vi fått en massa coola flickkläder av tidigare) ifall vi hade intresse att köpa en helt oanvänd tunika/klänning av det inhemska märket Vimma. Märkte att det var med stor sorg hon gjorde sig av med den, men hennes 5-åring (som har samma klädstorlek som Isla…) totalvägrar använda den. I hennes värld är det bara Frozen/pink/katter osv som duger. 

Blev direkt förtjust i klänningen och köpte den!


Kände en lite än oro när Isla först sa ”vaaaau!” när hon såg den, sen vägrade hon pröva den. Men till Vappen tog jag fram den igen och hon klädde på sig den med stor iver och drog en lång glädjedans i den. Success! Vi har tydligen ännu lite kontroll över vad hon sätter på sig (måste njuta så länge det varar)…

Torrträning update

Vitsi jag diggar förresten att mitt senaste desperata inlägg om torrträning hamnade – pga en inställning jag av misstag klickat på – på LinkedIn, mitt bland alla proffessionella artiklar on karriär och business…

Hur som helst var det ju lite desperat situation med torrträningen i vintras. Efter att rådgivningen bett den ena och andra läkaren ringa mig, ringde till slut nån ”kiss-specialist” och hon tyckte nog jag hade en bra inställning och förstod inte riktig vad dom stressat över på rådgivningen. Alla är individuella och kanske man bör börja fundera på att göra nåt åt saken när barnet är fyra och inte ännu är dagstorr.

Så jag bestämde mig för att inte stressa och låta det gå enligt egen utveckling. 

Hade dock hunnit beställa Pottkalendern, som jag tipsades om. Den fanns dock inte på svenska just då, men nog på norska = ännu bättre! Så vi hängde upp den i badrummet på Islas nivå och lät den vara.


Grejen är alltså att man för varje dag ska klistra kiss- och bajsklistermärken och de har nu de senaste månaderna gått ganska trögt. Vi har använt samma utslag för typ tre veckor. På resan sade Isla jätteduktigt t.ex. vid poolen om hon behövde kissa så vi hann till toaletten, men annars var det nog bara ”byta blöja” som gällde enligt henne.

Men så förra veckans söndag hände nåt:


Och samma meininki har fortsatt även denna vecka! Wooot?! Det är alltså främst på byttan hon trivs, kanske bekvämare där än på pottan med långa ben? Visserligen går det lite till överdrift ibland men månne det inte blir balans på det hela ännu. 

Fröken belönades för detta med en Anna-docka (Anna lär vara Islas favorit från Frozen) så nu får vi hoppas detta ännu fortsätter lika fint.


Avslutar med ännu en illustration ur den fantastiska kalendern:

Nytt försök

Det är helt löjligt hur svårt det varit att blogga på sistone, finns helt enkelt inte tid/energi till det och ju längre pausen blir, desto större blir tröskeln att skriva. Snälla Hanna nämnde ändå på Instagram (som fått fungera som en slags miniblogg på sistone) att hon saknat min blogg, vilket inspirerade att ens försöka.

En reserapport väntar ju förstås,  och de trogna läsarna vet ju vilken tid vi lever just nu i Cattens värld, så Eurovisionsinlägg är också på kommande. Extra spännande i år är ju att jag åker till Stockholm då det gäller! 

Muffins tipsade om att det följande dag skulle släppas fler biljetter, så jag tänkte att jag kollar på skoj när jag råkade sitta vid datorn. Plötsligt blev det blodigt allvar men tyvärr lyckades jag inte få biljett till själva finalen. Det blir istället generalrepetitionen samma dag, så man kommer lite i rätt stämning. Det är ju ändå just i Globen som jag senast sett ESC live år 2000. Ser väl själva finalen på hotellrummet sen, haha!

Vad vi inte tänkte på var att hotellen ju är sjuhuukt dyra just den helgen, då det blev en lite dyrare getaway än planerat… Men fan, ser det som en 40-års gåva åt mig själv!

Blev överraskad hur lätt jag fick Joonas övertalad att åka med, tror jag lyckats helt bra med hjärntvättningen här genom våra år tillsammans. Han är riktigt trevligt ESC-sällskap nuförtiden.

Andra ämnen som bör behandlas är resultat av sömnskola, torrträning, kommande bloggträff i Ekenäs och ja… vad annat? Önskemål?

Som bonus får ni en pinfärsk bild på en tacksam mor som efter ett mycket intensivt veckoslut med dottern just fått spendera över 2h hos frissan:

UMK-finalen

Nu är det nog dags att avbryta min oavsiktliga bloggpaus och skriva lite om mina tankar kring UMK dvs finska Eurovisionsuttagningen. Bland mina Facebookminnen dök följande status från fyra år tillbaka upp:  

Och jag är fortfarande av samma åsikt: UMK har gjort bara bra åt den finska uttagningen; många nya förmågor har upptäckts via den, showerna är snygga, humorn bra och plötsligt känns det inte alls så pinsamt som förr. Det säger redan något att man har svårt att bestämma sig ifall man ska se på UMK eller Mello, som olyckligtvis nog kommer samtidigt (vem som kom på den goda idén på YLE sku kunna motivera sin tanke bakom det, thank you very much). 

Det som även gläder mig är att så många fräscha nya förmågor söker sig till UMK nuförtiden. Vet inte om t.ex. Stig haft en viss påverkan, eftersom hans karriär fick ett extra stort lyft efter sitt deltagande i just UMK. Och hade ett band som Softengine upptäckts, om det inte vore för UMK? Och hur bra klarade inte de sig i finalen?

Hur som helst, till årets upplaga: Inte helt överraskande var min stora förhandsfavorit Lieminen… Hade ju dock lite på känn att hans sångröst inte räcker så långt, men synd är det att hans Daft Punk-inspirerande show med glimten i ögat inte är med och förgyller finalen. Men den blir nog kvar på min spellista. Olyckligt var även att han och Pietarin Spektaakkeli tävlade i samma semifinal eftersom just de två bidragen tävlade om samma publikröster. Även den sistnämnde charmade mig till slut, kanske även de pga snygg och humoristisk show. I like.

Men vilka finns kvar i finalen då? Ganska mörka bidrag på något sätt, när jag tänker efter. Här får ni ta del av mina tankar om dem:

  1. Saara Aalto – No Fear: En catchy tune och helt representabel show, men har nog ännu också något problem med Saara, hon bara inte når ut till mig. She doesn’t do it for me.
  2. Stella Christine – Ain’t Got Time For Boys: Att den här tog sig till finalen var en ganska stor överraskning, men en positiv sådan! Tyckte den först var lite tråkig, sen ändrade videon totalt min åsikt men så var liveframträdandet lite intetsägande kanske. Men proffsig är hon ju och är glad att hon är i finalen.
  3. Eini – Draama: Den här är jag lite orolig över… Hörde ni tjuten hon fick i första semifinalen? Hoppas det inte betyder något och att hon på riktigt inte är ett hot i finalen.
  4. Cristal Snow – Love Is Blind: Den här gillade jag ganska direkt efter att jag hört dem första gången. Videon var också sjukt snygg men hade Cristals framträdande från tidigare Euroviisut i minnet och mindes att han inte är en sångare precis. Och det stämde ju tyvärr. Men framträdandet är starkt och känslofyllt och showen snygg, så det KAN ju räcka? En av mina favoriter, vågar jag påstå.
  5. Annica Milán & Kimmo Blom – Good Enough: Var ingen Angelo deNile-fan förra året och blir ingen Kimmo Blom-fan nu heller. Låter som något Azerbadjan sku ha tävlat med för några år sedan, tjåkigt tjåkigt.
  6. Mikael Saari – On It Goes: Här har vi ett bra exempel på vad ett bra liveframträdande kan göra. Senast Mikael Saari deltog tyckte jag han var motbjudande och överlägsen och suckade lite när jag hörde att han även i år skulle delta. Videon orkade jag inte riktigt med, helt för mycket av allt och pga min attityd orkade jag helt enkelt inte koncentrera mig på låten. Sen kom hans liveframträdande och jag märkte att jag fastnat totalt framför tv-rutan och kände mig rörd. Håren reste sig på mina armar och det brukar vara min mätare på vad som kommer att klara sig. Så enkelt med bara honom och den söta danserskan i rufsigt hår, som i början rör på läpparna till sången och så bara växer den och exploderar till slut. Jag har på känn att denna skulle även Öst-Europa kunna gilla. Det skadar ju inte heller att han sjunger fantastiskt och ser helt bra ut… Denhär kom alltså helt bakom takaa och blev min vinnarfavorit!
  7. Tuuli Okkonen – Don’t Wake Me Up: Tuuli vem? Det här var bidraget som man hela tiden glömde bort och så tog den sig till final? Vad hände?
  8. Barbe-Q-Barbies – Let Me Out: Jag vill så gärna gilla denna, eftersom ESC behöver tuffa bänd speciellt med kvinnor och BQB är ett bra band. Men låten är bara inte tillräckligt bra, det händer liksom inget i den. Tyvärr. Men gillade ändå Mikko Silvennoinens läppä om hur solisten är höggravid och det liksom är babyn som sjunger ”Let me out!”…
  9. Sandhja – Sing It Away: Även här ett bidrag som jag så gärna sku vilja gilla, men tyckte inte Sandhjas sång var så stark. Hade även förväntat mig ett lite mer färgstarkt framträdande, blev nu lite tråkigt.

Vem gillar du mest och hur tror du det går? 

Nu hoppas jag bara att jag skulle få se showen live på lördagen! Tycker det lite suger att mitt jobb ville ge mig som födelsedagsgåva två biljetter till UMK-finalen men så fick man inte ens köpa biljetter dit! Höh. *

*EDIT: Det fixade sig, jag fick biljett dit, tack vare en supersnäll individ! TACK!

Här ännu mina favoriter, varav två alltså redan fallit från finalen:

Ny kamera

Jag har ju en längre tid drömt om en bättre kamera. Joonas har ju en fin systemkamera, men den är så enorm så jag nästan är lite rädd för den. Förstår inte alls hur den funkar och har tröttnat på att alltid vara beroende av Joonas när jag vill att det tas bättre bilder på t.ex. Isla. Dessutom är den så stor att Joonas sällan ids släpa med den.

Målet var alltså en mindre systemkamera och hade lite fattat tycke för en viss modell av Olympus PEN-kameror. 

Problemet var brist på pengar. Men hej, jag fyller ju år! Kanske jag kan be en valfri summa av mina gäster ifall de inte har presentideer och absolut vill ge något? Perfekt!

Och efter min lilla insamling hade jag faktiskt skrapat ihop till en ny kamera. Frågade lite runt, och efter några rekommendationer bytte jag Olympus PEN mot Olympus OM-D E-M10 och därtill 14-42mm f/3.5-5.6 -objektiv. En kompis har E-M5:an och varit supernöjd med den, men E-M10:an har som extra egenskap Wi-Fi, vilket är något jag känner att jag behöver mycket.

Rajala råkade ha superbra rabatt på denna kombo och på köpet får man delta gratis i deras Digijärkkärikoulu, vilket jag tycker är helt super (tyvärr rymdes jag med först på kursen efter vår resa. Får bara träna på egen hand tills dess.). 

  
Jag är ju så amatör när det kommer till systemkameror så har mycket att lära mig ännu. Hittills har jag listar ut hur jag flyttar över bilder till telefonen med hjälp av Wi-Fi och knäppt ett par bilder:

   
 
Men jag är mycket ivrig!