Embrace the grey

Den trogne bloggläsaren kanske minns att jag hade en ganska lång period då jag försökte blondera mitt hår gradvis (hos frissa visserligen) och drömmen var att en dag få helt gråvitt hår. Nå, visade sig att mitt hår hade helt för mycket rödpigment i sig att inte ens silvershampoo med starkaste pigment hjälpte. Och eftersom mitt hår led så mycket, färgade vi för ett år sedan håret igen mörkt, nästan svart och jag stortrivdes.

Problemet var att jag blivit lite äldre sen jag hade svart hår senast och först nu med mörkt hår insåg jag att jag faktiskt har ganska mycket grått hår och det ser inte ok ut, när roten växer. Eftersom jag inte har råd att besöka frissan varje månad, kräver det att jag färgar rötterna själv och började iom POD – som jag skrev om i förra inlägget – fundera på att det knappast gjorde gott för huden i ansiktet heller. Trivdes som sagt superbra i riktigt mörkt och fick även feedback av andra att jag passade i det, så det var med lite sorg i hjärtat som jag tog beslutet att något måste göras.


Kontaktade min frissa för att kolla om hon hade några idéer, hur jag skulle kunna godkänna det faktum att jag börjar bli gråhårig, men på ett snyggt sätt. Vi var båda överrens om att ränder/slingor är det smartaste, MEN problemet var den mörka färgen under. 

Vi beslöt oss ändå för att testa med ränder och sedan med ”liukuvärjäys” blondera topparna + olaplex-behandling därtill. Och efter 3 h var jag riktigt nöjd med resultatet:


Det kommer att kräva ännu fler ränder, men kanske inte lika ofta som det nästan svarta håret behöver fixas.

Annonser

Jäkla Perioral dermatit

Minns ni, när jag i höstas led pga infekterade läppar och då fick feldiagnosen perioral dermatit? Det visade ju sig sedan vara svårt fall av exem som direkt blev bättre med rätt medicinsalva.

I slutet av maj reagerade jag på att jag fick mer och mer finnar på hakan och fick passligt nog till morsdagsgåvs ett presentkort till ansiktsvård. Köpte en del hudprodukter av märket Exuviance, men huden blev inte bättre, utan nästan bara sämre. När vi på midsommaren var på lande, hade jag glömt packa med hudkräm och använde en äldre kräm jag hittade i necessären och huden exploderade av irritation.

Några dagar innan semestern kontaktade jag min kompis, som är läkare, och fick den självklara diagnosen perioral dermatit. När jag nu tänkte efter, var det ett solklart fall och blir sämre av just bl.a. värme, sol, mens och stress. Check, check, check och check! Bör också erkännas att jag tidigare i somras försökte kurera den irriterade huden med cortisonsalva, vilket är en big no no och jag inser nu, varför det varnas om att överhuvudtaget undvika cortisonsalva i ansiktet, eftersom även det kan åstadkomma POD.

Eftersom jag redan i höstas fick salvan Rozex (när fallet inte var POD), bestämde vi med läkaren att prova på det och att skydda ansiktet för solen med solkräm med UV30 för känslig hud. Tyvärr passar Rozex-salvan tydligen inte alls åt mig, eftersom huden bara blev värre och nu reagerade även läpparna och stora blåsor bildades. Precis som i höstas, då jag använde Rozex först på läpparna. Utbudet på Dalsbruks apotek var inte mycket att hurra för, så fick ingen hjälp där och kände mig helt gråtfärdig varje gång jag såg mig i spegeln.

Efter en vecka på lande, skulle Joonas och jag åka på festivalresa till Ilosaari och huden var som värst då. Det rann vätska ur blåsorna och sved som bara vad. Hade ju inget annat alternativ än att sätta ett tjockt lager av smink på, eftersom jag inte hade stått ut med mig själv annars. Det såg förfärligt ut och jag kände mig så ful, så ful. Samma morgon beslöt jag mig för att lämna bort Rozex, vilket även min läkarväninna understödde.

I Lahtis hittade vi ett stort apotek där en hjälpsam tjej rekommenderade åt mig lugnande produkter för extrakänslig hud och jag kände mig direkt lugnare och slappnade av lite. Stressade ju oerhört för detta, vilket inte heller hjälper precis.

När vi efter en 10h bilresa anlände till motellet, tvättade jag direkt ansiktet och lade på mina nya krämer och kändes som om huden direkt lugnade ner sig och jag kände mig bättre över att fara till festivalområdet.


I bra skick var ju inte huden, men det gick på något sätt ändå att glömma bort det för en stund.


Tänk, vilka mirakel smink kan åstadkomma!

Väl tillbaka på landet började jag kurera mig inifrån, dvs undvek smink, lämnade bort alkohol, vitt socker och försökte undvika spannmål. Så småningom har jag även lagt till probioter, zink och D-vitamin till mitt dagliga intag. Lite svårt att såhär efter två veckor säga om det haft någon inverkan, eftersom det varit svårt att undvika solen tillsammans med en 4-åring på landet och solen helt klart gör det sämre. Så här såg situationen ut för några dagar sedan:

I verkligheten är det nog betydligt rödare, men har inte lust att publicera helt de hemskaste bilderna här.

Tidigare i veckan var vi till Salo för att söka medicin åt Isla och letade där efter Dr. Hauschkas produkter, som rekommenderats för just POD. Istället hittade jag liknande produkter av märker La Roche-Posay, som funkat bra på min hud, så har testat dem i typ en vecka nu. Just nu ser mitt arsenal ut så här:


Negativa med Rosalic-dagskrämen är att den endast har UV 15, så den ersätter inte helt solkrämen. Eau Thermal Avène -krämen i mitten var främst för irritationen på läpparna.

Häromdagen skaffade jag ännutill Dr Hauschkas ansiktsmask, som rekommenderats att låta verka över hela natten ifall man lider av POD.


Det som sörjer mig är att jag har en bra, nästan oanvänd (och dyr!) serie Exuviance-produkter, som jag inte just nu vågar använda.

Finns den några medsystrar där ute? Kan inte ni berätta om era upplevelser? Pupulandia-Jennis texter om POD har i alla fall varit ett stort stöd för mig.

Finaldags!

Vilken svårtippad semifinal det blev i torsdags! När jag i tisdags tippade 9 av 10 rätt, så blev torsdagens saldo 7 av 10. Ärligt sagt kändes den semifinalen så tråkig och jag bara tänkte: Oj om Finland hade tävlat i denna semi…

Hur som helst drabbades jag av spysjuka igår kväll och samma meininki fortsätter idag. Är dessutom ensam hemma med Isla – som är frisk – och väntar som solens uppgång på att Joonas kommer från jobbet för att jag ska få ens en liten tupplur innan kvällen.

Vi kör väl med favoriterna igen:

PORTUGAL

Såg ni publiken under Salvadors framträdande? Alla såg helt saliga ut! Och det förstår jag. Dendär rösten, de där ögonen och hela hans habitus! Och att han verkar ganska rolig privat gör det hela bara ännu mer perfekt! Om du vill rösta på honom, rekommenderar jag att göra det via appen, man får en komisk videohälsning som tack! Jag skulle hoppas att Portugal skulle överraska och vinna, men tror nog att det blir andra eller tredje placering.

ITALIEN

Tror fortfarande Francesco vinner hela grejen, men blev lite småorolig när man i semi 1 såg klippet från hans framträdande. Verkade han inte lite väl ivrig? Sådär att sångrösten led av det. Men ah, blir så glad av låten, den är just passligt kucko, vill bara dansa med och skrika ut ”Namasté, Alé!”. Han verkar vara en charmig prick sådär annars också, vilket alltid är ett plus!

NORGE

Blev lite besviken på hur ”svagt” det lät live. Solisten var bra men soundet lät tunt. Det lyfte liksom aldrig. Men är SÅ glad att JOWST är med i finalen!

BULGARIEN

Tror detta är årets ”ryska” bidrag som får en del röster från den sidan. Men helt förtjänt nog, Kristian sjunger ju så sjuuuukt bra och är helt klart en wonderkid. Och låten är ju också kraftig. En 3e plats tror och hoppas jag på. Italien och Portugal är ändå såpass personliga och själsliga jämfört med denna produktion.

UKRAINA

Lite besviken på att de bytt ut sina scenkostymer, tyckte de var mycket mer imponerande på förhandsvideon (klippet här under). Men nöjd med att ens ett rockbidrag är med!

BUBBLING UNDER:

RUMÄNIEN

Vet ni vad? Denhär kändes helt galet uppfriskande mitt i den tråkiga semi 2:an, så jag unnar den en finalplats!

ARMENIEN

Jo, denhär funkade ju nog live! Fortfarande önskar jag att hon hade en lite mer personlig röst…

BELGIEN

… som jag glömde från min lista i tisdags! Så bra låt med personlig röst men herrijess vilket osäkert framträdande! Blanche var ju helt ”kakat housuissa” och ville bara bort från scenen. Kan egentligen inte begripa hur hon gick vidare? Men låten är fortfarande såpass bra att den kommer på min topplista.

Om jag orkar, kan ni följa mig på Twitter under namnet @cattairene , där jag deltar i #escbuteljen2017 -vadslagningen igen. 
Men nu, nu ska jag sova lite.

Favoriterna i semifinal 2

Nu börjar gårdagens frustration lägga sig och man kan igen koncentrera sig på dagens semifinal. Känner mig inte alls lika taggad inför ikväll och har betydligt färre favoriter i denna semifinal. Det kanske också förklarar varför det inte fanns plats för Norma John bland finalisterna.

Ska skriva ett skilt inlägg om mina tankar om hur det gick på tisdagen, men nu koncentrerar vi oss på kvällens bidrag.

NORGE

Inte kanske helt överraskande att denna är min favorit. En mer elektronisk, helt enkelt en modern låt. Var inte helt övertygad först men den växer hela tiden mer och mer. Vrid upp volymen!

BULGARIEN

Känns lite genomtänkt och kalkylerad men shit så 17-årige Kristian kan sjunga! Och det är ju helt enkelt en BRA powerballad. Denhär kommer garanterat att finnas bland top 5, om inte t.o.m. top 3 i finalen.

UNGERN

Det är något i denna som bara funkar för mig. Kan inte sätta fingret på vad, men har gillat den från första gången jag hörde den.

BUBBLING UNDER:

ÖSTERRIKE

Denhär e helt kiva. Men det är kanske just det som är problemet att den just bara är kiva. Vi får se om den växer mer live.

VITRYSSLAND

Det när nåt i denna som behagar mig, märker att jag ofta går och gnolar på den. Få se hur den funkar live.

IRLAND 

Alltså hur gammal är Brendan? Han låter ju yngre än Kristian Kostov, men han lär nog vara äldre. Helt ok boybandballad, inte just nåt mer.

Favoriterna i semifinal 1

Eurovisionsveckan är här, tjohoo! Ikväll sänds första semifinalen och jag känner mig helt sjukt nervös eftersom Finland tävlar just ikväll. Tror så starkt på låten och vill så gärna att den klarar sig. Det har även varit en stor glädje att följa med Leena och Lasse på Norma Johns InstaStories, de är såna underhållande fjantar, bäst. Såsom ock Eva och Pöll aka De Eurovisa.

Här kommer mina personliga favoriter:

PORTUGAL 

Som jag älskar denhär! Salvador sjunger rakt in i mitt hjärta och jag ler som en fåne när jag lyssnar på låten (och kanske ännu mer när jag ser på framträdandet…). Han är bara så go’ i sin illasittande kavaj och man vill bara att han ska vara just som han är. Man vill liksom bara krama honom! Låten påminner mig dessutom om när jag som barn lyssnade på ESC-vinnare från 50-talet från mammas skiva med alla forna vinnare. Saknar ingalunda den stilen sådär annars men i detta format funkar det perfekt. Och det är ganska länge sen Portugal varit min förhandsfavorit!

FINLAND

När jag första gången hörde alla UMK-låtarna blev jag ganska besviken. Blackbird var den enda som kändes sådär lite lovande, men inget mer. Den hade sköna Twin Peaks-vibbar, vilket inte är fel nu när TP är extra-aktuell igen. Men så såg jag framträdandet live och gåshuden var ett faktum. Och det lär vara snäppet maffigare nu i finalen, vilket gläder mig; det blev liksom lite på hälft i UMK, som om de lite sparade på krutet. Det gör mig hoppfull att höra så mycket positivt om bidraget av utländska fans och känns skönt att man kan lita på att Leenas sång håller. Förra året kvittade det för mig om Finland skulle gå till final, i år blir jag sjukt besviken!

AZERBADJAN 

Känns cool och lite sådär passligt skum. 

ISLAND

Vill gilla denna mer än vad jag egentligen gör. Även denna känns cool och representerar en genre jag välkomnar varmt i ESC. Men mitt problem är att jag tröttnar på låten halvvägs. Hoppas den funkar bättre live.

ARMENIEN

Jess, Armenien är tillbaka med den stil jag uppskattar stort: Modernt men starkt armeniskt. Skulle gilla låten ännu mer om det inte varit för Jamala förra året. Känns kanske lite efterapat och sångerskans röst är inte lika personlig. Men det lär bli bra show och är glad att den är med!

BUBBLING UNDER:

CYPERN

G-son in da house… IGEN. Har samma problem som med Ryssland förra året: Gillar den mer än vad jag skulle vilja.

LETTLAND

Lite tråkvarning, men det är nåt i den som fascinerar. Ser fram emot att se den live.

MOLDAVIEN

Jag har två ord: EPIC SAXGUY. Därför. Hur coolt är det inte att en saxofonist från MOLDAVIEN blir ett youtubefenomen pga ett saxofonsolo i en riktigt kräppig låt som inte ens tog sig till final? Hey Mamma är ju helt hemsk också, men Isla meddelade att det är hennes ”bästa låt” och om kvällarna brukar hon dansa och sjunga till denna med tillhörande saxofonmoves. Underbart.

FINALISTERNA:

ITALIEN

Har förstått att tre av de klara finalisterna också uppträdet ikväll och Francesco är ju enligt mig (och många andra) den som vinner hela grejen. Här kan jag inte lita på annat än min magkänsla: Gillade den efter att kanske ha hört en halv minut av låten och har inte tröttnat ännu heller. Blir så lycklig av den. Den har liksom allt: Charmig och proffsig artist, catchig refräng, koreografi och ”Allez!”-utrop och bäst av allt: en dansande gorilla. Vad mer behöver man?

Favoritresumé

Argh, skrev ett låååångt inlägg igår, som jag aldrig hann publicera och nu har det ju självklart försvunnit! Finns inte bland draftsen heller. Just så. Nytt försök alltså idag.

När jag hinner få det klart är oklart, men det kommer nog innan kvällens semifinal, jag lovar!

Hög på musik

Jag har ju alltid känt en stor kärlek för musik och älskar speciellt att uppleva musik live. Utan musik vore nog livet jävligt tomt.

Nu har ju livet lite ändrat och jag har inte samma möjlighet att gå på keikkor när jag känner för det. Och det är synd, speciellt eftersom en av mina arbetsförmåner är att få gå gratis på legendariska Tavastias keikkor. Och jag tycker ändå de bästa keikkorna upplevs just där, stämningen är bara så rätt. Herrijess om jag haft denna förmån för ca 10 år sen!

Igår skulle färöiska Eivør spela första gången i Finland i just Tavastia (ikväll i Tammerfors, vink vink). Kände inte till hennes musik från förr men bara bilden på henne, hennes namn och nationalitet väckte intresset. Några kolleger upplevde henne på lite samma sätt så vi lyssnade på henne på jobbet och jag kollade detta klipp från föregående kväll på Jooles Holland:

Kände mig övertygad och eftersom jag ändå skulle vara på körövning samma kväll var det liksom på hemvägen att sticka sig in på Tavastia.
Tröttheten var enorm och kände ett litet obehag när det spelades tre låtar från Twin Peaks soundtracket medan scenen stod tom och jag bara väntade att jätten snart dyker upp och säger ”It is happening again…”.

Men åh, vilken musikupplevelse det blev! Denna härliga kvinna som verkade så sympatisk och sjöng som Kate Bush när hon sjöng på engelska och som en älva när språket var färöiska. Jag har inte på länge upplevt att jag tas med totalt i musiken och efteråt stod hela vårt sällskap med munnen upp och undrade vad vi just vittnat. Och man känner sig som om man skulle vara hög på musik och det är nog en fantastisk känsla!