Mevi

”Så hon nu orkar tjata om den där Mew”, men i samband med keikkan började jag (igen) fundera på det här med hur man ”bör” uttala engelskspråkiga bändnamn när man talar om dem på finska.

Fast jag är en ganska jobbig språknazi ibland, och vill att saker ska uttalas på rätt sätt, så hör jag ändå till den koulukuntan som uttalar bändnamn ”på finska”. Det är liksom bara en oskriven regel, det är bara mer ”rockuskottavaa” och uttalar man dem på rätt sätt låter man som om man sku försöka vara finare än vad man är.

Mina klassiska exempel är de inhemska (redan begravda?) bänden Lemonator & Ceebrolistics: Det låter bara helt dumt att tala om ”Lemonejtör” & ”Siibroulistik”. Nu fick jag förresten lust att lyssna på båda, ah, sommaren 2001…

Mew däremot är ett litet dilemma för mig. Kan bra tala om ”Mevin keikka”, men när nån frågar mig vad det är för bänd som spelar kan jag inte svara ”Mevi”, utan säger istället ”Mjuu” och den som ställde frågan ser ut som ett frågetecken (story of my life).

Det är mig fortfarande dock ett mysterium hur man ska uttala Jean Paul Gaultier på finska utan att låta som att man brassar med att man muka kan franska (har nämligen fått höra om det en gång)…

Att sånt funderar jag på under bussfärden till skolan.

Annonser

Sympatiska Mew

Som sagt, det var två mycket trötta föräldrar som tog sig till Tavastia en onsdag kväll. Men tacka vet jag smidigheten nuförtiden vad gäller keikkor mitt i veckan: Vi kom in, trängde oss direkt in i salen och kanske en minut senare, prick 21:30 (som meddelats på förhand) stegade bändet in på scenen. Visserligen var de extra spelsugna och spelade i två timmar, men det kan inte hjälpas. Det är ju bara bonus, om det är bra musik.

Jag har ju aldrig sett Mew live, vilket stört mig enormt, eftersom alla berömt speciellt deras festivalspelningar, att det är en stor upplevelse.
Började lyssna på dem aktivt när And The Glass Handed Kites kom ut och jag tror det var samma sommar de gjorde en minnesvärd keikka i Provinssirock – där jag då inte var. Kräpp.

Hade alltså förberett mig på en visuell, konstnärlig – men aningen kall – keikka, men så var det inte alls! Inga screens eller kikkailua, utan istället tre (+två i bakgrunden) sympatiska danska 40-åringar (nåja nästan, lika gamla som jag anyways) som pratade trevliga grejer med sin charmanta danska accent och verkade uppriktigt sagt glada av att börja sin turné just i Tavastia.

Och så musiken! Brukar gäspa alltid när band spelar nya låtar man inte hört förr, men istället var jag helt trollbunden och fick t.o.m. en tår i ögonvrån av en av låtarna. Det var länge sen jag lyckats få en liknande keikkaupplevelse!

Mew är annars också ett intressant koncept, eftersom det är ett slags indierock/-popbänd, som även hevare uppskattar. Tungt komp blandat med elektroniskt och så solisten Jonas’ körpojksröst och blyga habitus, så fascinerande!

Ser alltså fram emot kommande albumet, lät lovande!

IMG_2495.JPG