UMK & PKN

Har velat skriva om UMK redan i ett par dagar, men är så matt av all diskussion som Pertti Kurikan Nimipäivät åstadkommit. Försöker göra mitt bästa för att hålla mig borta från debatterna, men det är en viss utmaning för en ESC-entusiast att inte försöka försvara sin ståndpunkt.

Samtidigt är jag nöjd över diskussionen som föds och uppmärksamheten internationellt (som dock varit främst positiv, har iaf inte hittills stött på en enda negativ kommentar i internationell media, annat är det i Finland…). I ett sammanhang som ESC är diskussion alltid bra. Både positiv som negativ. För då får vi uppmärksamhet och DET är bra i ett enormt evenemang där det är lätt att försvinna i mängden. Som jämförelse kan vi minnas de heta debatterna om hur hemskt det är att vi skickar ett SATANISTband som Lordi för att representera Finland…

Jag erkänner att jag i tiderna inte var nöjd över att Lordi vann, tyckte precis som många andra att vi får skämmas. Men det var främst för att jag tyckte det var ett pinsamt bänd och jag avskydde Would You Love A Monster Man, som var deras hit från tidigare. Och om jag förstod rätt var de nog inte så uppskattade i musikerkretsar heller. Så ja, jag hörde till kappvändarna då. Till saken hör också att jag inte den tiden klarade av att se på finska uttagningen, eftersom produktionen var så usel, programledarna pinsamma och låtarna av usel kvalitet. Det året hade jag och min vän Micko möjlighet att vara med i Finlands backupjury och jag minns hur jag under Lordis framträdande plötsligt fick gåshud, vände mig om till Micko och konstaterade: ”Herregud, den här kan ju klara sig bra!”.

Denna gång satt både Joonas (som skulle stiga upp 04:30) och jag fastklistrade framför tv:n och hejade på Pertti Kurikan Nimipäivät. Tappade nästan hoppet efter jurygruppernas röster (tänk att JAG kunde vara tacksam över att juryns röster inte spelade så stor roll!) och höll på att få hjärtslag när det till slut stod mellan Satin Circus och PKN (som jag ju förutspådde!). Lättnaden var så stor att jag nästan grät och såg nog att även Joonas var ganska rörd. Såpass mycket levde vi in oss i händelsen. Hade inte dött om Satin Circus representerat Finland, men tyvärr var deras framträdande lite hackigt och hade nog blivit uppätna i stora finalen.

Många invänder att Aina mun pitää inte är en bra låt. Och jag förstår att den inte faller alla i smaken. Men så bör vi minnas att det är en punklåt och lite andra regler gäller inte i den genren. Det är inte en favoritmusikstil för mig, men en genre jag uppskattar och främst uppskattas PKN stort inom punkscenen. Jag erkänner att det nog varit helt samma för mig vilken låt PKN  än framfört och jag hade ändå hejat på dem. Detta är helt enkelt en för stor chans för Finland att missa.

Otur för SC att tävla just samma år som PKN, men ni får nog er chans ännu! Visst hade det harmat om t.ex. Softengine förra året förlorat mot PKN, men nu fanns det ingen i startfältet som var tillräckligt stark. I ett evenemang där det är svårt att hitta på något nytt är vi nu första i många delar: Första riktiga punklåten, kortaste låten i ESC:s historia och självklart första bändet där medlemmarna har funktionshinder. Och jag tycker att det är så härligt i dessa dagar att just DE får representera ett helt land i ett internationellt evenemang.

Jösses, jag skulle ju bara skriva kort… Avslutar med att länka till Nicke Aldén och Jari Tervo, som tänker ganska lika som jag OCH en fantastisk engelsk översättning av låten som Kari Aalto själv gjort:

Maria Veitola läste nyss upp texten på Radio Helsinki och därefter spelade de Hurriganes’ Red River Rock. Perfekt.

UMK-final

Ja, så har Eurovisionsvåren redan satt igång med buller och brak och jag har inte hunnit kommentera det över huvudtaget här, hoppsan! Men självklart har jag följt med både UMK och Melodifestivalen, som tragiskt nog kommit samtidigt och därför har Mello i min värld kommit lite i skymundan. Men efter imorgon kan jag igen koncentrera mig på svenskarnas utbud med full energi!

Läste nyss delar av De Eurovisas kommentarer om UMK-finalisterna. Eller om jag ska vara ärlig skummade jag igenom texten och läste främst om Pertti Kurikan Nimipäivät och Satin Circus, som är de två som jag tror (och hoppas) kampen ska gå mellan. Johan nämner att det finns en risk för att man skulle skicka PKN endast som ett socialt experiment, men här måste jag lite protestera. Ok, min första tanke var ”jee, Eurovisionen behöver sådant som PKN och med detta skulle vi sticka ut ur mängden!”. Min andra tanke var ”men hur månne de klarar av pressen av ett så stort evenemang?” eftersom jag sett dem live och vittnat om hur Pertti Kurikka himself avbryter låten för att något går fel. Men så tänkte jag att det kanske är en fördel för dem att det är singback, så behöver de inte stressa över spelandet? PKN är ändå ett bänd, som turnerat utomlands, älskar det vad de gör och är starkt uppskattade i speciellt punkscenen, inte endast i Finland, utan även utomlands. Tidigare i vintras skrev bl.a. en av medlemmarna i Dead Kennedys (om jag minns rätt, hittade inte nu artikeln) en hyllningstext om PKN och DET är stort. För att inte glömma alla andra utländska medier som uppmärksammat detta. När hände detta senast? Hmm, ring a bell? Lordi, 2006 (fast de fick internationell uppmärksamhet först när det var klart att de skulle representera Finland i ESC, om jag inte missminner mig). Och vi vet ju hur det gick där. Ok, jag håller med, låten är inte den starkaste, så jag skulle nog skicka dem främst på basen av bändet och vem de är. Men visst diggar jag budskapet i låten, som Pertti Kurikka (eller var det solisten Kari Aalto?) lär ha skrivit när han var på sjukhus pga någon infektion i magen och hade en massa förbud på vad han fick göra/äta osv. Enkelt är bra. Och kort är låten dessutom, även det är nytt i sammanhang som ESC, där man in i det sista klämmer allt man kan i de fjuttiga 3 minutrarna som är tillåtna. Och som jag så många år tidigare efterlyst, så behöver ESC olika genrer av musik och denna stil av punk har vi inte ännu upplevt där. Ok, var det månne Andorra som försökte med någon slags skatepunk med söta killar för något år sedan, men annars tycker jag det varit tyst på den fronten.

Bilden, som är tagen av Anton Sucksdorff, lånade jag från denna danska artikel.

PKN är alltså det jag tycker att Finland bör skicka, främst pga att de övriga bidragen i det annars färggranna och intressant starfältet har ett problem: Om låten är bra, är inte sången tillräckligt bra och vice versa. En som bl.a. faller i detta träsk är Satin Circus, som har en galet catchy och bra låt till ett evenemang som ESC. MEN live lät inte sången så jättesäker (jämfört med t.ex. Softengines Topi förra året. Man, kunde den killen sjunga!). Jag är inte så jätteinsatt i bändet, trots att Svenskfinland hyllat dem väldigt mycket de senaste åren (kanske lite för mycket ibland, enligt mig…), men då jag sett dem uppträda live eller på tv, har det alltid varit den blonda killen (Krippe?), som sjungit/varit liksom frontfigur. Nu är det plötsligt killen med modellbakgrund som är solisten – men har han lika bra sångröst? Ni som känner bändet från förr, har han sjungit förr, eller är detta ett taktiskt val? Inte så jättehejsan i så fall. Reagerade nämligen i första UMK-uttagningen att Krippe sade något i stil med att han vet inget om att se bra ut, så han är inte rätt person att svara… Märkte ni samma?

Och namnet har ju väckt en hel del lustiga reaktioner, främst bland vänner och bekanta med Brittisk påbrå/koppling…

Bildkälla

Men som sagt, det blir en minst sagt intressant och färggrann final imorgon, vilket nog inte alltid är fallet vad gäller finska uttagningar. Själv saknar jag juryn och deras möjlighet att påverka, litar inte alls alltid på finska folkets röst…*

Hur tror DU att det går och har du någon favorit?

Avslutar ännu med videon på båda favoritlåtarna:

*EDIT: Fast nu läste jag att det ändå fanns en slags proffsjury med och inte bara folket.