Hög på musik

Jag har ju alltid känt en stor kärlek för musik och älskar speciellt att uppleva musik live. Utan musik vore nog livet jävligt tomt.

Nu har ju livet lite ändrat och jag har inte samma möjlighet att gå på keikkor när jag känner för det. Och det är synd, speciellt eftersom en av mina arbetsförmåner är att få gå gratis på legendariska Tavastias keikkor. Och jag tycker ändå de bästa keikkorna upplevs just där, stämningen är bara så rätt. Herrijess om jag haft denna förmån för ca 10 år sen!

Igår skulle färöiska Eivør spela första gången i Finland i just Tavastia (ikväll i Tammerfors, vink vink). Kände inte till hennes musik från förr men bara bilden på henne, hennes namn och nationalitet väckte intresset. Några kolleger upplevde henne på lite samma sätt så vi lyssnade på henne på jobbet och jag kollade detta klipp från föregående kväll på Jooles Holland:

Kände mig övertygad och eftersom jag ändå skulle vara på körövning samma kväll var det liksom på hemvägen att sticka sig in på Tavastia.
Tröttheten var enorm och kände ett litet obehag när det spelades tre låtar från Twin Peaks soundtracket medan scenen stod tom och jag bara väntade att jätten snart dyker upp och säger ”It is happening again…”.

Men åh, vilken musikupplevelse det blev! Denna härliga kvinna som verkade så sympatisk och sjöng som Kate Bush när hon sjöng på engelska och som en älva när språket var färöiska. Jag har inte på länge upplevt att jag tas med totalt i musiken och efteråt stod hela vårt sällskap med munnen upp och undrade vad vi just vittnat. Och man känner sig som om man skulle vara hög på musik och det är nog en fantastisk känsla!

Annonser

Sympatiska Mew

Som sagt, det var två mycket trötta föräldrar som tog sig till Tavastia en onsdag kväll. Men tacka vet jag smidigheten nuförtiden vad gäller keikkor mitt i veckan: Vi kom in, trängde oss direkt in i salen och kanske en minut senare, prick 21:30 (som meddelats på förhand) stegade bändet in på scenen. Visserligen var de extra spelsugna och spelade i två timmar, men det kan inte hjälpas. Det är ju bara bonus, om det är bra musik.

Jag har ju aldrig sett Mew live, vilket stört mig enormt, eftersom alla berömt speciellt deras festivalspelningar, att det är en stor upplevelse.
Började lyssna på dem aktivt när And The Glass Handed Kites kom ut och jag tror det var samma sommar de gjorde en minnesvärd keikka i Provinssirock – där jag då inte var. Kräpp.

Hade alltså förberett mig på en visuell, konstnärlig – men aningen kall – keikka, men så var det inte alls! Inga screens eller kikkailua, utan istället tre (+två i bakgrunden) sympatiska danska 40-åringar (nåja nästan, lika gamla som jag anyways) som pratade trevliga grejer med sin charmanta danska accent och verkade uppriktigt sagt glada av att börja sin turné just i Tavastia.

Och så musiken! Brukar gäspa alltid när band spelar nya låtar man inte hört förr, men istället var jag helt trollbunden och fick t.o.m. en tår i ögonvrån av en av låtarna. Det var länge sen jag lyckats få en liknande keikkaupplevelse!

Mew är annars också ett intressant koncept, eftersom det är ett slags indierock/-popbänd, som även hevare uppskattar. Tungt komp blandat med elektroniskt och så solisten Jonas’ körpojksröst och blyga habitus, så fascinerande!

Ser alltså fram emot kommande albumet, lät lovande!

IMG_2495.JPG