UMK 2021

I början av mars 2020 hade vi äran att sitta i publiken med Isla när UMK ordnades i Tammerfors. Känns idag som att det lite var den sista festen innan världen stängdes. I kväll ordnas UMK igen här i Tammerfors, men denna gång utan publik, så det är party i soffan som gäller.

Lustigt förresten hur typ Isla, jag och Eva Franz var de enda som var klädda i glitter. Annat var det i Mello 2019…

Är faktiskt rätt ivrig över kvällens startfält, och trots att jag lyssnat på låtarna med jämna mellanrum, har min åsikt förblivit den samma som i början. Men som vanligt kan ju allt ändra när man ser bidragen live. Extra ivriga är både Isla och jag över att Antti Tuisku är programledare! Kanske han en dag går med på att delta i själva tävlingen också? Tror det är något som de flesta finska Eurovisionsfansen väntar på. Han släppte ju passligt nog ut en ny skiva igår, så vi har laddat upp inför kvällens sändning genom att lyssna även på den.

Så till bidragen:

Teflon Brothers X Pandora: I love You

Detta är låten jag kanske hade de största förväntningarna inför och blev kanske lite besviken när jag första gången hörde låten. Till bakgrunden hör att jag lyssnat ganska mycket på Teflon Brothers, Heikki Kuula och Pyhimys tidigare. Heikki Kuula har även en ganska viktig roll i vår familj eftersom Isla ÄLSKADE hans Ipanapa-låt Koirakaveri. Hennes första ord var ju ”hau hau” lite tack vare den. Islas första reaktion var också att hon var fascinerad över att det i samma bidrag fanns Peacock från Masked Singer (Pandora), Koirakaveri OCH killen som hade en baby i Koirakaveri-videon (Pyhimys). Så har ju låten fått synlighet i årets Putous i samband med sketchfiguren Pönttö, vilket knappast skadar. Se t.ex. när Teflarit besökte showen här. Men ja, låten började ju nästan direkt rotera i huvudet och ibland bara måste man brista ut i sång: ”I love you, I-i-i-i-i love you!”. Älskar 80-tals synthen och -stämningen i låten. Lär bli en bra show också, bara allt funkar tekniskt. Detta är alltså låten jag hoppas vinner, men det är en annan sak vad jag hoppas och vad jag tror…

Axel: Hurt

Jag som gillade Axel mest av alla förra året och tyckte så synd om honom, som inte sen fick heller representera Finland pga världens situation, måste medge att jag blir lite uttråkad av årets låt. Inget fel med låten i princip, men den berör bara inget i mig vilket är synd.

Laura: Play

Det att jag måste googla henne när jag hörde att hon representerat Estland två gånger men inte hade något minne av henne säger kanske allt. Lite samma känsla av detta bidrag.

Danny: Sinä päivänä kun kaikki rakastaa mua

Detta var nog årets överraskning! Hade väntat mig något helt annat, men istället fick jag lite Johnny Cash -vibbar av framförandet. Tror nog att man kommer att bli berörd, men någon vinst blir det nog inte.

Oskr: Lie

De flesta säger att Oskr och Axel är de som tävlar om samma röster och det stämmer nog. Fast Lie är nog den bättre av dem, sjunger med i den och gillar texten. Och Oskr har en fin röst.

Blind Channel: Dark Side

Just nu har jag en stark känsla av att Blind Channel kommer att representera Finland i Rotterdam. Och visst, låten är catchy från första början, ”huh huh”-ropen är en rolig detalj och antagligen skulle de ha bättre chanser än Teflon Brothers internationellt. Mitt problem är själva bandet. Vill lite säga som min syster sade åt mig i tonåren: ”Tror du att du e tuff nu?”. Det känns liksom inte äkta, utan de drar en roll som de tror att man ska dra när man representerar en genre som deras. Allt med mittfingret i luften och texter om ”headshots” känns också så fel på nåt sätt på ESC-scenen. Jämfört med Ungerns Viszlát Nyár 2018 känns detta lite fejk på nåt sätt. Kanske jag också påverkas av att jag sett dem live tidigare och fick just samma slags kommentar i huvudet: ”E ni lite tuffa nu?”. Having said that, hör den ändå till mina favoriter i år och maindar inte alls om den vinner. I alla fall är den internationella buzzen kring bidraget lovande.

Ilta: Kelle mä soitan

Den här lär växa live, så jag ger den ännu en chans. Men just nu upplever jag den främst som ganska skrikig, trots fin melodi.

Vad tror du?