Dagispersonalen har sedan början varit lite oroade över Islas balans, eftersom hon är lite efter de andra vad gäller rörelse. Jag har själv inte riktigt förstått problematiken i det, eftersom hon ändå är yngst i gruppen och lärde sig gå först vid 15 mån. ålder och är kanske inte till sin natur sådan som snabbt lär sig något nytt. Vi har diskuterat också med personalen om att det ibland glöms bort att Isla ändå är så ung, eftersom hon är så lång. Men bra är det ju förstås att de följer med det.
Hur som helst har det enligt mig skett en massa framsteg sedan dagisstarten, här hemma också klättrar hon upp på stolar och soffan, vilket hon inte gjort förr.
Det har ändå framförts önskemål om att vi skulle låta henne gå vägen mellan dagis & hem, vilket vi även gjort, eftersom det är så kort väg. Har dock börjat föra henne om morgnarna med vagn, eftersom det går snabbare och stämningen hålls trevligare. När vi ska gå hem gäller det att inte ha bråttom, allt ska undersökas under den korta vägen hem – om hon inte ska kramas i famnen det vill säga. Gungorna på granngården är också en obligatorisk pitstop och hon kunde gunga hela dagen, om hon fick välja.
Så här såg det ut idag:
Catten 