Laponie of Scandinavia

När jag i september besökte Jessica på Rebel Helsinki för min andra behandling (läs mitt inlägg här), fick jag i testsyfte en ansiktsolja, som inte ännu då lanserats och tyvärr inte då passade min hud som just då råkade vara i extra reaktivt skick. Men jag blev intresserad av produkten och började följa märket Laponie of Scandinavia, speciellt efter att Jessica berättade om kvinnan bakom det, Kia. Hon har varit om det mesta vad gäller hudproblem och även hon råkat nyligen ut för det asiga POD. Här kan du läsa hennes historia.

Hade chansen att sitta ner med Kia en stund och jeez, den kvinnan vet mycket om produkter, inc:ar och ämnen överhuvudtaget, är helt fascinerad! Hade kunnat sitta fast hur länge som helst och talat med henne, speciellt som hon VET vad POD handlar om och hur asigt det är.

Hur som helst fick jag chansen att testa en ny version av oljan samt All-around balm, som jag använt främst till läpparna (även det ett problemområde), spruckna fingertoppar och utslag på fingrarna, en helt underbar mångsidig produkt!

Än så länge är det bara dessa två produkter som finns i deras sortiment men ser enormt mycket fram emot deras följande produkter! Deras linje är att använda så få ingredienser som möjligt, och det är just vad en problemhud som min uppskattar.

Har nu använt oljan i över en månad i kombination med rosenvatten och det känns riktigt bra faktiskt! Den lämnar en skön matt känsla på huden, vilket man inte skulle kunna tro att en olja kan åstadkomma och funkar även bra under makeupen. Lite finnar uppstår då och då, men jag har en känsla att orsaken till dem är främst hormonal och att inte oljan är boven bakom dem i detta fall. Jag har främst använt den till natten, eftersom jag tyckt Olivia Klein -krämen funkat bra dagstid, men även då och då använt oljan dagstid. Det är många som prisar oljor och använder endast dem istället för krämer. I’m not there yet, men tror nog jag håller på och övergår till det även jag…

Har du erfarenhet av oljor i ansiktsvård? Berätta gärna hur du upplevt det!

Annonser

Hårprojektet

För en tid sedan tipsades jag om att man kunde reservera tid till en konsultering till Q Hair. Ringde till salongen i Kortteli, som är närmast jobbet och råkade tala med en Pauliina, som bad mig komma förbi. Gillade hennes idéer och förslag och bokade tid till henne.

För någon vecka sedan besökte jag henne första gången och spenderade över 4 h hos henne. Det var verkligen inte någon lätt utgångspunkt, eftersom håret undertill var ännu nästan svart (eller från halvvägs randigt efter allt färgande på egen hand) och håret ovanpå hade lite av en grön(!) nyans. Tänk att man inte reagerat på det själv! Hon sade direkt att jag skulle skippa den gråa Graphite-versionen av Color Mask -produkterna och fortsätt med Pearl, alltså den ”ljusröda”.

Pauliina använde sig av en sk. bayalage-teknik när hon blonderade håret, för att få ett jämnare resultat istället för klassiska ränder. Hon färgade även roten lite mörkare och tack vare shadow roots -tekniken flyter liksom rotfärgen med resten av hårfärgen. Låg en lång stund i massagestolen vid tvättbänkarna då Olaplex-behandlingen och toningen verkade men när håret torkades, var Pauliina inte helt nöjd, utan föreslog att jag följande vecka skulle komma på nytt, gratis förstås.Färgen var faktiskt förvånansvärt mörk trots blondering och var kanske inte helt nöjd med den röda nyansen, eftersom det inte alls var det jag var ute efter. Efter ett par tvättar började det dock redan se ljusare ut.

Sen var det dags för mitt andra besök, som denna gång tog över 3h. Efter första färgningen var hårer ganska orange, så hon lade en till toning på, så nyansen blev lite lugnare. Var själv helt supernöjd och tacksam över att jag vågade testa mig fram till en ny frissa. Visserligen tog mitt hår säkert stryk av denna behandling, men köpte Olaplex hem nu också, så jag använder den ett par ggr i veckan.

Om en månad åker vi på solsemester, då håret högst troligt kommer att bli ljusare och efter resan jobbar vi vidare med håret. Nu fick mitt hår en jämnare nyans, eftersom ränderna jag hade tidigare var så dominerande. Pauliina sade också att varje gång håret blir ljusare, avslöjas min tidigare färgningshistoria i form av typ randigt hår, så det finns nog ännu att jobba på!

Mellodags

Läste just mitt inlägg om Melodifestivalen från förra året, där jag nämnde hur jag gäspat mig igenom deltävlingarna. Och lite samma fenomen har jag upplevt i år. Helt okej låtar, men inte en enda som jag reagerat på direkt att hej, denhär gillar jag massor! Visst har jag kollat alla deltävlingar, de flesta live t.o.m. men inte så engagerat som jag hoppats.

Det roliga i år har varit att mitt främsta Mellosällskap varit Isla! Hon ser koncentrerat på alla deltävlingarna och väljer sina favoriter, men sist och slutligen säger hon ändå att ”alla var bra!”. Gillar attityden. Dessutom ser hon på Fredagkväll från Barnkanalen, där de alltid är på plats veckan innan sändningarna och intervjuar och gör kul grejer med tävlarna, så hon liksom känner artisterna redan.

Har nu försökt lyssna på bidragen mer aktivt, så ska försöka summera mina favoriter för i år:

Benjamin Ingrosso – Dance You Off

Vem sku ha trott det, efter min förra årets irritation? Låten är bra, lite Rock With You -känsla och showen är snygg. Problemet med Benjamin är bara att han tar det på så stort allvar och vill så himla mycket. Visst ska man ta det på allvar också, men lite skoj måste man också ha för att få lite sympatipoäng av publiken.

Mariette – For You

Härliga Mariette! Precis som förra året är jag av den åsikten att hennes första låt var bäst och denna når inte helt till samma nivåer. Men den har många bra element och diggar Mariettes stil, röst och utstrålning.

Martin Almgren – A Bitter Lullaby

Precis som Mariette, vet jag Martin från Idol och känns som en gammal bekant redan och DEN sympatiska figuren. Låten är ju lite tråkig och lik Mumford and Sons (inget fel med det i och för sig), men Martin sjunger så bra och charmar med sin personlighet.

Mendez – Everyday

Alltså kan det stämma att INGEN minns Mendez från hans MTV-tider? Börjar bli smått frustrerad över att folk ser ut som frågetecken när jag nämner hans forna hit Razor Tongue. Serr asså! Hur som helst växer denna låt på mig men tycker det är såååå synd att sången låter så falsk. Mendez har ju tidigare koncentrerat sig på rappandet medan andra skött sjungandet, men nu satsar även han på sången. Kanske inte så smart.

Felix Sandman – Every Single Day

Plötsligt, typ under denna vecka insåg jag att detta är ju en riktig vacker låt. Felix är bara lite överteatralisk och låter så boyband när han sjunger och stör mig tyvärr på det ganska mycket.

BUBBLING UNDER:

Samir och ViktorShuffla

Fan! Vill inte alls gilla denna men äsch så den smyger sig på! Påminner i ”refrängen” lite om Greklands Rise Up för något år sedan, vilket inte alls är fy skam. Men argh, kan inte alls med Samir…

Jessica AnderssonParty Voice

Vill tänka Jessica – ge nu upp redan! eftersom jag tröttnade på henne för länge sedan. Men är inte denna kanske en av hennes bästa bidrag?

Isla i sin tur älskar Fuldans med Rolandz och dansade den senast idag utanför Tölö Idrottshall…

Sen vill jag nog passa på att avsluta med denna klockrena bild som cirkulerat på sociala medier på sistone:

Dilemmat med UMK i år

Det känns av någon orsak så svårt att skriva om UMK i år. Och det är himla synd, eftersom jag gillat UMK ända sedan början (var INTE ett fan av Euroviisut, orkade knappt se på de sista uttagningarna) och ansett att detta var just förnyelsen finska uttagningen behövde. Och visst förstår jag på ett sätt varför man gjorde som man gjorde i YLE i år, men ändå känns det lite motigt. Orsaken är helt enkelt artisten och min personliga inställning mot henne. Och jag vill ändå försöka hålla mig saklig utan att dissa någon när jag skriver om årets uttagning.

Vi tar bidragen först: Det finns ett uttryck som brukar användas i samband med Eurovisionerna: ”Svensk skrivbordslåt”, det vill säga en jämälåt av svenska låtskrivare som skickats till andra länders uttagningar, som inte varit riktigt tillräckligt bra till Melodifestivalen. Ofta brukar det vara Azerbadjan som tävlar med sådana låtar och i år tycker jag tyvärr alla Finlands bidrag låter som sådana. Monsters är ändå den jag gillar bäst av alla tre, men även den känns som bitar av många bra låtar som lappats ihop till en, utan att ändå passa ihop. Har inte så mycket att säga om de två övriga låtarna, eftersom de inte väcker just några känslor i mig och videona till bidragen gör dem bara ännu mer stökiga. Jag hoppas och tror att liveframträdandena på lördagen kommer att forma min slutliga åsikt och eventuellt även ändra på den totalt.

Visst tror jag att Finland kommer att klara sig i år, såpass stor är den internationella hajpen och Saara Aalto är en av få finska artister – kanske t.o.m. den enda? – som fixar stora och extravaganta shower, är säker på scen och har en otrolig röst. Det bevisade hon ju i X Factor UK. MEN det tar inte bort det att jag inte tycker att hon når ut till publiken: Hon har ett otroligt tjockt skal omkring sig och väcker inte just sympatikänslor hos publiken. Visst är hon ju glad och ”knasig” men på ett ganska jobbigt sätt. Och det är ju det som känns så illa, att kritisera någon för dess personlighet, eftersom det knappast är något hon kan ändra på precis. Men det är det som är Saara Aaltos främsta problem och enligt mig orsaken till att hon är den ”eviga tvåan” (sist och slutligen är det ju inte någon dålig merit att bli tvåa i större tävlingar, eller hur?). Paketet är liksom klart, men så är det en oerhört viktig ingrediens som fattas. Det blir helt enkelt för ytligt på något sätt. Och det är just det som gör det så svårt för mig att fixa en positiv inställning till årets uttagning. Äsch, är inte ens hundra procent säker på om jag tänker se live på uttagningen. Det är ju inte precis en överraskning vem som kommer att representera Finland i år…

Hur känner ni inför lördagen? Vilken låt gillar ni mest?

5 år!

Nu är det ju redan lite över två veckor sedan vi fyllde år i vårt hus och det firades i ett par veckoslut.

Man blir nog lika förvånad varje år, hur kan min lilla flicka vara redan 5 år? Det känns att det skett helt otroliga förändringar i henne det senaste året och mot det bättre. Kan hända att miljöbyte i form av flytt och byte av dagis inverkat, eller så är det helt enkelt en naturlig utveckling i denna ålder.

Hon har blivit så mycket modigare: Fortfarande väljer hon noggrannt vem hon anförtror sig åt, men tröskeln är inte så hög att lita på nån. Fortfarande kan hon behöva en stund att lite kolla läget, men ganska snabbt börjar hon nuförtiden babbla med folk, speciellt om vi har gäster och hon är i en bekant miljö. Det har märkts i och med att personalen byts i ganska rask takt men hon fattar snabbt tycke för nya personer och påverkas inte lika starkt som förra året (då alltid just den person som Isla fattat extra mycket tycke för slutade eller bytte avdelning). Jag hoppas dock innerligt att detta personalbyten snart får ett stopp, för bra gör det inte åt barnen hur som helst.

På dagis har hon helt klart en bästis, som de är urgulliga med, men hon lär leka fint med de flesta barnen, även med pojkarna.

Älskar tjejens humor. Vi kan ha så roligt tillsammans och jag diggar att hon uppskattar just rätt detaljer och nyanser.

Hon älskar att dansa. På födelsedagen åkte vi på en tumiskryssning med Isla (+mina föräldrar) och discot var oerhört viktigt för henne. På ditvägen vägrade hon dansa med i koreografierna som visades men när hon väl fick freestyla, tänkte man inte få henne bort från dansgolvet och jag bara äääälskar hennes moves!

Ätandet är lite enformigt och hon är oerhört kräsen och DET bekymrar mig trots att jag vet att det inte hjälper att stressa. Det är bara oerhört irriterande. Nattkissandet är en annan grej som inte alls tycks göra framsteg, men även här litar jag på att det blir bra så fort hon är mogen för det, så gick det med dagstorrheten också. Men är bara så innerligt trött på att byta lakan om nätterna, trots att hon har nattblöja…

Igår var vi på 5-års kontroll till rådgivningen och allt var fint. Hade en ny sköterska, som var helt härlig. Var förberedd på att få höra igen vad allt vi gör fel som föräldrar, men hade istället en så skön känsla när jag gick därifrån. Precis som efter utvecklingssamtalen på dagis nuförtiden (i motsats till den ångest jag upplevde efter samtalen på förra dagiset). Bäst!

Bli gråhårig med stil

Jag nämnde visst i ett tidigare inlägg i somras att jag skulle godkänna mina gråa hårstrån och avstå från min svarta hårfärg och de eviga rotfärgningarna.

Sedan sommaren har jag varit ett par, tre ggr till frissan och tagit ränder och samtidigt har hårlängden faktiskt vuxit ganska mycket.

I december gjorde jag faktiskt något så radikalt som testade en ny frissa! Har ju gått hos samma frissa sedan typ 2010 och svor ju innan det att jag aldrig ska bli beroende av bara en frissa. Det har ju sina fördelar: Man lär känna frissan ganska bra, hen lär känna ens hårtyp också ganska väl, det är lätt att få tid och hen är flexibel gällande tider osv. Men ibland känns det bara att man lite jumittar, kanske behöver nya idéer och helt enkelt nya ögon som ser på ens hår och vad som passar en på ett nytt sätt. Gillade henne jag var till senast, hon var verkligen duktig på dethär med kalla toner! Men det är lite tufft att få kvällstider till henne, så det är ett problem.

Hon rekommenderade mig istället för silvershampoo en kombination av dessa två som balsam:

Nu är mitt dilemma bara att jag trots att jag är helt nöjd med håret just nu, känner jag att det är lite tråkigt och lite väl ”naturligt”. Vill kanske ha antingen helt mörkt eller så helt ljust. Mitt projektnamn bytte alltså från ”Embrace the grey” till ”Harmaantuminen coolisti” dvs ”bli gråhårig med attityd” (låter inte lika bra på svenska). Förstår att mitt hår är en utmaning med den mörka färgen under, men det måste ju gå ändå.

Nu efterlyser jag alltså tips på frissor, som kanske skulle passa till detta projekt. Gärna i centrum av Helsingfors. Är nyfiken på Q Hair – känner du någon där? Eller någon annan fantastisk typ?

Nya utmaningar gällande hudvård

Det senaste året var nog en utmaning när det kom till att behålla självförtroende vad gäller utseende. Tur att man är så pass ”till åldern kommen” att det kanske inte stressar en så mycket som det kanske gjort som 20-åring.

Först hade jag problem med läpparna, som drabbades av svår exem men det tog lång tid att få dem bra. Och helt bra är de inte ännu heller, det är nog ett mysterium vad som ligger bakom det. Misstankar on herpes och svamp har behandlats, men inget bekräftats. I våras drabbades Isla av löss i tre omgångar, så även jag. Eller jag vet inte egentligen hur många ggr jag råkade ut för dem eftersom Joonas hade en massa kvällsjobb under denna period och jag hade alltså ingen som regelbundet kollade mitt hår. Jag kan berätta att man inte känner sig värst attraktiv när man hittar löss eller ägg i eget hår. Fy fan!

Och sen kom den förbannade perioraldermatiten som påverkat mig starkast och jag har emellanåt känt mig så ful och olycklig. Men i och med den har jag lärt mig ganska mycket om min hud och bekantat mig med en helt ny värld: naturkosmetik.

Jag började ju med DMK-produkter som jag köpte från Rebel Helsinki, och har varit riktigt nöjd med dem. Men nu har jag försökt hitta alternativa produkter, som skulle vara lite mer skonsamma för plånboken, samt lite lättare att få tag på just då när man behöver dem. Väldigt mycket hittar man i t.ex. Ruohonjuuri men en mycket positiv ny bekantskap har varit TwistBe i Kampen. Personalen är oerhört kunnig och tar sig tid att fundera på vilken produkt skulle kunna passa just en. Och de har t.o.m. kategoriserat perioraldermatit som en hudtyp och listat produkter enligt dem.

Nu senast introducerades jag till ett märke som heter Olivia Klein. Eller jag har ju noterat att namnet dyker upp med jämna mellanrum när det talas om känslig hud, men hade ingen aning om att märket var inhemskt. Även i detta fall är grundaren av märket en person som själv lidit av hudproblem och därifrån fått motivationen att grunda en egen produktserie. Det fina med Olivia Kleins produkter är att man har möjlighet att få pengarna tillbaka på TwistBe ifall man t.ex. skulle få en allergisk reaktion eller det inte annars passar ens hud. Vet inte om detta gäller OK-produkterna i allmänhet eller om det bara är i TwistBe. Bra hur som helst, tycker jag som lätt kan få allergiska reaktioner av nya produkter.

För en tid sedan fick jag en testerförpackning på Lumenes serum av deras nya serie Harmonia, som lär vara till 95-99% ekologiskt. Serumet kändes bra, men ville inte hitta den i någon affär, förrän jag upptäckte den vackra förpackningen på Silja Line! Fuktighetskrämen från OK räcker inte helt till att fukta min vinterhud, så har blandat i lite serum i krämen.

Som tillägg har jag lagt till Flow Cosmetics Organic Rose Water som ansiktsvatten, den känns riktigt fräsch och lugnande.

Är lite ängslig över hur huden kommer att reagera under vår solsemester i april. PODen har ju klart blivit triggad alltid av solen och värmen. Om det dock är något jag lärt mig är det att inte vara en sekund i solen utan hög solskyddsfaktor i ansiktet! Bör erkännas att det är en grej jag kanske tidigare slarvat med lite…