Finaldags!

Vilken svårtippad semifinal det blev i torsdags! När jag i tisdags tippade 9 av 10 rätt, så blev torsdagens saldo 7 av 10. Ärligt sagt kändes den semifinalen så tråkig och jag bara tänkte: Oj om Finland hade tävlat i denna semi…

Hur som helst drabbades jag av spysjuka igår kväll och samma meininki fortsätter idag. Är dessutom ensam hemma med Isla – som är frisk – och väntar som solens uppgång på att Joonas kommer från jobbet för att jag ska få ens en liten tupplur innan kvällen.

Vi kör väl med favoriterna igen:

PORTUGAL

Såg ni publiken under Salvadors framträdande? Alla såg helt saliga ut! Och det förstår jag. Dendär rösten, de där ögonen och hela hans habitus! Och att han verkar ganska rolig privat gör det hela bara ännu mer perfekt! Om du vill rösta på honom, rekommenderar jag att göra det via appen, man får en komisk videohälsning som tack! Jag skulle hoppas att Portugal skulle överraska och vinna, men tror nog att det blir andra eller tredje placering.

ITALIEN

Tror fortfarande Francesco vinner hela grejen, men blev lite småorolig när man i semi 1 såg klippet från hans framträdande. Verkade han inte lite väl ivrig? Sådär att sångrösten led av det. Men ah, blir så glad av låten, den är just passligt kucko, vill bara dansa med och skrika ut ”Namasté, Alé!”. Han verkar vara en charmig prick sådär annars också, vilket alltid är ett plus!

NORGE

Blev lite besviken på hur ”svagt” det lät live. Solisten var bra men soundet lät tunt. Det lyfte liksom aldrig. Men är SÅ glad att JOWST är med i finalen!

BULGARIEN

Tror detta är årets ”ryska” bidrag som får en del röster från den sidan. Men helt förtjänt nog, Kristian sjunger ju så sjuuuukt bra och är helt klart en wonderkid. Och låten är ju också kraftig. En 3e plats tror och hoppas jag på. Italien och Portugal är ändå såpass personliga och själsliga jämfört med denna produktion.

UKRAINA

Lite besviken på att de bytt ut sina scenkostymer, tyckte de var mycket mer imponerande på förhandsvideon (klippet här under). Men nöjd med att ens ett rockbidrag är med!

BUBBLING UNDER:

RUMÄNIEN

Vet ni vad? Denhär kändes helt galet uppfriskande mitt i den tråkiga semi 2:an, så jag unnar den en finalplats!

ARMENIEN

Jo, denhär funkade ju nog live! Fortfarande önskar jag att hon hade en lite mer personlig röst…

BELGIEN

… som jag glömde från min lista i tisdags! Så bra låt med personlig röst men herrijess vilket osäkert framträdande! Blanche var ju helt ”kakat housuissa” och ville bara bort från scenen. Kan egentligen inte begripa hur hon gick vidare? Men låten är fortfarande såpass bra att den kommer på min topplista.

Om jag orkar, kan ni följa mig på Twitter under namnet @cattairene , där jag deltar i #escbuteljen2017 -vadslagningen igen. 
Men nu, nu ska jag sova lite.

Favoriterna i semifinal 2

Nu börjar gårdagens frustration lägga sig och man kan igen koncentrera sig på dagens semifinal. Känner mig inte alls lika taggad inför ikväll och har betydligt färre favoriter i denna semifinal. Det kanske också förklarar varför det inte fanns plats för Norma John bland finalisterna.

Ska skriva ett skilt inlägg om mina tankar om hur det gick på tisdagen, men nu koncentrerar vi oss på kvällens bidrag.

NORGE

Inte kanske helt överraskande att denna är min favorit. En mer elektronisk, helt enkelt en modern låt. Var inte helt övertygad först men den växer hela tiden mer och mer. Vrid upp volymen!

BULGARIEN

Känns lite genomtänkt och kalkylerad men shit så 17-årige Kristian kan sjunga! Och det är ju helt enkelt en BRA powerballad. Denhär kommer garanterat att finnas bland top 5, om inte t.o.m. top 3 i finalen.

UNGERN

Det är något i denna som bara funkar för mig. Kan inte sätta fingret på vad, men har gillat den från första gången jag hörde den.

BUBBLING UNDER:

ÖSTERRIKE

Denhär e helt kiva. Men det är kanske just det som är problemet att den just bara är kiva. Vi får se om den växer mer live.

VITRYSSLAND

Det när nåt i denna som behagar mig, märker att jag ofta går och gnolar på den. Få se hur den funkar live.

IRLAND 

Alltså hur gammal är Brendan? Han låter ju yngre än Kristian Kostov, men han lär nog vara äldre. Helt ok boybandballad, inte just nåt mer.

Favoriterna i semifinal 1

Eurovisionsveckan är här, tjohoo! Ikväll sänds första semifinalen och jag känner mig helt sjukt nervös eftersom Finland tävlar just ikväll. Tror så starkt på låten och vill så gärna att den klarar sig. Det har även varit en stor glädje att följa med Leena och Lasse på Norma Johns InstaStories, de är såna underhållande fjantar, bäst. Såsom ock Eva och Pöll aka De Eurovisa.

Här kommer mina personliga favoriter:

PORTUGAL 

Som jag älskar denhär! Salvador sjunger rakt in i mitt hjärta och jag ler som en fåne när jag lyssnar på låten (och kanske ännu mer när jag ser på framträdandet…). Han är bara så go’ i sin illasittande kavaj och man vill bara att han ska vara just som han är. Man vill liksom bara krama honom! Låten påminner mig dessutom om när jag som barn lyssnade på ESC-vinnare från 50-talet från mammas skiva med alla forna vinnare. Saknar ingalunda den stilen sådär annars men i detta format funkar det perfekt. Och det är ganska länge sen Portugal varit min förhandsfavorit!

FINLAND

När jag första gången hörde alla UMK-låtarna blev jag ganska besviken. Blackbird var den enda som kändes sådär lite lovande, men inget mer. Den hade sköna Twin Peaks-vibbar, vilket inte är fel nu när TP är extra-aktuell igen. Men så såg jag framträdandet live och gåshuden var ett faktum. Och det lär vara snäppet maffigare nu i finalen, vilket gläder mig; det blev liksom lite på hälft i UMK, som om de lite sparade på krutet. Det gör mig hoppfull att höra så mycket positivt om bidraget av utländska fans och känns skönt att man kan lita på att Leenas sång håller. Förra året kvittade det för mig om Finland skulle gå till final, i år blir jag sjukt besviken!

AZERBADJAN 

Känns cool och lite sådär passligt skum. 

ISLAND

Vill gilla denna mer än vad jag egentligen gör. Även denna känns cool och representerar en genre jag välkomnar varmt i ESC. Men mitt problem är att jag tröttnar på låten halvvägs. Hoppas den funkar bättre live.

ARMENIEN

Jess, Armenien är tillbaka med den stil jag uppskattar stort: Modernt men starkt armeniskt. Skulle gilla låten ännu mer om det inte varit för Jamala förra året. Känns kanske lite efterapat och sångerskans röst är inte lika personlig. Men det lär bli bra show och är glad att den är med!

BUBBLING UNDER:

CYPERN

G-son in da house… IGEN. Har samma problem som med Ryssland förra året: Gillar den mer än vad jag skulle vilja.

LETTLAND

Lite tråkvarning, men det är nåt i den som fascinerar. Ser fram emot att se den live.

MOLDAVIEN

Jag har två ord: EPIC SAXGUY. Därför. Hur coolt är det inte att en saxofonist från MOLDAVIEN blir ett youtubefenomen pga ett saxofonsolo i en riktigt kräppig låt som inte ens tog sig till final? Hey Mamma är ju helt hemsk också, men Isla meddelade att det är hennes ”bästa låt” och om kvällarna brukar hon dansa och sjunga till denna med tillhörande saxofonmoves. Underbart.

FINALISTERNA:

ITALIEN

Har förstått att tre av de klara finalisterna också uppträdet ikväll och Francesco är ju enligt mig (och många andra) den som vinner hela grejen. Här kan jag inte lita på annat än min magkänsla: Gillade den efter att kanske ha hört en halv minut av låten och har inte tröttnat ännu heller. Blir så lycklig av den. Den har liksom allt: Charmig och proffsig artist, catchig refräng, koreografi och ”Allez!”-utrop och bäst av allt: en dansande gorilla. Vad mer behöver man?

Favoritresumé

Argh, skrev ett låååångt inlägg igår, som jag aldrig hann publicera och nu har det ju självklart försvunnit! Finns inte bland draftsen heller. Just så. Nytt försök alltså idag.

När jag hinner få det klart är oklart, men det kommer nog innan kvällens semifinal, jag lovar!

Hög på musik

Jag har ju alltid känt en stor kärlek för musik och älskar speciellt att uppleva musik live. Utan musik vore nog livet jävligt tomt.

Nu har ju livet lite ändrat och jag har inte samma möjlighet att gå på keikkor när jag känner för det. Och det är synd, speciellt eftersom en av mina arbetsförmåner är att få gå gratis på legendariska Tavastias keikkor. Och jag tycker ändå de bästa keikkorna upplevs just där, stämningen är bara så rätt. Herrijess om jag haft denna förmån för ca 10 år sen!

Igår skulle färöiska Eivør spela första gången i Finland i just Tavastia (ikväll i Tammerfors, vink vink). Kände inte till hennes musik från förr men bara bilden på henne, hennes namn och nationalitet väckte intresset. Några kolleger upplevde henne på lite samma sätt så vi lyssnade på henne på jobbet och jag kollade detta klipp från föregående kväll på Jooles Holland:

Kände mig övertygad och eftersom jag ändå skulle vara på körövning samma kväll var det liksom på hemvägen att sticka sig in på Tavastia.
Tröttheten var enorm och kände ett litet obehag när det spelades tre låtar från Twin Peaks soundtracket medan scenen stod tom och jag bara väntade att jätten snart dyker upp och säger ”It is happening again…”.

Men åh, vilken musikupplevelse det blev! Denna härliga kvinna som verkade så sympatisk och sjöng som Kate Bush när hon sjöng på engelska och som en älva när språket var färöiska. Jag har inte på länge upplevt att jag tas med totalt i musiken och efteråt stod hela vårt sällskap med munnen upp och undrade vad vi just vittnat. Och man känner sig som om man skulle vara hög på musik och det är nog en fantastisk känsla!

Var befann du dig när Lordi vann?

Det är i år 10 år sedan Finland framgångsrikt ordnade Eurovisionerna i Helsingfors, dvs 11 år sedan Lordi gav oss det enda vi aldrig trodde oss uppnå: en vinst i Eurovisionerna!

Lyssnade häromdagen på De Eurovisas specialpodcast med Kjell Ekholm som gäst och hamnade lite på en memory lane. Låt mig summera lite mina Eurovisionsminnen från åren 2006-2007:

Allra först bör erkännas att jag hörde till dem som inte till en början hejade på Lordi och hör alltså till kappvändarna. Sådär, så var det sagt. Hade inget emot hårdrock i Eurovisionerna, tvärtom! Men kände till Lordi från tidigare och tyckte de var ett ganska pinsamt bänd, ”nålå” som vi säger i Svenskfinland. Under denna tid orkade jag inte alls med de finska uttagningarna, trots att jag ändå var ett hardcore ESC-fan sedan länge. Tyckte det var mest skämskudde med blå belysning, kökkögä programledare, dålig humor osv. Så året då Lordi tävlade stack jag istället ut på en bar, jag var nyss fyllda 30 år och kände att jag levde livet just då. Blev chockad då jag fick sms om att Lordi vunnit men tänkte kanske inte desto mer på det. Hade väl ingen annan större favorit samma år, så det pärtade inte heller så häftigt. 

Samtidigt försökte jag lite få in foten i ESC-branschen och hade året innan fått möjligheten att sitta i Finlands Backup Jury och till min glädje fick jag samma möjlighet år 2006! Under den tiden var det inte så noggrant med juryn, all röstning skedde ju per telefon, men en reservjury behövdes i varje land ifall det blev något strul med telefonrösterna eller om resultatet blev jämnt. Kul var det hur som helst!

2006 fick jag ta med mig min vän Micko och minns väl när vi satt där i Böles pressutrymme och såg på generalrepetitionen till semifinalen och såg på varann förvånat under Lordis framträdande. Jag tyckte fortfarande inte låten var något mästerverk, men fan, de ägde ju scenen och publiken verkade gå helt beserk av dem! Tror jag lyfte upp armen och visade hur jag fick ståpäls och DET, mina vänner brukar vara ett tecken på att det kommer att gå bra för det bidraget (Loreen, Conchita och Jamala, för att nämna några exempel…).

Av någon orsak väckte Lordis deltagande ett stort intresse bland folk i min kompiskrets som inte vanligtvis följde med Eurovisionerna (dittills hade jag och mina typ två vänner varit lite ensamma med vårt aningen bisarra hobby) och jag fick några förfrågningar om att komma till den legendariske baren Lost&Found aka Lostaren, där finalen skulle visas på screen. Jag kände mig trött efter generalrepetitionerna på YLE och kände att soffan hemma hos Micko kändes som ett mer lockande alternativ. 

Vi mumsade i oss chips och godis och höll oss på lemonadlinjen, trots att jag erbjöds öl. Mickos man blev trött och bestämde sig för att lägga sig innan poängräkningen men nämnde att vi skulle väcka honom ifall det såg ut som att Finland skulle vinna. Jag tror han menade det mer som ett skämt men efter de tre första 12-poängarna fick vi ropa honom tillbaka framför TV:n. Jag märkte att jag började lite darra och undrade om jag ändå kunde få dendär ölen…

När det började bli klart vem som skulle vinna överlägset, började jag kontakta mina bekanta som festade på Lostaren om vilken situationen var där, för no way att jag skulle gå rakt hem denna kväll! De lovade fixa in mig förbi kön och jag gick ut ensam i natten bland det segerfirande finska folket. Wow alltså!

Året därpå skulle Finland stå värd och eftersom jag skrivit mitt examensarbete om ESC 2000 i Stockholm och visste att några på YLE läst mitt arbete, började jag kontakta mina YLE-kontakter, varav en faktiskt var Kjell Ekholm. Och vips, skulle jag på intervju för ett jobb som delegationsvärdinna!

Tragiskt nog hade mina kompisar kvällen innan sin första keikka någonsin och ALLA skulle dit. Inga problem annars, men keikkan var i Torvi, i Lahtis… Fick skjuts dit och minns hur jag efter keikkan bara väntade på att vi skulle starta tillbaka hem i den iskalla vinternatten. Det blev ganska sent till sist och det tog en tid innan jag fick sömn, så trots att jag inte hade krabbis, var jag så sjuuuukt trött och degig när jag skulle på intervju och antar att det sket sig i och med det.

Det var dessutom en ganska mardrömsaktig intervju, där vi var två sökande samtidigt inne och den andra personen var en riktigt extrovert och pratsam person, vilket fick mig att krypa in i mitt skal ännu mer och låsa mig totalt. Kan nog lätt platsa som en av mina sämsta intervjuer någonsin och detta skulle ju vara jobbet som var gjort för mig. 

Så ni kan inte ana hur mycket jag ångrat dendär jäkla keikkan i Lahtis! Efteråt visade det sig ändå att min blivande man suttit i samma bord och han lär ha noterat mig, så det kan ju hända att något rullade igång på den fronten…. Så kanske keikkan ändå inte var helt onödig?

Så eftersom jag inte jobbade med ESC år 2007 och inte hade råd att köpa svindyra biljetter till finalen, satt jag än en gång i back up juryn i Böle och finalen såg jag i gott sällskap i Virgin Oil! Ryktet sade att självaste Eirikur från Island befann sig i samma bar men hittade honom aldrig…


2007

https://youtu.be/xzbxizbc0bQ


Nya utmaningar

Tänkte lite uppdatera bloggen med det senaste nytt i mitt liv, eftersom det varit lite tyst här på sistone.

Hösten var extremt tung, både på jobbet och på hemmafronten. Vår sommarsemester fick ju lite av en vändning i och med att vår lägenhet såldes så snabbt, vilket ju var en bra grej. Men istället för ett par veckor på lande, blev det ett av och an körande mellan stan och lande pga bankbesök och visningar osv. Så sådär jätteavslappnad var jag ju inte, när jag återvände till jobbet, där jag plötsligt befann mig i allt för stora skor.

Det var alltså en oerhört tung höst och flytten gjorde inte saken något bättre. Först i julas började hemmet kännas som ”vårt hem” och läget började stabilisera sig. Både hemma och på jobbet. Insåg bara allt tydligare att min arbetsbild inte alls passade för en småbarnsförälder och det började kännas allt för tungt.

Innan jullovet satt jag iväg en liten önskan till ledningen vad gällde mina arbetsuppgifter och sedan en månad tillbaka jobbar jag på marknadsföringsavdelningen! Precis som jag önskade mig! Gör fortfarande liknande uppgifter (en tid framåt i alla fall) men med lite mer inriktning på marknadsföring. Och lite mer regelbundna arbetstider, vilket jag är oerhört tacksam för.

Det känns så rätt just nu! Och är så oerhört glad för att man lyssnade på mina önskemål och gjorde något åt saken. Kändes oerhört frustrerande vid ett skede när jag kände mig i så fel arbetsuppgift, samtidigt som jag älskar branschen jag jobbar med och inser att jag har ovanligt fina kolleger. 

Samtidigt påminner sommaren om sin existens, kvällarna börjar ljusna och det känns hoppfullt just nu! Det blir nog bra.


Nya glasögon fick jag ju också! Är inte helt kompis med dem ännu, så passade på att byta linser till mina gamla Ray-Bans också.