Den tunga förskolestarten

Det jag oroade mig kanske mest för i samband med flytten var hur Isla skulle anpassa sig till den nya staden och speciellt hur förskolestarten skulle gå.

Försökte intala mig att förra bytet av dagis för tre år sedan ändå gick ganska bra och hon fick snabbt goda vänner där. Men jag var ändå förberedd på en svår början. Hade ändå inte tänkt mig att det skulle vara så här tungt och innebära så mycket gråt och ångest. Och jag förstår och känner hennes ångest och har själv gråtit en skvätt efter att hon somnat. För hjärtat brister ju när barnet försöker intala sig själv att det är ok att fira födelsedag ensam…

Förändringar lär ju bli svårare ju äldre man blir och extra svårt måste det ju vara för ett skyggt och känsligt barn att gå med i ett sammansvetsat gängs lekar. Men jag tror på denna förskola och har bra fiilis över personalen. Och det hade hur som helst varit en stor förändring framför oss, fast vi bott i Esbo, eftersom hon hade bytt till en annan skola/daghem där också nu i höst. Och vi planerade ju tidpunkten för flytten just enligt förskolestarten, trots att jobbsituationen kanske krävt att vi bott ännu ett halvt år i huvudstadsregionen.

  • Jag försöker förstås trösta och uppmuntra henne, men samtidigt vet jag ju att det inte tröstar just nu med att säga ”det blir nog bra” om barnet inte just nu har någon att leka med och är helt ensam. Hon har ju varit van med att leka med grannbarnen på gården och nu bor vi i ett stort höghus där vi inte har en aning om vem som bor där.
  • Igår fick Isla dock två kalasinbjudningar och vi kom med på föräldrarnas WhatsApp-grupp, så det är ju lite framsteg ändå.

    Mitt mantra denna höst är helt tydligt: Det blir nog bra.

    P.S. Vill ännu tillägga att med vårt sociala liv är inget att oroa sig för, Tammerfors har tagit både Joonas och mig emot med öppna armar och vi känner oss välkomna här.

    Annonser

    Esbo – Tammerfors

    Så gick typ två månader sedan förra inlägget och under tiden har vi hunnit flytta, ha ”semester”, gå på festival, spendera lite tid på stugan, rest till Billund och Legoland och börjat förskolan! Och som tänkas kan, är jag helt slut.

  • Det var nog den minst avslappnande semestern på länge, och funderar redan på när min nästa semester är. Det är inte i onödan som man säger att flytt hör till de tre mest stressande grejer man kan uppleva och jag är nog inte alls bra på det. Älskar slutresultatet och hur man har något nytt, men förra flytten är alltför färskt i minnet ännu.
  • Samtidigt är jag glad att vi skötte flytten under semestern, så vi hade gott om tid och Isla hade lyxen att vara på lande, där hon fick leka med kusiner och småkusiner istället för att sitta o glo på en iPad för att inte vara i vägen.

  • En vecka efter flytten skulle jag delta i Uusi Tampere -festivalen (en alternativ festival, som ordnas samtidigt som Tammerfest) och hade lovat inkvartera två kära kolleger under festivalen. Tror det var en bra boost att få hemmet i såpass bra skick att jag täcktes be folk dit. Samtidigt hade vi hyrt flyttlådor från Lainalaatikko, som även har kontor i Tammerfors, och eftersom de kunde hämta lådorna tidigast på måndagen, hade vi tre hela dagar + flyttdagen att få saker i skick. Därmed kunde man med gott samvete åka till lande.
  • Visserligen lämnar flytten och to-do -listorna inte en i drömmarna, så sömnen har varit urusel under hela sommaren… Och det märks nog nu.
  • Nu lever vi i en fas, då vi kunde behöva minst tre hela dagar, som vi bara kunde fixa i hemmet, så vi skulle få allt klart. Det är de där jobbiga obestämda lådorna, som vi ännu borde gå igenom och bestämma vad vi slänger och vad vi behåller. Plus en hög med lådor FULLA med CD-skivor, som vi ännu inte hade hjärta att avstå från… Och så hyllor och tavlor som man borde få på plats.
  • Men så har vi en tredje familjemedlem, som vi så innerligt önskar att hon anpassar sig möjligast bra till den nya orten och förskolan, så man försöker ju hitta på möjligast mycket kul program åt henne. Alltid en utmaning annars också såhär efter semestern att anpassa sig till vardagen, då det kanske inte händer så mycket.
  • Denhär veckan startade vardagen ordentligt och eftersom vi denna höst kommer att vara ganska mycket på tumis med Isla pga Joonas’ jobb, vill jag understryka att alla är hjärtligt välkomna till oss! Trots att mycket är på hälft, kan vi inkvartera folk ändå! Joonas och jag har ingen fara när det gäller den sociala sidan i Tammerfors, men Isla känner inte ännu riktigt nån här…
  • Hej Tammerfors, vi gillar dej!

    För typ en vecka sedan hyrde vi en paketbil, trugade den full med grejer och körde en fredagkväll efter jobbet till Tammerfors för att söka nyckeln till vårt nya hem. Svängde via Ikea (helt en bit utanför centrum) och plockade upp en bäddsoffa, så vi skulle ha något att sova på, eftersom vi bestämt oss för att övernatta där några nätter. Bäddsoffa var även mitt ultimatum, så att vi ska kunna inkvartera gäster, nu när vi bor på en annan ort.

    Isla älskade att sitta på framsätet tillsammans med oss och det var party till tonerna av hennes spellista (bl.a. Italiens Soldi från årets Eurovisioner).

    Eftersom vi kom ganska sent fram, lade vi oss nästan genast när vi fått grejerna inburna och följande morgon sökte vi upp ett café med brunch, eftersom vi inte hunnit/orkat fixa någon frukost till lägenheten. When in Tampere, serverades naturligtvis musta makkara och Isla undrade smått oroat under brunchen om man ändå får ”vanliga knackorvar” i Tammerfors och började helt tydligt fundera på om det ändå var smart att flytta dit. 😀

    Promenadvägen till och från caféet njöt vi av hur vi ett stenkast från oss har huvudbiblioteket, teatrar, simhall och självklart Särkänniemi. Efter 10 år i Esbo känns det ganska lyxigt, kan jag berätta er!

    Eftermiddagen spenderades med ett övertrött barn, men vi fixat matbord och stolar, som vi drömt om i de 10 år vi bott ihop! Vi har ju haft Joonas’ gamla bord, som vi täckt med vaxduk och matbordsstolarna målade jag för ett antal år sedan svarta. Så det har ju varit helt okej, men samtidigt har vi funderat på nytt bord hela tiden. Skönt att veta att det väntar färdigt där i nya hemmet!

  • Lördagkväll promenerade jag(!) ännu till Klubi, där jag träffade lokala vänner och bekanta jag faktiskt lärt känna via jobbet och stämningen var underbar. Fick känslan att vi nog kanske är lite väntade där…
  • På söndagen åt vi vår första frukost i lägenheten vid vårt nya bord, härligt! Så hann vi ännu hälsa på våra vänner som flyttade till Tammerfors förra sommaren och även de bekräftade, att de inte behövt ångra sig flytten. Bra fiilis, helt enkelt!
  • Nu börjar den asiga fasen innan slutliga flytten, dvs sorterandet av grejer och beslutsfattande om vad som ska med och vad som ska slängas…
  • Nästa hållplats: Tammerfors

    I sommar blir det 10 år sedan jag slog mitt pick och pack ihop med Joonas och gjorde något jag ALDRIG tänkt mig göra: flyttade från Berghäll till Esbo. Livssituationen var sådan att det aldrig blev någon kris, utan jag trivdes förvånansvärt bra i Esbo. För tre år sedan gjorde vi sedan något ingendera av oss någonsin hade tänkt sig göra: Köpte en lägenhet i ett parhus! Plötsligt hade vi en gård att sköta om, snö att skotta och vi trivdes riktigt bra med det, trots att tiden inte alltid riktigt velat räcka till. Men jag flinade ofta när jag vaknade till att jag plockade ogräs från blomrabatten med trädgårdshandskar och fick lite kicks av det. Det hade jag då inte kunnat tänka mig ens i min vilda fantasi när jag bodde i urbana Tölö eller Berghäll.

  • Men så händer Lifvet och man måste börja fundera på hur vi ska lösa framtiden. Det visade sig att vi båda funderat på att det skulle vara kul att pröva på att bo i Tammerfors – det verkar ju som en så mysig stad. Vi har vänner där och har lärt känna staden lite bättre under de senaste åren och charmats totalt av den. Samtidigt hade huvudstadens hektiga och stressiga stämning börjat störa mer och mer och när någon sade att promenadtakten i Tammerfors är lite långsammare, konstaterade vi att det låter helt PERFEKT!
  • Isla kommer annars också att gå igenom en stor förändring när hon i höst byter från dagis till förskola och hennes nuvarande kompisar kommer att börja i olika förskolor, så det är nu om någonsin vi bör prova på detta. Vi har processat tanken sedan jul och blev mer och mer övertygade om att detta är något vi bara måste göra.
  • Vi kommer alltså att flytta till Tammerfors i sommar!

  • Vi är helt sjukt ivriga över detta, hittade en härlig, nyrenoverad lägenhet som är ca. 450 m från Islas skola och vi bor på promenadavstånd till typ det mesta. De flesta vi berättat om idén har varit superivriga över tanken och varit oerhört förstående. Förvånansvärt många har i själva verket funderat själva på att flytta dit! Men visst finns det de som inte riktigt förstår vårt beslut och vi får kanske inte det stöd vi behöver just därifrån… Och det är jäkligt synd. Vi ser ju detta som en ”ny början” och det är nog exakt det vi behöver just nu.
  • Visst skrämmer det mig att lämna vårt stödnätverk här i huvudstadsregionen, just som vi fått byggt upp ett så bra system. Men andra har också klarat sig med barn medan föräldrarna och släktingarna bor i andra städer, så månne inte vi också kommer att göra det! Och Tammerfors är ju inte SÅ långt borta trots allt.
  • Jag har ju tidigare erfarenhet av att flytta till ny stad / nytt land (förre gånger in fact), men det blir ju en helt annan grej när man är en familj med barn, finns så mycket annat att ta hänsyn till.
  • Isla är som tur ivrig över att flytta nära Särkänniemi (!), hon var med och valde lägenhet och frågade många ggr om vi kan flytta till Tammerfors. Och det känns skönt.
  • Det blir nog bra. Jag har en stark känsla över att det blir bra.
  • Hurdant förhållande har du till Tammerfors / hur upplever du staden? Känner du någon där? Speciellt med barn i den svenskspråkiga skolan.
  • Favoriterna i finalen

    Andra semifinalen gick lite bättre än den första: fick 9/10 rätt. Albanien överraskade nog säkert alla med att ta sig till final. Men annars var ju nog showen såååå tråkig och jag märkte att jag väntade på Ryssland, så det sku bli lite underhållning till slut. Men en stor del av de tråkiga bidragen skalades bort och det blir en bra final!
    Min känsla för Nederländerna bara växte i och med torsdagens framförande, ibland behövs så lite för att skapa en magisk stämning. Tror alltså starkt på att den vinner, trots att den varit den självklara förhandsfavoriten ända sedan början. Får lite samma känsla som med Salvador Sobral – vissa förstår inte alls finheten med låten medan andra är helt sålda.


    Italien
    älskade jag från första tonerna, precis som de senaste två åren. Och älskar den fortfarande. Men det är något med liveframträdandet (som jag visserligen bara sett på youtube, inte live) som inte riktigt når ut till mig – trots de fantastiska klappen i refrängen – och det skar i hjärtat att jag lämnade den utanför min Top5-tippning. Men tippar på en sjätte plats.


    Australien
    blew me away under första semifinalen! Shit, vilken snygg scenshow det blev och jeez att kunna sjunga svajandes på en käpp. Och först nu berördes jag av någon orsak av texten i sången och förstod bättre kopplingen till förlossningsdepression.


    Island
    – ai että så den funkade bra live! Jag ääälskade ju Ungerns metallriv förra året, men kände mig lite ensam med det, men Island tycks ju alla gilla. Hoppas och tror på en hög placering!


    Sverige
    funkade igen klockrent – som alltid – trots att Sveriges delegation lär ha varit missnöjd över hur avslöjande av gospelkören the Mamas visades. Och det förstår jag ju i och för sig, eftersom det är en av höjdpunkterna i låten. Fortfarande stör jag mig av ”pulsen” i låten, hur den lyfter, saktar in, lyfter, saktar in igen… ääääh, kör för fan!


    Azerbajdzjan
    funkade också sjukt bra live. Det är bara något som blir lite avlägset i låten, kan inte sätta fingret på det. Placerar sig nog bra, men inte i top 5.


    Schweiz
    var inte helt lika imponerande live som jag väntat mig, men av alla skaka rumpa -låtarna funkade den nog bäst och roterade aktivt i min pipodisko. Ville bara sjunga ut ”gettin’ rowdy rowdy!” under jobbdagen (vilket jag även gjorde några gånger).


    Hur tror jag då att det kommer att gå? Jag har redan lämnat in en tippning till jobbets vadslagning och den ser ut så här:

    1. Nederländerna

    2. Australien

    3. Sverige

    4. Schweiz

    5. Island

    Som bekant, kan tippningen ännu ändra efter liveframträdandena, följ med på Twitter hur det går med årets omgång av #ESCbuteljen2019!

    Favoriterna inför Semifinal 2

    Börjar småningom komma över sorgen att Polen, Ungern och Portugal blev utan finalplats, medan istället San Marino, Estland och Vit-Ryssland är där OFÖRTJÄNT. Riktar blickarna mot ikväll istället. Det blir nog bra. Men visst skrev Portugals Conan the cellphonesmasher Eurovisionshistoria? Helt underbart!

    Jag vet inte om detta är ett återkommande fenomen att alla påstår att andra semifinalen är tuffare än den första, medan jag igen har svårt att hitta favoriter ur den. Det kanske också beror på att första semifinalen oftast får mer uppmärksamhet av mig och när den är över, finns det så lite tid att koncentrera sig på andra semin. Men ja, några av de starkaste bidragen finns i kvällens semi, men ganska mycket bajs också. Vääääldigt många slaviska kvinnor med powerballder, gäsp. Kortare lista alltså denna gång:

    Nederländerna – Duncan Laurence: Arcade

    Den här har ju från första början toppat spelbolagens listor och kanske just därför hade jag lite attitydproblem mot låten och förstod inte finheten i den. Plötsligt öppnade den sig för mig och när jag såg ett kort klipp från övningen fick jag gåshud och var såld. Denna tävlar nog om första platsen vågar jag redan påstå.

     

     

     

     

    Sverige – John Lundvik: Too Late For Love

    Även här en låt som jag inte förstod hypen med. Vad är det med mig? Glömde bort den alltid när jag lyssnade på Mellofinalisterna och tyckte mest den var en (visserligen bättre) kopia på Österrikes bidrag från förra året. Trots att jag i år såg Mellofinalen live på Friendsarenan blev låten ingen storfavorit för mig, men det var ju helt klart där på plats vem som vinner – publiken gick helt bananas av låten! Jag förstår liksom att den är fin, han är sympatisk och jag älskar kören men den är inte min storfavorit i år. Tycker den är lite väl hoppig, den lyfter, sen saktar den in lite igen och sen igen fart på och tillbaka till det lugna och jag blir tokig! Men having said that vet jag ju att den kommer att befinna sig i top 5, om inte till och med i top 3. Och hej, hörde du redan att John Lundvik och hans underbara The Mamas -kör uppträder i On the Rocks i oktober?

     

     

     

    Azerbadjan – Chingiz: Truth

    Den här kom lite överraskande bakom hörnet! Hade lite missat den när jag randomlyssnade på årets bidrag, men blev positivt överraskad när jag hörde den. Vet inte om solisten är så sympatisk dock, så det kanske faller på det. Kommer lite att tänka på Bulgariens Bones från förra året och välkomnar den stilens låtar med öppna armar.

    Schweiz – Luca Hänni: She Got Me

    ”Vad är detta för fjant?” tänkt jag när jag första gången hörde låten, men så småningom märkte jag att jag började lite smågilla den, sådär på ett eurovisionssätt. Visst får man lite lust att dansa? Gettin’ rowdy rowdy!

    Ryssland – Sergey Lazarev: Scream

    Sergey is back! Och precis som senast vill jag inte gilla låten men inser att jag nog gör det ändå. Speciellt från 2:15 blir låten helt magisk. Blir helt säkert imponerande show och denna gång förtjänar Ryssland sin finalplats.

     

    Märker ni? Bara karlar som förhandsfavoriter! Gillade Irland och Malta, men är inte helt imponerad av deras liveframträdanden.

    Vem tippar jag då går till final? Beslöt mig för att ändå tro på de nordiska länderna:

    1. Nederländerna

    2. Schweiz

    3. Sverige

    4. Ryssland

    5. Azerbajdzjan

    6. Danmark

    7. Malta

    8. Armenien

    9. Nordmakedonien

    10. Norge

    Favoriterna i Semifinal 1

    Dags att damma av Eurovisionsbloggen igen! Har på bästa sätt försökt hänga med och sätta mig in i bidragen i år, men inkommande flytt och säljande av hem har nog lite påverkat på min iver och lediga tid. Och så måste jag ju säga att det inte varit helt samma Eurovisionsvår utan Evas & Johans podd, thank god ändå för De Eurovisa på tv! I år är dessutom första året som Isla sett på De Eurovisa med mig och poängsatt låtarna, så det känns ju lite extra kul.

    Men here goes, kvällens semifinal! Vi kör med tippning på jobbet igen och jag inser att jag har 9 säkra på min lista av semifinalister, men kan inte bestämma mig för den 10:e… En sak som jag tyvärr måste inse är att detta är första året på länge som jag inte tror på Finlands chanser. Vilket är synd, eftersom utgångsläget var så bra, men så sabbade Darude det med att göra en poplåt istället för EDM och dessutom låta Sebastian Rejman stå i rampljuset genom exakt hela låten istället för att själv synas. Låten bara inte lyfter tillräckligt och sången håller heller inte. Äsch.

    Nå, vi glömmer Finland och går vidare till favoriterna:

    Island – Hatari: Hatrið mun sigra

    Ai että, så jag älskar denna! Tänk så en låt kan ändra från att vara ett komiskt freakbidrag till en riktigt bra låt. Lär var riktigt maffig live också. Som jag varje år upprepar: Eurovisionen behöver olika genrer! Och ett stort plus för att de håller sig till isländskan genom hela låten istället för att börja kikkaile med olika språk. Islas kommentar om denna var: ”Ketchup, muskler och nakupellen”.

    Tjeckien – Lake Malawi: Friend of a Friend

    Aww, blir så glad av denna och indiepopparen i mig vill bara dansa när jag hör denna! Lite fjantig här och där, men so be it. Vinner alltid en balkanballad i mina ögon.

    Australien – Kate Miller-Hedke: Zero Gravity

    Jag brukar avsky alla operabidrag av någon orsak, trots att jag inte har något emot opera, tvärtom. Hörde till exempel till de få som inte förstod sig på Estlands bidrag förra året. Men här finns något som behagar och efter att jag såg ett klipp från övningen där hon och två andra kvinnor gungar på höga käppar växte låten ännu mer, speciellt mot slutet, där kören sjunger ”nothing holding me down” – gåshud! Tror denna kan gå långt faktiskt. Och kommer antagligen att få barnens poäng pga hon ser ut som Elsa i Frozen.

    Grekland – Katerine Duska: Better Love

    Denhär var en av mina första favoriter, men märker att jag lite glömmer bort den. Men tror nog den kommer att placera sig högt. Och hela hon och hennes röst är ju bara helt fantastiska.

    Polen – Tulia: Pali Się

    Ah, dessa damer! Även denna har vuxit till en stark favorit. Är bara lite småorolig över hur denna funkar live, lät kanske lite tråkig i klippet jag såg från övningarna… Och jag är inte så het på de engelska partierna i låten.

    Portugal – Conan Osíris: Telemóveis

    Årets WTF-bidrag, som jag bara blir så glad av! Tänk att man ännu i denna dag kan komma på något som ingen annan testat förut. Den här är bara så kukkuu att den förtjänar en finalplats – är dock inte helt säker på att den kommer vidare dock.

    Ungern – Joci Pápai: Az én apám

    Gillade Jocis bidrag redan 2017, då han tävlade senast (trots att jag inte kunde sjunga den, om nån bad mig nu). Diggar stämningen i låten, trots att den kanske lämnar mig lite oberörd. Men hoppas på att den växer live.

    Dessa tippar jag går vidare i kväll (utan att ha sett dem live ännu, allt ändrar förmodligen efter det):

    1. Grekland
    2. Cypern
    3. Polen
    4. Tjeckien
    5. Island
    6. Australien
    7. Belgien
    8. Ungern
    9. Portugal
    10. Serbien

    Försöker som vanligt hänga på Twitter aktivt, @cattairene heter jag där.