Kampen mot perioral dermatit – ett år senare

Det är en tid sedan jag skrivit om hur min hud mår, speciellt som jag tidigare i år var lite spänd över hur huden skulle reagera av solen och värmen. Det var ju just det som triggade sjukdomen värst förra sommaren och hösten.

I april spenderade vi två veckor på Gran Canaria och jag var i solen hela tiden, antingen i bassängen med Isla, eller så läsandes en bok. Men så jättemycket undvek jag inte solen precis. Tipsades om en fysikalisk solkräm för ansiktet av märket Medik8 och såg till att hela tiden lägga till av den i ansiktet. Tror den hjälpte enormt mycket, eftersom huden mådde super hela resan. Förutom den, använde jag Olivia Kleins Wash & Cream, Flow Cosmetics Rose Water samt Laponie Skincares produkter.

Finska sommaren är ju sen en lite annan grej. Hur man än skyddar ansiktet mot solen, börjar små POD-liknande nippor uppenbara sig, så jag sökte mig till Ihohoitola Lupaus, som jag hört så mycket varmt om av sådana, som lider av liknande hudproblem som jag. Tänkte att en rengöring kunde vara på plats så här innan semestern. Var lite besviken, över att jag inte lyckades få tid hos Tarja, som tycks vara värsta shamanen när det kommer till hudproblem, men hon rekommenderade varmt Ida, som även hon var riktigt kunnig. Kanske jag, som är lite osäker med alla hudgrejer, behöver nån som är lite mer bestämt och säger hur saker är och vad som behöver göras. Men är ändå ingalunda besviken! Somnade flera gånger, eftersom stolen var sååå skön, likaså lymfmassagen (? lymfahieronta på finska). Och fick dessutom höra att min hur var i riktigt bra skick, att jag tagit väl hand om den under det senaste året (som jag kämpat!).

Passade på att skaffa Dr. Hauschkas Soothing Intensive Treatment, som jag varit nyfiken på i över ett år redan, efter att jag läste om den på Pupulandia-Jennis blogg. Just den sprayen kan köpas endast hos kosmetologer, så därför har jag inte fått skaffat den tidigare, trots att jag tror jag skulle ha behövt den redan tidigare, då huden mådde sämre. Den används morgon och kväll som en kur under 28 dagar, så testar den just nu under semestern. Eftersom den innehåller även salt, borde den även göra susen mot finnarna.

Förutom den använder jag huvudsakligen just nu dagligen Medik8-solkrämen, en ny bekantskap Flow Cosmetics Bilberry with Refreshing Lemon Cleansing Balm, som är helt ljuvlig, samt då och då Dr Hauschkas Revitalising Mask, som jag lämnar på över natten. Masken har jag använt då och då i ett års tid och den tycks passa min hud ganska bra.

Har sett några bilder på mig själv från i år, där jag är helt utan smink och jag får faktiskt ingen ångest över att se mig själv på bild! Situationen var verkligen inte densamma för ett år sedan…

Helt perfekt är ju huden ingalunda, men låt mig få publicera några bilder från ett år tillbaka, då POD:en var som värst och ni kan se vilket utgångsläget var:

Jag har inte klarat av att publicera bilderna tidigare, självförtroendet låg så i botten och trodde aldrig jag skulle bli bra. Så ni kan tänka er att fiilisen är ganska bra just nu!

Så till er som kämpar med perioradermatit just nu: Det tar tid och det kräver en hel del jobb men det finns hopp!

Annonser

Den mansdominerade rockpubliken

Igår såg jag The Breeders på Tavastia. Bändet är väl främst känd för sin 90-tals hit Cannonball, men är riktigt uppskattad inom sin genre, som väl kan kallas alternativ rock, går kanske lite mot grunge-hållet också. Hur som helst var Tavastia sådär trevligt fylld – inte slutsåld men inte heller för tom – och man märkte att många väntat på att bandet, med tvillingssyskonen Kim och Kelley Deal i spetsen skulle komma till Finland.

Hela kvällen kändes som en nostalgitripp, vissa i publiken hade grävt fram sina 90-tals pikéskjortor (ni minns när 80-tals pikéerna gjorde en liten comeback på 90-talet?) och rutiga skjortor osv och man såg att de här typerna har – precis som jag – levt sine gyllene dagar just denhär tiden.

Plötsligt reagerade jag på att en stor del av publiken var män, alltså i detta fall verkligen majoriteten. Visst brukar rockpubliken ofta domineras av män, men detta var på något sätt helt extremt och kändes extra tokigt när tre nästan 60-åriga kvinnor rockade på scenen och så är det främst män som diggar. Varför är det så?

Tänkte att det kanske är en generationsfråga och att det hoppeligen ändrat i dagens läge? Eller en sån känsla har i alla fall jag. Mindes även de otaliga hemmafesterna där jag trivdes bäst med männen och deras musikdiskussioner då kvinnorna hängde i köket och talade – I kid you not – om matlagning! Och jag dömer inte alls det att man vill prata om mat, men undrar främst varför jag alltid var ensam kvinna i dessa musikdiskussioner? Är det nån gen jag saknar? För om jag har ett stort intresse för musik men inte bryr mig så värst mycket om mat, varför skulle jag hänga vid matdiskussionen då? Detta var såklart ett grovt exempel, men detta pågick på riktig på flera fester.

Har även alltid haft känslan att jag måste kämpa lite extra för att bevisa att jag på riktigt vet något om musik och har ett intresse för även hiphop och rock, vilket mitt yttre kanske inte avslöjar. Får alltid till en början dendär skeptiska blicken typ ”vad försöker nu dendär kvinnan påstå, hon lyssnar säkert bara på Radio Nova (eller vad som är motsvarigheten till Kiss.fm nuförtiden, haha? Jag lyssnar inte…)” och först sen när jag namedroppar nåt visst bänd kan man se hur attityden ändrar och man är så småningom välkommen in i diskussionen. Men det är ju helt sjukt! Och jag tror inte att män har liknande upplevelser, det är liksom normen att män diggar rock.

Det har snackats en del på sistone om dethär med mansdominering inom musikbranschen och det har gjorts ett intressant slutarbete för LiveFin om hur t.ex. klubbkulturen inte uppmuntrar kvinnor till att spela skivor, men problemet finns nog på andra håll också. Du kan läsa mer här (på finska dock).

Jag kan känna att flickor inte heller uppmuntras till att spela i bänd t.ex. medan det känns som ett naturligt val för pojkar. Jag har ju hela mitt liv gått omkring med drömmen om att få sjunga/spela i ett bänd eller spela skivor som DJ. Och mest handlar det förstås om att idas göra något åt saken, men det är just det: alternativet har aldrig funnit lätt till hands, så då har det fått bli. Det har blivit körsång och pianotimmar istället.

Därför gör det mig extra glad att det finns sånt som Bändimuskari, där Isla ska börja i höst! Och jag tror ju att det pågår en förändring i detta, jag hoppas det i alla fall!

På fredagen ska jag se australiensiska punkbandet Hard-Ons i Klubi i Tammerfors, kan nästan slå vad om att jag kommer att höra till minoriteten bland kvinnor där också. Få se…

Favoriterna i finalen

Ovanligt nog finns många av mina stora favoriter i år bland the Big Five + värdlandet. Grämer mig bara över att man aldrig får se mer än ett litet klipp i semifinalerna, tycker även de skulle förtjäna att få höras fler än en gång, då alla andra finalister redan är bekanta låtar. Helt omöjligt på basen av klippen avgöra hur låten funkar live. Tur att de ändå finns på Youtube…

För övrigt kan jag säga att jag känner ett hopp för ESC, eftersom både Azerbadjan och Ryssland blev utan finalplats, första gången någonsin. Och de låtarna hade verkligen inte förtjänat en finalplats.

Här är mina absolut största favoriter inför lördagen, är dock medveten över att även Cypern kommer att klättra upp högt. Den är bara helt för plastig i min smak, trots att det är en catchy tune.

ITALIEN: Ermal Meta e Fabrizio Moro – Non Mi Avete Fatto Niente

Stämningen i låten förtrollade mig direkt när jag första gången hörde den. Av någon orsak såg jag videon först senare och blev otroligt rörd av den. Nu blir det bara spännande att se hur det funkar live… Verkar ju i alla fall lovande på basis av dethär klippet:

UNGERN: AWS – Viszlát Nyár

Jösses så Ungern regerade i torsdagens semifinal! Bidraget orsakade även årets första gåshud, vilket ofta brukar betyda att den låten går o vinner hela grejen… Så nu grubblar jag på om man kan vinna ESC med en dylik genre. Utan monstermasker. Jag säger ja, väldigt många säger nej. Vi får se, måste fundera lite vidare ännu.

FRANKRIKE: Madame Monsieur – Mercy

En modern poplåt som funkar bra. Blir bara emellanåt lite trött på den, så placerar den inte så högt i min lista.

MOLDAVIEN: DoReDos – My Lucky Day

Årets överraskning! Var kom denhär från? Det är ju helt bara pga scenshowen som den klättrade upp bland mina favoriter men satt helt förtrollad från början till slut!

IRLAND: Ryan O’Shaugnessy – Together

Åh, så glad jag blev över att denhär skapade en sä fin stämning live som jag hoppats! Älskar det manliga paret som dansar som i en musikal och Ryans röst är jag ganska svag för.

PORTUGAL: Cláudia Pascoal – O Jardim

Folk må säga vad dom vill om denna, men jag har gillat den från första början. Vet inte om det är språket eller vad som charmar i den. Den kanske inte placerar sig så högt, men lyssnar gärna på den.

ISRAEL: Netta – TOY

Äsch, från att ha varit min stora förhandsfavorit har den lite dalat ner på min lista, efter att ha sett den live på tisdagen. Studioversion älskar jag fortfarande och jag hoppas så innerligt att den placerar sig högt!

BUBBLING UNDER:

SLOVENIEN: Lea Sirk – Hvala, ne!

Den här fungera förvånansvärt bra live, gillade den lilla överraskningen de hade mot slutet.

BULGARIEN: EQUINOX – Bones

Diggar denna fortfarande som studioversion, men showen blev kanske lite stökig.

TYSKLAND: Michael Schulte – You Let Me Walk Alone

Tysklands Ed Sheeran. Helt kiva låt, som lär funka live. Blir nog Tysklands bästa placering på länge.

Favoriterna inför Semifinal 2

Åh, vad klockan är mycket! Snart börjar det ju så nu kör vi bara med en snabb sammanfattning och analyserar noggrannare inför lördagen:

UNGERN: AWS – Viszlát Nyár

OMG! Den här öppnade sig plötsligt för mig och nu börjar den stiga som en av mina största favoriter! Speciellt från 2 minuter framåt börjar låtens bästa del, älskar det! Och visst låter det som om han sku skrika ”HELVETTIIN!” mitt i låten?

SVERIGE: Benjamin Ingrosso – Dance You Off

Den här var nog min favorit i Mello också, gillar Justin Timberlake -meininkin. Ingen superbra låt, men får helt bra fiilis av den.

AUSTRALIEN: Jessica Mauboy – We Got Love

Väldigt klassisk Eurovisionslåt, men gillar den.

POLEN: Gromee feat. Lukas Meijer – Light Me Up

Synd för en helt OK låt att Lukas inte verkar kunna sjunga den live värst bra…

Lite bubbling under är Georgien och Moldavien, men inte tillräckligt att de skulle platsa på listan. Lite favoriter ikväll alltså.

Favoriterna i Semifinal 1

Eurovisionerna är här igen och det är dags att summera ihop årets favoriter!

Semifinal 1 känns supersvår att tippa. Finns liksom inte många stora favoriter, men ändå sådana som ganska klart går vidare. Börjar även därför känna att Saara Aalto kommer att ha svårt att komma till final. Vill så gärna tro på Finlands chanser, men det är något som inte riktigt stämmer och de klipp jag sett från övningarna lät ganska kakofoniska. Speciellt körsången lät ganska skrikig, vilket oftast brukar vara Finlands problem… Men tja, vi får se. Min åsikt om Saara Aalto har inte ännu heller ändrats.

Lite extra spänning finns i luften, eftersom jag ordnat till med lekfull vadslagning på jobbet, där även semifinaltippningarna räknas. Problemet är bara att tippningen måste lämnas in före kl. 15 innan sändningen, så har ju ingen aning om hur bidragen funkar live. Men blir spännande!

Men ja, till favoriterna (som inte alltså nödvändigtvis är de jag tippar går vidare):

Israel: Netta – TOY

Nå men självklart! Den här kolahta direkt jag hörde den och är så glad över att denna aktuella #metoo -låt kommer just från Israel! Isla vill se denhär videon varje kväll och DET är ett gott tecken! Och liksom när har Israel senast hört till förhandsfavoriterna? Minns inte ens när de var mina personliga favoriter sedan 80-talet (då jag ÄLSKADE Israel!)… Det var inte igår hur som helst.

Bulgarien: EQUINOX – Bones

Dethär är en sån som jag gillar mer än vad jag tror på att den klarar sig. Eller problemet är väl att den inte lär fungera live. Men såhär som studioversion diggar jag den och sugs in i stämningen totalt.

Irland: Ryan O’Shaugnessy – Together

Denhär e lite gulloger med en söt melodi och även här är jag osäker på hur den klarar sig. Videon stjäl visserligen en del av uppmärksamheten på låten, men det stör mig inte alls. Även i detta fall är jag så glad att det just är ett katolskt och rätt så konservativt land som Irland som skickar en dylik video. Blir lite varm i hjärtat av låten och det räcker för mig. Lite gäspvarning dock.

Österrike: Cesár Sampson – Nobody But You

En låt som antingen blir lite tråkig live eller sjukt maffig. Är tyvärr lite rädd för att Cesárs charm inte räcker så långt.

Belgien: Sennek – A Matter Of Time

Är helt nöjd över Belgiens nya linje! Denhär når inte helt upp till Loïc Nottets eller Blanches nivå, men en helt kiva modern poplåt. Inte helt någon storfavorit men blir glad över att den är med.

Litauen: Ieva Zasimauskaité – When We’re Old

Alla tycks tycka att denhär är supertråkig men jag charmas ändå lite av den, platsar även den i ”gulloger”-kategorin.

Tjeckien: Mikolas Josef – Lie To Me

Ai että, så jag avskydde den här till en början, but it’s growing on me! Känns ju även lite fräsch i detta sammanhang. Ser fram emot liveframträdandet.

Grekland: Yanna Terzi – Oniro Mou

Nåja, ganska perus Grekland, men det är något i den jag ändå gillar. Tror den funkar bäst live

Laponie of Scandinavia

När jag i september besökte Jessica på Rebel Helsinki för min andra behandling (läs mitt inlägg här), fick jag i testsyfte en ansiktsolja, som inte ännu då lanserats och tyvärr inte då passade min hud som just då råkade vara i extra reaktivt skick. Men jag blev intresserad av produkten och började följa märket Laponie of Scandinavia, speciellt efter att Jessica berättade om kvinnan bakom det, Kia. Hon har varit om det mesta vad gäller hudproblem och även hon råkat nyligen ut för det asiga POD. Här kan du läsa hennes historia.

Hade chansen att sitta ner med Kia en stund och jeez, den kvinnan vet mycket om produkter, inc:ar och ämnen överhuvudtaget, är helt fascinerad! Hade kunnat sitta fast hur länge som helst och talat med henne, speciellt som hon VET vad POD handlar om och hur asigt det är.

Hur som helst fick jag chansen att testa en ny version av oljan samt All-around balm, som jag använt främst till läpparna (även det ett problemområde), spruckna fingertoppar och utslag på fingrarna, en helt underbar mångsidig produkt!

Än så länge är det bara dessa två produkter som finns i deras sortiment men ser enormt mycket fram emot deras följande produkter! Deras linje är att använda så få ingredienser som möjligt, och det är just vad en problemhud som min uppskattar.

Har nu använt oljan i över en månad i kombination med rosenvatten och det känns riktigt bra faktiskt! Den lämnar en skön matt känsla på huden, vilket man inte skulle kunna tro att en olja kan åstadkomma och funkar även bra under makeupen. Lite finnar uppstår då och då, men jag har en känsla att orsaken till dem är främst hormonal och att inte oljan är boven bakom dem i detta fall. Jag har främst använt den till natten, eftersom jag tyckt Olivia Klein -krämen funkat bra dagstid, men även då och då använt oljan dagstid. Det är många som prisar oljor och använder endast dem istället för krämer. I’m not there yet, men tror nog jag håller på och övergår till det även jag…

Har du erfarenhet av oljor i ansiktsvård? Berätta gärna hur du upplevt det!

Hårprojektet

För en tid sedan tipsades jag om att man kunde reservera tid till en konsultering till Q Hair. Ringde till salongen i Kortteli, som är närmast jobbet och råkade tala med en Pauliina, som bad mig komma förbi. Gillade hennes idéer och förslag och bokade tid till henne.

För någon vecka sedan besökte jag henne första gången och spenderade över 4 h hos henne. Det var verkligen inte någon lätt utgångspunkt, eftersom håret undertill var ännu nästan svart (eller från halvvägs randigt efter allt färgande på egen hand) och håret ovanpå hade lite av en grön(!) nyans. Tänk att man inte reagerat på det själv! Hon sade direkt att jag skulle skippa den gråa Graphite-versionen av Color Mask -produkterna och fortsätt med Pearl, alltså den ”ljusröda”.

Pauliina använde sig av en sk. bayalage-teknik när hon blonderade håret, för att få ett jämnare resultat istället för klassiska ränder. Hon färgade även roten lite mörkare och tack vare shadow roots -tekniken flyter liksom rotfärgen med resten av hårfärgen. Låg en lång stund i massagestolen vid tvättbänkarna då Olaplex-behandlingen och toningen verkade men när håret torkades, var Pauliina inte helt nöjd, utan föreslog att jag följande vecka skulle komma på nytt, gratis förstås.Färgen var faktiskt förvånansvärt mörk trots blondering och var kanske inte helt nöjd med den röda nyansen, eftersom det inte alls var det jag var ute efter. Efter ett par tvättar började det dock redan se ljusare ut.

Sen var det dags för mitt andra besök, som denna gång tog över 3h. Efter första färgningen var hårer ganska orange, så hon lade en till toning på, så nyansen blev lite lugnare. Var själv helt supernöjd och tacksam över att jag vågade testa mig fram till en ny frissa. Visserligen tog mitt hår säkert stryk av denna behandling, men köpte Olaplex hem nu också, så jag använder den ett par ggr i veckan.

Om en månad åker vi på solsemester, då håret högst troligt kommer att bli ljusare och efter resan jobbar vi vidare med håret. Nu fick mitt hår en jämnare nyans, eftersom ränderna jag hade tidigare var så dominerande. Pauliina sade också att varje gång håret blir ljusare, avslöjas min tidigare färgningshistoria i form av typ randigt hår, så det finns nog ännu att jobba på!