Den mansdominerade rockpubliken

Igår såg jag The Breeders på Tavastia. Bändet är väl främst känd för sin 90-tals hit Cannonball, men är riktigt uppskattad inom sin genre, som väl kan kallas alternativ rock, går kanske lite mot grunge-hållet också. Hur som helst var Tavastia sådär trevligt fylld – inte slutsåld men inte heller för tom – och man märkte att många väntat på att bandet, med tvillingssyskonen Kim och Kelley Deal i spetsen skulle komma till Finland.

Hela kvällen kändes som en nostalgitripp, vissa i publiken hade grävt fram sina 90-tals pikéskjortor (ni minns när 80-tals pikéerna gjorde en liten comeback på 90-talet?) och rutiga skjortor osv och man såg att de här typerna har – precis som jag – levt sine gyllene dagar just denhär tiden.

Plötsligt reagerade jag på att en stor del av publiken var män, alltså i detta fall verkligen majoriteten. Visst brukar rockpubliken ofta domineras av män, men detta var på något sätt helt extremt och kändes extra tokigt när tre nästan 60-åriga kvinnor rockade på scenen och så är det främst män som diggar. Varför är det så?

Tänkte att det kanske är en generationsfråga och att det hoppeligen ändrat i dagens läge? Eller en sån känsla har i alla fall jag. Mindes även de otaliga hemmafesterna där jag trivdes bäst med männen och deras musikdiskussioner då kvinnorna hängde i köket och talade – I kid you not – om matlagning! Och jag dömer inte alls det att man vill prata om mat, men undrar främst varför jag alltid var ensam kvinna i dessa musikdiskussioner? Är det nån gen jag saknar? För om jag har ett stort intresse för musik men inte bryr mig så värst mycket om mat, varför skulle jag hänga vid matdiskussionen då? Detta var såklart ett grovt exempel, men detta pågick på riktig på flera fester.

Har även alltid haft känslan att jag måste kämpa lite extra för att bevisa att jag på riktigt vet något om musik och har ett intresse för även hiphop och rock, vilket mitt yttre kanske inte avslöjar. Får alltid till en början dendär skeptiska blicken typ ”vad försöker nu dendär kvinnan påstå, hon lyssnar säkert bara på Radio Nova (eller vad som är motsvarigheten till Kiss.fm nuförtiden, haha? Jag lyssnar inte…)” och först sen när jag namedroppar nåt visst bänd kan man se hur attityden ändrar och man är så småningom välkommen in i diskussionen. Men det är ju helt sjukt! Och jag tror inte att män har liknande upplevelser, det är liksom normen att män diggar rock.

Det har snackats en del på sistone om dethär med mansdominering inom musikbranschen och det har gjorts ett intressant slutarbete för LiveFin om hur t.ex. klubbkulturen inte uppmuntrar kvinnor till att spela skivor, men problemet finns nog på andra håll också. Du kan läsa mer här (på finska dock).

Jag kan känna att flickor inte heller uppmuntras till att spela i bänd t.ex. medan det känns som ett naturligt val för pojkar. Jag har ju hela mitt liv gått omkring med drömmen om att få sjunga/spela i ett bänd eller spela skivor som DJ. Och mest handlar det förstås om att idas göra något åt saken, men det är just det: alternativet har aldrig funnit lätt till hands, så då har det fått bli. Det har blivit körsång och pianotimmar istället.

Därför gör det mig extra glad att det finns sånt som Bändimuskari, där Isla ska börja i höst! Och jag tror ju att det pågår en förändring i detta, jag hoppas det i alla fall!

På fredagen ska jag se australiensiska punkbandet Hard-Ons i Klubi i Tammerfors, kan nästan slå vad om att jag kommer att höra till minoriteten bland kvinnor där också. Få se…

Annonser

Favoriterna i finalen

Ovanligt nog finns många av mina stora favoriter i år bland the Big Five + värdlandet. Grämer mig bara över att man aldrig får se mer än ett litet klipp i semifinalerna, tycker även de skulle förtjäna att få höras fler än en gång, då alla andra finalister redan är bekanta låtar. Helt omöjligt på basen av klippen avgöra hur låten funkar live. Tur att de ändå finns på Youtube…

För övrigt kan jag säga att jag känner ett hopp för ESC, eftersom både Azerbadjan och Ryssland blev utan finalplats, första gången någonsin. Och de låtarna hade verkligen inte förtjänat en finalplats.

Här är mina absolut största favoriter inför lördagen, är dock medveten över att även Cypern kommer att klättra upp högt. Den är bara helt för plastig i min smak, trots att det är en catchy tune.

ITALIEN: Ermal Meta e Fabrizio Moro – Non Mi Avete Fatto Niente

Stämningen i låten förtrollade mig direkt när jag första gången hörde den. Av någon orsak såg jag videon först senare och blev otroligt rörd av den. Nu blir det bara spännande att se hur det funkar live… Verkar ju i alla fall lovande på basis av dethär klippet:

UNGERN: AWS – Viszlát Nyár

Jösses så Ungern regerade i torsdagens semifinal! Bidraget orsakade även årets första gåshud, vilket ofta brukar betyda att den låten går o vinner hela grejen… Så nu grubblar jag på om man kan vinna ESC med en dylik genre. Utan monstermasker. Jag säger ja, väldigt många säger nej. Vi får se, måste fundera lite vidare ännu.

FRANKRIKE: Madame Monsieur – Mercy

En modern poplåt som funkar bra. Blir bara emellanåt lite trött på den, så placerar den inte så högt i min lista.

MOLDAVIEN: DoReDos – My Lucky Day

Årets överraskning! Var kom denhär från? Det är ju helt bara pga scenshowen som den klättrade upp bland mina favoriter men satt helt förtrollad från början till slut!

IRLAND: Ryan O’Shaugnessy – Together

Åh, så glad jag blev över att denhär skapade en sä fin stämning live som jag hoppats! Älskar det manliga paret som dansar som i en musikal och Ryans röst är jag ganska svag för.

PORTUGAL: Cláudia Pascoal – O Jardim

Folk må säga vad dom vill om denna, men jag har gillat den från första början. Vet inte om det är språket eller vad som charmar i den. Den kanske inte placerar sig så högt, men lyssnar gärna på den.

ISRAEL: Netta – TOY

Äsch, från att ha varit min stora förhandsfavorit har den lite dalat ner på min lista, efter att ha sett den live på tisdagen. Studioversion älskar jag fortfarande och jag hoppas så innerligt att den placerar sig högt!

BUBBLING UNDER:

SLOVENIEN: Lea Sirk – Hvala, ne!

Den här fungera förvånansvärt bra live, gillade den lilla överraskningen de hade mot slutet.

BULGARIEN: EQUINOX – Bones

Diggar denna fortfarande som studioversion, men showen blev kanske lite stökig.

TYSKLAND: Michael Schulte – You Let Me Walk Alone

Tysklands Ed Sheeran. Helt kiva låt, som lär funka live. Blir nog Tysklands bästa placering på länge.

Favoriterna inför Semifinal 2

Åh, vad klockan är mycket! Snart börjar det ju så nu kör vi bara med en snabb sammanfattning och analyserar noggrannare inför lördagen:

UNGERN: AWS – Viszlát Nyár

OMG! Den här öppnade sig plötsligt för mig och nu börjar den stiga som en av mina största favoriter! Speciellt från 2 minuter framåt börjar låtens bästa del, älskar det! Och visst låter det som om han sku skrika ”HELVETTIIN!” mitt i låten?

SVERIGE: Benjamin Ingrosso – Dance You Off

Den här var nog min favorit i Mello också, gillar Justin Timberlake -meininkin. Ingen superbra låt, men får helt bra fiilis av den.

AUSTRALIEN: Jessica Mauboy – We Got Love

Väldigt klassisk Eurovisionslåt, men gillar den.

POLEN: Gromee feat. Lukas Meijer – Light Me Up

Synd för en helt OK låt att Lukas inte verkar kunna sjunga den live värst bra…

Lite bubbling under är Georgien och Moldavien, men inte tillräckligt att de skulle platsa på listan. Lite favoriter ikväll alltså.

Favoriterna i Semifinal 1

Eurovisionerna är här igen och det är dags att summera ihop årets favoriter!

Semifinal 1 känns supersvår att tippa. Finns liksom inte många stora favoriter, men ändå sådana som ganska klart går vidare. Börjar även därför känna att Saara Aalto kommer att ha svårt att komma till final. Vill så gärna tro på Finlands chanser, men det är något som inte riktigt stämmer och de klipp jag sett från övningarna lät ganska kakofoniska. Speciellt körsången lät ganska skrikig, vilket oftast brukar vara Finlands problem… Men tja, vi får se. Min åsikt om Saara Aalto har inte ännu heller ändrats.

Lite extra spänning finns i luften, eftersom jag ordnat till med lekfull vadslagning på jobbet, där även semifinaltippningarna räknas. Problemet är bara att tippningen måste lämnas in före kl. 15 innan sändningen, så har ju ingen aning om hur bidragen funkar live. Men blir spännande!

Men ja, till favoriterna (som inte alltså nödvändigtvis är de jag tippar går vidare):

Israel: Netta – TOY

Nå men självklart! Den här kolahta direkt jag hörde den och är så glad över att denna aktuella #metoo -låt kommer just från Israel! Isla vill se denhär videon varje kväll och DET är ett gott tecken! Och liksom när har Israel senast hört till förhandsfavoriterna? Minns inte ens när de var mina personliga favoriter sedan 80-talet (då jag ÄLSKADE Israel!)… Det var inte igår hur som helst.

Bulgarien: EQUINOX – Bones

Dethär är en sån som jag gillar mer än vad jag tror på att den klarar sig. Eller problemet är väl att den inte lär fungera live. Men såhär som studioversion diggar jag den och sugs in i stämningen totalt.

Irland: Ryan O’Shaugnessy – Together

Denhär e lite gulloger med en söt melodi och även här är jag osäker på hur den klarar sig. Videon stjäl visserligen en del av uppmärksamheten på låten, men det stör mig inte alls. Även i detta fall är jag så glad att det just är ett katolskt och rätt så konservativt land som Irland som skickar en dylik video. Blir lite varm i hjärtat av låten och det räcker för mig. Lite gäspvarning dock.

Österrike: Cesár Sampson – Nobody But You

En låt som antingen blir lite tråkig live eller sjukt maffig. Är tyvärr lite rädd för att Cesárs charm inte räcker så långt.

Belgien: Sennek – A Matter Of Time

Är helt nöjd över Belgiens nya linje! Denhär når inte helt upp till Loïc Nottets eller Blanches nivå, men en helt kiva modern poplåt. Inte helt någon storfavorit men blir glad över att den är med.

Litauen: Ieva Zasimauskaité – When We’re Old

Alla tycks tycka att denhär är supertråkig men jag charmas ändå lite av den, platsar även den i ”gulloger”-kategorin.

Tjeckien: Mikolas Josef – Lie To Me

Ai että, så jag avskydde den här till en början, but it’s growing on me! Känns ju även lite fräsch i detta sammanhang. Ser fram emot liveframträdandet.

Grekland: Yanna Terzi – Oniro Mou

Nåja, ganska perus Grekland, men det är något i den jag ändå gillar. Tror den funkar bäst live

Laponie of Scandinavia

När jag i september besökte Jessica på Rebel Helsinki för min andra behandling (läs mitt inlägg här), fick jag i testsyfte en ansiktsolja, som inte ännu då lanserats och tyvärr inte då passade min hud som just då råkade vara i extra reaktivt skick. Men jag blev intresserad av produkten och började följa märket Laponie of Scandinavia, speciellt efter att Jessica berättade om kvinnan bakom det, Kia. Hon har varit om det mesta vad gäller hudproblem och även hon råkat nyligen ut för det asiga POD. Här kan du läsa hennes historia.

Hade chansen att sitta ner med Kia en stund och jeez, den kvinnan vet mycket om produkter, inc:ar och ämnen överhuvudtaget, är helt fascinerad! Hade kunnat sitta fast hur länge som helst och talat med henne, speciellt som hon VET vad POD handlar om och hur asigt det är.

Hur som helst fick jag chansen att testa en ny version av oljan samt All-around balm, som jag använt främst till läpparna (även det ett problemområde), spruckna fingertoppar och utslag på fingrarna, en helt underbar mångsidig produkt!

Än så länge är det bara dessa två produkter som finns i deras sortiment men ser enormt mycket fram emot deras följande produkter! Deras linje är att använda så få ingredienser som möjligt, och det är just vad en problemhud som min uppskattar.

Har nu använt oljan i över en månad i kombination med rosenvatten och det känns riktigt bra faktiskt! Den lämnar en skön matt känsla på huden, vilket man inte skulle kunna tro att en olja kan åstadkomma och funkar även bra under makeupen. Lite finnar uppstår då och då, men jag har en känsla att orsaken till dem är främst hormonal och att inte oljan är boven bakom dem i detta fall. Jag har främst använt den till natten, eftersom jag tyckt Olivia Klein -krämen funkat bra dagstid, men även då och då använt oljan dagstid. Det är många som prisar oljor och använder endast dem istället för krämer. I’m not there yet, men tror nog jag håller på och övergår till det även jag…

Har du erfarenhet av oljor i ansiktsvård? Berätta gärna hur du upplevt det!

Hårprojektet

För en tid sedan tipsades jag om att man kunde reservera tid till en konsultering till Q Hair. Ringde till salongen i Kortteli, som är närmast jobbet och råkade tala med en Pauliina, som bad mig komma förbi. Gillade hennes idéer och förslag och bokade tid till henne.

För någon vecka sedan besökte jag henne första gången och spenderade över 4 h hos henne. Det var verkligen inte någon lätt utgångspunkt, eftersom håret undertill var ännu nästan svart (eller från halvvägs randigt efter allt färgande på egen hand) och håret ovanpå hade lite av en grön(!) nyans. Tänk att man inte reagerat på det själv! Hon sade direkt att jag skulle skippa den gråa Graphite-versionen av Color Mask -produkterna och fortsätt med Pearl, alltså den ”ljusröda”.

Pauliina använde sig av en sk. bayalage-teknik när hon blonderade håret, för att få ett jämnare resultat istället för klassiska ränder. Hon färgade även roten lite mörkare och tack vare shadow roots -tekniken flyter liksom rotfärgen med resten av hårfärgen. Låg en lång stund i massagestolen vid tvättbänkarna då Olaplex-behandlingen och toningen verkade men när håret torkades, var Pauliina inte helt nöjd, utan föreslog att jag följande vecka skulle komma på nytt, gratis förstås.Färgen var faktiskt förvånansvärt mörk trots blondering och var kanske inte helt nöjd med den röda nyansen, eftersom det inte alls var det jag var ute efter. Efter ett par tvättar började det dock redan se ljusare ut.

Sen var det dags för mitt andra besök, som denna gång tog över 3h. Efter första färgningen var hårer ganska orange, så hon lade en till toning på, så nyansen blev lite lugnare. Var själv helt supernöjd och tacksam över att jag vågade testa mig fram till en ny frissa. Visserligen tog mitt hår säkert stryk av denna behandling, men köpte Olaplex hem nu också, så jag använder den ett par ggr i veckan.

Om en månad åker vi på solsemester, då håret högst troligt kommer att bli ljusare och efter resan jobbar vi vidare med håret. Nu fick mitt hår en jämnare nyans, eftersom ränderna jag hade tidigare var så dominerande. Pauliina sade också att varje gång håret blir ljusare, avslöjas min tidigare färgningshistoria i form av typ randigt hår, så det finns nog ännu att jobba på!

Mellodags

Läste just mitt inlägg om Melodifestivalen från förra året, där jag nämnde hur jag gäspat mig igenom deltävlingarna. Och lite samma fenomen har jag upplevt i år. Helt okej låtar, men inte en enda som jag reagerat på direkt att hej, denhär gillar jag massor! Visst har jag kollat alla deltävlingar, de flesta live t.o.m. men inte så engagerat som jag hoppats.

Det roliga i år har varit att mitt främsta Mellosällskap varit Isla! Hon ser koncentrerat på alla deltävlingarna och väljer sina favoriter, men sist och slutligen säger hon ändå att ”alla var bra!”. Gillar attityden. Dessutom ser hon på Fredagkväll från Barnkanalen, där de alltid är på plats veckan innan sändningarna och intervjuar och gör kul grejer med tävlarna, så hon liksom känner artisterna redan.

Har nu försökt lyssna på bidragen mer aktivt, så ska försöka summera mina favoriter för i år:

Benjamin Ingrosso – Dance You Off

Vem sku ha trott det, efter min förra årets irritation? Låten är bra, lite Rock With You -känsla och showen är snygg. Problemet med Benjamin är bara att han tar det på så stort allvar och vill så himla mycket. Visst ska man ta det på allvar också, men lite skoj måste man också ha för att få lite sympatipoäng av publiken.

Mariette – For You

Härliga Mariette! Precis som förra året är jag av den åsikten att hennes första låt var bäst och denna når inte helt till samma nivåer. Men den har många bra element och diggar Mariettes stil, röst och utstrålning.

Martin Almgren – A Bitter Lullaby

Precis som Mariette, vet jag Martin från Idol och känns som en gammal bekant redan och DEN sympatiska figuren. Låten är ju lite tråkig och lik Mumford and Sons (inget fel med det i och för sig), men Martin sjunger så bra och charmar med sin personlighet.

Mendez – Everyday

Alltså kan det stämma att INGEN minns Mendez från hans MTV-tider? Börjar bli smått frustrerad över att folk ser ut som frågetecken när jag nämner hans forna hit Razor Tongue. Serr asså! Hur som helst växer denna låt på mig men tycker det är såååå synd att sången låter så falsk. Mendez har ju tidigare koncentrerat sig på rappandet medan andra skött sjungandet, men nu satsar även han på sången. Kanske inte så smart.

Felix Sandman – Every Single Day

Plötsligt, typ under denna vecka insåg jag att detta är ju en riktig vacker låt. Felix är bara lite överteatralisk och låter så boyband när han sjunger och stör mig tyvärr på det ganska mycket.

BUBBLING UNDER:

Samir och ViktorShuffla

Fan! Vill inte alls gilla denna men äsch så den smyger sig på! Påminner i ”refrängen” lite om Greklands Rise Up för något år sedan, vilket inte alls är fy skam. Men argh, kan inte alls med Samir…

Jessica AnderssonParty Voice

Vill tänka Jessica – ge nu upp redan! eftersom jag tröttnade på henne för länge sedan. Men är inte denna kanske en av hennes bästa bidrag?

Isla i sin tur älskar Fuldans med Rolandz och dansade den senast idag utanför Tölö Idrottshall…

Sen vill jag nog passa på att avsluta med denna klockrena bild som cirkulerat på sociala medier på sistone: