Det har varit en såpass tung vinter med dåligt sovda nätter så jag orkar helt enkelt inte dra en grundlig analys om alla UMK-låtarna i år. Beklagar!
Men: skulle ni råka vilja veta ändå vad lilla jag tycker om låtarna, kan ni ju lyssna på Antti x Antti -podcasten, som jag hade äran att gästa. Där drog vi en hederlig traditionell Levyraati och tyckte till, oerhört kul. Avsnittet kan lyssnas antingen på Spotify eller Soundcloud.
Såpass mycket säger jag att jag är oerhört taggad inför ikväll och så nöjd över nivån i årets UMK. Det har varit en kämpig utveckling, men nu känner jag att UMK börjar vara där den bör vara. Finland har redan flera veckor varit på vadslagarnas tredje eller fjärde plats, direkt efter Ukraina och Sverige, och trots att det inte säger något, så känns det ju ganska kul. Speciellt för lilla Finland.
Käärijä är ju min absoluta favorit och den vi bör skicka för att ha chanser till framgång. Såg honom live i Rytmikorjaamo i Seinäjoki förra veckan och låten funkade helt bra där också plus att han ju är en karismatisk person. Inte kanske på det mest traditionella sättet, men ändå. Men såklart börjar rykten röra sig efter genrepen att det är någon sorts kaos på scen, som kanske förstör chanserna för den. Nej nej nej! Påminner mig om känslan när jag förra året hörde första klippet på The Rasmus’ Jezebel och Lauris sång inte lät alls bra…
Men ja, sista minutens spänning/oro hör till, annars skulle det bara vara tråkigt med en självklar vinnare. Hur som helst är jag nöjd med vilket som helst av dessa bidrag och ser dem bra representera Finland i ESC – UTOM en då förstås…
Lyssnade precis på förra veckans avsnitt av Relationspodden, där Hannah Norrena och Ted Forsström pratade om orsakerna till varför de flyttar tillbaka till barndomsorterna Vasa vs Purmo. Det var ett mycket tankeväckande avsnitt, speciellt när jag just då promenerade min favoritrutt i Tammerfors, min nya hemstad.
Jag är några år äldre än Hannah & Ted, men har igen agerat lite tvärtom: Flyttade från huvudstadsregionen bort från barndomstrakterna och vårt trygga nätverk till en helt ny stad. Här i dagarna blir det faktiskt exakt 3 år sedan vi flyttade. Ingen av oss hade några rötter hit, endast några vänner här, men Tammerfors kändes som en bra lösning för lite downshiftande, utan att behöva flytta ut till landsbygden.
De senaste tre åren har rymt kanske lite mer än vad en människa skulle behöva gå igenom under en relativt kort period: säljande av drömlägenheten i parhus, flytt till ny ort, depression, pandemi, permittering, skilsmässa, en till flytt och två jobb-byten. Inte så konstigt egentligen att jag varit lite trött och kämpat med sömnproblem.
Men samtidigt är jag lyckligare än på en lång tid. Det har varit oerhört lätt att anpassa sig hit och trots att jag är ganska introvert (fast en social sådan), har jag inte haft några problem med att lära känna nya människor och lyckats få härliga nya vänner. Och ja, stämningen är mer avslappnad här, det påståendet stämmer nog. Det känns härligt att besöka Helsingfors men ändå känns det som att jag kan andas ut lite när jag återvänder till Tammerfors.
Mitt förhållande till min barndomsstad är nog sist och slutligen lite komplicerat: Jag är tredje generationens Hforsbo och stolt över mina rötter. Ändå har jag en stor del av min tid där upplevt känslan att jag vill bort därifrån, och kännt att jag inte riktigt passar in på något sätt. Detta är något jag insett först nu senare. Har väl försökt bota känslan med att emellanåt flytta utomlands, men det har aldrig varit permanent och så har jag igen startat på nytt i Hfors. Klass-skillnaderna är dessutom väldigt synliga i huvudstadsregionen och de finns säkert också i Tfors, men är inte lika synliga i gatubilden. Och det var nog i en perfekt tidpunkt vi flyttade hit, eftersom jag började märka att dottern inte riktigt hittade sin plats i Esbo, trots goda vänner. Under förskoleåret här steg hennes självförtroende något otroligt och jag känner att hon är ”in a good place” just nu.
I Tammerfors fick jag från första början känslan att här passar jag in, trots att jag hör till en språkminoritet, och att jag uppskattas för just den jag är. Trots att jag bor i en liten tvåa på hyra och kämpar med ekonomin, älskar jag att jag bor i ett härligt, lugnt område med naturen nära samtidigt som jag kan promenera in till centrum. Känner en stor lycka alltid när jag ser Näsinneula och Pyhäjärvi från mina fönster. Och att jag nu dessutom har lyckan att få jobba på en plats, som många upplever som hjärtat av Tfors, känns ganska stort.
Hörde igår första gången sloganen ”Warum Berlin? Wir haben doch Tampere” (lite motsvarighet till ”Varför Paris? Vi har ju Åbo”) och gillade detta skarpt.
Torsdagens semifinal var nog enligt mig på den tråkigare sidan. Blev kallad ”balladhatare”, men på riktigt, när tredje killen börjar överteatraliskt sjunga en dramatisk ballad så orkar jag int mer, det tappar liksom sin effekt. Det är en sån skillnad på ballader och denna balladhatare gillar ändå Italien, Nederländerna, Grekland och Sverige, så det så!
The Rasmus gjorde bra ifrån sig och oj, så jag gillade börjans IT-referens där Lauri såg enligt en internationell diskussionsforum ut som en ”angry Pikachu”. Lite sorligt var det att ballongens färd slutade lite abrupt, hoppas den får flyga lite längre ikväll.
Gillar nog att stämningen bandmedlemmarna emellan kommer fram i framträdandet och energin når liksom en bakom tv-rutan också. Lite chockad och besviken blev jag över att publikens ”Jezebel”-rop var förhandsinspelat, men so what, publiken diggade ändå!
Kändes även skönt och ovanligt att Finlands finalplats utropades så snabbt, brukar inte vara van med det. Vanligtvis brukar man ju vänta med spänning utan att höra Finland nämnas, eller så som förra året, då Blind Channel sparats till sist och publiken chantade ”Finland, Finland, Finland…” – mäktigt.
Innan jag drar igång med sammanfattning om ikväll, så fick jag äran att göra en Eurovisionsspellista till G Livelab i Tammerfors, som ordnar kisastudio ikväll. Min musik spelas alltså innan sändningen, skoj!
Vilka hejar jag på ikväll då?
Sverige of course! Fortfarande av den åsikten att Cornelia möjligtvis vinner hela grejen, i torsdags kändes hon som en frisk fläkt efter alla manliga ballader och det som alltid nämns när det kommer till henne: man tror liksom på vad hon sjunger och antar att hon själv varit med om det. Allt klarnar såklart när man hör alla framträdanden och hur den fungerar då. Märkte även att jag kanske hört lite för mycket på låten eftersom den inte kanske har helt samma effekt längre. Men sjukt bra är den ju ändå. Och HON!
Lite störd blev jag visserligen på henne när jag för en stund sedan läste om hur hon betett sig på presskonferensen där finalplatsen lottades ut. Inte ok.
Italien: Mahmood & BLANCO / Brividi
Spännande när man inte ännu sett annat än ett litet klipp av framträdandet, men har på känn att det kommer att bli intensivt. Eller jo, kollade hela framträdandet på Youtube, men det är inte ändå samma, som under sändningen, you know? Då man liksom känner hurdan effekt låten har bland andra årets bidrag. Gillar deras kemi och harmonier, men whats up med Mahmoods läderjacka?
Storbritannien: Sam Ryder / SPACE MAN
Ah, härliga TikTok-fenomenet Sam Ryder! Har inte varit så aktiv på TikTok, men honom har jag följt en tid. Härligt att han under pandemin började lägga ut videon där han sjunger covers och plötsligt är han enormt populär och representerar Storbritannien i Eurovisionerna. Är även så nöjd över att UK äntligen satsar på att skicka en aktuell artist dit, istället för antingen okända artister eller kända som passerat bäst före -datumet. Jag är inte så het på hans outfit, men kanske den passar till temat…
Ukraina: Kalush Orchestra / Stefania
Framträdandet i första semin var stiligt och låten ligger ännu som överlägsen etta på vadslagningslistorna. Men tror detta främst beror på just påståenden typ ”ja de vinner nu ändå pga sympatiröster”. Jag är inte helt säker på saken.
Nederländerna: S10 / In Diepte
Årets första ståpäls! Som jag tidigare nämnde, trots att hon sjunger på ett språk jag inte förstår, känner jag ändå mycket bättre vad hon sjunger om jämfört med balladkillarna i torsdagens semifinal.
Moldavien: Zdob şi Zdub & Advahov Brothers: Trenulețul
Ah, visade sig att jag inte hade något att oroa mig för! Vitsi sån meininki i arenan, bäst!
Serbien: Konstrakta / In Corpore Sano
Ah, what’s not to love about this? Hade dock väntat mig lite mera wow-effekt av liveframträdandet, men visst funkade det ändå. Och oj, så jag spände mig för hennes skull när Serbien var sista landet som fick sin finalplats.
Grekland: Amanda Georgiadi Tenfjord / Die Together
Tisdagens överraskare! Eller visst, hade hört att den funkar live bättre så var kanske förberedd, men visst var det maffigt!
Norge: Subwoolfer / Give That Wolf a Banana
Dottern är helt säker på att den här kommer att vinna, så har väl gråtfest att se fram emot igen ikväll. Vinner gör den nog inte, men visst gillar jag den också! Men lite samma som med Sverige och Ukraina – tror jag har lyssnat lite för mycket på dem…
Var här månne alla nu? Många bubbling under -favoriter, som jag inte har tid att lista upp här, Spanien är jag också nyfiken på, tror nog den kommer att klara sig bra också.
Åtta av tio tippade jag rätt i tisdagens semifinal och förstår nog varför Albanien och Österrike inte gick vidare. Och var nog helt nöjd över det också. Betyder att Eurovisionspubliken och -juryn är kritisk mot falsksång och de ska de vara också. Dock steg oron för The Rasmus’ framträdande och ifall publiken lynchar dem pga lite svaga toner i början… Mer om det senare.
Höjdpunkten i tisdagens sändning var nog när Diodato äntligen fick uppträda med sin fina Fai Rumore för arenan och tv-tittarna. Han skulle ju representera Italien 2020, då Eurovisionerna sedan inte blev av. Såg klipp från Italien, då pandemin var som värst där, när folk stod på balkongerna och sjöng tillsammans just denna. Var faktiskt själv just på väg på toa, då Eva och Johan uppmanade att stanna kvar framför tv:n och tur var det! Ståpäls i kubik!
Men sen till kvällens semifinal: Det tjatas lite överallt att kvällens semifinal är svårare att ta sig ut, eftersom så många förhandsfavoriter är med och jag fattar noll. Öh ja, Sverige är med och sen hundra olika killar som sjunger ballader. Har förstått att Polen och Australien är högt tippade, men antar att jag fattar dessa först när jag ser dem live.
Sverige: Cornelia Jakobs / Hold Me Closer
Sverige tippar jag fortfarande på att tar hela grejen, eftersom jag får lite samma känsla av låten som med Loreen. Det är inte bara en stilig svensk poplåt, utan det finns smärta och känsla och hon är bara så cool och underbar. Stilig och enkel scenshow dessutom.
Serbien: Konstrakta / In Corpore Sano
Sade vid ett skede att detta är min ”freakfavorit” men gillar nog denna helt ”på riktigt”. Den är så weird och underbar och lätt att sjunga med i!
Finland: The Rasmus / Jezebel
Så kommer vi till kära The Rasmus, som jag känner mig så tudelad till. Är ju så nöjd över att de äntligen representerar Finland, men har lite känslan av att de kommer för sent. Låten är också ganska mjää, trots härliga modulationer och detaljer, men texten är ju det som alla klagar över, så kliché på alla sätt. MEN deras energi på scenen är ju nog fantastisk, de ser bra ut och scenshowen är snygg (trots att det klagades över att det finns för mycket ballonger på scen…). Gillar speciellt hänvisningen till IT helt i början, snyggt! Och ja, det som alla oroat sig för är Lauris sång. Kommer den att hålla? Personligen var jag ganska förvånad över att hans röst är SÅ tunn, men här bevisas igen vilken hård tävling Eurovisionerna egentligen är, no mercy. MEN idag såg jag ett klipp från den viktiga juryfinalen och Lauris sång lät riktigt bra faktiskt! Känner mig inte så oroad nu längre. Till final måste de ju komma, men jag tror inte de kniper samma bra placering som Blind Channel.
BUBBLING UNDER
Australien: Sheldon Riley / Not the Same
Vet att detta kommer att bli ett rörande framträdande live, men ännu är jag inte helt såld.
Polen: Ochman / River
Jo, han sjunger bra och låten är rörande, men samma som ovan: är inte helt såld ännu.
Tjeckien: We Are Domi: Lights Off
Jo, årets partylåt enligt många, men samma här: Är inte helt såld ännu. Är det nåt fel på mig när jag inte känner nåt för just nån av låtarna i denhär semifinalen?
Israel kommer garanterat att vara underhållande och så kommer vi ju att få se klipp av Stor Britanniens TikTok-stjärna Sam Ryder! Äntligen satsar UK på tävlingen! Så även Spanien.
Trots att jag i år har hängt med ganska aktivt med i Eurovisionsscenen, kom själva Eurovisionsveckan lite överraskande igen. Plötsligt är den här och på lördagen är det hela redan över! Hur kan det vara så varje år?
När jag nu lyssnade på låtarna i de olika semifinalerna skilt för sig, insåg jag att tisdagens semifinal innehåller betydligt fler favoriter för min del. Detta bådar ju gott för The Rasmus, som tävlar på torsdagen, men mer om det i ett annat inlägg.
Ukraina: Kalush Orchestra / Stefania
Blir lite störd över kommentarerna om att Ukraina förstås vinner tack vare sympatiröster pga situationen i Europa just nu. Men faktum är att Ukraina brukar vara ett av de bästa Eurovisionsländerna och jag fastnade för den här redan först gångerna jag hörde låten, utan att jag visste att det var just Ukrainas låt. Tror absolut att Ukraina kommer att tävla om vinstplats (med Sverige och kanske Italien). Det bara är något magiskt över stämningen i låten och är alltid lite svag för kombinationen modern vs etno, när man gör det stiligt, som Kalush Orchestra gör det. Älskar också storyn att låten är en tribut till Oleh Psiuks mamma och att hon inte visste om det, utan hörde låten första gången i Ukrainas uttagning. Snyft. Och självklart påverkar världssituation på hur man förhåller sig till bidraget, det kan man inte bortse. Det gjorde det helt säkert också när Jamala vann 2016, men även då hörde Ukraina till mina favoriter. Det gör mig även så glad att Kalush Orchestra trots allt hade möjlighet att åka till Turin, eftersom det såg ganska osäkert ut vid ett skede. Kolla förresten klippet när The Rasmus uppträdde tillsammans med Kalush, de lär ha varit The Rasmus -fans som barn.
Norge: Subwoolfer / Give That Wolf a Banana
Jag älskar den här och det gör också min dotter! Den är catchy, bra uppbyggd och humorn funkar. Som känt är humorbidrag en svår gren, men Norge gör det med stil. Deras somepresens är även fantastisk, har varit en stor glädje att följa med dem på instagram. Detta förstärker misstankarna om att det skulle vara Ylvis som är bakom denna duo, men får vi någonsin veta? Kommer de att avslöja sin identitet? Lönar sig att kolla versionen tolkad på teckenspråk, helt underbar!
Nederländerna: S10 / De Diepte
Reagerade inte så mycket på De Diepte när jag i början lyssnade på bidragen, men helt plötsligt ”kolahta” den, som vi säger på det andra inhemska, och sköljde på ett sätt över mig och klev upp till en av mina stora favoriter. Så rörande och smärtsam tolkning av låten och plus för holländskan!
Moldavien: Zdob şi Zdub & Advahov Brothers / Trenulețul
Diggar den här videon och studioversionen av låten och märker att jag ofta sjunger på den. Har gillat Zdob şi Zdub de tidigare åren de deltagit och Boonika Bate Toba finns på min spellista med favoriteurovisioner. Semioroad blev jag efter att jag såg ett liveframträdande från tidigare i vår, som kändes ganska ynkligt och amatörmässigt. Men hoppas de får lite ooompf i framträdandet, vilket jag nog tror att de lyckas med. Bändet brukar inte göra oss besvikna, ser fram emot vad de hittat på i år.
BUBBLING UNDER
Grekland: Amanda Georgiadi Tenfjord / Die Together
Här även en som lite överraskade. Och precis som Eva nämnde i Eurovisionsbubblan, så vaknade jag för detta bidrag först efter att jag såg denna version Amanda gjorde tillsammans med en herrkör från NTNU (Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet). Sköna Imogen Heep -vibbar i början. Hoppas hon får mer av den versionen med i slutliga liveversionen. Tycker det är lite lustigt att de fått med grekiska vyer och segelbåtar i musikvideon – just sådana var Greklands förhandsvideon på 80- och 90-talet!
Portugal: MARO / Saudade, Saudade
Tyvärr glömmer jag lite bort Portugals bidrag, fast det är en fin och stämningsfull låt.
Island: Systur /Með Hækkandi Sól
Gillar den här alltid när jag lyssnar på den, skönt med isländska harmonier med lite First Aid Kit -vibbar, men sen när jag ser systrarna framträda bidraget är det något som är lite off. Få se hur det funkar live.
I första semifinalen får vi även sneak peaks av två av de färdiga finalisterna. I år är det bara fem länder som är automatiskt kvalificerade till final, eftersom värdlandet i år är ett av Big Five -länderna. Skriver säkert mer om finalisterna inför lördagen, men Italien är absolut en av mina favoriter. Trots att jag gillade MahmoodsSoldi bättre, gillar jag kemin och stämsången mellan Mahmood och BLANCO.
Frankrike gillar jag även på något sätt, fast det är lite av en sillsallad, men lite trollbindande är den och stort plus för bretonskan.
Såhär en halv timme innan sändning börjar jag skriva inlägg om kvällens final. Skyller på Helsingforsresa och att jag kom hem för några timmar sedan. Men ska försöka hålla det kort.
Den enda låten som egentligen berört mig från första början är Cornelia JakobsHold Me Closer och är rätt så säker på att den kommer att representera Sverige i Turin. Hon är bara så cool och ljuvlig, hennes raspiga röst är underbar och man på riktigt känner smärtan i textraden Oh, it kills me I found the right one at the wrong time. Plus att melodin funkar bra även den. Känns liksom som en poplåt, inte som något som skrivits speciellt för Melodifestivalen.
Sen gillar jag ganska mycket Cazzi OpeiasI Can’t Get Enough, men kanske mer studioversionen, eftersom sången inte lät helt klockren live. Men är glad att hon kom med i finalen.
Min udda favorit ikväll är nog MedinasIn i dimman – det är bara något som bedårar i den, svårt att förklara. Kanske den andra halvans glada dans och underbara göteborgska (när han blev nervös), vet inte riktigt.
Annars så kan jag kommentera att jag inte förstår Anders Bagge -hypen alls? Jo, han är ju lustig typ, har själv gillat honom som domare i Idol, men bara pga det kan han ju inte vinna? Låten är ju ganska kökkö och cheesy – och inte på ett bra sätt.
Jaha, märker att jag inte skrivit sedan ESC på våren, så tydligen har detta förändrats till en Eurovisionsblogg. Så mycket stort har visserligen hänt i privatlivet, men sådant jag inte känner för att dela med här. Ännu i alla fall. Och med tanke på allt hemskt som sker i världen just nu, känns det extra skönt att vi imorgon har en UMK-bubbla att dyka in i och glömma alla grymheter för en stund. Så mycket nämner jag om situationen att YLE meddelade tidigare idag att Finland inte kommer att delta i Eurovisionerna ifall Ryssland får medverka och för en stund sedan hade EBU att de tagit beslutet att Ryssland inte kommer att få delta i år. Rätt beslut.
Men för att koncentrera mig på UMK en stund så känns det nog som det starkaste startfältet på länge! Känner att jag inte blir missnöjd ifall vilket som helst bidrag vinner, utan man får vara stolt över varje. Till och med Tommi Läntinens låt är en catchig dänga som bra kunde platsa i Melodifestivalen. Men ja, tror nu kanske inte riktigt på den ändå. Men värre låtar har man hört. Vilka är mina favoriter då inför imorgon?
The Rasmus: Jezebel
Detta kändes ju från början som den självklara vinnaren. Jag menar, HUR länge har man inte försökt få The Rasmus med i ESC-sammanhang? Synd att det tydligen behövdes Blind Channels framgång för att väcka dem, för jag undrar lite om det ändå är lite för sent…? Första lyricvideon kändes konstigt flegmatisk, det var liksom något som fattades i den och en av grejerna var Lauri Ylönens energi. Har han blivit lugnare med åldern? Neeeej! Men så dök en officiell musikvideo upp och fast den är väldigt klyschig och lite småpinsam så kände jag ändå äntligen igen den där energin som kopplas starkt med bandet och speciellt Lauri. Tycker Emppu också är ett bra tillägg i bandet, fast jag visserligen saknar Pauli…
Trots att jag hade förväntat mig mer av låten är jag fortfarande av den åsikten att de BÖR vinna och representera Finland i år. De är nog trots allt med dem vi kommer att klara oss bäst. Vinner gör vi inte med den här låten, tyvärr, men kan nog klara oss helt bra ändå.
Olivera: Thank God I’m an Atheist
Denna är nog ändå min egentliga favorit. Olivera har fin, personlig och säker röst och gillar soundet på själva låten och produktionen. Blir kanske semitjatig mot slutet, men gillar texten och den tudelade titeln. Kan tycka att hon som person verkar lite tråkig, vilket är fräckt att påstå men kanske kan påverka på scenkarisman. Men det får vi veta imorgon och det är ju det som är så underbart spännande med allt detta. Allt kan ännu ändra imorgon!
Younghearted: Sun numero
Så fin låt och man väntar genom nästan hela låten på att när kommer lyftet, när kommer lyftet och så äntligen kommer det! Men man skulle nästan hoppas på ännu lite mer. Lite som med Norma John, när jag alltid önskade att låten skulle explodera mot slutet, men så tar man det ändå lite sådär försiktigt. Ganska finskt drag i och för sig?
Isaac Sene: Kuuma jäbä
Kuuma jäbä kanske inte tävlar om vinsten, men är så glad att den är med! Detta är låten som spelas på radion och som är snackisen på Teams-kaffepauserna. Stort plus för Savolaxdialekten som kan höras i vissa fraser blandat med det annars väldigt internationella soundet.
Jösses, så spännande torsdagens semifinal blev mot slutet! Först gäspade jag mig igenom sändningen och funderade om och om igen ”om Finland inte kommer vidare till final från denna sörja så är det nog underligt”. Så när 9 bidrag berättats och endast en plats fanns kvar, hann jag redan bråkdelen av en sekund tänka att vi kanske sen också hamnat utanför röstningsblocket…
…tills man hör publiken vråla ”Finland, Finland, Finland…” – när har det hänt senast? Åh, så fint! Och direkt efter detta klev Finland på vadslagsningslistorna till 8:e plats, wow! Var inte helt lätt att komma ner i varv och få sömn efter det.
Och Island! Jag var helt tårögd när jag såg deras videoklipp, som inte alls kändes som ett förinspelat klipp när man hörde publikens reaktioner. Allt gick så bra och började gilla låten ännu mer. Härligt att inte skitkorona kan påverka på deras framgång sen heller. Så sympatiskt gäng! Började lite hoppas på om det ändå skulle finnas en chans för dem att vinna i år. Allt beror främst på hur Italien känns live (ett litet klipp säger inte så mycket trots allt) och var i tävlingsordningen de uppträder. Få se, få se. Men dem hejar jag på i första hand!
Vinstkampen på lördagen går antagligen mellan dessa
Faktiskt supersvårt att just nu tippa en vinnare, låter gåshuden bestämma på lördagen. Men tror nog det är dessa fem vi får räkna med i toppen. Orkar inte riktigt tro på Malta ändå, var inte så imponerad av hennes framträdande i tisdags. Frankrike är den jag har lite svårt med. På ett sätt älskar jag låten, samtidigt är det något jag blir lite semistörd på. Schweiz’ Gjon överraskade i alla fall mig med att vara så rörlig på scen. Kunde inte riktigt bestämma mig om jag gillade eller inte. Men shit, så fin röst han har! Och Ukrainas trollbindande framförande i tisdags var helt otroligt! Love it, love it, love it!
Åh, vilken känsla det var att se på tisdagens semifinal med live publik i arenan! Fick helt kalla kårar och blev nästan tårögd när man hörde jublet ur publiken under första låten. Insåg väl samtidigt hur länge sedan det är sedan jag själv var på något större evenemang…
Tippade 8 rätt av de 10 som gick vidare till final. Alla mina säkra tippningar gick vidare, hade många som jag velade mellan.
Dramat under ESC tätnar dock, eftersom förra årets vinnare Duncan Lawrence lär ha corona och han medverkade ju i tisdagens show och var i varje fall rätt nära programledarna. Tänk om de blir sjuka? Jäkligt tråkigt med denna skugga liggande över årets tävling…
Men nu försöker vi koncentrera oss på kvällens show, som dock innehåller betydligt mindre favoriter än i tisdags.
Island – Daði og Gagnamagnið – 10 Years
Här har vi nog årets otursfåglar. Inte nog med att de högst troligt hade vunnit förra året och hela tävlingen avbokades, har nu en av medlemmarna i Gagnamagnið fått positivt resultat i coronatest, vilket betyder att de inte kan delta i kvällens liveshow och knappast heller på lördagen (eftersom jag är helt säker på att de tar sig till final). Det var hjärtskärande att se Jóhann Sigurður gråtande berätta i Instagram om att det var han som blivit smittad och hur hemskt det känns att de pga honom inte kan uppträda.
Trots detta tror jag starkt på att det kommer att gå bra för dem ändå. Visst lider framträdandet säkert av att inte uppträda live, men de använder ändå ett klipp som är filmat där på samma scen och ur en övning som dessutom lär ha gått bra, så tv-tittarna lär ju inte se så stor skillnad.
Förra året stal Daði Freyr mitt hjärta och sen dess har jag följt med hans sympatiska projekt. För sympatisk, det är han och hela hans gäng. Älskar deras meininki, hans underbara röst, deras humor och groove. Inte heeelt lika bra som förra årets, men visst duger denna också. Förra året sjöng han om sin bebis, nu sjunger han till sin fru, som även hon är med på scenen med en ny bebis i magen. ❤
Schweiz – Gjon’s Tears – Tout l’Univers
Blev rörd av Gjons röst och tolkning förra året och blir det fortfarande. När den här kom i YLEs Eurovisionsbubblan, märkte jag att det var den enda låt vid vilken jag stannade till och bara fokuserade på låten. Tror nog det blir ett rörande framträdande.
Bulgarien – VICTORIA – Growing Up is Getting Old
Årets andra Billie Eilish -kopia. Det gick ju inte så bra för Rumäniens ROXEN (varför skriver de båda sina namn med versaler?), eftersom hennes röst inte höll på tisdagen, men har på känn att VICTORIA är säkrare på scen. Gillade hennes låt förra året bättre, men tror nog det blir ett imponerande framträdande hur som helst.
Finland – Blind Channel – Dark Side
Man må tycka vad man vill om låten och bändet, men shit så bra det funkar på scen! Finland kommer dessutom efter en lång rad med ballader, så tror de fungerar som en vitamininjektion för många vid det skedet. Det märks att de verkligen filat på koreografin, alla rörelser är i synk med pyron och energin är på topp. Dessutom låter de live nästan lika som på studioversionen, vilket alltid är bra. Jag har sagt det nu många gånger och säger det igen: Vinner kommer vi inte att göra, men till final kommer vi nog och skulle tippa på placering sådär vid 11-16.
Bubbling under
San Marino – Senhit – Adrenalina
Märker att jag gärna sjunger med i denna och det som alla förstås snackar om just nu är att FLO RIDA FAKTISKT ÄR I ROTTERDAM! Jag var så säker på att han sku feida, speciellt när managern (eller vem han nu var) bara upprepade ”He’s been invited, he’s been invited!” när de fick frågan ifall han skulle medverka på scen eller inte.
Äntligen är Eurovisionsveckan här! Känns nog som en evighetslång väntan, eftersom förra årets tävling inte blev av och Europe Shine a Light fyllde tyvärr inte det tomrummet. Spännande för i år är att i alla fall inte jag har en superklar favorit som jag tror vinner (eller kanske jag ändå har det?), utan känns som att allt är möjligt nästa lördag. Förra året var det ju helt solkart att Islands Daði Freyr hade vunnit med sin Think About Things. I år är det inte lika klart som korvspad, trots att jag ändå hoppas att Daði & Co skulle hämta Islands första vinst…
Låtom oss koncentrera oss på tisdagens semifinal, som är betydligt starkare än semifinal 2 (vilket igen är en bra grej för Finland, som tävlar i just semifinal 2).
Litauen – The Roop – Discoteque
The Roop hörde ju till mina förra årets favoriter och hoppades sååå att de skulle få representera Litauen igen. Och det fick de ju! Visserligen via en nationell uttagning, men vilken tur att de vann den. Och den goofyga koerografin är tillbaka, dock en ny en. Minns att jag blev lite semibesviken när jag hörde låten första gången, för självklart jämförde man med förra årets låt. Men just nu tror jag att jag faktiskt gillar Discoteque mer än On Fire. Den här låten hamnade direkt på Islas Spotify-lista och det hör till att alltid göra tillsammans handrörelsen i slutet på låten.
Ukraina – Go_A – Shum
Här har vi en annan favorit som fick återvända i år, thank god! Go_A släppte ju en lite annan version på låten först och hann redan bli besviken på den nyare versionen, men precis som ovan har jag redan glömt hur den ursprungliga gick. Älskar att den här också är lite kuckoo, men ändå på ett superstiligt sätt. Älskar denna!
Sverige – Tusse – Voices
I år känns inte Sverige som en så överlägsen favorit och det är intressant att följa med hur Finland och Sverige byter plats på vadslagsningslistorna på plats 11 och 12 – tror inte det hänt på en tid… Gillar nog kanske Tusse mer än själva låten, men visst hörde den till mina favoriter i Mello. Men är det någon annan som också måste bara sjunga ”miljövänlig påse, påse” efter parodivideon som publicerades innan Mellofinalen..?
Malta – Destiny – Je Me Casse
Den här har tippats vinna hela grejen, men jag måste medge att jag inte riktigt hiffar grejen. Visst är den bra, Destiny är härlig och budskapet viktigt, men känns ändå som något vi hört förut och kanske lite out of date?
Bubbling under
Ryssland – Manizha – Russian Women
Visst sörjer jag fortfarande över att Little Big inte representerar Ryssland i år, Eurovisionsscenen hade nog behövt deras show! Men samtidigt hör Russian Women till en av mina udda favoriter, som jag ingalunda tippar högt, men är på något sätt glad över att den är med.
Rumänien – ROXEN – Amnesia
Tja, årets första Billie Eilish -kopia, men det finns ändå något jag gillar i denna.
Årets vinnare?
MEN så kommer ju tre av The Big Five -länderna att uppträda i kväll, och där finns en av mina storfavoriter, nämligen Italien! Och just nu tippar jag faktiskt att de vinner hela grejen! Inget emot Blind Channel, men dessa har nog det där lilla extrat som krävs…Men som vanligt, får man rösta på dem först i finalen, men det vet ni ju redan. Isla blev förresten ivrig att lära sig spela bas tack vare den coola kvinnliga basisten i bändet.
Kul förresten att Måneskin öppet hejar på Blind Channel och lönar sig även att kolla den finska versionen på låten, som Blind Channel drog extempore med hjälp av Google Translate på hotellrummet under sin Youtube-live igår.
Italien – Måneskin – Zitti E Buoni
Annat som bör lyftas upp om kvällens semfinal är ju romansen mellan norska TIX och Azerbadjans Efendi. Först började den med some-videon de publicerade till varandra och igår lär de ha varit på dejt! Uuuh!
Catten 