Nu skulle jag behöva dendär kristallkulan, tack!

Som jag i förbifarten nämnde i det tidigare inlägget, så kommer vi att flytta i sommar. Berättar med detaljer när allt blivit klart, eftersom det enda som är säkert just nu är att vi ska flytta, men vart, är lite oklart ännu. Eller vi kan ju säga att det är 80 % klart, men inget är klappat och klart ännu.

När vi flyttade till vårt nuvarande hem kändes det som att vi äntligen flyttat till vårt drömhus: Vitt parhus med egen liten bakgård, nära till havet och härliga grannar med barn, som Isla leker traditionella gårdslekar med. Med husbolagets kvinnor tränar vi ihop en gång i veckan (eller vi försöker i alla fall), går på teater, har vinkvällar och en gång i året ordnas gemensam kräftskiva. Så inte helt i onödan som stället kallas för områdets Strömsö. På vintern har jag ibland skidat från bakgården ut till havet och drömt om att göra det på sommaren med SUP-bräda också. Grannflickan brukar ibland vakta Isla, som stortrivs med henne och frågar alltid när barnvakten kommer igen. I somras planterade jag blommor, som vi skulle ha glädje av i många framtida år och i samma veva fixade vi mer dekorationsstenar till gården och förnyade mattan under dem.

Främsta orsaken till varför vi flyttade just hit var ju att blivande skolan finns helt på promenadavstånd. Vi jublade när gångbron blev klar, vilket betydde att Isla inte skulle behöva gå över just några trafikerade gator på skolvägen. De senaste två och ett halvt åren har ju dagis varit en bit i från oss och vi har bara tänkt på att SNART börjar förskolan och vägen förkortas betydligt. I samband med förra flytten (som var extremt tung, även pga samtidigt rådande stress på jobbet) sade vi också att vi ALDRIG ska flytta igen.

Men livet vill inte alltid på samma sätt. Efter att ha processat det som skett en längre tid har det nu äntligen vänt till att vi främst är ivriga över inkommande förändring. Men jag kan inte hjälpa åt att jag känner mig väldigt tudelad inför det nya. Det växlar medan iver och sorg över att vi överger den trygga omgivningen vi försökt bygga upp för oss och främst av allt för Isla. Alla tjatar om ”it takes a village to raise a child” och just nu känns det som att vi byggt ett så bra nätverk i och med att vi förutom grannarna lärt känna dagiskompisarnas föräldrar så bra. Plus att mor- och farföräldrarna bor nära oss. Och så kommer vi att lämna allt detta. Bröööl!

Är ju själv van från tidigare att byta stadsdel, stad och till och med land, men det är ju helt annat när det finns en liten människa inblandad. Tror dock tidpunkten är den den enda rätta, eftersom förskolan börjar i höst och hon ändå skulle ha en större förändring framför sig.

Och jag har på riktigt på känn att denna förändring kommer att göra gott åt hela vår lilla familj – men det skulle ju inte skada att ha dendär kristallkulan ändå som skulle bekräfta åt oss att ALLT BLIR BRA.

Och jag kommer inte ifrån det att jag kommer att sakna vårt hem, känner att jag inte liksom är helt färdig med det ännu.

Annonser

Nya utmaningar

Tänkte lite uppdatera bloggen med det senaste nytt i mitt liv, eftersom det varit lite tyst här på sistone.

Hösten var extremt tung, både på jobbet och på hemmafronten. Vår sommarsemester fick ju lite av en vändning i och med att vår lägenhet såldes så snabbt, vilket ju var en bra grej. Men istället för ett par veckor på lande, blev det ett av och an körande mellan stan och lande pga bankbesök och visningar osv. Så sådär jätteavslappnad var jag ju inte, när jag återvände till jobbet, där jag plötsligt befann mig i allt för stora skor.

Det var alltså en oerhört tung höst och flytten gjorde inte saken något bättre. Först i julas började hemmet kännas som ”vårt hem” och läget började stabilisera sig. Både hemma och på jobbet. Insåg bara allt tydligare att min arbetsbild inte alls passade för en småbarnsförälder och det började kännas allt för tungt.

Innan jullovet satt jag iväg en liten önskan till ledningen vad gällde mina arbetsuppgifter och sedan en månad tillbaka jobbar jag på marknadsföringsavdelningen! Precis som jag önskade mig! Gör fortfarande liknande uppgifter (en tid framåt i alla fall) men med lite mer inriktning på marknadsföring. Och lite mer regelbundna arbetstider, vilket jag är oerhört tacksam för.

Det känns så rätt just nu! Och är så oerhört glad för att man lyssnade på mina önskemål och gjorde något åt saken. Kändes oerhört frustrerande vid ett skede när jag kände mig i så fel arbetsuppgift, samtidigt som jag älskar branschen jag jobbar med och inser att jag har ovanligt fina kolleger. 

Samtidigt påminner sommaren om sin existens, kvällarna börjar ljusna och det känns hoppfullt just nu! Det blir nog bra.


Nya glasögon fick jag ju också! Är inte helt kompis med dem ännu, så passade på att byta linser till mina gamla Ray-Bans också.

Badrumsgolvet

Det är en tid sedan mitt inlägg om att måla badrumskakel. Tidigare har vi alltså målat väggen i övre våningens badrum och golvet i nedre våningens WC. Nu var det äntligen dags för golvet i badrummet, där vi redan målat en liten plätt som finns under tvättmaskinen. 


Golvet ser grårutigt ut, men är i verkligheten mer ljusblårutigt.

I samband med Trailer Park Boys’ julshow Dear Santa, Please Go F**k Yourself på Kulturhuset, bestämde vi oss för att ta in på hotell och föra Isla till farföräldrarna. Jag tog dessutom fredagen ledig och tur var det, eftersom vi knappast hade hunnit med projektet annars. 

På fredagen tvättade vi först golvet med målartvätt och så lade vi primer av samma märke som målfärgen, dvs V33. Det luktade riktigt illa, och skulle inverka i 24h, så det var ett smart drag att övernatta på hotell, eftersom badrummet är helt vid sovrummet.

På lördagen målade vi första lagret, vilket tog ganska lång tid, eftersom vi tejpade lister o dyl, tog bort silikon osv. Efter första lagret ser det helt asigt ut och hade vi inte redan tidigare målat med samma färg, hade jag antagligen gråtit en skvätt:

Egentligen kan man redan efter 3 h måla ett nytt lager, men vi bestämde oss för att satsa på hotellets utomhuspool med bastu och målade följande lager på söndagen:

Betydligt mer tillfredställande att måla lager nr 2, äntligen såg man något resultat! Bestämde oss ändå för att måla ännu ett lager samma kväll. 

Vi tog en risk med att tejpa väggarna, för trots ”sensitive” tejp, hände detta:


Målfärgen är på det sättet ganska känsligt, att den lätt lossnar, ifall något fastnar i den. Och vi är ju medvetna över att detta kanske inte är en superlångvarig lösning, men behagar ögat betydligt bättre än det förra badrummet. Till problemet ovan hjälpte inte annat än att köpa en liten burk målfärg och måla över problemställena. 

Riktigt nöjd faktiskt med slutresultatet!

Staketprojekt

Vi har ju en egen liten bakgård som jag är superivrig över. Den hade ett pyttelitet staket och buskar som skymmer utsikten till grannarna.


Bild: Remax

Men när löven på hösten föll, kändes det plötsligt lite naket och att grannarna ser in till oss från alla håll. Så när vägg-grannarna frågade om det var ok för oss att de lät bygga ett nytt staket och ifall vi möjligen var intresserade av att delta i projektet, bestämde vi oss för att passa på.

Passligt inför hösttalko fick vi ner buskarna och följande vecka började bygget. 



Hitta Joonas!




Klart! Eller staketet bör ännu målas, men det kan man göra först på våren.

Men jag är riktigt nöjd! Ser redan en massa potential på vad man kan hänga på väggen: blommor, växter, lampor, örter osv. osv. 

Om att måla badrumskakel

Det har kommit önskemål om att jag skulle blogga mer om mina erfarenheter av att måla badrumskakel, som jag lite behandlade i ett tidigare inlägg. Har lite pantat på det, eftersom jag tänkt ta ordentliga bilder med kameran sen när vi målat även övre våningens badrumsgolv.

Har inte orkat ta fram kameran + inser att det kommer att ta läääänge ännu innan vi har möjlighet att ta an golvet så här kommer en mellanrapport:

Använde kakelfärg av märket V33, som man får bl.a. i K-Rauta. Det finns även ett annat märke, som man får i Bauhaus, men det lär vara riktigt dåligt och luktar sjukt illa. V33 däremot luktade inte just alls.

Vi har alltså ett badrum i övre våningen med dusch, WC och bastu och det såg ut så här:


Bilder: Remax

Väldigt 90-tal alltså med ljusblått och bård. Golvet ser ju lite grårutigt ut, men det är nog mer en ljusblå nyans.

Vi hade bestämt oss för mörkgrått golv och ljusgrå vägg. Förargligt nog fanns det inte någon passlig nyans bland väggfärgerna men så visade det sig att man nog kan måla vägg med golvfärg men inte tvärtom. Och bland golvfärgerna fanns den perfekta gråa nyansen.

Jag tog an väggen i badrummet innan vi flyttade in, höll på i ca 5h, men fick målat väggen två gånger och färgen blev helt jämn och bra. Visst finns det några ställen jag ännu gärna skulle måla ett lager på, men vi får ta det en annan gång. Färgen var behaglig att måla med och slutresultatet blev jämnt. Badrumsvägg är däremot jäkligt krångligt att måla pga alla duschar och hyllor och byttor att måla runt. Så golvet torde vara lättare att måla.


Eftersom vi insåg att vi inte skulle hinna måla golvet, men ville gärna få in tvättmaskinen på sin plats, löste vi det med att måla en plänt – där tvättmaskinen skulle stå – först och sedan ta resten av golvet senare.

Vet inte om det var så smart, men nu måste vi måla resten i alla fall! 

Nedre WC:n hade ett ganska fruktansvärt golv också:


Bild: Remax

Joonas målade det i några kvällar och det blev riktigt bra:


Problemet med badrummets golv är ju bara att man behöver ett par, tre dagar tid, och under dessa dagar kan ingen gå i duschen… Rapporterar mer när det är klart!

Hemlarm eller nä?

I och med flytt från höghus till parhus kom Joonas på att det kunde vara bra med hemlarm. Jag hade inte ens tänkt på saken men ju mer jag tänkte på saken kändes det nog som en nödvändig lösning.

Igår besökte en representant från ett av de mer kända bolagen oss, presenterade produkterna och gjorde en offert. Om inte annat så lyckades hon skrämma upp mig rejält med sina snack om hur det är bra med nattskydd, speciellt när Joonas jobbar nätter och jag är hemma på tumis med Isla. Att nattliga intrång blivit mer och mer vanliga. Gulp…
Men priset är ju nog väldigt saftigt och blev lite osäker på ifall det på riktigt är nödvändigt?

Vad säger ni? Erfarenheter? Tips? 

Hälsn.

En som bott i höghus hela sitt liv

Hashtag muuttaminen on p***eestä

Hörde någon gång att Top 3 mest stressiga livsförändringar i en människas liv är:

  1. En anhörigs död
  2. Skilsmässa
  3. Flytt

Har tidigare lite fnyst åt den tredje punkten, eftersom jag inte tyckte vår förra flytt alls var SÅ stressig. Men lägg till småbarnsfamiljeliv, mjuklandning på nytt dagis, skiftesjobb och lite press på jobbet så är soppan klar.

Jag är ett vrak. Eller vi båda är vrak, men vi har knappt sett varann de senaste veckorna pga jobbturer som går i kors. Vi har packat upp ensamma medan stackars Isla underhållit sig med iPaden på soffan. Tycker så synd om henne när vi inte alls bekanta oss med gården eller barnen som bor här, men flyttlådorna måste fås tomma asap. Försöker bara ta kramstunder emellanåt för att barnet inte ska bli helt utan uppmärksamhet.

Soffan är alldeles för stor (den ryms, men vi får piss i huvudet med hur trångt det blir), så nu håller vi på och säljer den (säg hep om du är intresserad!).

Men vi är på den ljusare sidan! Nedre våningens golv är målat, Islas rum ser ut som ett rum och det står torn av tomma flyttlådor på verandan. Det blir nog bra.